MÄLTA mäl³ta², v.¹ -ade (BtÅboH I. 1: 2 (1553) osv.); äv. (numera föga br.) -er, mälte, mält, mält (OxBr. 12: 169 (1614: mältes, pr. sg. pass.), LINDER Regl. 135 (1886: mälte, ipf.)); förr äv. (i bet. 4) MÄLTAS,
v. dep. -as l.
-es, -ades.
vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr MÄLTE, MÄLTERI. (förr äv. skrivet me-. -ta 1524 osv. -tas 1581–1777 ) [fsv. mälta; jfr d. malte (ä. d. äv. mælte), nor. melte, isl. melta, mnt. melten, t. malzen, mälzen; till (stammen i) MALT]
[MÄLTA.v1 1]
1) låta (säd) undergå den groningsprocess varigm den fövandlas till malt, göra till malt; äv. dels abs.: bereda malt, dels med innehållsobj., i uttr. mälta malt. G1R 1: 231 (
1524).
(Vi) hafwe .. för godt ansedt, at uti wår Stad Stockholm må förordnes någre wisze Män, som .. både Mälta och Bryggie kunne. STIERNMAN Com. 1: 654 (
1615).
Malt är mältat och bränewijn brändt. ÅgerupArk. Brev 16/12 1642. I Ny Bör
(lantmannen) ..
Mälta sitt korn. BRUNO Gumm. 237 (
1762).
Öl .. är en af mältad spannmål (malt), humle och vatten genom jäsning beredd dryck. 2NF 34: 90 (
1922). jfr
UT-MÄLTA. – särsk.
[MÄLTA.v1 1.a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Lagom eld mältar bäst. LIND (
1749).
Den som mältar han brygger. BERGIUS Småsak. 1: 119 (
1757).
Man bör så mälta, att man slipper att svälta. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
[MÄLTA.v1 1.b]
b) (
†)
i uttr. mälta (ut)i malt, mälta, göra till malt; bära i mältning, lägga ut (säd) till mältning. G1R 10: 302 (
1535).
Bära i mältning. MURENIUS AV 472 (
1660).
[MÄLTA.v1 1.c]
c) (
†)
ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., == MÄLTA, sbst 1. LIND (
1738).
SJÖGREN Journ. 25/4 (
1785).
MÖLLER (
1790,
1807)
[MÄLTA.v1 2]
2) (
numera knappast br.)
beta (utsäde), stöpa. HEDBORN Minne 78 1835;
i bild).
Mältadt frö bör sås omedelbart efter mältningen. CNATTINGIUS (1894). [MÄLTA.v1 3]
3) (
†)
med saksubj.: komma (ngt) att gro. JUSLENIUS 126 (
1745).
(Skörden) hindrades af regnväder, som mältade mycken säd pA åkren. NorrlS 1–6: 43 (c. 1770).
[MÄLTA.v1 4]
4) lant. gro o. d.; numera bl. intr., förr äv. refl. l. i pass. med intr. bet. l. ss. dep. Som Löffsprånget lijder, så lider och Kornet till at mältas i Jorden. BRAHE Oec. 92 1581;
uppl. 1920).
Mycket regn alla dagar, hwar af Säden stor skada taga monde medelst mältande på skyhlen. BROMAN Glys. I: 365 (
1716).
1700 blef säden skämd af köld, så at hon intet mältade och hängde knapt ihop till bröd. HÜLPHERS Dal. 261 (
1762).
2Saml. 9: 47 1799;
refl.).
Det regnade dag och natt, så kornet mältade i axen. STRINDBERG SvÖ 2: 207 (
1883).
Halten mältade (grodda) kärnor (i leveransgill kvarnspannmål) får icke överstiga det procenttal, som (osv.). SFS 1932,
s. 843. jfr
LÖNN-MÄLTA. – särsk.
[MÄLTA.v1 4.a]
a) i fråga om groningsprocessen vid maltberedning. AHB 26: 3 (
1869).
Reichard Brygg. 3 (
1899).
[MÄLTA.v1 4.b]
b) (
†)
om träd o. d.: utveckla knoppar, skjuta skott; äv. om (grodd)knopp o. d.: svälla; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: ansvällning. Då Björken börjar mälta och små blad visa sig. VetAH 1785,
s. 235.
Ympqvistar böra ej afskäras förr, än man märker en liten mältning eller svällning hos ögat. LUNDSTRÖM Trädg. 1: 140 (
1831).
ENEROTH Pom. 2: 360 (
1866).
DALIN Synon. 333 (
1870).
[MÄLTA.v1 4.c]
c) (enst., (†)) om potatis: gro. Alm(Sthm) 1783,
s. 44.
Ssgr (i allm. till
1, företrädesvis i fackspr., i sht
brygg. o.
brännvinsbr.): A
:
–
MÄLT-BOD.
(mält- 1758 osv. mälte- 1524–1648 ) [fsv. mältebodh]
(om ä. förh.) jfr -hus. OPETRI Tb. 20 1524;
uppl. 1929).
2 VittAH 2: 300 (1787, 1791; om förh. 1491).
– (
4)
MÄLT-FRI.
om säd: som icke är grodd. TLev. 1906,
nr 16, s. 1.
–
MÄLT-GOLV.
[fsv. mältegolf, mältogolf]
golv varpå säden utlägges till mältning. AHLMAN (
1872).
2NF 4: 430 (
1905).
–
MÄLT-HUS.
( mält- 1662 osv. mälte- 1529–1753 ) [fsv. mältehus]
(
om ä. förh.)
hus inrättat för beredning av malt, kölna, mälteri. HdlHelgLekGille 3: 110 (
1529).
G1R 2: 360 (
1552).
SvKulturb. 5–
6: 146 1930;
om förh. 1712).
Ssg (om ä. förh.) :
–
mälthus-dräng .
dräng anställd ss. mältare, mälteriarbetare. MÖLLER (
1790).
DA 1808,
nr 27,
Bih. s. 3.
–
MÄLT-KAMMARE.
( mält- 1804 osv. mälte- 1932 ) (
om ä. förh.)
mindre rum inrättat för beredning av malt. WIKFORSS 2: 105 (
1804).
Västerb. 1932,
s. 75 (om förh. 1740).
–
MÄLT-KAR.
( mält- 1790 osv. mälte- 1841 ) kar avsett för blötläggning av säd före groningen, stöpkar. MÖLLER (
1790).
–
MÄLT-KORN. (
†)
korn (se d. o. 4) avsett att användas till malt, maltkorn. LIND (
1738).
HEINRICH (
1828).
–
MÄLT-KVARN. (
†)
maltkross. BJÖRKMAN (
1889).
–
MÄLT-LAVE, förr äv.
-LAGE . (mält-
1660 osv. mältan- 1915.
mälte- 1643 –
c. 1750.
mältes- 1647–1660 )
[fsv. mältelave]
(förr) lave varpå maltet utlades till torkning; jfr -golv. VDP 1643,
s. 351. folklEtnSt. 4: 24 (
1931).
–
MÄLT-OLLA. (
†)
== -lave. VDAkt. 1749, Syneprot. F III 7.
QLm. 2: 58 (
1833).
–
MÄLT-RODER. (
i sht förr)
maltroder. RedNordM 1929,
s. 14.
–
MÄLT-RUM,
n. rum inrättat för beredning av malt. ÅgerupArk. 1758, Syneprot.
–
MÄLT-VÄRK,
n. (†) mälteri. PT 1758, nr 61, s. 4.
B
(
†):
C
(
†):
–
MÄLTE-BADSTUGA.
mälthus, kölna. VDAkt. 1702,
nr 282.
–
MÄLTE-LÖN.
avgift l. lön för mältning. VLBibl. 1792,
fol. .
–
MÄLTE-PÖRTE.
(mindre) mälthus, kölna. BtÅboH I. 7: 59 (
1635).
–
MÄLTE-STUGA l.
-STUVA, f.
[fsv. mältestugha]
mältrum. VadaPrästgInvent. 1625. jfr: Man arbetar
1540 på .. "pörtet" med sin mältestufva.
MeddSlöjdF 1896,
s. 9.
D
(
†):
E
–
MÄLTNINGS-DUGLIGHET ~²⁰⁰ l. ~¹⁰². (säds) duglighet att användas till malt. utsädT 1895, s. 231.
– (
4)
MÄLTNINGS-GRAD,
r. om graden av de förändringar som grodd spannmål undergått. 3NF 23: 215 (
1937).
–
MÄLTNINGS-PROCESS.
AHB 26: 4 (
1869).
Avledn. (till
1):
–
MÄLTARE ,
m.||(ig.). [fsv. meltere (SthmSkotteb. 1: 215); jfr t. malzer, mälzer]
person som (yrkesmässigt) sysslar med beredning av malt. Erik mæltare. AntT XVI. 1: 11 (
1540).
PT 1898,
nr 277, s. 3.
Ssg:
–
mältar(e)-lön. (
numera bl. tillf.)
avgift l. lön för mältning; en mältares lön. BoupptSthm 10/11
1668.
–
MÄLTERSKA ,
f. ( mälter- 1539–1792. mältir- 1539 ) (
i sht förr)
kvinnlig mältare. AntT XVI. 1: 4 (
1539).
VLBibl. 1792,
fol. .