MÄRLA mæ³rla², v. -ade; vbalsbst. -ANDE, ING (ss. första ssgsled, se nedan), -NING. (förr äv. mer-)

[liksom d. mærle, nor. merle, t. marlen, eng. marl, av holl. marlen, till ä. holl. mer(r)en, mar(r)en, binda, förtöja, o. möjl. samhörigt med eng. moor, förtöja (jfr MORING). – Jfr MÄRLING]

sjöt.

[MÄRLA.v 1]

1) medelst garn l. dyl. fästa (ett klätt segellik) vid ett segel l. vid mast l. (förr) vid rå; tränsa,litsa. RÖDING 2: 150 (1796). Litsa eller märla främsta stående liket på mastens akterkant. ROSWALL Skeppsm. 1: 67 (1803). SvUppslB (1934).

[MÄRLA.v 2]

2) (föga br.) medelst mot varandra lagda halvslag omvira (tågvirke) med en smäcker lina (märling)l. dyl. för att skydda det mot skamfilning l. vädrets åvärkan; kläda (se d. o.4 e γ EKBOHRN NautOrdb. (1840). WoJ (1891). SMITH 256 (1917).

Ssgr (till1; sjöt.):

– MÄRL-PRIM.

[jfr holl. arlpriem]

(stundom något böjd) större pryl av hårt trä (l. ben, ngn gg av järn), använd vid splitsning o. andra sjömansarbeten. GRUNDELL AnlArtill. 1: 26 (c. 1695). ÖHRVALL Knut. 5 1908).

– MÄRL-SLAG.

[jfr d. mærleslag; efter holl. marlslag]

(†) märlspiksknop. RÖDING 2: 151 (1796). AUERBACH (1913). - -SPIK.

[jfr d. mærlespiger; efter holl. marlspijker]

stundom något böjd) mindre pryl av järn, använd vid splitsning o. andra sjömansarbeten; splisknop. PLATEN Glascock 1: 243 (1836).

Ssgr sjöt.):

– märlspiks-knop. knop som begagnas till att draga åt en bändsel o. d. med märlspik. UFlott. 2: 96 (1881).

– märlspiks-stek, n. (mindre br.) märlspiksknop. RAMSTEN o. STENFELT (1917).

– MÄRL-STEK, n.

[jfr d. mærlestik]

(mindre br.) märlspiksknop. EKBOHRN NautOrdb. (1840). ÖHRVALL Knut. 32 (1908).

– MÄRLINGS-HÅL. segelmak. om (i skothornen i stora segel anbragta) hål avsedda till förstärkning av segellikets fastgöring vid seglet. PLATEN Glascock 1: 301 (1836).

– MÄRLINGS-SLAG. (knappast br.) märlspiksknop. RAMSTEN o. STENFELT (1917).

– MÄRLINGS-SPIK. (†) märlspik. RÖDING SD 59 (1798).