NATIONALITET nat¹ʃωnal¹ite⁴t, r. l. f.; best. -en; pl. -er. ( -té 1812. -tet c. 1800 osv. ) motsv. NATIONAL 1 (se dock 1 a 2 slutet).

[NATIONALITET 1]

1) egenskap(en) l. förhållande(t) att tillhöra viss nation; tillhörighet till viss nation; medborgarskap i viss stat. SvTidskr. 1874, s. 105. Jag vore .. färdig att gå in på att utrikesministern finge lika väl vara af norsk nationalitet som af svensk. DE GEER Minn. 2:275 (1892). KyrkohÅ 1941, s. 222. – särsk. a) (mindre br.) om tillhörighet till viss studentnation; jfr NATIONAL 2. LEWENHAUPT UplNat. 74 (1877). Gästrike-hälsinge till nationaliteten. UNT 1939, nr 131, s. 4. b) i fråga om ngt sakligt, i sht i fråga om fartyg. 4GbgVSH XI. 3:4 (1812). Svårigheter, som kunde uppstå i fråga om åtskilliga varors nationalitet. FORSSELL Stud. 2: 367 (1879, 1888) Enligt folkrättens grundsatser skall hvarje fartyg, hvarmed handelssjöfart idkas, hafva en nationalitet, d. ä. tillhöra en viss stat. LANG FinlSjör. 1: 88 (1890). 2) (numera minkre br) känsla av att tillhöra en nation, känsla av samhörighet med sin nation; nationellt sinnelag, sammannhållning inom nationen. HSH 7: 265 (c. 1800). Oehlenschläger har stor frötjenst om den poetiska behandlingen af Nordens häfd, och genom den väckelse till nationalitet, han dermed gifvit. 2SAH 12:514 (1827). En särskilt naturlig känsla, som vi kalla forsterlandskänsla eller nationalitet. AGARDH BlSkr. 2:114 (1837). Ett folk med så utpräglad nationalitet och själfständighetskänsla, som norrmännen hafva. DE GEER Minn. 2: 94 (1892). – särsk. (†) om medlemskap av l. sammanhållning inom studentnation; jfr NATIONAL 2. Frey 1844, s. 314, 315. 3) om sammanfattningen av (de på grund av gemensamhet i hörkomst, historia, språk m. m. förefintliga) egendomligheterna hos en nationa, nationell egenart, nationell särprägel. PoetK 1816, s. XXXVI. Poesien är .. den spegel, i hvilken nationalitetens modificationer, under tidernas skiften, klarast reflecteras. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1:1 (1818). Ofta blir.. just det för hvarje nation egendomliga, det som uttalar dess nationalitet, dess nationella lifsprincip, ett föremål för tadel. SNELLMAN Tyskl. 44 (1842). REIN Psyk. 2:179 (1891). 4) konkret: befolkning som (på grund av gemensamhet i hörstamning, historia, kultur, språk o. d.) känner sig som en nation; ofta om de olika delarna av befolkningen i en stat som inom sig hyser invånare av olika folk(slag). TAMM PVetA 1835, s. 46. Det är med de nylifvade nationaliteternas makt som monarkerna hafva besegrat Napoleon. GEIJER I. 5:381 (1847); jfr 2. Inom Norrbottens län bygga och bo icke mindre än tre nationaliteter, den svenska, den lapska och den finska. HÖJER Sv. 3.342 (1883). ESSÉN Eur. 7 (1926).