NAPOLEON napω⁴leon, m.; best. -en nap¹ωleå⁴ner l. -ω⁴ner.

[av fr. Napoléon]

namn på franska kejsare; särsk.

[NAPOLEON 1]

1) (i vitter stil) med syftning på Napoleon I; särsk. bildl., med syftning på Napoleon I:s härskaregenskaper: person med starkt framträdande härskaregenskaper; inom sin krets starkt dominerande person . Filosofiens Napoleon (dvs. Immanuel Kant). FRANZÉN Minnest. 2:1 (1822). Napoleoner äro icke hvardagsmenniskor. WINGÅRD Minn. 8:80 (1848). (Balzacs) hjältar äro alla små Napoleoner. LEVERTIN Diktare 107 (1898). KallKår. 10 (1944).

[NAPOLEON 2]

2) med syftning på Napoleon III; i ssgn NAPOLEONS-SKÄGG.

Ssgr

– (1) NAPOLEON-SALVA, r. l. f.

[omtydning av nylat. (unguentum) neapolitanum (se neapolitansk) ss. benämning på ifrågavarande salva]

(i folkligt spr.) farm. kvicksilversalva.

LINDGREN Läkem. (1891, 1902)

– NAPOLEON-SKÄGG, se B.

– (1 ?) NAPOLEON-TÅRTA. ( napoleon- 1892 osv. napoleons- 1863 osv.) (fantasinamn på) ett slags finare tårta. Zetterstrand Kokb. 425 (1863). jfr

[möjl. med anslutning till Napoli, det italienska namnet på Neapel]

(†) : Uti undertecknads Sveitzeri hålles till salu hvarje Lördag och Torsdag, så kallade Napolie-torter. NVexjöBl. 1847, nr 46, s. 4.

– (1) NAPOLEONS-PÄRON trädg. viss finare påronsort. STRINDBERG Utop. 209 (1885). LAHT 1899, s. 221.

– (2) NAPOLEONS-SKÄGG. ( napoleon- 1917 osv. napoleons- 1902 osv.) skägg (o. mustasch) av sådan fason som Napoleon III bar. KARLFELDT Bang Tine 116 (1902).

– NAPOLEONS-TÅRTA, se A.

Avledn.

– NAPOLEONID ⁰¹⁰⁰⁴, m.||ig.

[jfr t. napoleonide, fr. napoléonide]

(föga br.) person härstammande från l. befryndad med Napoleon I. DALIN FrSvLex. 2:162 (1843). (SCHÜCK o.) WARBURG 2LittH IV. 1:10 (1915).

– NAPOLEONISK , se napoleonsk.

– NAPOLEONISM , r.

[jfr t. napoleonismus, eng. napoleonism, fr. napoléonisme]

(†) polit. (åskådning som hyllar) Napoleon I:s politiska system. Frey 1848, s. 290. Ekbohrn (1904).

– NAPOLEONIST , m.||ig.

[jfr t. o. eng. napoleonist, fr. napoléoniste]

(†) polit. anhängare av Napoleon I:s politiska system. AJourn. 1815, nr 78, s. 2. Ekbohrn (1904).

– NAPOLEONSK ⁰¹⁰⁴, äv. ⁰⁴⁰⁰, äv. NAPOLEONISK ⁰¹⁰⁴⁰, adj. (-isk 1822-1883. -sk 1848 osv.)

[jfr t. napoleonisch, ävensom eng. napoleonic, fr. napolénien]

som härrör från l. har avseende på l. påminner om Napoleon I l. hans tid l. omgivning o. d. Napoleonisk Kalender. (1822;broschyrtitel). Den napoleonska polisstaten. Frey 1848, s. 282. Den lille portiern stod napoleonskt oberörd i sin förskansning (dvs. portierlogen). ESSÉN KessSthm 108 (1916).

särsk. (i vitter stil) bildl.: storslagen, väldig. Han var en svindlare i stor skala, av napoleonska mått. TISELIUS Huxley Fyrv. 23 (1931).

– NAPOLEOTISK , adj. (†) napoleonsk. HAMMARSKÖLD KonstH 202 (1817). WETTERBERGH Penning. 9 (1847).