MÖNJA mön³ja², r. l. f.; best. -an. ( meeniam 1637. menia 1548–1637. men(n)i(i)e 1555–1558. minie 1674. minya 1538. mynie 1561. mynja (mij-, -ia) 1639– 1858. mänia 1671. möngia 1698. mönij 1539. mönja (-ia) 1581 osv. mönnie 1578 ) [y. fsv. menia, sv. dial. mynja, mönja; jfr ä. d. menje, mimje, minni, mynje, mønne, d. mønje, mønnie; av mnt. minie; jfr fht. minig, t. mennig: av lat. minium cinnober]
[MÖNJA 0]
rödaktig förening av bly o. syre, särsk. använd som ingrediens i målarfärg, i sht vid målning av metaller, o. vid framställning av kitt l. blyglas, blycinnober, blyrött; stundom i utvidgad anv. om vissa andra röda färgänmen. VarRerV 21 (
1538).
Leffweret Orban Måler .. Menie 6 p(und). KlädkamRSthm 1555–57,
s. 15 b.
Mönja är en röd färg, som tillverkas af oxideradt bly. STÅL Byggn. 1: 133 (
1834).
Form 1933, Omsl.
s. 10. jfr
BLY-,
JÄRN-,
RÖD-MÖNJA.
Ssgr
A
:
B
–
MÖNJE-FLÄCKIG.
Det gamla grå, mönjefläckiga (fartygs-)skrovet. SIWERTZ Förtr. 24 (
1945).
–
MÖNJE-FÄRG.
färg som innehåller mönja. HIÄRNE Förb. 57 (
1706).
HantvB I: 247 (
1934).
–
MÖNJE-FÄRGAD,
p. adj. ( mönja- 1895. mönje- 1789 ) som har samma röda färg som mönja. RINMAN 2: 102 (
1789).
–
MÖNJE-KITT.
( mönja- 1898. mönje- 1865 osv. ) kitt (se d. o. 1) berett med mönja o. linolja. HWASSER HbLokF 45 (
1865).
–
MÖNJE-LAV. (
föga br.)
bot. den röda laven Dermatocarpon miniatum Lin. LILJEBLAD Fl. 337 (
1792)
VetAH 1793 s.
40. –
MÖNJE-LÄTT.
(-lett) (†) == -färgad; jfr lätt, adj.¹ RUDBECK HortBot. 28 (
1685).
–
MÖNJE-MÅLA.
måla (ngt) med mönjefärg. Tldr. 1896,
s. 221.
Avledn. –
MÖNJA .
v., -ning.
måla (ngt) med mönjefärg. SD(L) 1897,
nr 374, s.
2.
VFl. 1928,
s. 132.