MÄSTRA mäs³tra², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera knappast br., LIND (1749; under meistern), ÖSTERGREN (1932)); -ARE (se avledn.). 1) motsv. MÄSTARE 2. jfr ÖVER-MÄSTRA. –

[MÄSTRA 1.a]

a) (†) med avs. på person, folk o. d.: vara )l. bli) herre över l. råda över l. styra (ngn); äv. med avs. på landområde o. d.: bli herre över l. erövra (ngt). SCHRODERUS Albert. 2:138 (1638). Ruus titt hemliga Råd, skal mästra titt Hof, och all Vpwacht. STIERNHIELM Herc. 121 (1648, 1668) The oförskräkta mood, .. / .. som fasta Muurar sprängt / Och mästrat vijda fält. LAGERLÖF Vitt. 20 (1682). GYLLENBORG Andr. H 2 a (1723). HAGBERG Shaksp. 2:24 (1847). b) (i sht i vitter stil) med avs. på arbetsmaterial, teknik, arbetsmetod, svårighet l. problem o. d., stundom äv. med avs. på känsla l. själsförmögenhet o. d., förr äv. med avs. på språk: vara l. bli (l. göra sig till) herre över l. behärska l. styra l. bemästra (ngt); stundom äv. med sakligt subj. betecknande känsla, själsförmögenhet o. d. At han .. mästrar och underkuffuar alla kötzlige Begärelser. SCHRODERUS HoffWäck. 258 (1616). (Det är svårt) att ledigt underhålla (en konversation) på ett fremmande, icke mycket väl mästradt, språk. GOSSELMAN Sjöm. 1:95 (1839). Den fantasi som är mest förtrogen med verkligheten, den mästrar den också säkrast, omdanar den lättast. LARSSON Kunsk. 133 (1909). Försöken bli, då man ej ännu förstår att mästra materialet, icke lyckade. Ant'l XIX. 2:25 (1911). Har man .. engång lärt sig att mästra detta kast (dvs. underhandskastet vid fiske), så sätter man det framför alla andra. HAMMARSTRÖM Sportviske 86 (1925). Mästra sin vrede. ÖSTERGREN (1932). Mästra styrandets svåra problem. SvD(A) 1933, nr 63 s. 4. 2) motsv. MÄSTARE 3.

[MÄSTRA 2.a]

a) (†) (på ett övermodigt l. anspråksfullt l. klandrande sätt) undervisa (ngn) om (ngt) lära (ngn ngt). (Kung Gustav) swarade .. att han intedt wille bliffua mestrat aff them (dvs. dalkarlarna), huru han skulle cläda sina Drawanter ochHoffgesin. SVARTG1 111 (1561). SCHRODÆRUS Dict. 244 (c. 1635). b) (utom i α-γ numera knappast br.) rätta l. korrigera l. anmärka på l. kritisera (ngn l. ngt) (ifta på ett anspråksfullt l. pedantiskt sätt); äv. i uttr. mästra på ngt, äv. i p. pr. med adjektivisk anv.; förr äv. i utvidgad anv.: ändra l. förbättra ngt. RA I. 4:792 (1598). Naturen kan swårliga mästrat warda. FORSIUS Fosz 142 (1621). The bätska böker och skriffter: them jemwel the .. (som vanvårda språket) erkenna för gilla, och goda, til at sig mestra och rettföre styra. SWEDBERG Schibb. e 1 b (1716). Jag mästrade hans hår och sade at jag på Håfvet ingen sedt bruka det sådant. DALIN Arg. 1:250 (1754). Försynens vilja var, att menniskan skulle .. sjelf mästra och fullkomna sin skapnad. LIDBECK Anm. 111 (1808). Öfver allt mästras på de antagna formerna. TEGNÉR WB) 5:340 (1826). Liksom den planta härligast uppenbarar sin natur, som fått fritt utveckla sig, så ock det språk som icke mästrats. NOREEN SprSt. 1:153 (1895). – jfr O-MÄSTRAD, – särsk. α) (fullt br.) med avs. på person, handlingssätt o. d.: (på ett övermodigt l. pedantiskt sätt) anmärka på l. klandra l. kfitisera (ngn l. ngt); skolmästra; äv. abs. (Jon skrivare) Bleff .. så oförskemd, att han wille mestra sin Herra coh Konung i någer stycker. SVARTG1 138 (1561). Af allt i verlden är det lättast att mästra, men svårast att vara mästare. ATTERBOM qVittH 3 (1845). Mera ville han icke säga, för att icke synas mästrande mot den gamla slagna idealisten. HALLSTRÖM Sparfv. 164 (1903). Guds vilja skulle man inte mästra. WÄGNER Genomskåd. 272 (1937). β) med avs. på bibeln, Guds ord o. d.: behandla som om man visste bättre besked, (anspråksfullt) intolka egna meningar i l. finna fel på; äv. abs.; numera bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till α. The ther kloke wilia wara, och mestra scrifftena medh theras förnufft. GlJes. 8: 19 (Bib. 1541). Hon förachtar Gudh och hans helighe ord, wille mästra thet effter som henne synes. LÆLIUS Jungf. A 7 a (1591). Det är ju att vilja mästra bibeln. ÖSTERGREN (1932). γ) (numera bl. i vissa trakter) i uttr. mästra med ngt, kritisera o. ändra ngt; äv.: "mixtra" med l. försöka laga (ngt); äv.: läral l. tvinga (en häst) att lyda (tygeln o. sporren); jfr MÄSTRA TILL. Man fruktade .. att ständerna skulle så .. mästra med förslaget, att det hela blefve antingen förderfvadt eller alldeles öfverändakastadt. FRYXELL Ber. 7: 13 1838; efter handl. fr. 1633). Magnus mästrade med hästen, som stampade och frustade under täcket och järnhufvan. HEIDNESTAM Folkung. 2:334 (1907). När .. den yngre börjat mästra med något på sposhällen. WESTER Reymont Bönd. 3: 362 (1924). Därs. 4:146. 3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. MÄSTARE 8: överträffa. Kleran .. stämer så högt in med sina diverse toner, att hom offta mästrar mächtergalen, sångarnes mästare. LINNÉ Skr. 5:7 (1732). 4) (vard.) med avs. på fönsterruta, glas o. d.: slå sönder, krossa. IHRE (1769). HEDBERG Grim 104 (1897). ÖSTERGREN 1932; vard.).