MÖSSA mös³a², r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 26: 546 (1556), RÅLAMB 8: 38 (1691)); förr äv. MÖSSE,
r. l. m.; pl. -ar; förr äv. MUTS,
sbst., l.
MUTSE,
sbst. ( miss- 1563. muss- 1658. mut(t)z(-) 1600–1611. myss- 1555–1853. mytz- (mydz-) 1553–1579. mös- 1678–1799. möss- (mösz-) c. 1565 osv. -a 1560 osv. -e 1553–1626. mut(t)z 1609–1611 ) [jfr sv. dial.
mössa, myssa, ä. d.
muts, myts(e), d. (dial.)
myts(e), mysse, mös(se), möts; av nt.
mutze, musse (t.
mütze), av mlat.
almutium, ett slags till skuldrorna nedhängande huvudbonad för präster; av pers.
-arab. urspr. – Jfr
MUTSA, sbst.]
[MÖSSA 1]
1) huvudbonad (av mjukt material) bestående av en vanl. rund kulle (utan brätten) o. ofta försedd med skärm. SkinnkamRSthm 1553 A,
s. 29.
Mössor af Bäffuer. Därs. 1608,
s. 29.
Een Mössa aff Kläde. SthmStadsord. 1: 110 (
1654).
Lapparnes mössa är conisk som en sockertopp. LÆSTADIUS 1Journ. 125 (
1831).
En kalottformig mössa, sydd av kilformade tygstycken. SVENSSON SkånFolkdr. 196 (
1935). – jfr
BAD-,
BARN-,
BATIST-,
BOMULLS-,
BRÄM-,
BÅT-,
DAM-,
DOP-,
FÅRSKINNS-,
GOSS-,
JAKT-,
KAPP-,
KARL-,
KIL-,
KLÄDES-,
KRIM-,
MER-,
KULL-,
LÄDER-,
MANS-,
NATT-,
POJK-,
PÄLS-,
RES-,
SAMMETS-,
SKINN-,
SKÄRM-,
TOPP-,
VINTER-MÖSSA m. fl. samt
LÅNG-MUTS. – särsk.
[MÖSSA 1.a]
a) om särskilda slag av mössor burna ss. tecken på yrke, stånd, värdighet l. medlemskap i kår l. förening o. d. (jfr b). Frygisk mössa, se FRYGISK. Vita mössan¹⁰ ³² studentmössan. Erövra o. d. (den) vita mössan, ta studentexamen. DALIN Hist. 2: 108 1750;
om biskopsmössa. (Artilleristerna) hade den tiden
(dvs. 1814) mycket höga mössor.
LILLJEBJÖRN Minn. 33 (
1874). I stället för att få den hvita mössan, blefvo vi underkända.
Kamraten 1894,
s. 32. jfr
ABBOTS-,
BISKOPS-,
DIAKONISS-,
DOKTORS-,
FRIHETS-,
GYMNASIST-,
HUSAR-,
HÖG-,
HÖKAR-,
JAKOBIN-,
KLUBB-,
KOCK-,
KUSK-,
LANDSTORMS-,
LÄGER-,
MAGISTER-,
MANDARIN-,
PRÄST-,
PÅVE-,
SEGEL-,
SEGELSÄLLSKAPS-,
SJUKSKÖTERSKE-,
SJÖMANS-,
SKOL-,
UNIFORMS-MÖSSA m. fl.
[MÖSSA 1.b]
b) (
i sht förr)
om vissa slag av (ofta för innebruk avsedda) kvinnliga huvudbonader, burna vanl. ss. tecken på ålder, civilstånd o. dyl. o. stundom utgörande en beståndsdel i hårklädseln; äv. i uttr. stycke och mössa, om en förr använd mössa, framtill försedd med en rynkad o. stärkt spets ("stycke"), bindmössa; uppsatt mössa, om en förr använd mössa av flor o. spetsar. BUREUS Saml. 31 (
c. 1600).
Hattar bruka nu mest förnämare Fruar i Riket. / Mössan .. blott af ringare bäres. NICANDER GSann. 31 (
1766).
För brukte pigorna bart hår; nu mäst myssor eller kläden. OSBECK Lah. 76 (
1796).
2 st upsatta mösor. BoupptVäxjö (
1799).
RedNordM 1929,
s. 33. jfr
BIND-,
HUSTRU-,
HÖG-,
KROK-,
KVINNO-,
SPETS-,
UNGMORS-,
ÄNKE-MÖSSA m. fl.
[MÖSSA 1.c]
c) (
i fackspr.)
om i en furstlig krona anbragt, med pärlor o. d. besatt mösskulle som (synlig genom byglarna) höjer sig över kronringen. RiksdRevStatsv. 1900,
s. 234 1785;
sannol. efter handl. fr. 1751).
Därs. 1900,
s. 236.
[MÖSSA 1.d]
d) i fråga om sätt att hälsa o. d. [MÖSSA 1.d.α]
α) i fråga om seden att män taga huvudbonaden av huvudet vid hälsning l. ss. tecken på vördnad. Ta av sig mössan för ngn. Stå med mössan i hand. Linc. 1640;
under aperio).
Tu menar vähl att iag skall taga mössan af mig för tig, neÿ, iag är rätt så god som tu. VDAkt. 1722,
nr 285. (Leionet fördes) genom högtidsklädda led, jubelrop och svängande mössor in i staden.
HALLSTRÖM Than. 33 (
1900).
[MÖSSA 1.d.alpha.slutet]
särsk.
α') i uttr. har du (ni) ägg i mössan?, ss. en skämtsam fråga till person(er) som icke vid hälsning o. d. tar (ta) av sig mössan. Landsm. V. 5: 248 (
1886).
β') bildl. Städs tog jag mössan af mig för er lycka. HAGBERG Shaksp. 12: 182 (
1851).
[MÖSSA 1.d.β]
β) i fråga om honnör av uniformsklädd person. (Officeren) för handen till mössan. STRINDBERG NRik. 1 (
1882).
[MÖSSA 1.e]
e) i fråga om ä. folkliga föreställningar, i uttr. som innebära att ngn ss. en magisk handling vänder mössan ut och in l. sätter den bakfram på sitt huvud. At vränga strumpa eller mössa då man är förvillad är bepröfvat medel. LIVIN Kyrk. 84 (
1781).
Det var som förgjort. .. Han vände om mössan och knöt om strumpebandet, men han förblef lika yr i hjärnan för den skull. LAGERLÖF Drottn. 252 (
1899).
Det är då tomten vänder sin mössa avig, som han blir synlig. FolklEtnSt. 3: 2 (
1922).
[MÖSSA 1.f]
f) i vissa bildl. uttr.; jfr d α β'. [MÖSSA 1.f.α]
α) (vard., skämts.) i uttr. yr i mössan, yr i huvudet; äv.: berusad. HAGBERG Shaksp. 2: 68 (
1847).
Åh, så mycket statyer, taflor och väggmålningar (i Vatikanen)! Ibland blef jag rent af yr i mössan af bara konst. LUNDQUIST Stinde Borgarf. 160 (
1885).
BÖÖK ResSv. 42 (
1924).
[MÖSSA 1.f.β]
β) (
†)
i uttr. med innebörden: ge ngn stryk, slå ngn blodig. α') lappa ngns huvud med blodig mössa. HFinlÖ 400 (
1730).
β') skära en trång mössa åt ngn. KOLMODIN QvSp. 1: 8 (
1732).
[MÖSSA 2]
2) om person som är klädd i mössa. – jfr BIND-, BLÅ-MÖSSA. – särsk. [MÖSSA 2.a]
a) (enst., †) om kvinna klädd i (bind)mössa (jfr 1 b). Här samlar sig till Thé Conseiller, / En flock af Mössor och Corbeiller. LENNGREN (SVS) 1: 24 (
1777).
[MÖSSA 2.b]
b) [elliptiskt för: nattmössa; se för övrigt HATT 2 b]
hist. oeg., ss. beteckning (uppkommen omkr. 1740) för anhängarna av (den 1738 störtade) Arvid Horns politik samt för det inom deras krets organiserade politiska parti som sedermera skiftevis med hattarna innehade makten till frihetstidens slut. Att efter ryktet här arbeta Myssorna grufveligen med tillhjälp af ryska pängar att nästa riksdag få öfvermakten. TERSMEDEN Mem. 4: 209 (
1764).
Hatten Fersen och Mössan Frietzcky voro lika litet bländade af konungens (dvs. G. III:s) personlighet. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 255 (
1840).
SvRiksd. I. 5: 148 (
1934).
jfr: (Svea) klär sig som en Karl med hatt / Och lider ingen myssa. AODEL (1739) hos HÖRNSTRÖM Odel 334. jfr
NATT-MÖSSA.
[MÖSSA 3]
3) (
i sht i fackspr.)
bildl. l. oeg., om föremål som till formen liknar en mössa l. gm sin användning l. sitt läge (ovanpå ngt l. ss. översta avslutning av ngt) påminner om en mössa. Sladdarne på allt stående gods, som ej skall pyntas, öfverklädas med mössor för att hindra vatten intränga. FRICK o. TROLLE 53 (
1872).
TurÅ 1908, s.
150 (om moln som omhölja toppen av ett bärg). – jfr
KAFFE-,
KIL-,
KRYDD-,
KUNGS-MÖSSA m. fl. – särsk.
[MÖSSA 3.a]
a) (
†)
om skyddshölje till krona (se KRONA, sbst. 1. Förfärdigat en mössa af hvit silfverduk till Kongl. Gull kronan. HusgKamRSthm 1741–42, s. 424 (möjö- till
1 c). Posten 1768,
s. 144.
[MÖSSA 3.b]
b) [efter motsv. anv. av fr. bonnette]
((†)) bef. bonnett. RÅLAMB 8: 27 (
1691).
Därs. 38. [MÖSSA 3.c]
c) zool. om övre delen av huvudet hos blåssälar, som uppblåst liknar en mössa. LILLJEBORG Däggdj. 722 (
1874).
[MÖSSA 3.d]
d) numera bl. tillf.)
zool. hos fågel: fjäderbetäckning på hjässan som i färgen avviker från huvudets färg i övrigt; hätta (se
HÄTTA, sbst.
2 a).
LINNÉ Ungd. 2: 285 1734;
hos kärrmes). [MÖSSA 3.e]
e) bot. hos vissa bladmossor: på sporogoniets övre del sittande (strutliknande) rest av arkegoniet. FISCHERSTRÖM 2: 497 (
1780).
BotN 1925,
s. 419. [MÖSSA 3.f]
f) bot. om fruktkroppen hos murklorna. SMITT Svamp. 61 (
1863).
2NF 18: 1398 (
1913).
[MÖSSA 4]
4) om djur som har en "mössa" (jfr 3. [MÖSSA 4.a]
a) om fågeln Parus cristatus Lin., tofsmes; i ssgn TOFS-MÖSSA. [MÖSSA 4.b]
b) (†) zool. om snäcka hörande till familjen mössnäckor. RETZIUS Djurr. 112 (
1772).
MÖLLER (
1790,
1807)
A
–
MÖSS-ASK.
(möss- c. 1830 osv. mösse- 1818 ) (i sht förr) för förvaring av mössa. BoupptVäxjö 1818.
–
MÖSS-BAND.
band som är fastsatt vid l. omkring en mössa l. varmed an mössa fasthålles (under hakan). JUSLENIUS 263 1745;
bet. oviss).
BoupptRasbo 1756.
–
MÖSS-BLOCK. (
förr)
träblock i form av ett människohuvud varpå mössor formades l. på vilket mössor förvarades, då de icke användes; förr av. i jämförelse för att beteckna en dum person; förr äv. om huvud. DALIN Arg. 1: 323 1754;
i jämförelse).
WADMAN Saml. 2: 56 1835;
om huvud).
DALIN (
1853).
–
MÖSS-BRÄM.
( möss- 1764 osv. mösse- 1687–1761 ) (
i sht i icke fackligt spr.)
(vikbar) kant på en mössa, slag. BoupptSthm 22/6 1687.
–
(2 b) MÖSS-CHEF hist. chef för mösspartiet. IllSvH 5: 226 (
1879).
–
MÖSS-FABRIK.
SUNDELIUS NorrköpMinne 101 (1798).
–
MÖSS-FODER.
( möss- 1889 osv. mösse- 1560–1848 ) jfr foder, sbst.² ⁴. KlädkamRSthm 1560 G,
s. 2 a.
–
MÖSS-GALLER. (
†)
ståltrådsstomme i mössa, avsedd att ge den stadga. BoupptVäxjö 1859.
–
MÖSS-KAPELL. (
i fackspr.)
till skydd för kullen på uniformsmössa; jfr kapell, sbst.² ². SFS 1891,
Bih. nr 72, s. 3.
–
(1 b) MÖSS-KORG.
( möss- 1874 osv. mösse- 1799 ) (
förr)
ett slags korg för förvaring av till hårklädseln hörande mössa. BoupptVäxjö 1799.
–
MÖSS-KULL l.
-KULLE.
jfr kull, sbst.² ². SthmModeJ 1844,
s. 8.
–
(2 b) MÖSS-LEDARE hist. jfr -chef IllSvH 5: 228 (
1879).
–
(1 b) MÖSS-LIN.
( möss- 1927 osv. mösse- 1782–1901 ) (
förr)
remsa (spets, band o. d.) som fästes under (bind)mössa, "stycke"; jfr lin 3 a β. VLBibl. Bouppt.
1782,
s. 131.
–
MÖSS-MAKARE.
( möss- 1660 osv. mösse- 1755 ) MeddNordM 1893–94,
s. 11 (
1660).
–
MÖSS-MAKERSKA.
( möss- 1659 osv. mösse- 1649–1872 ) särsk. (
förr)
till 1 b, om kvinna som förfärdigade (till vissa hårklädslar hörande) kvinnliga mössor. VRP 30/4 1649.
– (
3)
MÖSS-MANET.
[dessa maneters form påminner om en (persisk) mössa]
zool. kammanet av släktet Beroë Browne l. familien Beroidæ; i pl. äv. om nämnda släkte resp. familj. RENDAHL Brehm 22: 316 1931;
om familjen Beroidaæ).
– (
3)
MÖSS-MURKLA bot. murklan Cudonia circinans Karst., vars hatt liknar en mössa. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 167 (
1907).
–
MÖSS-MÄRKE.
märke i mössa buret ss. tecken på tjänstegrad l. medlemskap i viss kår l. förening o. d. UFlott. 1: 41 (
1903).
–
(2 b) MÖSS-PARTI(ET).
hist. HAMMARSKÖLD SeVitt. 2: 261 (
1819).
–
MÖSS-PLÅT. (
i fackspr.)
mössmärke av (förgylld l. försilvrad) plåt. (KrigVAH 1810, s. 150.
–
(2 b) MÖSS-POLITIK hist. mösspartiets politik. ODHNER G3 1: 13 (
1885).
–
(2 b) MÖSS-REGEMENTE. (
numera bl. hist.)
mössvälde. WALLENBERG (SVS) 1: 81 (
1769).
–
(2 b) MÖSS-REGERING.
hist. IllSvH 5: 195 (
1879).
–
MÖSS-REM.
mössband som utgöres av en rem. BonpptVäxjö 1859.
–
(2 b) MÖSS-RÅD.
hist. råd(skammare) där mössorna ägde majoritet; vanl. i sg. best. BL 10: 205 (
c. 1800).
–
MÖSS-SKÄRM.
( möss- 1848 osv. mösse- 1881, 1888 ) BonpptVäxjö 1848.
–
MÖSS-SNÄCKA.
( möss- 1876 osv. mösse- 1793 ) [hithörande snäckor ha mössformigt skal]
zool. om snäcka av släktet Capulus Lin. l. av närstående släkten; i pl. äv. ss. namn på familjen Capulidæ. VetAH 1793,
s. 110.
1Brehm III. 2: 281 1876;
om familjen).
–
MÖSS-STOCK.
( möss- 1749 osv. mösse- StkmStadsord. (1654: Qwinfolckz Myssestock), 1658–1811) (förr) mössblock; förr äv. i jämförelse för att beteckna en dum person.
BoupptSthm 26/5 (
1658).
STAGNELL JHjernlös 35 1756;
i jämförelse).
–
MÖSS-STOMME, förr äv.
-STOM .
( möss- 1911 osv. mössa- 1669–1754 ) (
i fackspr.)
stomme till mössa. BoupptSthm 7/10 1669.
–
(1 b) MÖSS-STYCKE.
( möss- 1734 osv. mösse- 1797 ) (
förr)
rynkad o. stärkt spets ("stycke") till bindmössa. SERENIUS 1734;
under cawl).
– (
3)
MÖSS-SVAMPAR, pl. (
†)
svampsläktet Helvella Lin., hattmurklor. FRIES BotUtfl. 3: 353 (
1864).
–
MÖSS-SÖMMERSKA.
DN 1892,
nr 8399 A, s. 4.
–
MÖSS-TYG.
( möss- 1683 osv. mösse- 1681–1779 ) tyg till mössa; särsk. (förr) till 1 b, om visst slags tyg för tillvärkning av kvinnomössor, i sht bindmössor. BoupptSthm 23/7 (1681). DAHLGREN Släktprof. 1: 68 (i handl. fr. 1800).
–
(1 b) MÖSS-UPPSÄTTNING ~⁰²⁰. (förr)
konkret, om hårklädsel vartill mössa användes. SP 1781,
nr 47,
Bih. s. 2.
– (
3)
MÖSS-VALV. (
†)
över ett kvadratiskt (l. månghörnigt) rum välvt kupolvalv med så stor radie att rummets hörn ligga i valvets yttre cirkel; kalottvalv. ROTHSTEIN Byggn. 429 (
1859).
2UB 1: 422 (
1898).
–
(2 b) MÖSS-VÄLDE(T) hist. mössornas välde. IllSvH 5: 183 (
1878).
–
(2 b) MÖSS-VÄNLIG.
hist. På riddarhuset var det företrädesvis landtadeln, som var mössvänlig. STAVENOW Frihetst. 87 (
1898).
–
MÖSS-VÄRK,
n. (†) bef. bonnett. RÅLAMB 8: 27 (1691).
–
MÖSS-ÄMNE. (
i fackspr.)
ämne till en mössa. BtRiksdP 1890,
I. 1: nr 23, s. 4.
–
MÖSS-ÖVERDRAG ~⁰⁰². ( möss- 1880 osv. mösse- 1799 ) (
i fackspr.)
till skydd för kullen på en mössa. BouppVäxjö 1799.
B
(
†)
:
–
MÖSSE-KLOCKMASK.
mössmanet. ,
s. 42.