MÄTA mä³ta², v.² -er, mätte mät³e², mätt mät⁴ mätt, äv. (numera bl. bygdemålsfärgat l. arkaiserande) sup. mätit mä³tit², p. pf. mäten mä³ten² (ipf. mätte OPETRI Tb. 72 1525; uppl. 1929) osv. – sup. mätit (-ed, -et, -idh) O PTERI Tb. 11 1524; uppl 1919), SDS 1898, nr 204, s. 1, ÖSTERGREN 1932; landsdelsord); mätt DALIN Vitt. I 3:121 (1754) osv. – p. pf. mätad SCHULTZE rdb. 2933 (c. 1755: afmätad); mäten ( -in) Mat. 7; 2 (NT 1526: mätet, n.), TEGEL G1 2:128 (1622), LUNDELL 1893; sälls.); mätt (BtSödKultH 12:29 (1593) osv.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE ((†) LIND 1:1142 (1749)), -ERI (se MÄTARE avledn.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr MÄT sbst.² ( met-1525 (: metit, sup.)-1594 (: methidh, sup.). mett- 1590 (: mettther, pr.) – 1591 (: metta, inf.). mjät- (-iä-) 1544 (: miätedh, p. pf. n.) – 1781 (: mjätt, p. pf. m.). mät- (æ- -ää-, -th-) 1524 (: mæted, sup) osv.) jfr AN-, AV-, BORT-, DETALJ-, FÖR-, HÖJD-, I-, IN-, JÄMN-, KONTROLL-, KRING-, TILL-, UPP-, UTMÄTA m. fl., ALL-MÄTANDE, p. adj., STOR-, ÄREMÄTEN. p. adj. 1) gm iakttagelse undersöka (ngts) längd, ytvidd l. rymd (volym), så att den kan angivas ss. motsvarande en annan (allmänt) känd längd osv. ett visst antal ggr; särsk. i fråga om dylik undersökning som företages med hjälp av redskap som representerar en viss längd- l. rymdenhet l. som är avdelat (graderat) i ett antal lika längd- l. rymdenheter; äv. (i sht i fackspr.) allmännare: med hjälp av redskap undersöka storleken l. graden av (ngt, t.ex. kraft, energi, tryck, värme- l. elektricitetsmängd, elektrisk strömstyrka l. spänning) så att den kan angivas i ett bestämt antal kvantitativa enheter av visst slag; äv. oeg., om mätningsredskap: markera, angiva o. d. He[n]nr (dvs. tomten) haffde mæted trwgels niels[on] stadzens syllasetiere. P PETRI Tb. 11 (1154; uppl. 1929). (Vägarna skola) mätas med Snören, så at alla Mijhlar blifwa lijka långe. SCHMEDEMAN Just. 371 (1664). Det i Sverige brukeliga sättet at mäta Skepp, eller at finna huru många Svåra Läster et Skepp kan bära, är )osv). CHAPMAN Skeppsb. 182 (1775). En temperaturförändring af 100 mätt med Celsii termometer .. svarar .. mot en af 80 mätt på Reaumurs. LINDBERG Christie 198 (1876). – särsk. a) (†) i p. pr. med pass. bet., om vara: som mätes l. brukar mätas. Medh mätande Wahrur öfwas stoor otroohet. Sthm Stadsord. 1: 12 (1620). b) (i sht förr) om mätning av sjuk person l. kroppsdel ss. medel att fördriva sjukdomen. Weise 326 (1697). SvKulturb. 7- 8: 307 (1931). c) i fråga om försök att uteslutande på grundval av mer l. mindre exakta minnesbilder av vissa måttsenheter med blicken bedöma ngts längd l. ytvidd l. volym. Mäta med ögat l. ögonen l blicken. Mäta efter ögonmått. BJÖRKEGREN 1764 (1786). Bristen på större föremål (på Rysslands stäpper) gör det svårt för den ovane att med ögat någotlunda mäta afståndet. LbFolksk. 715 (1892). särsk. bildl. (jfr 2) : överfara (med ögat l. blicken); ta (ngn l. ngt) i noggrant skärskådande (särsk. för att förvissa sig om vad han osv. är värd l. går för); värderande l. bedömande iakttaga (ngn l. ngt). LANTINGSHAUSEN Young 2:148 (1790). Han mätte hennes figur från topp till tå. ALMQVIST Går an 41 (1839). De båda kvinnorna mätte hvarandra med ögonen. LÖNNBERG Syrend. 45 (1888). LAGERKVIST Kaos 27 (1919). d) i fråga om undersökning l. beräkning av en tids längd )i sekunder, minuter osv.) l. hur långt tiden framskridit; ofta om ur, timglas, solvisare o. d.: markera, angiva, äv. bildl. (jfr 2, i fråga om den av upplevelser bestämda subjektiva uppfattningen av en tids längd l. av hastigheten i tidens gång. KOLMODIN QvSp. 2:339 1750; bildl.). Hvem tänker på att tiden kan mätas genom oändliga lidanden? GEIJER I. 7:41 (1818). Alltså stod der den gamle profet, och stum med sitt jernstift / pekte på taflan af sten, och mätte den vexlande tiden. TEGNÉR (WB) 3:108 1820; om solvisare). Kristall-ur som mäter 1/1000 sekund. GHT 1944, nr 258 s. 14. e) närmande sig l. övergående i bet.: med hjälp av mätningsredskap avskilja den kvantitet av (ngt) som är bestämd för ngt visst ändamål, t. ex. att bortgivas l. säljas; ofta (i sht i högre stil) mer l. mindre bildl. (jfr 2, särsk.: bestämma storleken l. beskaffenheten av (ngt som skall tillfalla ngn), utstaka gränser för(ngt); stundom: fastställa (ngt) ss. gräns (för ngt). Mäta väl, knappt. Medh thet måtet som j mäten skall idher och medh mätet wardha. mat. 7: 2 (NT 1526). At .. (K. IX:s gemål) mätt trån med alna-mål åt sina pigor. SthmMag. 1781, s. 122. Hvi mätes lifvets dag så otillräcklig? TOPELIUS Ljung 192 (1886, 1889) När du himmer / Den kväll som stjärnor mätte för din levand. WULFF leopardi 275 (1913). särsk. (vard) i det bildl. uttr. mäta ngn skäppan full, ge ngn en ordentlig uppsträckning, "ge ngn på huden", "skälla ut" ngn. Nu må ni tro att han mätte dem skäppan full. BACKMAN Reuter Lifv. 2:222 (1870). UNT 1906, nr 3380, s. 2. jfr (†) Det är bäst at mäta dem måttet fult (dvs. att läsa upp kansliordningen för dem i ett sammanhang). 2RARP I. 2:175 (1720). f) i oeg. anv.

[MÄTA 2.f.α]

α) (mera tillf.) om larv av visst slag: förflytta sig så att det ser ut som om den använder sin kropp som värktyg att uppmäta den väg som tillryggalägges; jfr MÄTAR-FJÄRIL. En liten Fjäril-mask af det slaget som mäter. VetAH 1752, s. 185. FRANZÉN Skald. 2:74 (1825, 1828) β) i uttr. mäta ngt med långa l. stora l. långsamma l. tunga steg o. d., med långa resp. långsamma osv. steg passera genom ngt l. vandra fram o. tillbaka i l. på ngt; förr äv. mäta ngt med stegen, med stora steg gå fram genom ngt. (Han9 mätte den rymliga stugan med stegen. RUNEBERG 1:71 (1832). Han mätte rummet med långsamma steg. CARLÉN Repr. 10 (1839). ALMQVIST comfort Routl. 115 (1913). γ) (†) allmännare: förflytta sig (gå, färdas) på (en väg l. ett område); ströva omkring på (ett område); tillryggalägga (en vägsträcka). Hafwande iag ifrån mitt magra .. Booställe till Asa en dryg half mijl, som iag hwar Prädijkedag måste mäta. VDAkt. 1719, nr65. Lugn mätte seglaren öppna haf. GEIJER I. 5:14 (1810). (Lode) mätte fälten, /Spökade kring nejden än. RUNEBERG 5:34 (1860). Han mätte trappan i en sekund. TAVARTSTJERNA NVers 75 (1885). δ) (†) med avs. på steg (l. rörelse): (noga) avpassa; ta l. gå; äv. bildl. (fjr 2. Men si, .. them gift-yr-galna flickan .. / Hon mäter sina steg med nätta tripp trapp tripp. KOLMODIN QvSp. 1:199 (1732). Åt dem, som knapt et steg på Ärans trappa mätt. DALIN Vitt. I. 3:121 (1754). Betänk din sak – och mät hvart steg du går. LILJESTRÅLE Fid. 224 (1797). Hvem är hon den vördiga, välansenliga gumman, / Som, framskridande främst (i dansen), .. / Mäter sin takt och sin randiga kjol utbreder med fingren? RUNEBERG 1:124 (1832). Tyngre blefvo stegen, som han mätte / Ner till Riddarholmen, – sorgen frätte. BÖTTIGER 2:186 (1884, 1857) ε) (†) i uttr. mäta en skäkta, få känna på hur en pil tränger in i ens kropp; få en pil i kroppen. Buske Pelle gaff tehm sådant måål, / The finge hwarken flesk eller kåål, / En hwass skechte finge the mäta. HUND E14 299 (1605). 2) mer l. mindre bildl. (jfr 1 c slutet, d, e, f δ) a) (i sht i skriftspr. l. ivtter stil) (efter vissa principer) beräkna l. fixera l. bedöma l. (söka) komma till en (klar l. riktning) uppfattning av (ngt, särsk. av ngt omfattning, styrka, värde o. d.); (så l. så) värdesätta (ngn l. ngt); stundom med saksubj.: utgöra ett mått på l. visa storheten l. värdet av (ngt). Hoo kan mäta hans (dvs. Guds) stora macht? Syr. 18: 5 (Bib. 1541). Annars feel määta, sitt egit förgiäta. GRUBB 556 (1665). Du Vger bördans tyngd, men månn din kraft du mätte? TEGNÉR (WB) 2:2 (1808). (Hon låg) mot högt uppbäddade kuddar, som mätte gårdens välstånd. HÜLPHERS helEld. 35 (1912). Om ett behovs betydelse mätes efter den penningsumma, som bjudes för dess tillfredsställelse, så måste (osv.). CASSEL TeorSocEkon. 115 (1934). särsk. refl.: bedöma sig själv ( sin storhet l. sitt värde). Thå the mäta sigh effter sigh siielffua, och bawägha sigh wedh sigh sielffua, förstå the intit. 2 Kor. 10: 12 (NT 1526; Bib. 1917: i det att de mäta sig allenast efter sig själva). Att med sitt eget mått en var sig mäter, är rättast. RISBERG HorSat. 25 (1922). b) (†) i uttr. vara mäten bland ngra, räknas ss. en av ngra. Jag var min samtids kärlek värd, / Bland dess välgörare var mäten. JGOXENSTIERNA 2.292 (1795, 1806) c) (†) i uttr. mäta ngt mer än ngt, skatta l. akta ngt högre än ngt. Hvi har fan, säger .. (ängeln) mitt nåd-förbund förgätit, / Och mer en qvinnos gunst, än mina påbud mätit? KOLMODIN QvSp 1: 173 (1732). d) (†) om förhoppning: göra räkning på (ngt), gå ut på (ngt). Denna lycka, större än min djerfvaste / Förhoppning mätit. RUNEBERG 5:182 (1863). 3) ha en storlek (längd, bredd o. d. resp. ytvidd l. volym) som motsvarar (så l. så många måttsenheter av visst slag), vara (så l. så) stor (lång, bred osv.); innehålla l. rymma (så l. så mycket); sträcka sig över l. omspänna (så l. så lång tid). SKN 1844, s. 290. Triumfbågen (i paris) som mäter 49 meter. STRINDBERG TrOtr. 2:258 (1885, 1890) En del av dessa fartyg (dvs. floddjunker) mäta 300 till 400 ton. SvGeogrÅb. 1928, s. 171 HELLSTRÖM Storm 12 (1935). 4) (numera knappast br.) mat. om storhet: innehållasett jämnt antal ggr i (en annan storhet). STIERNHIELM Arch. C 4 a (1644). Ett tal, som jemnt innehålles i ett annat, säges äfven mäta detsamma. ZWEIGBERGK Räkn. 27 (1845). 5) pröva storleken l. styrkan o. d. av (ngt) i kamp l. tävlan (med ngn); numera nästan bl. i uttr. mäta sina krafter (stundom sin kraft) l. sin styrka, stundom sin öfrmåga l. skicklighet l. tapperhet (med, förr äv. emot ngn), mäta varandras krafter, förr äv. mäta sina vapen l. sitt svärd o. d. med l. emot ngn. DALIN Hist. 2:6 (1750: mäta sina vapn). Hvarför mäter icke hjelten / sjelf sin kraft med Svenske män? TEGNÉR (WB) 6:9 (c. 1827). BJÖRKMAN Hesp. 3:35 (1897: mäta sin förmåga). Hör på, drake, kom upp och mät dina krafter med mig, om du törs! GRIP BalkSag. 109 (1918). 6) refl.: mäta sina krafter (med ngn), inlåta sig i kamp l. strid (med ngn); upptaga tävlan (med ngn); äv.: göra anspråk på att vara likvärdig l. jämbördig (med ngn), stundom: vara likvärdig l. jämbördig (med ngn). ROSENSTEIN 3:227 (c. 1790). Drottningen af Saba .. gjorde sitt besök hos Salomo .. för att mäta sig med honom i visdom. AGARDH ThSkr. 3:15 (1840). Den ursprungliga slaviska forkkarakteren, som mäter sig med den germaniska i aktningsvärda egenskaper. RYDBERG KultFörel. 6:522 (1888). Överallt längtade ridderskapet efter att få mäta sig med saracenerna. GRIMBERG VärldH 6:114 (1935). – särsk. i uttr. kunna mäta sig med ngn l. ngt, med utsikt till framgång kunna upptaga tävlan med ngn l. ngt, vara likvärdig l. jämbördig med ngn l. ngt, gå upp emot ngn l. ngt, ofta med saksubj. Jag kan ej mäta mig med honom. MOBERG Gr. 283 (1815). Utsigten (från Bärgsängsbackarna) var .. vidsträckt .., men kunde .. ej mäta sig med den från Käringberget. ÖDMAN VexlBild. 91 81890, 1893). Ett gudahus, som i storlek och praktfull utstyrsel nästan kunde mäta sig med hovet på Gaulum. HEDBERG Gunnarsson Fost. 400 (1919). 7) jämföra l. likställa (ngn l. ngt med ngn l. ngt); numera bl. (med nära anslutning till 6 slutet, föga br.) i uttr. kunna mätas med ngn, kunna likställas med ngn, kunna mäta sig med ngn. (En fråga) om .. (de finska järnmalmerna) kunde i godhet mätas med de svenska. N NORDENSKIÖLD (1827) hos BERZELIUS Brev 11:88. Skulle .. (Rubens) med någon mätas, vore det väl med Michel Angelo. RYDQVIST Resa 75 (1838). (Skogsjungfrun) var .. alltid så fasligt fin, att ingen kunde mätas med hänne. Landsm. VIII. 3:99 (1899). – särsk. (†) i uttr. vara mäten med ngn, vara likställd med ngn. JGOXENSTIERNA 5:131 (c. 1817). 8) (numera knappast br.) jur. (i sht på uppdrag l. på tjänstens vägnar) uppskatta det ekonomiska värde som ngt har l. representerar l. efter dylik uppskattning fastställa l. bestämma en betalning l. ersättning. KyrkohÅ 1920-21 s. 262 (1544). Och tolfmän effter föregången dom skola mätha huru mycket matz skall hafwa för sijna hästar. ÅngermDomb. 3/8 1646. fol.16. Finner någor annars mans fä i sin åker, .. (och) Vet han hvilken thet fä äger .. kalle .. goda män .. at syna och mäta skadan. BB ):1 (Lag 1734). SUNDÉN (1887). 9) (numera bl. vard. i vissa trakter) lägga beslag på (ngt som tillhör en gäldenär) för att därmed hålla sig skadeslös för utebloven betalning, ta (ngt) i mät, utmäta (ngt). SkrGbgJub. 6:4 (1586). (Om Joakim icke betalar sin skuld till Johan) så skal så myckett vthaf hans bodh mätas, som sig dher på belöper. BtÅboH I. 2:52 (1624). LBÄ 33-35: 85 (1800). 10) (†) framställa beskyllningar mot l. åtala (ngn); äv. i uttr. mäta till ngn, rikta anklagelse(r) mot (ngn). Förnemde Jngiebor bleff fridh giordh för samma tall, och huilkienn som henne herom vidare mettther, skall therföre bötta 40 m

[ar]

k. SkrGbgJub. 6:212 (1590). Samma dagh bleff alle de puncter wplessnna, som Elssa Dussa haff[uer] thil Erich Biörss[o]nn methidh. Därs. 336 (1594).