NAMN qnam⁴n, n.; best. -et; pl. == ((†) -er VDAkt. 1737, nr 23). ( nambn 1640-c. 1710. namen 1704–1728. namffn 1536. namn 1522 osv. nampen 1627. n(h)ampn(n) 1523 (: nampnkunnegh) – 1730. namptn 1668. nmptt 1613. nanffn 1536. ss. förled i ssgr: nam- 1526 (: namkunnogha)-1842 (: namsdag). namp(h)- 1541 (: nampkunnigh)-1662 (: nampkunige)) 1) ord l. ordförbindelse som utan att karakterisera sitt föremål (t. ex. ss. individ av viss art) o. utan att ha pronominell innebörd utgör beteckning för en enskild varelse (särsk. person l. husdjur) l. en enskild sak (t. ex. ort, skriftalster) l. en grupp av individuella varelser (t. ex. en släkt l. familj) som icke uppfattas ss. bildande en art l. ett släkte o. d.; egennamn, proprium; äv. om karakteriserande l. särskiljande (t. ex. hedrande l. smeksam l. familjär l. spefull l. skymflig) beteckning l. benämning som användes om l. till en bestämd person (l. sak o. d.) ss. ett tillägg till l. i stället för egennamnet: binamn, vedernamn, öknamn. En persons namn, särsk. dels om det l. de (i dagligt tal använda) namn han erhållit i dopet l. vid annan motsv. ceremoni, dels om en fullständigare officiell beteckning (borgerligt namn) bestående av hans dopnamn (förnamn) o. en beteckning för hans familj l. släkt l. för hans härkomst från viss fader (familjenamn, tillnamn, efternamn), dels enbart om efternamnet. Ge barnet (ett namn. Namnet på (i kanslispr. o. d. äv. å), förr äv. av l. till ngn. Byta namn. Han har tagit (sig) nytt namn. Ett fingerat namn. Säga sitt namn. Tala om ngn med namns nämnande. Känna ngn, vara bekant (blott) till namnet, förr äv. till namn, äv. (i bibliskt o. därav påvärkat spr.) känna ngn vid namn, känna ngns namn. Anteckna ngns namn, förr äv. uppsätta ngn vid namn. Alla de närvarandes namn antecknades. Ta reda på ngns namn, förr äv. taga namn på ngn. Ingen ärver hans namn. Få, ge, ha o. d. namn l. namnet efter ngn l. ngt. Skogliden har sitt namn av att den är bevuxen med granskog. Frögdher idher ath idhor nampn äro scriffuen j himmelen. Luk. 10: 20 (NT 1526). Iagh kenner tigh widh nampn, och tu haffuer funnet nådhe för mijn öghon. 2Mos. 33: 12 (Bib. 1541). Krigzrätten borde .. opsättia dem vidh nambn, som icke hafva varit tilstädz. RP 8:361 (1640). Procancellarius låfwade in Synodo taga nampn på .. (de studenter) som hålla till på bygden. ConsAcAboP 3:177 (1666). Hvad nmn i verlden jag fått af prest / Har ingen sig fästat vid; / Men fähund har man kallat mest / I hela min lefnads tid. RUNEBERG 5:95 (1860). Man skall inte gräla om namnet, förrän barnet är födt. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Namn äro förhatliga. NF 11:1195 (1887) . Det var naturligtvis tjänstfolket .., som företrädesvis lärde de små att onödigtvis begagna Guds namn. NYBLOM Minn. 1:37 (1904). – jfr (†): (Att GUd) skulle tagha it folk j sitt nampn vtåff hedninganar. Apg. 15:14 (NT 1526; Bib. 1917: ett folk som kunde kallas efter hans namn). jfr ADELS-, ARTIST-, BY-, DOP-, EFTER-, FA(DE)RE-, FIRMA-, FLICK-, FÖR-, GUDA-, GUDS-, GÅRDS-, HEDERS-, KEL-, KVINNO-, MANS-, MO(DE)RS-, MÄNNISKO-, NATUR-, NYCKEL-, ORT-, PERSON-, POJK-, RIDDAR-, SJÖ-, SLÄKT-, SMED-, SMÄDE-, SOLDAT-, SPE-, STADS-, TILL-, UPPKALLELSE-, ÄMBETS-, ÄRE-, ÖK-NAMN m. fl. — särsk. a) i uttr. som direkt ange ett visst namn l. som hänsyfta på ett i sammanhanget förekommande namn; ofta med namnet i fråga ss. appositionell bestämning l. (numera i sht i δ o. ngn gg vid karakteriserande namn o. d.) föregånget av prep. av. Han fick i dopet namnet Karl. Han antog l. tog sig namnet (förr äv. namn av) Lindström. Legio är mitt nampn, För ty wij äre monge. Mark. 5: 9 (NT 1526). Hans Erics

[on]

(som nampn och haffu

[er]

aff And

[er]

s rwt). O PETRI Tb. 233 (1528). Brems olzon är mit nampn, / migh till hedher och inghen skam, / thet nampnet blerf migh i dopet gifuet, / och sedhan i lifzens bock in skrefet. Visb. 1:113 (c. 1620); jfr Landsm 9:24 (1889). Then vackra boken, som bär namn af Konunga styrilse. IHRE Föret. XI (1779). Eric matsson .. hade många barn som togo sig namn af Westerberg. SUNDELIUS Norrköp Minne 465 (1798). Uppsala domkyrkas många minnen af hädanfarna svenska män och kvinnor, på grund af hvilka den med någon rätt förtjänar namn af Sveriges Panteon. Schück o Lundahl Lb. 1:116 (1901). – särsk. α) i prep.-uttr. som stå som attrubut till ett ord betecknande bäraren av ett visst namn, särsk. i uttr. en man l. ngn vid (förr äv. med l. av) namn N. N., förr äv. en man osv. N. N. vid (l. med) namn, en man osv. som heter N. N. En køpswen aff lincøpi[n]g wijd nampn jacob bencts[on]. OPETRI Tb. 63 (1525). Kom en til Calmarne Lodouicus widh nampn. DENS. Kr. 261 (c. 1540). Bemälte Personer Ripking och Schwartzkop med nampn. POLHEM Invent. 20 (1729). En man af namn Pachomius. STRINNHOLM Hist. 3:195 (1848). HALLSTRÖM Than. 38 (1900). jfr (†) med utelämnad preposition. (Han) hade aff dagien taketh en greffuinnes tienare, nampn Suen Berna. SkrGbgJub. 6:248 (1591). särsk. i bestämd form l. (i skriftspr.) bestämt av detta (i sht förr äv. sådant) o. d.; numera bl. styrt av prep. med (förr äv. av l. vid); förr ofta i sådana uttr. som Gustav (osv.) den förste, andre osv. vid (äv. med l. av) det namn(et) l. vid osv. det namn(et) den förste osv. Jag känner ingen med det namnet. Vi Gustaff, .. af thett nampn then förste regerende konungh. RA I. 1:261 (1540). Then gamble Konung Christiern aff thet nampnet then förste. G1R 18:258 (1547). Konungh Johann thenn tredie aff thet nampnet. 3SthmTb. 1:96 (1592). Ingen vidh thet nampnet är der funnen. VRP 1635, s. 588. Der på suras att een widh sådant nampn är i förb:mte gårdh och Sochn född. VDAkt. 1671, nr 6. Någon stad .. Memphis, der någon Konung widh det namnet bodde. RUDBECK Atl. 2:263 )1689). En ung man af detta namn .. tjenstgjorde hos drottning Ulrika Elenora såsom kanslist. ATTERBOM Minnest. 1:192 (1847). ÖSTERGREN (1933). β) (†) vid uppräkningar, i uttr. vid namn, för att beteckna att individerna inom en grupp namngivas var o. en för sig. 2SThmTb. 4:379 (1575). Ware thenne effterskriffnne aff de dannskie och tydskie widh nampn, som ware emott studdenntherr[e]nne, som ähr: Hanns Orm, Cassper Sillthman (osv.). SkrGbgJub. 6:307 (1593). γ) i vissa numera obr. uttr. som beteckna att ngn har l. får l. antar ett visst namn. Pharao Necho giorde Eliakim Iosia son til Konung .. och wende hans nampn Ioiakim. 2Kon. 23: 34 (Bib. 1541; Bib. 1917: förändrade hans namn till Jojakim). Lusta geer hon sigh namn; Fru Lasta med rätta mon heta. STIERNHIELM Herc. 290 (1648, 1668) särsk. i uttr. kalla ngns namn det l. det, se KALLA v., II 2 c. δ) i uttr. som ange att ngn gör ngt med användande av ett visst namn; särsk. i uttr. under namnet (förr äv. det namnet) det l. det l. under namn av det l. det. Chrustus will, .. at wij thenne Bönen (dvs. Fader vår) til Gudh styra skolom under thet nampnet, Fader. EMPORAGRIUS Cat. M 8 b (1669). Ett .. ypperligt litet stycke är t. ex. det .. (Atterbom) under namn af "Mina önskningar" skrifvit till sin mor. STURZEN-BECKER 1:16 (1845, 1861) De Trior för tenor, baryton och bas, hvilka .. utgåfvos under namnet "De Tre". WENNERBERG 2:LXXVIII (1882). En förening af studenter i Upsala (organiserade sig), under namn af Verdande. DE GEER Minn. 2:282 (1892). b) (†) i sådana uttr. som (taga o. d.) namn ava det l. det, för att beteckna ett namn som innehåller den l. den sammansättningsleden. Försättes någor i Adeligit Stånd, den må ey utan Konungens särskilte tilstånd föra Crona i sitt vapn, eller taga sig namn af Crona. ABRAHAMSSON 37 1726; efter handl. fr. 1687). Om han i miugg får bilda sig in förnämlige Fäder / Och byta namnet i långt af sköld, hielm kronor och krantsar. DALIN Arg. 1:53 (1733, 1754) c) i uttr. med bet.: (om)nämna l. tilltala l. kalla på ngn gm att nämna l. ropa hans namn; numera särsk. i uttr. nämna ngn vid (förr äv. i) namn, stundom äv. ropa ngn vid (äv., numera bl. bygdemålsfärgat, i) namn. 2Krön. 31: 19 (Bib. 1541: widh nampn nemde). (De ha beklagat sig över befallningsmännen) och benempdt tich (Jören Jönson) synnerligen i nampn. G1R 16:149 (1544). Lata Domestiqver, som födas af Herrar och Fruar, endast för at hafva folk at ropa i namn. Posten 1769, s. 980. Jag skal .. nämna honom i namn en annan gång. Därs. 1010. Landsm 1911, s. 603 (: ropa .. i namn). NORDENSVAN SvTeat. 1:130 (1917). jfr (†) Hwij hafwer .. (Melanchthon) icke tords vthtryckeligen och widh Namn Calwini Lära fördömma? SCHRODERUS Os. III. 2:77 (1635). – särsk. i uttr. kalla ngn vid (l. i) namn, se KALLA v.) 1 a, II 2 d.

[NAMN 1.d]

d) i sådana uttr. som (göra ngt) i l. under ngns l. ngn annans l. sitt eget o. d. namnw, för att beteckna att ett namn beagnas l. utsättes l. uttryckligen angives o. d. ss upplysning om vem som är ansvarig för l. står bakom o. d. en viss åtgärd l. har författat en skrift o. d. Författa, skriva, sända ngt (t. ex. ett brev) i (i sht förr äv. under, förr äv. på) sitt eget namn. Driva en affär i l. under sittt eget namn. Kungörelsen utfärdas l. utgår i (förr äv. under) konungens namn; jfr 8. Om .. (författaren) hade henne (dvs. boken) vnder sitt egit nampn vtgå låtit. SalWijsh. a 2 b (öv. 1536). All bodh skola j hans (dvs. översteprästen Simons) nampn vthgå. 1Mack. 14: 43 (Bib. 1541). (Jäsper Markusson) dichtade .. öfuer samma Rijm (dvs. visan om stenen i grön dal), een Wijsa på sitt Nampn. TEMPEUS Messenius 119 (1612). PH 8:47 (1764: utlyse i sit namn). SFS 1866, nr 45, s. 45. KyrkohÅ 1942, s. 244. – särsk. α) (†) i uttr. i mitt l. sitt osv. namn, närmande sig bet.: själv, personligen. Som jag intet vet hvilcka af Mina Herrar Landsmän nu kunna vara närvarande så kan jag i mitt namn intet upvagta någon af dem med denna (grav-)skrift. LEOPOLD SVS) II. 1:150 (1783). β) (†) i uttr. under l. för l. på ngns l. sitt eget namn, i fråga om äganderättsförhållanden. På sal. Christer Horns Namn, annoteras köpegods i åtskillige Provincier. HC11H 11:92 (c. 1700). Regements-Skrifwaren Jesper Lindemark .. possiderar för sitt egit namn inga köpegods. Därs. 96 (Landshöfdingen G. Kurck .. har under sitt egit Namn inga köpegods från Kronan. Därs. 102. e) (i sht i bibliskt spr.) i uttr. svärja vid (förr äv. igenom) ngns namn, för att beteckna att ngn(s namn) åberopas i en ed. (Du) skalt fruchta herran tin Gudh, och tiena honom. Och swäria widh hans nampn. 5Mos. 6: 13 (Bib. 1541). Theras sedh .. (var) igenom Gudharnas, sampt hästars nampn at swäria. TEMPEUS messenius 61 (1612). f) (†) i uttr.var vid sitt namn, var o. en (särskilt). G1R 2:55 (1525). Helsa tu wenrna huar widh sitt nampn. 3Joh. 15 (NT 1526: Bib. 1917: var ochen särskilt) I alle, och huar besynnerlige wijd sijtt nampn. G1R 9: 185 (1534). Wardberg Halmstad mz Halland oc Skåne, / .. Med flere landzender hwar wed sitt nampn. SVART Gensw. H 3 b (1558). g) konkret: (med tanke på de bokstäver l. tecken o. d. som bilda ett) skrivet (textat, målat osv.) namn. Upp. 13: 17 (NT 1526). På hwilkedz (dvs. brevets) uthanskrifft H. K. M:tz nampn är omwändt och titelen förfalskadt. RA II. 2:3 (1616). 1 Suart kista med nampn. BoupptSthm 1/6 (1676). Han ritar mång runa i isens famn, / skön Ingeborg åker öfver sitt namn. TEGNÉR (WB) 5: 126 (1820). FFS 1924, s. 537. – särsk. γ) om egenhändig namnteckning. KlädkamRSthm 1580 D, s. 23 a. Til yttermera visso hafve Vi detta med Våre Namns och Insegels undersättande stadfästat och bekräftat. RO 1810, s. F 1 b. Jag lofvar med namn och sigill .., att (osv.). CEDERSCHIÖLD Riehl 1:82 (1876). särsk. (†) i uttr. egenhändigt namn, egenhändig namnteckning. Mäd wåra egenhendiga namns undersättiande attesterat. HovFörtär Sthm 1691, A, s. 840. β) (numera bl. mera tillf., vard.) i utvidgad anv.: namnchiffer, monogram; förr äv. i uttr. inbundet namn, se INBINDA 6 slutet. SthmTb. 3/12 (1599). För ferdigat 4 St af Silf(ver) rikt Broderade Hans Maÿs.tz Höga Namn och kronor till 2:ne Vaktmästars Liverier. KlädkamRSthm 1761, s. 352. WESTE 1807. 2) beteckning för varelse l. sak (äv. tanketing) som uppfattas ss. tillhörande l. representerande en art l. grupp l. klass l. kategori l. ett släkte o. d.; ord som betecknar ett icke individuellt begrepp; benämning; vad ngt kallas; särsk. om beteckningar för djur o. växter ss. tillhörande vissa arter (l. släkten l. familjer) o. d. Göra skäl för sitt namn. Rävens namn i folkmålen. Ge ett vackert namn åt en dålig sak. Är någhot spörsmål om oordh, och manpn, och om idhor lagh, ther må j sielffue see idher om. Apg. 18: 15 (NT 1526). Strax the vtlendske finge .. (rundstyckena) vnder henderne, .. så finge the strax nytt nampn, och kallades dubbell skelingar. SVART G1 65 (1561). Kuk, kuk roopar sitt egit namnp TÖRNING 98 (1677). När waran har fördts in, så ha namne kommit in mä. COLUMBUS Ordesk. 8 (1678: uppl 1908). Namnet gör .. ingenting till saken. JournLTh. 1810, s. 522. En konditor måste fastställa .. namn för sina bakelser. GRAFSTRÖM kond. 255 (1892). jfr ALLMÄN-, ARIER-, ART-, ASTRAKAN-, BARNA-, BOKSTAVS-, BONDE-, BRODERS-, DAG-, DIALEKT-, DJUR-, FADERS-, MODERS-, ORDNINGS-, RIDDAR-, RUN-, SAKRAMENTS-, SLÄKT-, SORT-, STAM-, VARIETES-, VECKODAGS-, VÄXT-, ÖK-, ÖRT-NAMN m. fl. – särsk. a) i uttr. som innehålla resp. hänsyfta på en i sammanhanget förekommande benämning; ofta med benämningen i fråga ss. appositionell bestämning l. föregången av prep. av l. (i vitter stil) anförd i genitivisk form; stundom liktydigt med: ord; ofta i uttr. med bet.: kallas ngt l. hänföras till den l. den kategorin, anses l. bedömas ss. (l. vara) det l. det. Det latinska namnet Salix (på videsläktet). Then som wil en Christen heta, / och rett thz nampnet bära, / han skal (osv.). GudlVis. a 2 b (1530). Hwad vthi Warsow hafwer hafft Nampn aff befästning eller Fortresse, är raserat och nedrijfwit wordet. NAv.¹¹/⁹ 1656, nr 1, s. 3. Rikedom ock fåfäng Ära, / Fingo bära / Namn af stoft i tankan vår. NORDENFLYCHT Turt. 12 (1743). Nogot i denna Bok är för vidlöfftigt til at äga namn af Inledning. BERCH Hush. Föret. 2 (1747). Må träldomens blotta namn / Edra vreda vålnader väcka. KELLGREN (SVS) 3:155 (1786). Namnet tillfällighetssång är .. icke särdeles aktadt. FAHLCRANTZ 3:2 (1864) (Wennerberg) bekämpade .. allt som bar kompromissens namn. 3SAH 17:60 (1902). – särsk. i numera obr. anv. Huilkin som anammar en prophete j prophetans nampn, han får eens prophetes lön. Mat. 10:41 (NT 1526; efter motsv. anv. i gr.; Bib. 1917: Den som tager emot en profet, därför att det är en profet=. H:r magister och pastor Magnus Nicander, som haf(ver) namn af förmyndare för sin Sahl(ig) b(ror)s dotter. VDAkt. 1706, nr 230. Den tijd som jag hade nampn för OEconomitiensten wid domkyrkian. Därs. 1708, nr 502. Thet anstår alom menniskiom, ännu mera them som bära namn af lärdom, och andra lära skola, at wara så i skrifft som tal blidlåtiga. SWEDBERG Schibb. 79 (1716). Man sådant allt kan komma under namn af ett gagneligt handelssystem? CHYDENIUS 66 (1765). b) i uttr. nämna, kalla o. d. ngt vid (i sht förr äv. med) dess rätta namn o. d., använda den rätta benämningen på ngt; ofta i utvidgad anv.: omtala l. skildra ngt rättframt utan förskönande omskrivningar, säga sanningen om ngt. SAHLSTEDT (1773). Denna obk (dvs. Decamerone) .. som i förmågan att säga sakerna vid deras rätta namn icke öfverträffas af någon! SÖDERHJELM ItRenäss. 79 (1907). c) (i högre stil, i sht poesi, numera mindre br.) i det vildl. uttr. utan namn, utan motstycke, oerhörd, överfäldigande, måttlös o. d.; jfr NAMNLÖS 7 b. Jordens, himlens rund försvinna / i sligheter utan namn. TEGNÉR (WB) 7:25 (1833). O smärta utan namn, att ingen kärlek mera hoppas på! ALMQVIST GMim. 3:9 (1842). WIKNER Pred. 539 (1884). d) i vissa numera knappast br. uttr. med bet.: vilken benämning ngt än må ha, av vad slag l. sort ngt än må vara, ss. vad namn det (helst) kan l. må hava, av vad namn det må vara, under vad namn som helst o. d., förr äv. vad namn det helst kan nämnas (jfr NÄMNA). Theras tiænere ox gotz rörligt och orörligt hvat namn thet helst kan næmpnas. G1R 1:34 (1522). (K. XII hade befallt) att intet skulle förskonas, det må hafwa hwad nambn det hafwa må, som kan tiena fienden till mågon nytta. KKD 1:211 (c. 1710). Alt fältbagagie af hvad namn det vara måtte, skulle fortskaffas på hästeryggen. DAHLBERG Lefn. 89 (c. 1755; uppl 1911). EKELUND 1 FädH II. 2:248 (1831). e) (numera föga br.) i uttr. ge ngn namn, ge ngn en nedsättande l. näsvis o. d. benämning, använda nedsättande l. näsvisa o. d. ord om ngn. Så många namn gaf hon honom at iag blef ret ledse wedh. HORN Lefv. 105 (c. 1657; rättat efter hskr.). Vet du inte skäms, flicka! Ska du ge namn åt din blifvande svärfar? WAHLENBERG Valspr. 47 (1892). f) ss. förled i (numera obr.) ssgr vilka beteckna ngt ss. fixerat l. bestämt o. d. (resp. icke fixerat osv.) till antal, storlek l. mängd o. d.; jfr NAMNGIVA 6, NAMN-HAFTIG, -KUNNING 4, NAMNLÖS 8.

[NAMN 3]

3)

[specialanv. av 2]

beteckning (som kan användas i tilltal) för ställning l. rang l. värdighet o. d., titel, numera särsk. dels ss. senare led i ssgr, dels i sådana uttr. som (ha l. få resp. ge l. tilldela o. d. ngn) professors, utrikesråds, generaldirektörs osv. namn, äv. (med avs. på brukligheten se HEDER sbst.², 2 c med anm.) Professors osv. namn och värdighet. Her Görstaff sade .. att han icke hade tagit thetta krig före vti then mening eller orsaak att han någentijd tenckte stå effter Konungawälle eller nampn. SVARTG1 46 (1561). Så skoni (dvs. skolen I) all i hopa få Förstlige Namn, / Där effter iag weet hwar en trängtar! DAHLSTIERNA (SVS) 153 (c. 1700). Mag. Gabriel Näsman .. feck .. Professors namn och värdighet. WALLQUIST EcclSaml. 1-4: 394 (1790). Han (hade) varit .. föreslagen .. till erhållande af Teologie Doktors namn. ALOPÆUS BorgåGymn. 349 (1807). Legationsrådet F. Henriksson har av regeringen tillagts utrikesråds namn. DN(B) 1933, nr 355, s. 8 (K. Höjer) fick .. (1945) generaldir(ektör)s namn. SvMänKv. 3:614 (1946). – jfr BISKOPS-, DOKTORS-, DROTTNING-, FRIHERRE-, FRÖKEN-, GREVE-, GUDA-, HEDERS-, LKERKE-, K(ON)UNGA-, RIDDAR-, RIKSFÖRESTÅNDAR-NAMN m. fl. 4) om ngns (l. ngts) namn (i bet. 1 l. 2) med särskild tanke på de möjligheter det erbjuder att tänka på l. minnas l. tala om bäraren l. på de känslor o. föreställningar o. d. som äro förknippade med l. kunna uppstå vid tanken på l. vid omnämnandet av denne l. detta; nngs namn ss. nämnt av andra med känslor av uppskattning l. dess motsats o. d. Till detta värk är hans namn knutet. Han har för evigt inskrivit sitt namn i våra hävder. Ett namn med dålig klang e svenska öron. Förvärva sig ett aktat namn. Ett odödligt namn. En vetenskapsman med (i sht förr äv. av) betydande namn. Sprida glans över, hedra sitt namn, äv. med bibetydelse av att skänka glans åt sin släkt o. d. Låna sitt namn åt ngt, se LÅNA v., 4 e. Salughe wardhen j thå+ menniskionar .. bortkasta idhart nampn såsom thet oondt wore. Luk. 6: 22 (NT 1526). Flera utländska lärda sällskap hade .. gjort sig en heder af att tillegna sig hans (dvs. greve Claes Flemings) namn. GEIJER I. 2:149 (1832). Stora namn, hvilkas innehafvare betydt mycket. ALMQVIST Monogr. 370 (1839, 1845) Du thronar på minnen från fornstora dar, / då äradt ditt namn flög öfver jorden. VSvFolksång. 2 (1845). Åtskilliga vettenskapsmän af betydande namn. ATTERBOM Minnest. 1:185 (1847). Den unge hjelten! Hans namn gick opp / Med tidig glans. RUNEBERG 5: 89 (1860). HAHR ArkitH 274 (1902). – jfr HEDERSNAMN. – särsk. a) (ålderdomligt) i pregnant anv.: namn med klang, fint namn; äv.: hög börd; jfr 6 a. Fruntimmer af namn och ton (ha) dragit sig undan från hofvet. CRUSENSTOLPE Mor. 4:139 (1841). Huru kan en .. menniska utan namn .. tränga sig in i en familj. WETTERBERGH Selln. 101 (1853). b) med tanke på föreställningar om bärarens ekonomiska soliditet l. på de förpliktelser som ngn ikläder sig gm att underteckna en ansvarsl. skuldförbindelse o. d. Hans namn går inte i bankerna. Såled's torde snarlig hända, / .. At ens namn går öfver ända, / Och man räknas för Fallit. FRESE VerldslD 150 (1726). (Banken skulle) samma penningar utlåna .. till belopp af högst 40,000 rd. på hvarje namn. EKELUND 1FädH II. 2:251 (1831). Den fattige ynglingen .. hade efter några decennier förvärfvat ett af de solidaste namnen på Göreborgs börs. SvBL 8: 406 (1881). På sitt namn får han inte fyra styfver. CAVALLIN Kipling Gadsby 32 (1897). – särsk. märmande sig bet.: borgensman l. borgen. har du fått några namn till lånet? Han måste skaffa ett namn till, innan lånet beviljades: Låna på namn. Lånerörelsen på namn. (AGARDH o.) LJUNGBERG 4: 354 (1863). Namnsäkerheten utgöres af ett eller flera "namn", d.v. s. en eller flera personer, som svara för betalningens riktiga fullgörande. 2NF 19: 412 )1913). c) i sådana uttr. som det svenska, romerska namnet o. d., namnet svensk l. Sverige resp. romersk l. rom osv.; särsk. i sammanhang där det är fråga om heder l. aktning ( o. därvid förr stundom övergående i bet. e; förr äv. i andra sammanhang övergående i denna bet.). Svenska namnets ära. 1SAH 1:79 (1786, 1801) HSH 7:298 (c. 1800). Svionernas namn är mäktigt redan hos Tacitus. GEIJER SvFolkH 1:7 (1832). Svenska handeln .. börjar utbreda sig öfver alla haf och göra Svenska namnet aktadt och äradt på alla kuster. AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 1:Dedik. 3 (1852). Det vidsträckta rykte, som det danska namnet erhöll. CLAËSON SprLitH 2 (1870). Minnesteckningar af märkvärdiga män, som gjort svenska namnet ära. DE GEER Minn. 2:284 (1892). (De båda skådespelerskorna) hedra på filmens fält det svenska namnet. SvD(A) 1945, nr 335 s. 3. – jfr (†): Så at wårt Folck blifwer på Jorden til intet, och Swenska Manna Nampn ey mehra funnit. GIRS G1 14 (c. 1630). d) i vissa i bibeln l. därav påvärkat spr. förekommande anv. där ordet åsyftar Guds l. Jesus' namn l., övergående i bet. e, står som beteckning för gud l. Jesus. Bekänna, predika om, prosa, lovsjunga, uppenbara, tro l. hoppas på (förr äv. i) Guds namn. Till Guds heliga namns ära. Helghat wardhe titt nampn. Mt. 6:9 (NT 1526). J hans nampn skola hedningana hoppas. Därs. 12: 21 (Därs.; Bib. 1917: till hans namn skola folken sätta sitt hopp) Iagh .. wil förbijdha titt nampn, ty tine helighe haffua ther förgd vthinnan. Psalt. 52: 11 (Bib. 1541). Iagh wil .. tacka tino nampne. Därs. 138: 2 (Därs.; Bib. 1917: prosa ditt namn). Christus är thet nampn som lycke är til godhe hampn. SvOrds. A 4 a (1604). SWEBILIUS Cat. 2:8 (1689). I blommans skrud, i stjernans prakt, / För mig ditt namn du skrifvit. Ps 1819, 41:2 BILLING Betr. 141 (1906). – särsk. α) (i Gamla testamentet) i sg. gest. använt ss. noaord för Jahve. Eens Egyptisk manz son war ibland Jsraels barn, och trette medh en Jsraelitisk man j läghret, och nemde nampnet, och bannadhes 3 Mos. 24: 11 (Bib. 1541). β) (vard., numera knappast br.) med den ursprungliga bet. (helt) förbleknad, i sådana förstärkande uttr. som för Guds namns skull, för Herrans namns skull o. d.; jfr 8 c. G1R 28:242 (1558): för gudz nampnn skuldh.) Skjut för Jesu namn skull ej upp en enda minut. KELLGREN (SVS) 6:143 (1785). e) övergående i bet.: bärare av ett ivsst namn; person o. d.; numera bl. med tanke på den större l. mindre aktning namnets bärare åtnjuter l. på den högre l. lägre ställning han intager o. d.; jfr c, d. Tu haffuer få nampn j Sardis, the som theras clädher icke besmittat haffua. Upp. 3: 4 (NT 1526; Bib. 1917: några få). De oss nu för tiden öfversvämmande Franska småpjeser, hvilka räkna endast obetydliga namn såsom sitt upphof. 2SAH 12:351 (1827). (Vid kongressen) voro samlade de berömdaste namn. SKN 1842, s. 264. Bland vårt lands rättslärde är Schlyter utan jämförelse det främsta namnet på laghistoriens område. 3SAH 4:115 (1889) I samma kvarter.. bodde bl. a. följande fina titlar och namn: excellensen greve Claes Wachtmeister, excellensen af Ugglas (m. fl.). NERMAN FersMord. 222 (1933). jfr STOR-NAMN. – särsk. α) (knappast br.) i uttr. öppet namn, person som icke är anonum. (Författaren) anser, att öppet namn bör anfallas af öppet namn. WIESELGREN SvSkL 1: XXII (1833). β) (†) om släkt l. familj. Denne (Germund) Cederhjelm .. var, som hela det namnet, icke lätt att narra. HSH) 7:233 (c. 1800). 5) närmande sig bet.: vad som säges l. anses om ngn l. ngt, (den) åsikt l. uppfattning osm allmänt hyses om ngn (l. ngt) i fråga om vad han (l. det sov.) är l. gör o. d.; särsk. om den ävrdesättning i fråga om moralisk l. intellektuell o. d. standard som kommer ngn till del: rykte, (gott l. dåligt) anseende; stundom liktydigt med: eftermäle; stundom svårt att skilja från 4 o. 6. Ha l. få ett gott l. dåligt o. d. (förr äv. berömligt, prisligt, ärligt, elakt) namn om (förr äv. på) sig. Försvara l. förklena ngns goda namn och rykte. Han har fått en fläck på sitt namn. Lämna ett gott namn efter sig. Itt gott nampn bliffuer ewinneliga. Syr. 41:13 ("42") (öv. 1536). (Morfar o. mormor) hadhe ett godt namn bådha. BUREUS Suml. 64 (c.w 1600). (Undervisa ungdomen) til at skatta et ärligit namn högre än alt nöije. EHRENADLER Tel. 508 (1723). En annan skulle ha fått dåligt namn om sig i hela skogen genom att vika utan motstånd. LAGERLÖF Holg. 2:16 (1907). – särsk. a) i vissa numera obr. uttr. med bet.: utsprida ett dåligt rykte om ngn l. åsamka ngn ett dåligt anseende o. d.; äv. med bestämning angivande vad ett visst rykte går ut på (jfr b) Hwilken som warder uti någre wärf eller ährender utsändt, och ställer sig uti resan orillbörligen, så att han lägger Konungen eller sin Husbonde ett ondt ryckte och nampn in, .. miste lifwet. SCHMEDEMAN Just. 102 (1590). (Hon) schulle haff(v)a vtkommit på honom it slempt nampn, at han schulle haff(v) a belägrat Lasse Månsons hustru. VRP 1606, s. 131. (Om ngn gm sin synd) förargar och belastar (församlingen) medh itt skamligit nampn, (måste han) för henne bekenna och afbidia sin skull. KOF II. 2:96 (c. 1655). (Han utsätter sig för) beskyldningar och misstankar (för svartkonst), och förer alt så Academien wthi ondt namn. BreheBrevväxl. II. 1:121 (1658). b) med bestämning angivande vad som säges l. anses om ngn l. ngt l. vad ett visst rykte går ut på (jfr a); numera bl. i sg. obest.; vanl. (se dock

[NAMN 5.b.α]

α) bestämt av en inf. (äv. av en bisats, numera bl., mera tillf., en att-sats), ofta (dock vanl. icke vid uttr. ha namn om sig) föregången av prep. för. Han har namn om sig att vara snål. Han har (ett) stadgat o. d. namn (i sht förr äv. enbart namn) för att vara synnerligen yrkesskicklig. Hvar icke någon tijt (dvs. till Torstuna) förordnes, som .. hafver thett nampnet, att han någodt lärdare skall vara än gemene prästmän, vill thett gifva mykit förtaal. OxBr. 12:14 (1614). Gärna will man hielpa änckan, men hon har elakt nampn på sig, at hon kan trolla. ConsAcAboP 3:382 (1670). Woro det mögeligit Eders faderliga Ehrewördigheet kunne hanss pænitentz så skicka, att icke iag fingo nampn såsom skulle iag hafwa bracht honom till werldzlig dom, beder iag som ödmiukeligast. VDAkt. 1670, nr 208. En medelålderss hustro, som haffver och thet nampn om sigh, att hon skall vara styffsint. Därs. 1686, nr 89. Än skiönt en öfwader Skolman .., så törs han äntå intet säya något (vid inspektion i skolan) han torde eljest hafwa thet Namnet, som wille han sådant stort och lärt Folck tadla. Weise 150 (1697). (C.G Löwenhjelm) hade namn för att vara egennyttig. MALMSTRÖM Hist. 4:20 (1874). Tur Å 1931, s. 27. – särsk. α) (ngt ålderdomligt) bestämt av ett av prep. för (förr äv. av l. om) föregånget substantiv angivande ngt som ngn l. ngt är känd (känt) för att ha l. visa l. att ha utfört o. d., förr äv. ngt som han osv. anses vara; numera bl. med sådant adjektivattribut som stadgat, grundmurat o. d. En part Qwinfolk som giärna wele hafwa nampn för goda Hwszhållerskor. GRUBB 756 (1665). Dän tijd Stiärnhielm war Landt-Råd i Lijffland hade han så stoort namn om sin lärdom att han i gemeen höls för ha en Spritum Familiarem. COLUMBUS MålRoo 13 (c. 1678). Eder Nåde som altijd hafwer dragit namn af mildhet. VDAkt. 1712, nr 88. Han i Sevilla dagen såg: en ort, / Som namn för qvinnor och oranger eger. CVASTRANDBERG 4:9 (1857). Vingåkers-gubbens stadgade namn för läkedomsbragder. HÖGBERG Boltz. 140 (1920). β) (†) bestämt av ett adj. i sådana uttr. som ett tappert namn, rykte för tapperhet. (Han aktar) meer Gudz ähra .. och itt tappert nampn, än Modren och sitt egit lijff. RUDBECKIUS Starcke A 1 a 1624). γ) (†) i uttr. ha l. få namn för ngt o. d., uppgivas l. betraktas ss. upphov(sman) l. orsak o. d. till ngt. Lyckan kallas både ondh och godh .. (dvs.) Ehwadh enom wederfahrs, måste altijdh Lyckan haa nampn dherföre. GRUBB 474 (1665). Jag vil ei han namn för Herrans folks fördärf. KOLMODIN QvSp. 1:205 (1732). Han har orætt fått namn för hela anlæggningen. MURBERG FörslSAOB (1793). Han bær namn för den saken, gerningen. Därs. c) (numera knappast br.) i uttr. av så l. så beskaffat namn o. d., med så l. så beskaffat rykte l. anseende o. d., fjr 6 a. Inga Officerare (böra) .. wägra sine underhafwande at fulborda Ächtenskap med de Qwins-Personer, som af ährligit Namn och godt Ryckte äre. ResolPrestBesvär 1719, § 44 (Sv.) Af godt namn, (eng.) Reptuable. SERENIUS (1741). (Drottning Lovisa Ulrikas) conversation var lärd. och en man af något namn i den vägen saknade aldrig hännes attentioner. WALLQUIST Själfbiogr. 15 (1789). d) (†) närmande sig bet.: vitsord (som ngn får l. ger). PETREIUS Beskr. 5:26 (1615). Dhetta nampnet (att vara en dygdig jungfru) hafwer hon af migh, och hwar man som henne kenner. VDAkt. 1675, nr 61Hon är en Gudfruchtig, dygdesam och huusachtig hust)ro som haffwer godt och berömeliget nampn aff alla dem som hänne känna. Därs. 1692, nr 222. Han måste .. lämna dem det namnet, at de voro fromme, gjorde väl, och ärade Gud. BORG Luther 2:468 (1753). e) (†) i uttr. vid gott namn, vid gott anseende, väl anskriven (hos ngn). Såsom jagh Herttigh Gustaf Adolff .. der om vidlifftigen i underdånigheet tilschrifvitt haffver, såssom och att vij för vår trogne tiänst måge vidh gott nampn bliffve. OxBr. 5:2 (1611). 6) namn (i bet. 1) som nämnes med beundran o. d. till förljd av bärarens framstående prestation(er9 av t. ex. intellektuell l. konstnärlig l. militär art, närmande sig o. helt l. delvis övergående i bet.: (den) värdesättning som kommer ngn till del på grund av dylika prestationer, ära, berömmelse, ryktbarhet; stundom svårt att skilja från 4 o. 5. Göra (få, förfvärva, skapa osv.) sig (ett) namn, vinna berömmelse, göra sig nytkbar, bli berömd, bli omtalad ss. framstående o. d. (David) giorde .. sigh itt nampn tå han igen kom och slogh the Syrer j Saltdalenom. 2Sam. 8: 13 (Bib. 1541). Om namn och bragder jemnt den falska talar, / men fjerran för hon dig från hemmets dalar. TEGNÉR (WB) 5:145 (1821). Det var oändligt svårt att få ett namn (inom målarkonsten) utan att ha fått kungliga medaljen. STRINDBERG RödaR 41 (1879). Då jag återkom hade jag med mig manuskriptet till den symfoni som med ens gjorde mitt namn. MÖRNER NärFjärr. 23 (1901). jfr (†) Herranom skal wara itt nampn. Jes. 55: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: detta skall bliva Herren till ära). fjr äv. (†) Jagh hade .. några fleere små tractater, .. som iagh .. denne Academien till större nampn, gäran lätt vthi liuset komma. BraheBrevväxl. II. 1:40 (1647). – jfr KRIGARNAMN. – särsk. a) (föga br.) i uttr. av namn, med ryktbarhet; jfr 4 a 5 c. Personer af namn och stort anseende. ÖDMAN UngdM 1:174 (1877, (1881). b) (†) i uttr. han namn för ngt l. bära namn av ngt, få äran för ngt. (Det är) en ganska stor glädie för en afvundsiuk, at draga en lyckelig förättning, som har en obekant Auctor, långt ifrån den, som bordt bära nam der af. LKING qSpect. m 3 b (1735) Konungens lön är, at hafva namn för detta, så väl som alt annat godt, som under Dess regering verkas. TESSIN Bref 2:311 (1755). c) (†) i uttr. komma l. sätta i stort o. d. namn, vinna resp. förläna ryktbarhet. Effter som ock Gref Moritz .. the Holländske Wapnen vthi ett dråpeligit nampn satte BRASK Pufendorf. Hist. 268 (1680). Det Smirna som vid Christi tid kom i stort namn. ENEMAN Resa 1: 20 (1711). 7) om beteckning för ngt l. benämning på ngt l. rubricering av ngt osv. (ss. ngt yttre l. tomt l. falskt o. d.) i (mer l. mindre starkt framhävd) motsats till vad som betecknas därmed l. vad som döljer sig därunder, sken; äv.: tomt ord. Vara l. hava l. göra o. d. ngt (blott) till (förr äv. med l. av) namnet. Somlige äre wener allenast med nampnet. Syr. 37: 1 (öv. 1536). Ähra så wäl som Skam äre wind, och Namn utan ingiäld. STIERNHIELM Herc. 251 (1648, 1668) Hwad hielper at iagh haer, / En slät ofgammal Skiöld, .. / .. om migh fehl's Adels Dygden / Ok barast Junker är aff nampne. LUCIDOR (SVS) 192 (1672). Uti böhmen, Thuringen och bäyern antogs äfven den Christna Religionen, åtminstone til namnet. MÖLLER kyrkoh. 154 (1774). Lilväl uppoffrade Frankrike .. en religion, som af religion egde föga mer än namnet qvar. WIESELGREN SvSkL 1:XXVI (1833). Min sällhet var en skuggbild blott, ett namn. RUNEBERG 6:50 (1862). Grimberg VärldH 10:553 (1941). (†) Att .. (Sigismund) må .. gönom stilleståndetz nampn giöre oss säkre. RA II. 2:115 (1617). – särsk. a) i uttr. där ordet ställes i motsats till GAGN (jfr d. o. 39; numera nästan bl. i sådana uttr. som mera till namnet än till gagnet, till namnet men inte till gagnet, både till namnet och (till) gagnet. Saa att the Fatige haffwe nampnett, och andre tiiläwntyrs gaa vtaff mett gangnett. G1R 12:172 (1539). At hans Christendom mera stodh i nampnet, än i gagnet. LPETRI Kr. 55 1559). Dhen ena haar nampnet, dhen andra får gagnet. GRUBB 127 (1665). Högwördige Fadren äger tillika med namnet sielfwa gagnet, utwisandes en mild Faders egenskaper. VDAkt. 1716, nr 41. (Konungen måste) vara högste befälhafvare icke blott till namnet, utan äfven till gagnet. HJÄRNE K12 20 (1902). NILSSON HistFärs 191 (1940). b) (i bibliskt o. därav påvärkat spr., numera knappast br.) i uutr. ha namnet att man lever, leva (blott) skenbart. Tu haffuer nampnet ath tu leffuer, och äst dödh. Upp. 3: 1 (NT 1526; Bib. 1917: du har det namnet om dig). FLENSBURG KyrklT 103 (c. 1875). c) (numera bl. tillf. i skriftspr.) styrt av prep. under o. med bestämning angivande viss beteckning l. rubricering som med avsikt gjorts falsk l. missvisande, vanl. närmande sig l. övergående i bet.: förevändning, föregivet skäl, låtsad avsikt, förebärande, sken o. d.; numera bl. i sg. obest.; vanl. bestämt av en inf. (numera i allm. föregången av prep. av) l. en att-sats (numera bl. föregången av prep. av). bilresan fick gå under namn av att han företog en inspektionstur. (Han) reser härifrån under namn att skiöta sina enskilte angelägenheter. HSH 1:305 (1743). Det aristokratiska väldet .. som, under namn att styrka Regeringssättet, genom uttydningar vill det undergräfva. GUSTAF III 1:135 (1789). (Jag skall) komma till Vermland att möta Er, under namn att se de rekryter som man der upptager. Gustaf III 6: 151 F(18129. SUNDÉN (1887). jfr (om värklig, icke låtsad avsikt, (†)): Församlade sig .. en stor hoop Bönder, under thet nampnet, at the ville göra Erchiebiskopen löös. LPETRI Kr. 128 (1559). – särsk. (†) med genitivisk bestämning, i sådana uttr. som göra ngt under lagens o. d. namn, gör ngt under sken av att det är lagligt o. dyl. l. att det överensstämmer med lagen o. d., under laglighetens o. d. mask l. täckmantel. (Jerusalems) Prester drijffua orett vnder Lagsens nampn. Hes. 22: 26 (Bib. 1541). När Lyckan slår til, så achtar man intet så noga, om man vndertijden gör något lijtet orätt, vnder heeders Nampn. GRUBB 523 (1665). d) i fråga om mynts o. d. nominella värde; ss. förled i ssgr: nominell.

[NAMN 8]

8) i uttr. angivande att ngn gör ngt l. att ngt sker på ngns vägnar l. på uppdrag l. med bemyndigande av ngn l. under åkallande av ngn l. ngt l. i ngns l. ngts intresse l. för ngns l. ngts skull o. dyl. o. i därmed sammanhängande formel- l. fkrftuttrycksartade avn.; särsk. i uttr. i (i b stundom genom, förr äv. under l. vid) ngns l. ngts namn; jfr 1 d. (Sedan jag talade) med Pharao j till (dvs. Guds.) nampn, haffuer han än nu hardare pråghat folket. 2Mos. 5: 23 (Bib. 1541). H. K. M:t sielff .., udhi hvilkens nampnn jagh och commenderer. OxBr. 5:50 (1613). I tretti år du (Leopold!) stridt med blanka vapen / för smak och språk och sång och vett i Norden. / I deras namn jag kallar dig i dag. TEGNÉR (WB) 2:190 (c. 1816). Flertalet af de inbjudna (vid en teaterföreställning) .. ansågo lämpligast att i anständighetens namn draga sig tillbaka. VL 1893, nr 60, s. 3. KyrkohÅ 1936, s. 309. – särsk. a) (i högre stil) i uttr. i namn av ngt, på grund av l. i följd av l. med stöd av ngt; äv.: i ngts intresse. I namn af den fria mythologiska forskningen .. tillbakavisar jag de löjliga försöken att efter siffror uppskatta mythernas .. inre konstitution. RYDBERG Myt. 2:459 (1889). Endast i namn av ett trångt erfarenhetsbegrepp kan man .. förneka den grund, på vilken all verklig religion vilar. SvTeolKv. 1928, s. 197. b) (utom i β i sht i religiöst spr.) i fråga om ngt som sker l. som ngn gör på Guds l. Jesus' l. den helige Andes vägnar l. under åberopande l. åkallan(de) av l. i förtröstan på Gud osv. l. efter Guds osv. vilja o. d.; fjr HERRE 6 b). Hwar twå eller tree äro försambladhe j mitt nampn, ther är iach mitt jbland them. Mat. 18: 20 (NT 1526). Hosanna dauidz sone, Benedijet ware then som kommer j herrans nampn. Därs. 21: 9. Och förmanar iach widh Iesu Christi nampn, hwar och een Christen menniskio. OPETRI Clost. A 1 b (1528). Vthi Herrans Jesu Nampn (skall man bedja), thet är, på hans Förtienst och Förskyllan. RUDBECKIUS FråghSprörszm. A 7 a (1643). Att bedja i Jesu namn är att bedja i Jesu gemenskap, efter hans vilja och i förlitande på homom. Kat. 1878, nr 169. – särsk. α) i uttr. döpa (ngn) i Faderns, Sonens och den helige Andes l. i Guds l. i Herrens namn o. d., äv. närmande sig bet.: döpa ngn för Faderns osv. räkning, så att den som döpes blir Faderns osv. egendom. Gåår .. vth, och lärer alt folk, och döper them J nampn fadhers och sons och then helghe andes. Mat. 28: 19 (NT 1526). SWEBILIUS Cat. 2:78 (1689). jfr Bib. 1917, Ordförkl. s. 430 β) med mera bleknad bet. o. med karaktär av stående formel, dels för att allmänt uttrycka fromhet l. (religiös) optimism, dels med förstärkande innebörd o. givande eftertryck l. i satser som innehålla ett resignerat medgivande l. en botvilligt given tillåtelse o. d.; fjr c; fjr GUD II 3 g, JESUS a, a α: Hwad j Gudz nampn menar tu tukh skola finna för hielp hoos them, som sigh sielffua icke hielpa kunna. LPETRI 2Post. 50 a (1555). Efter Gud af nåde hafver välsignat mig med barn, then jag nu achtar i Jesu nampn senda til skolan (osv.). OxBr. 12: 172 (1615). Resolverades att om Danmark .. (icke vill gå in på de uppställda villkoren), då må man i Jesu nampn blifva i kriget beståendes. RP 10:682 (1644). Ner .. Bussarne begynte att .. upwerma husen och tenkte j Jesu nampn till att legga sigh neder och sofwa. KKD 3:138 (1708). Om morgonen wid sohlenes uppgong gick wij i Jesu nampn till segels. Därs. 1:3 (c. 1710). FRÖDING Eftersk. 1:34 (1887, 1910) särsk. (†) i uttr. giva, få tigga i Guds namn, giva osv. allmosor; jfr GUDS-NAMNSGIFT, GUDS-NAMNS-HJON. (Munken) skulle gå i Städher och Byar, och tiggia i Gudz nampn, och säya: Gifwer Brödherne itt Brödh i Gudz nampn. FORSIUS Fosz 359 (1621). Allmogen sæger: gifva, få i Guds namn d. ä. gifva, få allmosa. MURBERG FörslSAOB (1793). Möjl. med bortfall av i l. elliptiskt för GUDS-NAMNS-GIFT l. dyl. förekommer Guds namn i följande språkprov (jfr GUD II 3 g Guds namn β): Ähr giffuidt till almosso ell(e)r Gudz Nampn. ått Någre fattighe som ginge för dören wijnn .. 2 1/2 kanna. VinKällRSthm 1594. c) i lindriga kraftuttryck, i sht förr äv. besvärjelser o. svordomar; numera särsk. i uttr. för förvåning, harm l. förtrytelse o. d.; ofta i (formella) frågesatser; jfr b β; jfr FRED 6 b η α', GUD II 3 g Guds namn α b¹, HERRE 6 b Herrens namn β, HIMMEL 5, JESUS a β, γ o. ; jfr äv. GUDS-NAMN 1 slutet. I herrans, all världens, himmelens, fridens, Jesu o. d. namn, förr äv. vid gudars namn. Hur i all rimlighets namn kan han säga så? Landsm. B 41: 269 (c. 1617; i fråga om besvärjelse). Hvad i Herrans namn tänker du på, ssom intet skrifver mig till? KELLGREN (SVS) 6: 79 (1778). Om jagad upp ur grafvens sköt du (dvs. den siste skalden) tågar, / vik hän i korsets namn till skuggors land! GEIJER Skald. 29 (1811, 1835) Juru i alla världars namn har denna plånbok kommit hit på mitt bord? ALMQVIST TreFr. 1:133 (1842). I herrans namn, du arma son, hvad skall af dig väl bli? RUNEBERG 2:49 (1846). Hvad i himlens namn, Eva? WÄGNER Norrt. 8 (1908). Nej, vad i fridens namn ser jag nu? HÖGBERG Frib. 191 (1910). I alla änglars namn, var inte så helsikes slö, att du inte ids gapa! HEDBERG Rymm. 256 (1930). – särsk. i numera obr. anv. (Du) hade .. scholeth giffvith them kroth svar och vijst them aff i teh nampnn, som föge duge etc. G1R 28: 436 (1558). (Han) badh them alle wändhe vm igen .. i tusendhe dieffle nampn. HH XIII. 1:104 (1563). J alle de 100 nampn, ähre wy wigde, så will iagh och hålla migh emot henne, att iagh skall böya henne mz en yxe ham[m]er. ÄARäfst 192 (1596). Han haffuer wist hene vth och bedit henne dragha aff i alle nampn som till wore. UppsDP 26/11 1601. 9) (†) språkv. sammanfattande term för substantiv o. adjektiv: nomen; äv. enbart om substantiv; jfr ALLMÄN II e EGEN 4 a α. KULLIN Eng Gr. 21 (1744; om sbst.). MOLANDER Förespel 16 (1753). Et namn (momen) är antingen ständigt (substantivumI eller tilfälligt (adjectivum) ... Et ständigt namn .. är antingen äget (proprium) eller almänt (appellativum). LJUNGBERG SvSpr. 34 (1756). Namn .. benämner personer, ting, eller deras egenskaper. ENBERG SvSpr. 76 (1836). LYTH qSvSpr. 4 1848; om sbst.). 10)10) (†) mat. )

[NAMN 10.a]

a) nämnare. AURELIUS Räkn. E 4 a (1633). särsk. i uttr. reducera till en nämnare och ett namn, göra liknämnig(a). AJGORHUS ThesArithm. 57 (1621). HORTULANUS Rekn. E 6 b (1638). b) om tal: storlek; talvärde. α) hos mänmare. 3/5 4/5 Effter Nämpnara haffua ett Nampn, så bortkasta them, och behålt Tlliara 3 och 4. AJGOTHUS ThesArithm. 60 (1621). CELSIUS Arithm. 78 (1727). särsk. i uttr. reducera till ett namn, blirna (en nämnare) till samma talvärde (som en l. flera andra). AJGORHUS ThesArithm. 63 (1621). HORTULANUS Rekn. F 4 b (1638). β) hos de delar vilkas antal nämnaren angiver. ZWEIGBERGK Räkn. 29 (1839). γ) hos siffra i flersiffrigt tal: innebörd, betydelse, talvärde. Sätt hvar och en zifra uti det rummet, hvarigenom hon får et sådant namn, som åstundadt är. PALMQUIST Räkn. 6 (1750). c) (ss. beteckning för) sort. HRIZANESANDER (1601) hos DAHLIN MatVetH 66. Reducera här thet större Taalet, (tre) Wekor, til ett mindre Namån, genom 7, hwilket gör 21 Daghar. AJGORHUS ThesArithm. 85 (1621). 1. alm Kläde kostar 4. Daler, 7. öre. Huru mycket gälla 28. alnar ... Althenstund vthi thetta Exempel, mitt vthi, finnes åtskillighe Nampn, therföre gör them alle til itt Nampn, som är: Daler til Öre. HORTULANUS Rekn. G 3 b (1638).