MÅRD må⁴rd, sbst.¹, m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er HFinlKamF 1: 132 (1531), 2Saml. 4: 117 (1629)); förr möjl. äv. MÅRDER, m., anträffat bl. ss. förled i ssgr (se ssgr D) o. i pl. mårdrar 2SthmTb. 3: 93 (1554), ROSENBLAD Rühs 1: 105 (1811; klandrat i JournLTh. 1811, s. 1088)). (mard 1523 (: Mardskin), 1537 (: marder, pl.) – 1673 (: Mardfötter). marder- (i ssg) 1677 (: marderfoder). modra, pl. 1563. mor- (i ssg) 1612 (: morskins-for). mord 1553 (: morder, pl.) – 1671 (: Mordkelar). må(h)l 1560 – c. 1740. måll 1572.-1589 (: mållskinn). må(å)r- i ssgr 1531 (: Måårskynn) – 1638 (: mårschins mössa). mård (-åå-, -dh) 1523 (: mårdskinn), 1530 (: mårdar, pl.) osv. mårder- (i ssg) 1589 (: Mårderskinn). mårdt- (i ssg) 1555 (: mårdt skindt))

[fsv. marþer, mordher m. fl. former, motsv. d. maar(d), isl. morðr, nt. marte, ä. t. mart(e), feng. mearð; jfr (med r-utvidgad stam) fht. o. t. marder (varav fr. martre); av ovisst ursprung]

[MÅRD.sbst1 1]

1) (individ l. art av) släktet Martes Gesn. av familjen Mustelidæ bland rovdjuren; särsk. om (individ av) arterna Martes martes Lin., skogsmård, o. Martes foina Briss., stenmård; i vissa ssgr äv. zool. allmännare, om djur hörande till familjen Mustelidæ. VarRerV 52 (1538). Mårdar .. hålla sigh gärna i Skogen vthi Trä, och hafwa ther vppe sina Ungar. IERICI Colerus 1: 75 (c. 1645). Mården .. (är) svartbrun med hvitgul strupe och bröst, lång som en Katt. SUNDEVALL Zool. 27 (1835). Västerb. 1938, s. 36. jfr ASP-, BOK-, BÄRGHUS-, SKOGS-, STEN-MÅRD m. fl. särsk. zool. i utvidgad anv., om olika djur som likna mården; i ssgrna MÅRDHUND, -KATT o. BJÖRN-, PUNG-, RULL-MÅRD.

[MÅRD.sbst1 2]

2) skinn l. pälsvärk av mård (i bet. 1); numera bl. i sg. ss. ämnesnamn l. med kollektiv bet. Lappaskatten aff åångmanaland årliga .. j timb(er) mårdar. HH XI. 1: 8 (1530). Thet var iungfru lucia lella, / hun var väll sueept i mårdh. Visb. 1: 217 (c. 1620). Ett artigtt sängtecke medh mårdar fordratt. STENBOCK (o. OXENSTIERNA) Brefv. 1: 149 (1700). BÖÖK ResSv. 218 (1924).

Ssgr(i allm. till 1)

– MÅRD-ART. zool. Cook 3Resa 292 (1787).

– (2) MÅRD-BOA. jfr boa, sbst. 2.

– (1, 2) MÅRD-BUK. särsk. (†) == mårdskinns-buk. 1. Brun klädes Råck underfodrat medh Mårdbukar. BoupptSthm 16/6 1683.

– MÅRD-DJUR. zool. djur tillhörande familjen Mustelidæ; i sht i pl. HOLMGREN Däggdj. 176 (1865).

– MÅRD-FAMILJ(EN). zool. familjen Mustelidæ; jfr -djur. (STUXBERG o.) FLODERUS 3: 239 (1903).

– MÅRD-FARM. för uppfödning av mårdar. SvD(A) 1929, nr 84, s. 7.

– (2) MÅRD-FODER. ( mård- 1664 osv. mårde- 1585. mårder- 1677. mårds- 1762 ) jfr foder, sbst.² ⁴. KlädkamRSthm 1585 C, s. 8 b. Nattmössor med mårdfoder. HALLENBERG Hist. 1: 20 (1790).

– (1, 2) MÅRD-FOT. ( mård- 1637 osv. mårda- 1636. mårde- 1640 ) särsk. (†) == mårdskinns-fot. BtÅboH I. 8: 231 (1636). BoupptSthm l8/ll 1673.

– MÅRD-FÅNGST. HAHR HbJäg. 318 (1866).

– MÅRD-FÄLLA, r. l. f. jäg. ett slags redskap för fångst av mård; jfr fälla, sbst.¹ ¹. SCHULTZE Ordb. 990 (c. 1755). Fatab. 1936, s. 228.

– MÅRD-HUND.

[MÅRD-HUND.ssg 1]

1) till 1: hund som användes l. är lämplig för mårdjakt. Goda mårdhundar. HAHR HbJäg. 316 (1866).

[MÅRD-HUND.ssg 2]

2) till 1 slutet: det i Japan o. Kina allmänna, om en mård påminnande hunddjuret Canis procynoides Gray. NF (1887).

– MÅRD-HÅR. hår av mård (använt t. ex. till fina pänslar). NYBLOM Akvarellm. 9 (1910).

Ssg:

– mårdhår(s)-pänsel. (-hår- 1887. -hårs- 1910 osv.) AHB 131: 112 (1887 ).

– MÅRD-HÅV. för fångst av mård; jfr håv, sbst.³ ¹. EKMAN NorrlJakt 478 (1910).

– MÅRD-JAKT. jfr jakt, sbst.¹ ¹. 1Brehm 1: 236 (1874).

– (1 slutet) MÅRD-KATT. zool. den i Främre Indien, på Ceylon o. i Siam levande tigerkatten Felis viverrina Benn.; äv. allmännare, om (katt av) släktet viverriceps. NF (1887).

– (1, 2) MÅRD-KEL l. -KELE l. -KÄL, m. l. f. ( mård- 1540–1685. mårde- 1559–1589 (: Mårdekelz foder). -gelar, pl. 1607. -kel(l) 1552 (: Mårdkels foder), 1583– 1589 (: Mårdekelz foder). -kele 1540. -k(i)elar, pl. 1552–1671. -k(i)eler, pl. 1543–1603. -kelor, pl. 1563 (: mårdekelor). -kille- (i ssg) 1673 (: Mårdkillefoder). -kijhlar, pl. 1685. -kähl- (i ssg) 1678 (: Mårdkählfoder). -käler, pl. 1560 )

[av t. marderkehle, till kehle, strupe (se kel, sbst.¹)]

(†) om skinnet från undersidan av halsen på en mård; i sht i pl.; äv. ss. ämnesnamn; jfr kel, sbst.¹ ². Eth foder aff Mårdkele om 6 timb(er). SkinnkamRSthm 1540, s. 107. Een Gråå Dammaske kiortill . . fodratt medh mårdkeler. HH 1: 21 (1543). Bouppt. Sthm 20/3 (1685).

Ssgr (†)

– mårdkel-bräm l. -kela- l. -kele- l. -kels-bräm. ( -kela- 1552. -kele- 1552 ) SkinnkamRSthm 1552 B, s. 3. Därs. 7.

– mårdkel-foder. ( - kel- 1553–1678. -kele- (-kille-) 1673. -kels- 1552–1589 ) SkinnkamRSthm 1552 A, s. 4. BoupptSthm 17/4 1678.

– (2) MÅRD-KRAGE. KonstNyhMag. 5: 28 (1823).

– (1, 2) MÅRD-KÄKE l. -KÄK. särsk. (†) om skinnet från en mårds käkparti. Ett paletå-foder af mårdkäkar. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 61. CirkDForssellSön. 1896.

– MÅRD-LÄM. (förr) jäg. ett slags giller för fångst av mård; jfr läm 2 samt -stock. HAHR HbJäg. 18l (1865).

– (2) MÅRD-MUFF. BoupptSthm 3/4 1668. SD 1893 nr 25 s. 7.

– (2) MÅRD-MÖSSA. ( mård- 1675 osv. mårde- 1685 ) BoupptSthm 12/1 1675.

– MÅRD-NÄT. jäg. för mårdfångst. FinEtnogrAtl. 14 (1905).

– (2) MÅRD-PÄLS. päls av mårdskinn.

– MÅRD-PÄNSEL. mårdhårspänsel. UB 6: 552 (1874).

– MÅRD-RIVEL. (förr) jäg. spjutlikt järn varmed mård dödades, då han krupit in i ett ihåligt träd o. d. EKMAN NorrlJakt l 51 (1910).

– (1, 2) MÅRD-RUMPA. ( mård- 1554–1756. mårde- 1553–1673 ) särsk. (†) om skinnet från en mårds svans. SkinnkamRSthm 1553 A, s. 59. Muff af Mård-rumpor. PH 6: 4379 (1756).

Ssgr (†):

– mårdrump(e)-muff. (-rumpe-) BoupptSthm 18/11 1673. -mössa. (-rump-) BoupptSthm 3/4 (1668). Därs. 16/10 1689.

– MÅRD-SAX. (förr) jäg. trampsax (rävsax) för fångst av mård. EKMAN NorrlJakt 478 (1910); jfr Därs. 151.

– (jfr 2) MÅRD-SKINN. ( mård- 1523 osv. mårde- 1663. mårder- 1589 )

[fsv. mardhskin]

skinn l. pälsvärk av mård. G1R 1: 124, (1523). Kiortell aff suart flågill, fodratt medh mårskinn. BtFinlH 4: 192 (1563). FoFl. 1922, s. 164

Ssgr:

– mårdskinns-bonnett. (förr) jfr bonnett, sbst.¹ ¹ a. OPETRI Tb. 167 1527; uppl. 1929).

– mårdskinns-buk. (†) om bukpartiet av ett mårdskinn. OxBr. 11: 709 (1637).

– mårdskinns-foder. G1R 11: 193 (1536).

– mårdskinns-fot. (†) om skinnet från fot (ben) av mård. NorrlS 14: 106 1934; efter handl. fr. 1648).

– mårdskinns-krage. BoupptSthm 3/11 (1675). WoJ (1891).

– mårdskinns-muff. BoupptSthm 7/10 1669.

– mårdskinns-mössa. SUFinlH 5: 192 (1617).

– mårdskinns-päls. Björnståhl Resa 5: 37 (1783).

– (2) MÅRD-SLITSA, f. ( mård- 1569. mårda- 1569 ) (†) (smalt) stycke av ett mårdskinn. SkinnkamRSthm 1569 A, s. 59. Därs. 85.

– MÅRD-SLÄKTE(T). zool. rovdjurssläktet Martes Gesn.; förr äv. allmännare, med inbegrepp av vesslor. NILSSON Fauna 1: 24 (1820). SvUppslB (1934).

– MÅRD-SNARA, r. jäg. ett slags redskap för fångst av mård. Ymer 1902, s. 402.

– MÅRD-SPÅR. fotspår (i snö) efter mård. SVEDERUS Jagt 347 (1831).

– MÅRD-STOCK. (i sht förr) jäg. ett slags giller för fångst av mård, i huvudsak anordnat på samma sätt som en ekorrstock; jfr -läm. NORDHOLM Djurf. 30 (1749). KEYLAND NordMJakt. 11 (1911).

– MÅRD-SVANS. ( mård- 1673 osv. mårde- 1576 ) särsk. till 2: skinnet från en mårds svans; äv. koll. Tullb. Sthm ll/5 1576. CirkDForssellSön. 1896.

– MÅRD-UNGE. I Schveitz och Tyskland uppfödas mårdungar ej sällan af Jägare. NILSSON Fauna 1: 173 (1847).

(†):

– MÅRDA-FOT,

– MÅRDA-SLITSA, se A.

(†):

– MÅRDE-FODER,

– MÅRDE-FOT,

– MÅRDE-KEL,

– MÅRDE-MÖSSA,

– MÅRDE-RUMPA,

– MÅRDE-SKINN,

– MÅRDE-SVANS, se A.

(†):

– MÅRDER-FODER,

– MÅRDER-SKINN, se A.

(†):

– MÅRDS-FODER, se A.