((†) r. l. m. l. f.
, s.
; förr äv.
[fsv.
mynt, n. o. f. motsv. fd.
mynt, d.
mønt, isl.
mynt; jfr fsax.
munita, mnt.
munte, fht.
muniz(a), t.
münze, feng.
mynet, n., eng.
mint ytterst av lat.
moneta, mynthus, myntvärk, mynt, eg. namn på en gudinna (i klassisk tid identifierad med Juno) i vars tämpel i Rom mynt präglades - jfr
MONETÄR,
PORTMONNÄ. – Jfr
MYNTA, v.]
).
).
).
).
).
).
De äldsta kända mynten slogos i Mindre Asien i sjunde århundradet före Kristus.
. jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
). jfr
.
).
.
.
).
Suppl.
).
särsk.
[jfr t. nach deutschem gelde]
).
).
).
).
).
).
).
).
). vid utvecklingen hänemot demokrati spelade tidigt två .. moment av grundläggande betydelse in, dels domsrätten och lagstiftningen dels myntet.
).
).
). (
).
särsk.
).
requite).
).
).
). jfr (†) Han betalte min vänskap med ett mycket olika mynt.
).
, 188O: slås till mynt).
). Den knipige luvern Jonke .. visste slå mynt på det gynnsamma tillfället. Hö
).
).
).
).
).
).
). – särsk. (
).
Låten mig se skattpenningen).
.
).
). På Kungsholmen ligger .. Myntet .., den enda anstalt af detta slag i Sverige. THOEMÉE
).
.
Ssgr(i allm. till
1, i sht i fackspr.
Anm. Här nedan anföras äv. ssgr som kunna hänföras till mynta, v.)
A
–
MYNT-ANORDNING. (
†)
bestämmelse angående tillvärkning av mynt. 2VittAH 23: 359 (
1857,
1863).
– (
4)
MYNT-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. arbetare vid myntvärk. DA 1808, nr 23, s. 4.
– (jfr
anm. ovan)
MYNT-ATTEST.
( mynt- 1829 osv. myntec. 1721) (i fackspr.)
intyg att guld (förr äv. silver) inlämnats till myntvärket för att utmyntas. NumismatMedd. 22: 182 (c. 1721).
SFS 1918,
8. 2433.
–
MYNT-AUKTION.
auktion på äldre mynt o. medaljer (med värde för samlare). NDA 1867,
nr 274, s. 4.
–
MYNT-BANKRUTT. (
†)
om nedsättning av myntets värde; jfr bankrutt 1. (AGARDH o.) LJUNGBERG I. 3: 22 (
1853).
–
MYNT-BERÄKNING.
antaget värde på mynt; jfr beräkning 1. PH 13: 353 (
1786).
3O dal. S:mt, som efter nu gängse myntberäkning .. betalas med 10 R:d. PORTHAN 5: 416 (
1799).
Norrl. 1: 21 (
1906).
–
MYNT-BESTÄMNING.
fastställande av (nytt) värde på mynt. SFS 1830,
s. 246.
SvRiksd. II. 13: 19 (
1934).
–
MYNT-BETECKNING.
namn på mynt. RYDQVIST SSL 2: 330 (
1857).
3SAH 6: 317 (
1891).
– (
4)
MYNT-BETJÄNING. (
†)
jfr betjäning 3 b. MÖLLER (
1790,
1807)
LBÄ 5–
6: 74 (
1797).
HAHNSSON (
1897).
– (
4)
MYNT-BETJÄNT,
m. ( mynt- 1740–1863. mynte- 1661–1727 ) (
†)
jfr betjänt, sbst. 2 a. STIERNMAN Com. 3: 37 (
1661).
2VittAH 23: 207 (
1857,
1863;
om förh. 1714).
–
MYNT-BLÄCK. (
†)
valsad plåt varav mynt framställes. ROTHOF 456 (
1762).
RINMAN 2: 678 (
1789).
–
MYNT-BOK;
pl. -böcker. ( mynt- 1641–1804. mynte- 1641–1693 ) [MYNT-BOK.ssg 1]
1) till 1: bok innehållande beskrivning på mynt. KyrkohÅ 1906,
s. 264 (
1641).
HALLENBERG Myntcab. 257 (
1804).
[MYNT-BOK.ssg 2]
2) (
†)
till 4 (jfr äv. anm. sp. 1718): räkenskapsbok förd vid myntvärk.
2VittAH 23: 42 (cit. fr. 1665).
– (jfr
anm. sp.
17l8)MYNT-BREV.
( mynt- 1857. mynte- 1524 ) (
†)
skriftlig fullmakt att vara myntmästare. G1R 1: 206 (
1524).
Herman Fossert fick myntbref 1527. 2VittAH 23: 35 (
1857,
1863)
– (
1,
2)
MYNT-BRIST.
MÖLLER (
1807).
–
MYNT-BRONS.
använd till mynt. 2NF 19: 935 (
1913).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-BROTT. (
i fackspr.)
om falskmyntning, myntförfalskning l. utprångling av falskt mynt. BIBERG 3: 316 (c. 1823).
Minnesskr1734Lag 2: 798 (
1934).
–
MYNT-DEPUTATION hist. under frihetstiden: utskott tillsatt av sekreta utskottet för frågor rörande myntväsendet; jfr deputation 2 b. 2VittAH 23: 378 (
1857 1863;
om förh. 1738).
SvRiksd. I. 5: 50 (
1934).
– (
4)
MYNT-DIREKTÖR.
chef för myntvärket; jfr -mästare. DA 1771,
nr 231, s. 3 (om förh. i Pommern). BtRiksdP
1876,
I. 1: nr 23, s. 11.
SvStatskal. 1944 s. 176.
– (
4)
MYNT-DRÄNG.
( mynt- 1804–1828. mynte- 1672–1743 ) (
†)
jfr -arbetare. BoupptSthm 16/12
1672. HEINRICH (
1828).
–
MYNT-EVALVERING. (
i fackspr.)
fastställande av värde på mynt. HERNBERG Rättsh. 210 (
1922).
–
MYNT-FJÄRDING. (
förr)
fjärding (se d. o. 4) använd för förvaring av mynt. 2VittAH 23: 430 (
1857,
1863)
– (
4)
MYNT-FOLK.
( mynt- 1697–1863. mynte- 1625–1636 ) (
†)
om myntvärkets personal. STIERNMAN Com. 1: 925 (
1625).
2VittAH 23: 284 (
1857,
1863;
efter handl. fr. 1716).
–
MYNT-FOT.
( mynt- 1747 osv. mynte- 1723–1744 ) om den gm lag bestämda myntningsgrunden för huvudmyntet i ett lands myntväsen. Enkel myntfot, då huvudmyntet präglas i endast en metall (vanl. guld l. silver), dubbel myntfot, då huvudmyntet präglas i två metaller. CivInstr. 98 (
1723).
Staten har .. att .. fastställa myntfoten, d. v. s. bestämmelserna rörande vikten och finheten af de mynt, som skola präglas. EkonS 1: 254 (
1893).
CASSEL TeorSocEkon. 460 (
1934). (
†)
Ofria kopparen (har) stigit öfver myntefoten, samt (kan) således med avance .. utrikes afsättas. Bergv, 2: 302 (1744). jfr guld-, pappers-, silver-myntfot.
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-FRIHET ~⁰² l. ~²⁰. (i fråga om ä. förh.)
rätt att slå mynt. DALIN Hist. III. 1: 97 (
1761).
–
MYNT-FYND. äv.
(arkeol.) konkret.
2SAH 62: 68 (
1885).
Rig 1939,
S. 44. –
MYNT-FÖRBÄTTRING.
( mynt- 1922. mynts- 1592 ) förbättring av myntets halt o. d. 3SthmTb. 1: 50 (
1592).
–
MYNT-FÖRENING.
konkret. [MYNT-FÖRENING.ssg 1]
1) == -konvention. 2VittAH 2: 10 (
1787,
1791)
Frey 1847,
s. 460.
[MYNT-FÖRENING.ssg 2]
2) == -union. SvH 10: 209 (
1909).
–
MYNT-FÖRFALSKARE.
LIND 1: 176 (
1738).
–
MYNT-FÖRFALSKNING.
förändring i bedräglig avsikt av ett mynts beskaffenhet; äv.: falskmyntning. LIND 1: 1010 (
1749).
CASSEL TeorSocEkon. 363 (
1934).
–
MYNT-FÖRFATTNING.
författning (se d. o. 6) rörande myntväsendet. ZETTERSTEN AnmMynt 63 (
1771).
–
MYNT-FÖRORDNING.
( mynt- 1908 osv. mynte- 1719 ) jfr förordning 3, ävensom -författning. PH 1: 55 (
1719).
HERNBERG Rättsh. 146 (
1922).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-FÖRPAKTARE.
( mynt- 1857, 1863. mynte- 1719 ) (
förr)
privat företagare som (av Kronan) arrenderade mynttilvärkningen. 2RA 1: 47 (
1719).
2VittAH 23: 56 (
1857,
1863)
–
MYNT-FÖRVANDLING.
omräkning av ett belopp i ett myntsystem till ett annat. SCHULTHESS (
1885).
SFS 1893,
nr 66, s. 1.
–
MYNT-FÖRÄNDRING.
( mynt- 1718 osv. mynts- 1593 ) förändring av myntets halt o. d. 3SthmTb. 1: 152 (
1593).
ODHNER G3 1: 448 (
1885).
– (
4)
MYNT-GESÄLL. (
†)
jfr -arbetare. BoupptSthm 28/7
1687.
–
MYNT-GRAVÖR.
jfr medalj-gravör; särsk. ss. titel för viss tjänsteman i mynt- och justeringsvärket. Bergv. 4: 854 (
1833).
SvStatskal. 1944,
s. 176.
–
MYNT-GUARDIEN.
( -gardejn 1876. -gardie 1805–1807. -gardien 1824–1852. -guardian 1928. -guardien 1769–1934 ) (
†)
tjänsteman vid myntvärket med uppgift att pröva myntens halt m. m.; jfr -proberare. SthmStCal. 1769,
s. 40. BtRiksdP 1876,
I. 1: nr 23, s. 14.
–
MYNT-GULD.
använt till mynt. Myntguld, som är en legering af Niohundra vigtdelar fint guld och Etthundra vigtdelar koppar. SFS 1873,
nr 31, s. 2.
–
MYNT-HAMMARE.
( mynt- 1785 osv. mynte- 1710 ) (
förr)
hammare (se hammare, sbst.² ¹, 2) använd vid prägling av mynt. STIERNMAN Com. 6: 10 (
1710).
DALIN (
1853).
–
MYNT-HANDEL.
[MYNT-HANDEL.ssg 1]
1) om in- o. utväxling av olika, i sht främmande myntslag. MODÉER SvarVetA 42 (
1774).
[MYNT-HANDEL.ssg 2]
2) handel med äldre mynt o. medaljer (av värde för samlare). HILDEBRAND Medelt. 1: 836 (
1894).
–
MYNT-HANDLARE.
[MYNT-HANDLARE.ssg 1]
1) jfr -handel 1. ROSENBERG Bankv. 3 (
1878).
[MYNT-HANDLARE.ssg 2]
2) jfr -handel 2. PT 1917,
nr 64 A, s.
4. – (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-HERRE. (
i sht i fråga om ä. förh.)
person (vanl. regent) l. samhälle l. korporation som har rätt att prägla mynt. Pregel på (myntets) bägge sidor .. består i bilder, vapen eller bokstäfver, hvarutaf Mynt-Herrn och värdet kan kännas. ZETTERSTEN AnmMynt 39 (
1771).
CASSEL TeorSocEkon. 363 (
1934).
–
MYNT-HISTORIA.
framställning av ett l. flera länders l. ett visst tidsskedes myntväsen; äv .: utveckling(en) av ett lands osv. myntväsen. ZETTERSTEN AnmMynt 14 (
1771).
Fornv. 1935,
s. 287.
– (jfr
4 o.
anm. sp.
1718)
MYNT-HUS.
( mynt- 1652 osv. mynte- 1663–1746 ) (
i fråga om ä. förh.)
hus där mynt tillvärkades. WOLLIMHAUS Ind. (
1652).
CELSIUS G1 1: 216 (
1746).
Fornv. 1930,
s. 290.
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-HÖGHET ~⁰². om uteslutande rätt för staten (l. härskaren) att bestämma om myntets beskaffenhet o. att prägla mynt. EkonS 1: 254 (1893). Minnesskr1734Lag 2: 705 (
1934).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-INRÄTTNING ~⁰²⁰. [MYNT-INRÄTTNING.ssg 1]
1) (
†)
till 1, om bruket att prägla o. använda mynt; jfr inrättning, sbst.² ¹ b. Lyceum 2: 97 (
1811).
[MYNT-INRÄTTNING.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
== mynt 4. PT 1758,
nr 4, s. 4.
SCHYBERGSON FinlH 2: 388 (
1889).
– (
4)
MYNT-INSPEKTOR.
( mynt- 1788–1863. mynte- 1612.-c. 1721 ) (†) viss tjänsteman vid myntvärket.
HALLENBERG Hist. 2: 760 (i handl. fr. 1612).
2WittAH 23: 15 (
1857,
1863)
–
MYNT-JÄRN.
använt till mynt. SFS 1918,
s. 2442.
–
MYNT-KABINETT.
( mynt- 1740 osv. mynte- 1716–1735 ) [MYNT-KABINETT.ssg 1]
1) systematiskt ordnad samling av äldre o. nyare mynt o. medaljer; äv. i uttr. mynt- och medaljkabinett. LinkStiftsbibl. Brev 16/5 (
1716).
Mynt- och medaljkabinettet vid universitetet i Lund. SFS 1920,
s. 229. särsk. (skämts., †) bildl.: förråd av pänningar, kassa; jfr mynt
2. PORTHAN BrCalonius 461 (
1798).
[MYNT-KABINETT.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
förvaringsrum för en myntsamling. CARLBERG SthmArchitCont. D
3 a (
1740).
SUNDÉN (1887).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-KAMMARE.
( mynt- 1749. mynte- 1592–1651 ) (
†)
jfr -hus. 3SthmTb. 1: 46 (
1592).
LIND (
1749).
–
MYNT-KAPITAL.
bestående av metalliskt mynt. AdP 1800,
s. 625.
2VittAH 19: 346 (
1850).
–
MYNT-KATT. (
†)
om pänningpung av kattskinn; jfr katt I 6. DALIN Arg. 1: 166 (
1733,
1754)
LEOPOLD (SVS) II. 1: 21 (
1775).
–
MYNT-KLIPPARE,
i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m. [MYNT-KLIPPARE.ssg 1]
1) (numera knappast br.) person som i bedrägligt syfte bortklipper l. bortfilar metall från guld- l. silvermynt. LIND 1: 1010 (
1749).
BJÖRKMAN (
1889).
[MYNT-KLIPPARE.ssg 2]
2) apparat för tillklippning av metallstycken som skola präglas till mynt. ÖSTERGREN (
1932).
–
MYNT-KLIPPNING.
[MYNT-KLIPPNING.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
jfr -klippare 1. LIND 1749;
under kipperey).
DALIN (
1853).
[MYNT-KLIPPNING.ssg 2]
2) jfr -klippare 2. ÖSTERGREN (
1932).
– (
4)
MYNT-KNEKT.
( mynt- 1745–1853. mynte- 1637 ) (
†)
viss arbetare vid myntvärk. RUDBECKIUS MemPubl. 125 b (
1637).
DALIN (
1853).
–
MYNT-KONFERENS.
sammanträde mellan ombud för flera stater för rådplägning angående staternas myntväsen. NDA 1867,
nr 151, s. 2. -. (jfr
anm. sp.
1718)
-KONST(EN). konst(en) att tillvärka mynt.
WALLERIUS ChemPhys. 1: 4 (
1759).
Flodström SvFolk 247 (
1918).
–
MYNT-KONVENTION.
fördrag l. överenskommelse mellan två l. flera stater om helt l. delvis gemensamt myntväsen. Underhandlingar .. (ha) ledt till afslutande af en myntkonvention (mellan Sverge, Norge o. Danmark). SFS, 1873, nr 3, s. 47.
–
MYNT-KOPPAR.
( mynt- 1661 osv. mynte- 1625 ) använd till mynt. STIERNMAN Com. 1: 925 (
1625). HECKSCHER
SvEkonH 1: 612 (
1936).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-KOSTNAD.
myntningskostnad. 2VittAH 23: 364 (
1747).
–
MYNT-KUNSKAP ~⁰². l. ~20. läran om mynt o. medaljer m. m., myntvetenskap, numismatik. SvMerc. 1765, s. 57.
–
MYNT-KURS.
jfr kurs 6. DA 1771,
nr 7, s. 1.
–
MYNT-KÄNNARE.
( mynt- 1759 osv. mynte- 1775 ) numismatiker. SvMerc. IV. 3: 238 (
1759).
–
MYNT-LAG,
r. l. f. l. m. lag rörande myntväsendet; jfr lag, sbst.¹
¹, samt
-författning.
DALIN (
1853).
CASSEL TeorSocEkon. 367 (
1934).
–
MYNT-LEGEND. (
i fackspr.)
jfr legend 4 a. 2NF (1913).
–
MYNT-LYSING. (
knappast br.)
bot. växten Lysimachia nummularia Lin., pänningört; jfr lysing, sbst.¹ ². NYMAN VäxtNatH 1: 196 (
1867).
–
MYNT-MARK. (
förr)
[MYNT-MARK.ssg 1]
1) viktenhet för vägning av ädla metaller; jfr mark, sbst.³ ¹ a. SCHEFFER PVetA 1753,
s. 15.
Myntmarken håller 16 lod. FORSHÆLL OorgPharm. 174 (
1838).
2UB 6: 574 (
1904).
[MYNT-MARK.ssg 2]
2) räknemynt, urspr. lika med en mark silver (jfr
1, senare med lägre värde; jfr mark, sbst.³
² a. BOTIN PVetA 1771 s. 10.
HECKSCHER SvEkonH 1: 206 (
1935).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-MASKIN.
för prägling av mynt. VetAH 1740 s. 444.
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-MASKINERI.
jfr -maskin. SFS 1834,
nr 2, s. 75.
–
MYNT-MATERIAL.
ämne varav mynt tillvärkas. 2VittAH 19: 196 (
1850).
EkonS 1: 296 (
1893).
–
MYNT-MATERIEL. (
föga br.)
== -material. PT 1892,
nr 265 A, s. 3.
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-MONOPOL.
ensamrätt att tillvärka mynt. EkonS 1: 63 (
1891).
– (
1,
4)
MYNT-MÄRKE.
[MYNT-MÄRKE.ssg 1]
1) på mynt: märke (bild l. bokstav) angivande präglingsorten. NF (
1887).
ÖSTERGREN (
1932).
[MYNT-MÄRKE.ssg 2]
2) (
förr)
myntmästarmärke. 2VittAH 23: 59 (
1857,
1863)
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-MÄSTARE.
( mynt- 1629 osv. mynta- 1523–1530. mynte- 1523–1723. mynto- 1564 ) [fsv. mynta mästare]
(
förr)
person som hade högsta ledningen över myntvärk; urspr. ofta enskild person som arrenderade myntningen, senare alltid en avlönad tjänsteman; fr. o. m. 1877 ersatt med: myntdirektör. G1R 1: 142 (
1523).
STIERNMAN Com. 3: 662 (
1668).
SFS 1836,
nr 16, s. 2. BtRiksdP
1876,
I. 1: nr 23,
8. 11.
HECKSCHER SvEkonH 1: 210 (
1935).
Ssgr (om ä. förh.):
–
myntmästar(e)-arbete.
RP 8: 769 (
1641).
–
myntmästar(e)-befattning.
2 VittAH 23: 21 (
1857,
1863)
–
myntmästar(e)-hustru.
( -mæstara-) hustru till myntmästare. AntT XVI. 1: 112 (1564).
–
myntmästar(e)-märke.
detalj i präglingen (bild l. bokstäver) som myntmästaren påsatte av honom tillvärkat mynt o. som angav att myntet var tillvärkat enl. föreskriven myntfot. 2vittAH 23: 15 (1857, 1863).
–
myntmästar(e)-sven. (
†)
biträde åt myntmästare. OPETRI Tb. 245 1528;
uppl. 1929).
–
myntmästar(e)-syssla r. l. f. – (jfr
anm. sp.
(1718)MYNT-OMKOSTNAD ~⁰²⁰. ( mynt- 1857 osv. mynte- 1669–1721 ) == -kostnad. RISINGH KiöpH 46 (
1669).
–
MYNT-ORDNING.
( mynt- 1559 osv. mynte- 1556–1751. mynts- c. 1585–1635 ) lagbestämmelser l. förordning rörande myntväsendet o. vad därtill hör; stundom övergående i bet.: myntsystem (i bet.
1).
G1R 26: 698 (
1556).
STIERNMAN Com. 2: 25 (
1634).
Kopparskiljemynt, prägladt enligt 1855 års myntordning. SFS 1875,
nr 63, s. 1O.
HECKSCHER SvEkonH 1: 653 (
1936).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-ORT.
( mynt- 1786 osv. mynte- 1686 ) ställe där mynt tillvärkas; särsk. om ställe där visst mynt tillvärkats. DIJKMAN Obs. K
8 b (
1686).
FALKMAN Mått 1: 347 (
1884).
–
MYNT-PARITET. (
i fackspr.)
likvärdighet mellan innehållet av ädel metall i tvenne länders huvudmynt i förhållande till myntens guld- l. silvervärde. NordT 1892,
s. 437.
–
MYNT-PLANTS l.
-PLANS. (
i fackspr.)
== -platt. SvTyHlex. (
1851,
1872)
RedStHMus. 1916,
s. 15.
–
MYNT-PLATT,
r. l. m., äv.
-PLATTA,
r. l. f. (
i fackspr.)
tillklippt l. utstansad skiva avsedd att präglas till mynt. VetAH i740, s. 444. SFS 1910,
nr 62, s. 10.
–
MYNT-PLÅT.
( mynt- 1627 osv. mynte- 1644–1800 ) (
förr)
[MYNT-PLÅT.ssg 1]
1) plåt av koppar, avsedd för prägling av plåtmynt. OxBr. 3: 124 (
1627); möjl. till
2. HÜLPHERS Dal. 19 (
1762).
SvFolket 6: 204 (
1938).
[MYNT-PLÅT.ssg 2]
2) stort, fyrkantigt mynt av koppar plåtmynt. RP 10: 438 (
1644).
2VittAH 23: 20 (
1857,
1863)
Dædalus 1934,
s. 23.
–
MYNT-POLLETT. (
förr)
pollett gällande ss. mynt inom ett visst område o. d VittAH 23: 64 (
1857,
1863)
–
MYNT-POST. särsk. (
i fackspr.)
om viss mängd mynt som på en gång gjorts färdig vid myntvärket. RINMAN 1: 298 (
1788).
SFS 1918,
s. 2434.
– (jfr
amn. sp.
1718)
MYNT-PRESS.
för prägling av mynt. MÖLLER 1: 139 (
1745).
SFS 1919,
s. 2180. särsk. (Förr) övergående i bet.: myntvärk.
Nio Myntpressar blefvo då (dvs. år 1285) i riket inrättade. DALIN Hist. 2: 299 (
1750).
HAGSTRÖM herdam. 1: 11 (
1897).
–
MYNT-PROBERARE.
( mynt- 1640 osv. mynte- 1661–1669 ) (
förr)
tjänsteman vid myntvärket med uppgift att undersöka guld o. silver som inkommit till myntvärket samt de färdigpräglade mynten, innan de utlämnades; jfr -guardien. Linc. G 1 a (
1640).
TRIEWALD Förel. 2: l39 (
1736).
BtRiksdP 1876,
I. 1: nr 23, s. 11.
Fatab. 1936,
s. 155.
–
MYNT-PROV.
( mynt- c. 1721 osv. mynte- 1661–1723 ) undersökning av halten i guld- o. silvermynt. 2RA 1: 539 (
1723).
särsk. konkret.
STIERNMAN Com. 3: 38 (
1661).
HALLENBERG Mynt 291 (
1798).
–
MYNT-PRÄGLARE.
HTSkån. 2: 34 1904;
om medeltida förh.).
–
MYNT-PÄNNING.
( mynt- 1687–1821. mynte- 1538 ) (
†)
mynt, pänning. VgFmT I. 8–9:
79 (
1538).
Diverse g(amla) Myntp(ännin)g(a)r i en trädlåda. Bouppt Växjö 1821.
–
MYNT-RAND.
utsirad rand i kanten på mynt. NORDFORSS (
1805).
–
MYNT-REALISATION.
statlig åtgärd varigm ett oinlösligt o. deprecierat kreditmynt göres inlösligt i reellt mynt (enl. viss kurs), myntreglering. SPF 1842,
s. 166.
HECKSCHER EoH 3O2 (
1922).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-REDSKAP.
( mynt- 1746. mynte- 1627 ) (
†)
om maskiner o d. för myntning. OxBr. 3: 123 (
1627).
DÄHNERT 197 (
1746).
–
MYNT-REDUKTION.
nedsättning av myntvärdet, vanl. i samband med myntrealisation. 2VittAH 23: 418 (
1857.
1863).
SKARSTEDT o. BORGSTRÖM Reg1NJA 1914–23 271 (
1925).
–
MYNT-REFORM.
reform i myntväsendet. BtRiksdP 1871,
I. 1: nr 4, s. 4.
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-REGALE,
n., förr äv.
-REGAL ,
n. om uteslutande rätt för staten att bestämma om myntets beskaffenhet o. att prägla mynt. SvMerc. 2: 480 (
1757).
SvRiksd. I. 5: 33 (
1934).
–
MYNT-REGLERING.
== -realisation. AB 1830,
nr 2, s. 3. SvUppslB (
1934).
–
MYNT-REPRESENTANT,
r. l. m. [MYNT-REPRESENTANT.ssg 1]
1) (
knappast br.)
== -representativ. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 1: 3 (
1854).
2VittAH 23: 64 (
1857,
1863).
[MYNT-REPRESENTANT.ssg 2]
2) om myntstycke ss. representant för viss myntsort. 2VittAH 21: 73 1843,
1857).
–
MYNT-REPRESENTATIV,
n. (
i fackspr.)
om banksedel, check l. annat betalningsmedel som ersätter mynt i den allmänna rörelsen. SKOGMAN Bank II. 1: 84 (
1846).
HECKSCHER SvEkonH 1: 459 (
1936).
– (jfr
anm. sp,
1718)
MYNT-RÄKENSKAP,
~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. ( mynt- 1857 osv. mynte- 1544–1589 ) om räkenskaper rörande myntvärket o. utmyntningen där; numera bl. i pl. G1R 16: 654 (
1544).
HECKSCHER SvEkonH 1: 67 (
1935).
–
MYNT-RÄKNING.
( mynt- 1644 osv. mynte- 1686–1727 ) [MYNT-RÄKNING.ssg 1]
1) till 1: räkning av myntstycken. [MYNT-RÄKNING.ssg 2]
2) till 1, om det nominella förhållandet mellan myntenheterna, gm vilket myntets värde beräknas. (Dalerräkningen) är een gammal Swänsk myntte räckningh. DIJKMAN Obs. H 5 b (1686). BOTIN Utk. 622 (
1764). särsk.
[MYNT-RÄKNING.ssg 2.a]
a) övergående i bet.: myntsystem (i bet. 1). Mynt-räkningen hos oss i de äldre Tidhvarfven. BOTIN PVetA 1771,
s. 3.
ÖSTERGREN (
1932).
[MYNT-RÄKNING.ssg 2.b]
b) (
†)
övergående i bet.: mynt(värde). (Man hoppades att) Mynt-räkningen skulle .. kunna återbringas til sit förra och rätta värde. PH 10: 744 (
1776).
[MYNT-RÄKNING.ssg 3]
3) (
numera knappast br.)
== -räkenskap; jfr anm. sp. 1718.
STIERNHIELM Arch. G 3 a (
1644).
2VittAH 23: 76 (
1857,
1863).
–
mynträknings-maskin.
2NF (
1913).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-RÄTT,
r. l. m. (
i fackspr.)
[MYNT-RÄTT.ssg 1]
1) rätt att prägla mynt, myntningsrätt. RP 11: 517 (
1646).
[MYNT-RÄTT.ssg 2]
2) om rättsregler rörande myntning. Mynträttens historia i alla Germaniska stater. 2VittAH 19: 236 (
1850).
Därs. 23: 32 (
1857,
1863).
– (jfr
anm.sp.
1718)
MYNT-RÄTTIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. (i fackspr.)
== -rätt 1. HSH 26: 275 (
1633). SNELLMAN o.
OSTERMAN (
1903).
–
MYNT-SAMLARE.
person som samlar på (äldre) mynt o. medaljer. DALIN Arg. 1: 299 (
1733,
1754)
–
MYNT-SAMLING. särsk.
konkret: samling av (äldre) mynt o. medaljer. LAGERBRING 1Hist. 3: 587 (
1776).
–
MYNT-SAX.
( mynt- 1749–1885. mynte- 1663 ) använd vid tillvärkning av mynt. STIERNMAN Com. 3: 171 (
1663).
–
MYNT-SEDEL.
( mynt- 1718 osv. mynte- 1717–1769 ) [MYNT-SEDEL.ssg 1]
1) (
†)
sedelmynt, sedel; särsk. om ett slags statsobligationer (av papp) som utgåvos 1716 o. 1717. SthmStadsord. 2: 439 (
1717).
HECKSCHER SvEkonH 1: 634 (
1936).
[MYNT-SEDEL.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
myntattest; jfr anm. sp. 1718.
BonnierKL (
1926).
–
MYNT-SILVER.
använt till mynt. SFS 1830,
s. 585.
–
MYNT-SKATT.
[MYNT-SKATT.ssg 1]
1) till 1: större samling av mynt; slutet myntfynd. SvMerc. 1765,
s. 61.
Fornv. 1939,
s. 79.
[MYNT-SKATT.ssg 2]
2) (jfr anm. sp. 1718; om ä. förh.) avgift som erlades av den som inlämnade guld, silver l. koppar till utmyntning; jfr myntar-lön, slag-skatt. SFS 1830,
s. 587. BtRiksdP 1873,
I. 1: nr 37, s. 18.
– (
4)
MYNT-SKRIVARE.
( mynt- 1578 osv. mynte- 1544–1638 ) (
förr)
viss tjänsteman vid myntvärket. SkeppsgR 1544.
HENEL 1735 119 (
1736).
–
MYNT-SKROT.
( mynt- 1738, 1749. mynte- 1632 ) (
†)
[MYNT-SKROT.ssg 1]
1) avfall från mynttillvärkning. 2VittAH 23: 109 (
1632).
[MYNT-SKROT.ssg 2]
2) bruttovikten hos mynt. (T.) Schrot und Korn in der Müntze, (sv.) mynt-skrot och korn. LIND (
1738,
1749;
under schrot).
–
MYNT-SKÅP.
för förvaring av mynt(samling). PORTHAN BrSamt. 1: 289 (
1803).
–
MYNT-SLAG.
( mynt- 1644 osv. mynte- 1669–1748 ) myntsort. STIERNHIELM Arch. D 1 a (
1644).
–
MYNT-SLAGARE.
( mynt- c. 1755. mynte- c. 1650 ) (†) person som slår mynt.
HT 1896, s.
76 (c. 1650).
SCHULTZE Ordb. 4489 (
c. 1755).
–
MYNT-SLAGNING.
MÖLLER (
1790).
MOLL Fys. 1: 91 (
1897).
– (
4)
MYNT-SMED.
( mynt- 1664–1801. mynte- 1686–1689 ) (
†)
viss arbetare vid myntvärk. STIERNMAN Com. 3: 256 (
1664).
JernkA 1819,
s. 162 (
1801).
–
MYNT-SNÄCKA. (
†)
den till porslinssnäckorna hörande arten Cypræa moneta Lin., vars skal brukas ss. mynt i vissa delar av Afrika o. södra Asien, kaurisnäcka. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1837,
s. 237. Rebau NatH 1: 707 (
1879).
–
MYNT-SORT.
( mynt- 1644 osv. mynte- 1625–1758 ) sort l. slag av mynt. STIERNMAN Com. 1: 924 (
1625).
Minnesskr1734Lag 2: 701 (
1934).
särsk.
[MYNT-SORT.ssg 2.a]
a) (
†)
över gående i bet.: mynt, myntstycke. (Han) lät de (på ön) lemna .. några små Myntsorter åt infödingarna). Fréville Söderh. 1: 49 (1776). b, (†) övergående i bet.: angivet värde på mynt. Wi .. (ha) resolveradt, at låta förhöja Mynte-sorten på Plåtarne, til en god del öfwer deras rätta wärde uti Kopparen. STIERNMAN Com. 6: 190 (
1715).
–
MYNT-SORTERARE,
r. l. m. apparat för sortering av mynt efter deras olika valör. ÖSTERGREN (
1932).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-STAD.
( mynt- 1771 osv. mynte- 1740 ) jfr -ort. Rüdling Suppl.
251 (
1740).
SvH 2: 79 (
1904).
–
MYNT-STADGA,
r. l. f. jfr -författning. Myntstadgan af 1489 har .. (biskop Olofs i Västerås) namn. REUTERDAHL SKH III. 2: 145 (
1863).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-STAMP,
r. l. m. för prägling av mynt. SERENIUS Mm 2 a (
1734).
–
MYNT-STANDARD. (
i fackspr.)
jfr -fot. NF 11: 590 (
1887).
Med myntfot eller myntstandard förstås egentligen den i ett land antagna myntenhetens halt af ädelmetall. FLIESBERG HbKöpm. 2: 236 (
1899).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-STANS.
för prägling av mynt. JernkA 1864,
s. 351.
–
MYNT-STOCK.
[MYNT-STOCK.ssg 1]
1) (
†)
stock tjänande ss. underlag för mynt som skola präglas. MÖLLER 1: 188 (
1745).
[MYNT-STOCK.ssg 2]
2) om beloppet av i ett land befintliga l. cirkulerande mynt. ZETTERSTEN AnmMynt 101 (
1771).
SvFolkH I. 1: 340 (
1914).
–
MYNT-STYCKE.
[MYNT-STYCKE.ssg 1]
1) enstaka mynt. ATTERBOM Minn. 22 (i senare bearbetat brev från
1817).
SFS 1942,
nr 640, s. 1.
[MYNT-STYCKE.ssg 2]
2) (
föga br.)
== -PLATT. WESTE 1807.
DALIN (
1853).
–
MYNT-STYVER.
( mynt- 1719–1779. mynte- 1719–1727 ) (
†)
om de till lägre värde nedsatta mynttecknen från Karl XII:s tid. VGR 1719, Verif.
s. 187.
VDAkt. 1779,
nr 88. – (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-STÅL.
för förfärdigande av stämplar till prägling av mynt. VetAH 1820,
s. 208.
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNT-STÄLLE.
( mynt- 1776–1866. mynte- 1686 ) (
mindre br.)
jfr -ort. DIJKMAN Obs. K 8 b (
1686).
REUTERDAHL SKH 4: 45 (
1866).
–
MYNT-STÄMPEL.
stämpel för prägling av mynt; äv. om själva prägeln i myntet. BlBergshV 18: 28 (
1687).
HILDEBRAND Medelt. 1: 923 (
1894).
– (
4)
MYNT-SVEN.
( mynt- 1907. mynte 1542–1625. myntes- 1565 ) (
†)
jfr -arbetare. G1R 14: 240 (
1542).
HALLMAN MålUrmak. 11 1907;
om förh. på 1630-talet).
–
MYNT-SYSTEM.
[MYNT-SYSTEM.ssg 1]
1) sammanfattningen av de förhållanden som karakterisera ett lands myntväsen, t. ex. de olika myntens vikt o. halt samt deras inbördes värde, vilken l. vilka metall(er) som tjänstgör(a) ss. värdemätare o. d. PrestP 1834 5:
140. Ett .. myntsystem med guld såsom värdemätare.
BtRiksdP 1871,
I. 1: nr 4, s. 3. SFS
1873,
nr 31, s. 7.
HECKSCHER SvEkonH 1: 206 (
1935).
[MYNT-SYSTEM.ssg 2]
2) om sammanfattningen av de lagbud som reglera myntsystemet (i bet. 1). NF (
1887).
3NF (
1931).
–
MYNT-TECKEN.
( mynt- 1719 osv. mynte- 1715–1810 ) [MYNT-TECKEN.ssg 1]
1) mynt vars nominella värde är högre än metallvärdet, skiljemynt; ofta om sådant mynt vars nominella värde avsevärt överstiger metallvärdet (o. icke inlöses av staten efter sitt nominella värde); stundom om sedlar av låg valör o. d.; nödmynt. LAGERBRING 1Hist. 3: 586 (
1776).
Almquist VärldH 5: 56 (
1933).
[MYNT-TECKEN.ssg 1.slutet]
särsk.
[MYNT-TECKEN.ssg 1.a]
a) (
förr)
om i Sv. under åren 1715–1719 utgivna mynt av koppar med angivet värde av en daler silvermynt, nödmynt. CARL XII Bref 140 (
1715).
Myntetecknen stiga öfver 4O millioner, som inalles slagne äro. 2RARP I. 1: 68 (
1718).
jfr krono-mynt tecken. [MYNT-TECKEN.ssg 1.b]
b) bildl. KELLGREN (SVS) 6: 204 (
1788).
(De slitna skolfraserna) hör till de falska mynttecknen i undervisningsväg. SvLittFT 1838, sp.
538. [MYNT-TECKEN.ssg 2]
2) tecken l. bild o. d. i prägeln på mynt. JUNGBERG (
1873).
Rig 1928,
s. 70.
[MYNT-TECKEN.ssg 3]
3) (
i fackspr.)
beteckning för myntslag. Öfverskriften (på en växel) innehåller .. till höger växelbeloppet, utfördt med siffror och mynttecken. FLIESBERG Handel. 17 (
1891).
–
myntteckens-belopp.
2VittAH 23: 318 (
1857,
1863).
–
myntteckens-myntning.
2VittAH 23: 34 (
1857,
1863)
–
myntteckens-sedel.
== mynt-sedel 1? Officerarens begiäran .. att få deras 14 öre sillfvermynts mynteteckens zedlar betalte. 2RA 1: 54 (
1719).
(AGARDH o.) LJUNGBERG I. 3: 13 (
1853).
–
MYNT-TEN.
gm gjutning framställd ten av guld, silver l. koppar, avsedd att användas för tillvärkning av mynt. 2VittAH 23: 38 (
1857,
1863)
Mynttenarnas utvalsning till plåtar. 2UB 6: 620 (
1904).
–
MYNT-UNION.
sammanslutning av flera stater med helt l. delvis gemensamt myntsystem; jfr -konvention. Latinska myntunionens länder. EkonS 1: 256 (
1893).
Den s. k. skandinaviska myntunionen. CASSEL TeorSocEkon. 369 (
1934).
–
MYNT-VALUTA.
( mynt- 1852. mynte- 1678 ) [MYNT-VALUTA.ssg 1]
1) (
†)
fastställt värde på mynt. (Ständerna önska) at mynte valuten icke så stegras ock ändras måtte, som hit in til .. skedt är. HC11H 8: 55 (
1678).
[MYNT-VALUTA.ssg 2]
2) valuta i form av metalliskt mynt. SvT 1852,
nr 18, s. 4.
–
MYNT-VALVATION.
( mynt- 1706 osv. mynte- 1685 – c. 1721 ) (
numera föga br.)
fastställande av visst värde på ett mynt (gentemot ett annat mynt); äv. konkret: fastställt värde på mynt; jfr -bestämning. LMil. 1: 492 (
1685).
Aldrig (har) någon Penninge-Löntagare alt sedan 1715 års mynt-valvation fått efter 1696 års Stat. Posten 1769,
s. 411. BtRiksdP 1898,
I. 1: nr 54, s. 31.
–
MYNT-VALÖR, förr äv.
-VALOR .
( mynt- 1850 osv. mynte- 1644–1687. -valor 1676. -valör (-eur) 1644 osv. ) [MYNT-VALÖR.ssg 1]
1) myntvärde.
RISINGH KiöpH 58 (
1669).
HECKSCHER SvEkonH 1: 439 (
1936).
[MYNT-VALÖR.ssg 2]
2) på mynt: stämpel angivande myntets värde. Myntmästaren .. skall på mynteplåtarne slå .. myntevalören .. midt i plåten. 2VittAH 23: 122 (cit. fr. 1644).
[MYNT-VALÖR.ssg 3]
3) mynt av visst värde. 2VittAH 19: 307 (
1850).
Indragning af de smärre myntvalörerna. FORSSELL Stud. 2: 127 (
1888).
–
MYNT-VETENSKAP ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. myntkunskap, numismatik. MÖLLER 1: 59 (
1745).
Fornv. 1935, s. 279.
–
MYNT-VIKT.
( mynt- 1634 osv. mynte- 1661–1744 ) [MYNT-VIKT.ssg 1]
1) viktsystem som användes vid vägning av mynt(metall); viktenhet använd vid vägning av myntmetall; äv. konkret, om viktloden. STIERNMAN Com. 2: 27 (
1634).
Enheten för Rikets myntvigt skall vara det franska grammet. BtRiksdP 1873,
I. 1: nr 37, s. 13.
SFS 1881,
nr 67, s.
1 (om viktlod). jfr (†) Tvänne stora och nijo små gullringar, om 131. lods myntevigt.
BJÖRNER HjältPrydn. 44 (1739).
[MYNT-VIKT.ssg 2]
2) ett mynts vikt; äv.: vikten av en viss mängd mynt(metall). NF2O: 1663 (1898).
–
myntvikt(s)-system.
(-vikt-) 2VittAH 19: 259 (
1850).
–
MYNT-VÅG,
sbst.¹ ; pl. -ar. för vägning av mynt(metall). MÖLLER 1: 51 (
1745).
2UB 6: 624 (
1904).
–
MYNT-VÅG,
sbst.² ; pl. -or. (tillf.) bildl.: stark tillförsel av mynt. 3NF 8: 872 (
1928).
–
MYNT-VÄRDE.
( mynt- 1776 osv.mynts- 1594 ) RÄÄF Ydre 3: 396 (
1594).
Plåtmyntet (hade) stundom .. större varuvärde, än det derå präglade myntvärdet. 2VittAH 23: 124 (
1857,
1863)
Myntvärdets fall. Almquist VärldH 9: 176 (
1934).
–
MYNT-VÄRDERING, förr äv.
-VÄRDERNING .
( mynt- 1790–1828. mynte- 1630. -ing 1790. -ning 1630) uppskattning av mynts värde. GÖDEL SvMedeltLitt. 280 (i handl. fr. 1630). HEINRICH (1828).
–
MYNT-VÄRDIE l.
-VÄRDIEN.
( mynt- 1772–1909. mynte- 1723. -värdie 1723–1909. -värdi(e)n (-ver-) 1772 (möjl. best.)– 1909 ) (†) ==
-guardien.
2RA 1: 539 (
1723).
VetAH 1772,
s. 321, D'OHSSON
PVetA 1826,
s. 21.
–
MYNT-VÄRK,
n. (mynt- 1644 osv. mynte- 1635–1723 ) [MYNT-VÄRK.ssg 1]
1) (jfr anm. sp. 1718) (statlig) anstalt där mynt tillvärkas; ämbetsvärk som har hand om tillvärkningen av mynt; i Sv. sedan 1910 benämnt Kungl. mynt- och justeringsvärket. RARP 2: 162 (1635). 2RA 1: 16 (
1719).
Först på 1600-talet blef myntningen inskränkt till kronans myntverk i hufvudstaden. (AGARDH o.) LJUNGBERG 4: 356 (
1863).
BtRiksdP 1940,
6: nr 7, s. 22.
[MYNT-VÄRK.ssg 2]
2) (
†)
myntväsen. Schrot och Korn. I Thesze tu ord eller ting består förnämbligast Myntwercket. STIERNHIELM Arch. D 1 a (1644). PH 9: 158 (
1770).
–
MYNT-VÄRKSTAD ~²⁰ l. ~⁰². för tillvärkning av mynt. SP 1792,
nr 223 s. 4.
CASSEL TeorSocEkon. 365 (1934).
–
MYNT-VÄSEN.
( mynt- 1627 osv. mynte- 1636–1731. mynts- 1634 ) om allt som rör ett lands mynt, dess prägling o. omlopp ss. betalningsmedel m. m. OxBr. 10: 292 (
1627).
Guld skall ensamt vara värdemätare i Riket och således utgöra grunden för dess myntväsen. SFS 1873,
nr 31, s. 1. Den fordom ofta rådande oredan i myntväsendet.
EkonS 1: 308 (
1893).
–
MYNT-ÄMNE.
== -platt. SERENIUS D 3 a (
1734).
B
(
†):
C
(
†)
: (jfr anm. sp.1718) –
MYNTE-ACKORD.
överenskommelse mellan staten o. privatföretagare som arrenderade mynttillvärkningen. RP 12: 121 (1647).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNTE-DOKUMENT.
rörande myntning. (
1661).
–
MYNTE-FÖRPAKTARE, se
A.
–
MYNTE-FÖRSTÅNDIG.
som förstår sig på myntväsendet. AOXENSTIERNA 1: 487 (
1633).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNTE-LÖN.
myntarlön. RP 6: 619 (
1636).
Därs. 8: 780 (
1641).
–
MYNTE-PATENT.
kunglig förordning rörande myntväsendet. RP 8: 571 (
1641).
– (
4)
MYNTE-PERSON.
tillhörande personalen vid myntvärket. 3SthmTb. 1: 40 (
1592).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNTE-PLATS.
jfr mynt-ort. BenzelBr. 18 (
1728).
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNTE-PRIVILEGIUM.
privilegium att slå mynt. STIERNMAN Com. 2: 465 (
1646).
–
MYNTE-REMEDIUM.
lagligt medgiven avvikelse från myntets rätta vikt o. halt; särsk. om medgiven undervikt o. d. 3SAH 43: 184 (
1674).
SCHÜCK VittA 2: 98 (i handl. fr. 1680).
–
MYNTE-SKEPPARE.
skeppare som brukade transportera mynt. SkeppsgR 1544 s. 15 b.
– (
4)
MYNTE-SNICKARE.
anställd vid myntvärket. BoupptSthm 28/7
1687.
–
MYNTE-TAL.
== mynt-räkning 2. Thet andra Mandat om Myntet, at ingen skall kiöpslage opå Ricksdaler, vtan alt opå Swänst myntetaall marck och öre. ÖstkindDomb. 17/11 (
1602).
DIJKMAN Obs. B 7 a (
1686).
–
MYNTE-VÄLVNING.
förändring i myntets värde. SCHÖNBERG Bref 3: 277 (
1778).
–
MYNTE-VÄXLERI.
myntväxling. SthmTb. 23/11
1584.
D
(
†):
E
(
†):
F
(
†):
–
MYNTS-AVLYSNING.
indragning av ett mynt. RP 2: 135 (
1632).
–
MYNTS-FÖRÄNDRING, se
A.
– (jfr
anm. sp.
1718)
MYNTS-HANDLING.
förhandlingar angående myntning(?). OxBr. 3: 125 (
1627).