MÄSTERSKAP mäs³ter~ska²p, b.; best. -et; pl. (numera i sht i bet. 3 slutet) == (DALIN (1853) osv.), äv. -er (numera knappast br., MÖLLER (1790), ÖSTERGREN (1932)). (mästar(e)- 1817–1932. mäster(mester-) 1527 osv.) [fsv. mästar(a)skap, n.; jfr d. mesterskab, b., mnt. mĕsterschop, f., t. meisterschaft, f., ävensom fr. maîtrise samt lat. magisterium; till MÄSTARE]
[MÄSTERSKAP 1]
1) till MÄSTARE (1 o.) 2: herravälde, makt; i sht i uttr. mästerskap över ngn l. ngt, tillf. äv. i utvidgad anv.: förmynderskap (se d. o. 2) över ngn l. ngt; numera bl. ngn gg bildl. i detta uttr. Linc. 1640;
under magisterium). (
Ferdinand V av Spanien) tilägnade sigh .. Mästerskapet öfwer the Spanske Riddare Ordens.
BRASK qPufendorf Hist. 51 (1680). Det måste vara et skönt mästerskap, der barnen vilja styra far och mor. BORG Luther 2:840 (
1753).
KyrkohÅ 1900,
s. 199 (i utvidgad anv,) (G. III:s) stilistiska talang utvecklades tidigt till mästerskap öfver formen.
SvH 8:16 (
1904).
[MÄSTERSKAP 2]
2) till MÄSTARE 5: överlägsen skicklighet; fulländad l. mästerlig konst (se KONST 1; fulländning (se d. o. 2; äv. i uttr. mästerskap i ngt l. i att göra ngt, i sht förr äv. mästerskap att göra ngt. O
PETRI PEliæ d 3 a (1527). (K. G. Tessins) mästerskap att gifva både åt sakerna och sin egen personlighet en viss glans. GEIJER II. 5:75 (
1838). Han har drifvit .. konsten(
att konversera9 till mästerskap.
BENEDICTSSON Skåne 81 (
1884).
(Wiséns) mästerskap i språkets användning. 3SAH 7: 42 (
1892).
Framställningens mästerskap gjorde Beskows teckning af Svendeborg mycket omtyckt. Därs. 11:259 (
1896).
ALVING SvLittH 2:75 (
1931).
[MÄSTERSKAP 3]
3) till MÄSTARE 7: förhållnadet att ngn är mästare; ställning ss. mästare, äv. i uttr. mästerskap i ngt. Balck Idr. 3:9 (1888). – särsk.
[jfr eng. championship]
i sht
idrott. itll MÄSTARE 7 slutet; äv.: mästartitel; äv. elliptiskt för: mästerskapstävling; äv. i uttr. mästerskap på skidor, skridskor o. d., i skidåkning osv. Täflingarne om "mästerskapet" (i löpning). BALCK Idr. 2:482 (
1887).
Svenska mästerskapet på skridskor. SvD(A) 1916,
nr 29, s. 6 (rubrikt). Akademiska mästerskapen (
i allmän idrott) för Stockholm togo sin början på tisdagsmiddagen uppe på Stadion.
IdrBl. 1924,
nr 137 s. 2. jfr
DISTRIKTS-,
LÅNGDISTANS-,
RIKS-,
SCHACK-,
VÄRLDS-MÄSTERSKAP m. fl.
[MÄSTERSKAP 4]
4) (
†)
om (övermodigt l. drygt) mästrande; jfr MÄSTARE 9. Den ton af myndighet och mästerskap, hvarigenom den unga författaren (dvs. Atterbom) fortfar att utmärka sig. LEOPOLD 6:
306 (
1813).
[MÄSTERSKAP 5]
5) (
om ä. förh.)
till MÄSTARE 10. – jfr
FRIMÄSTERSKAP. –
[MÄSTERSKAP 5.a]
a) förhållandet att ngn är (hantvärks)mästare; ställning l. värksamhet ss. (hantvärks)mästare; mästarvärdighet; äv. i uttr. mästerskap i ett hantvärk o. d. VDAkt. 1665,
nr 383 Bur- och Mästerskap uti något Skrå-Handtvärk.
CommercecollKungör. 16/2 (
1773,
s. 1.
Prov för mästerskap i Stockholms tapetmålareämbete. GustStil 12 1926; m ä. förh.). särsk. till MÄSTARE 10 c. JernkA 1847, s. 113. [MÄSTERSKAP 5.b]
b) koll., om alla mästarna i ett visst skrå; korporation som bildades av mästarna i ett skrå. MeddNordM 1897,
s. 97 (
1714).
Alla vällovlige mästar- och bröderskap. Därs. 1889,
s. 46 (
1838).
Flera medlemmar af mästerskapet. SCHOLANDER 2:279 (
1880).
Ssgr: A (
föga br.);
–
MÄSTERSKAP-SÖKANDE, se
B. B
(i allm. till
3 slutet; i sht
idrott.):
–
MÄSTERSKAPS-BOXARE.
boxare som deltar i mästerskapstävling. HOLMBERG Boxas 47 (
1921).
–
MÄSTERSKAPS-BROTTARE.
jfr -boxare. GHT 1896,
nr 60 s. 3.
–
MÄSTERSKAPS-BROTTNING.
jfr -tävling. LD 1904,
nr 219 s. 3.
–
MÄSTERSKAPS-KLASS.
tävlingsklass för tävlande om mästerskap. SvSchackförbÅb. 1917,
s. 23.
ÖSTERGREN (
cit. fr. 1920;
i skytte)
–
MÄSTERSKAPS-SKYTT. mästerskytt.
Dagen 1915,
nr 211 s. 6.
–
MÄSTERSKAPS-STANDAR.
om det standar som årligen ss. vandringspris tilldelas den idrottsförening vars tävlande medlemmar uppnått högsta poängsumman vid årets svenska seniormästerskapstävlingar i fri idrott för män. SvD(A) 1911,
nr 230 s. 9.
– (
2)
MÄSTERSKAPS-SYSTEM(ET).
( -skap-1885. -skaps- 1882 osv. ) [efter t. meisterschaftssystem]
om en av tysken R. ROSENTHAL framlagd metod att lära sig (praktiskt behärska) ett främmande språk; äv. (mera tillf.) i utvidgad anv., om (ss. mästerlig ansedd) metod att lära sig annat ämne, ss. snabbräkning o. d. SVENSSON Rosenthal 1882;
i boktitel). Mästerskapssystenet i snabbräkning. (
1902;
boktitel).
–
(5 a) MÄSTERSKAPS-SÖKANDE,
p. adj. (-skap- 1783. -skaps- 1934 osv. ) (
förr)
som ansökte om att (efter vederbörliga prov) bli förklarad för (hantvärks)mästare. Mästerskap-sökande Gesäller. CommercecollKungör. 29/1 1783,
s. 3.
–
MÄSTERSKAPS-TECKEN.
plakett l. medalj som tilldelas segrare (l. segrande lag) i mästerskapstävling. IdrBl. 1924,
nr 47, s. 2.
–
MÄSTERSKAPS-TITEL.
mästartitel. IdrFinl. 3:155 (
1906).
–
MÄSTERSKAPS-TRÖJA.
tröja som tilldelas segrare i mästerskapstävling(ar) på cykel; särsk. om den tröja som sedan år 1934 årligen tilldelas den cyklist som vid årets svenska mästerskapstävlingar uppnått lägsta sammanlagda platssiffra. DN(A) 1934,
nr 189, s. 11. NFSportlex. (
1943).
–
MÄSTERSKAPS-TÄVLAN.
mästerskapståvling. Dagen 1897,
nr 151, s. 3.
–
MÄSTERSKAPS-TÄVLING.
(vanl. årligen anordnad) tävling för deltagare från ett visst område (land, distrikt o. d.) l. i viss ålder (ss. juniorer, seniorer) o. d. i vilken segraren (i var o. en av de olika idrottsl. tävlingsgrenarna) förklaras vara mästare (se d. o. 7 slutet). IdrFinl. 3:12 (
1906).
IdrBl. 1924,
nr 74, s. 6.
Avledn.:
–
MÄSTERSKAPI ,
f. [med avs. på avledningsändelsen jfr maskopi]
till 5 a: (†) mästerskap. Skråordn. 272 (
1589).