MÄLA ,
v.¹ -er, -te, -t, -t l. -d (Am. 7: 7 (Bib 1541: määld)). vbalsbst. -ING, -NING; jfr MÄLD, sbst.¹ [MÄLA.v1 0]
(
†)
mäta, mäta upp; äv. bildl. OPETRI Tb 69 1525;
uppl. 1929).
Medh huad mått j mälen, ther skola andra mäla idher medh. Mark. 4: 24 (
NT 1526) Han mälte sex mååt korn, och ladhe på henne
Rut 3: 15 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 mätte .. upp). Man skulle .. hafwa opsicht huru spannmålen mähles.
RARP 4: 553 (
1651).
VDAkt. 1699,
nr 683. MÖLLER (
1790.
1807). jfr
JORD-MÄLNING, ävensom JORD-, LANDMÄLING.
Särsk. förb. (†)
–
MÄLA OM .
mäta om l. på nytt. BtFinlH 2: 232 (
1588).
–
MÄLA UPP .
mäta upp. Sthm Tb. 23/4 1586.
–
MÄLA UT .
[fsv. mäla ut (SpecVirg. 570)]
mäta ut. Linc. (
1640).
Hamb. (
1700)
Ssgr†:
A
–
MÄL-STÅNG.
( mäl- c. 1635–1755. mäle- 1541 – c. 1755 ) [fsv. mäli stang]
mätstång. Hes. 40: 3 (
Bib. 1541).
SCHULTZE Ordb. 5059 (
c. 1755)
–
MÄL-TUNNA,
f. ( mäl- 1678. mäle- 1609 ) för användning vid mätning. GripshR 1609 s. 75. BoupptSthm 6/5
1678.
B
–
MÄLE-FJÄRDING.
för användning vid mätning. GripshR 1607,
s. 59.
–
MÄLE-KONST.
konsten att göra mätningar. Linc. (
1640).
Hamb. (
1700).
–
MÄLE-LOD för användning vid mätning av djup o. d. Linc (
1640).
SCHULTZE Ordb. 2805 (
c. 1755).
–
MÄLE-STOP.
för användning vid mätning. BtÅboH I. 6: 95 (
1633)
–
MÄLE-TRÄ.
Itt strokträ (dvs. strykträ), ther medh man affstryker rokan (dvs. rågen) mäleträ. Linc. Qqq
4 b (
1640).
C
[möjl. med anslutning till mäling, sbst.²]
–
MÄLINGS-STÅNG.
mätstång (använd vid uppmätning av en mäling). (
1751)
SKL 2: 857 (
1848).
D
–
MÄLNINGS-MAN,
m. [fsv. mälningsman (HdlHelgLekGille 3: 152)]
person som mäter upp ngt. SCHRODERUS Dict. 108 (c. 1635).
Avledn. –
MÄLARE ,
sbst.¹ m. (†) person som mäter upp ngt. Linc. (1640). Hamb. (
1700).
jfr jord-, land-, stenkols-mälare.