NATTVARD nat³~va²rd, r. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -er (SAHLSTEDT (1757), ÖSTERGREN (1933)) l. -ar (MURBERG FörslSAOB (1793), ÖSTERGREN (1933)). ( nat(h)- 1526–1735. natt- 1526 osv. -val (-aa-) 1619–1926 (om ä. allmogeförh.). -var- 1743 (: nattvarsugn). -vard (-ua-, -dh) 1526 osv. -wardt (-rt) c. 1580–1661)

[fsv. natver þer, sv. dial. nattvard, kvällsmat, motsv. d. nadver, nor. nadverd, nattverd, isl. náttverðr; av NATT o. -VARD, måltid; jfr beträffande bet.-övergången t. abendmahl; jfr AFTON-, DAG-VARD]

[NATTVARD 1]

1) (numera vl. i fråga om ä. förh., arkaiserande) dagens sista måltid, aftonmåltid; särsk. (i ä. bibliskt spr.) om gästabudsmåltid på aftonen. En man hadhe tillreedt en stoor natward, och bödh monga. qLuk. 14: 16 (NT 1526; Bib. 1917: ett stort gästabud). Nattwaal giör Bwken qwaal. GRUBB 567 (1665). Fem mål ätas om dagen, nämligen frukost, dagvard eller davahlen, middag, aftonvard och vattvarden. VetAH 1757, s. 297 (om förh. i Näsby i Östergötl.) I porten till ett lågt landthus (invid Jerusalem), der kvinnorna tillredde en nattvard, satt Kristus, förbrödraren. HEIDENSTAM Vallf. 62 (1888). – särsk. i bildl. i vissa uttr. som beteckna den fulla delaktigheten av den eviga saligheten, dels (i ä. bibliskt spr.) i uttr. lammets nattvard, dels (i religiöst spr.) i uttr. den stora nattvarden (i himmelen), med anslutning till 2. Salughe äro the som kalladhe äro till lambsens natward Upp. 19: 9 (NT 1526; Bib. 1917: Lammets bröllopsmåltid). Att vi också måtte delaktige varda af den stora Nattvarden i himmelen. Hb. 1811, s. 33; äv. i Hb. 1942.

[NATTVARD 2]

2) det av den kristna kyrkans sakrament som utgör en kultisk upprepning av Jesu sista måltid med lärjungarna aftonen före hans död o. som firas till åminnelse av Jesu död o. ss. ett uttryck för de troendes gemenskap med den livande Kristus. o. med varandra inbördes, altarets sakrament, kommunion; äv. (med närmare anslutning till 1) om Jesu sista måltid med lärjungarna. Herrens (heliga) nattvard. Begå, gå till, äv. vara till nattvarden, fira nattvard. 1 Kor. 11: 20 (NT 1526). Epter wij nw här forsamladhe ärom til at holla wor herres Jesu Christi natward. Mess. 1531, s. B 1 a. Skal ingen trolofwas, som icke kan Lutheri Catechismum, och hafwer begått Herrans Nattward. Kyrkol. 15: 11 (1686). Han har nyligen varit till nattvarden. MURBERG FörslSAOB (1793). Jag hade tillsammans med jämnåriga kamrater blifvit beredd till nattvarden af en bland skolans lärare. DE GEER Minn. 1:q32 (1892). BRILIOTH Nattv. 1 (1926). – särsk.

[NATTVARD 2.a]

a) med tanke på brödet o. vinet som utdelas i nattvarden. Kyrckiotienaren, som Natwarden skal vtdela. L. PAULINUS GOTHUS qThesCat. 328 (1631). "Det är just knepet att bli salig" – sa' gumman, tog nattvarden två gånger på en dag. HOLMSTRÖM Sa' han 15 (1876). Prästen kommer och gifver .. (den sjuka) nattvarden PT 1905, nr 93 A, s. 3. Då samtliga nattvardsgäster mottagit nattvarden, säger prästen (osv.). Hb. 1942, s. 38-U

[NATTVARD 2.b]

[med syftning på den gamla seden att bekräfta en avlagd ed gm att begå nattvarden]

(numera föga br.) i uttr. kunna ta nattvarden på ngt, ss. bekräftande l. kraftigt bedyrande av ngt. AFZELIUS Sag. 7:44 (1853). Orätt hade hon – det var solklart. Ja, det kunde han ta nattvarden på. AGRELL NorrlG 47 (1899).

Ssgr (i allm. till 2):

– NATTVARDS-BARN. (numera i sht i folklitg spr.) konfirmand. KyrkohÅ 1939, s. 233 (1782). Nattvardsbarnen. TEGNÉR (WB) 3:108 1820; titel på dikt).

– NATTVARDS-BEREDELSE. kyrkl. beredelse till nattvardens begående; äv. om konfirmationsundervisning. SCHARTAU Utkpred. 405 (1814). SvFlicksk. 215 (1888).

– NATTVARDS-BEREDNING. (†) == -beredelse. SVEDELIUS Lif 94 (1887).

– NATTVARDS-BERÄTTIGAD, p. adj. som enligt kyrkans ordning är berättigad att åtnjuta nattvarden. HAGSTRÖM Herdam. 4:270 (1901).

– NATTVARDS-BOK; pl. -böcker.

[NATTVARDS-BOK.ssg 1]

1) (i sht i fråga om ä. förh.) bok som innehåller passande läsning o. böner för dem som skola begå nattvarden. Nattvards-Bok. 1777; boktitel).

[NATTVARDS-BOK.ssg 2]

2) (förr) bok för anteckning av kommunikanternas namn. MURBERG FörslSAOB (1793).

– NATTVARDS-BORD. om altarbordet varifrån nattvarden utdelas; äv. allmännare, om nattvarden. WALLQUIST EcclSaml. 1- 4:98 (1788). Det af träd förfärdigade nattvardsbordet (i de fornkristna kyrkorna). RYDBERG (o. TEGNÉR) Engelhardt 1:79 (1834). Du är som jungfrun, kommen från sitt första nattvardsbord. KARLFELDT FridLustg. 107 (1901).

– NATTVARDS-BRÖD. det bröd som utdelas i nattvarden; hostia; oblat. AGRELL Maroco 1: 619 (1791, 1796) Mest hvarje nidsk käring hade .. en af nattvardsbröd tillagad bära, som i löndom smög åt henne den stulna välsignelsen från nästan. HÖGBERG Vred. 2:30 (1906).

– NATTVARDS-BÖN. kyrkobön vid nattvardsfirande, bön avsedd för nattvardsgäster. Hb. 1811, s. 112. EvangB 1942, s. 535.

– NATTVARDS-DAG. HAMNERIN UndNattv. 31 (1784). Om visse dagar (under medeltiden) voro framhållne såsom nattvardsdagar, så (osv.). HILDEBRAND Medelt. 3:822 (1903).

– NATTVARDS-ELEMENT. kyrkl. jfr element 3 b. LUNDSTRÖM LPGothus 1- 2: 266 (1893).

– NATTVARDS-FIRANDE, n.

– NATTVARDS-FIRNING.

– NATTVARDS-FÖRENING. kyrkohist. om de föreningar för nattvardsfirande inom slutna kretsar (med äv. lekmän ss. officianter) som i sht under 1870- o. 1880–talen bildades inom sv. statskyrkan i opposition mot det kyrkliga nattvardsfirandet. NF (1887). MÅNSSON Rättf. 1:220 (1916).

– NATTVARDS-FÖRHÖR. (i vissa trakter) == kommunion-förhör. PH 5:3119 (1751). VLS 62 (1885).

– NATTVARDS-FÖRMANING. (förr) förmaning till rätt nattvardsfirande, som (före 1894) lästes av prästen före nattvardsgången. Nattvardsförmaningen blev icke obligatorisk förrän .. (i handboken) (1693). HELLSTRÖM Liturg. 140 (1932).

– NATTVARDS-GEMENSKAP. gemenskap i nattvardsfirande. Utesluten från församlingens nattvardsgemenskap. Hb. 1894, s. 173. särsk. om gemensamt nattvardsfirande av medlemmar av olika kyrkor. 2NF 25:1163 (1917). Lambethkonferensens .. beslut 1920 om nattvardsgemenskap m. m. med svenska kyrkan. Därs. 35:266 (1923).

– NATTVARDS-GUDSTJÄNST ~²⁰ l. ~⁰². gudstjänst med nattvard. ULLMAN Liturg. II. 2:135 (1879).

– NATTVARDS-GÅNG; pl. -ar. begående av nattvarden; äv. konkretare, om varje särskilt firande av nattvarden. Beredas till sin första natttvardsgång. WALLQUIST EcclSaml. 1- 4:66 (1788). Genom ovärdig nattvardsgång blir menniskans andeliga tillstånd förvärradt och hennes ansvar förökadt. Kat. 1878, nr 265 De nattvardsgångar, som nu regelbundet anordnas i samband med kyrkliga kurser och möten. BRILIOTH Sv KyrkKunsk. 242 (1933).

– NATTVARDS-GÅNGARE. (†) nattvardsgäst. Hoburg Christ. 53 (1776).

– NATTVARDS-GÅNGEN, p. adj. (i Finl., numera bl. tillf.) som har begått nattvarden; jfr skriftskol-gången. För vinnande af tillstånd att hålla handelsbod å landet erfordras att vara finsk medborgare, nattvardsgången, välfrejdad (osv.). SPF 1859, s. 732.

– NATTVARDS-GÄST. person som begår nattvarden, kommunikant. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 323 (1631).

– NATTVARDS-HANDLING. teol. jfr dop-handling. Oldendorp 2: 445 (1788).

– NATTVARDS-HINDER. kyrkl. hinder som gör att ngn icke är berättigad att begå nattvarden. SFS 1894, nr 62, s. 21.

– NATTVARDS-HJON. (†) om nattvardsgäst. 3 gångor om året offer på Altaret 1/2 öre S:mt hvar gång af hvart Nattvards-Hjon. HÜLPHERS Norrl. 2:19 (1775). FoFl. 1919, s. 148 (efter handl. fr. 1699).

– NATTVARDS-KALK. jfr kalk, sbst.¹ I a. DALIN FrSvLex. 1842; under calice).

– NATTVARDS-KÄRL. kärl (kalk, paten, vinkanna, oblatask) som användes vid nattvardens utdelande. LAGERLÖF Holg. 2:276 (1907).

– NATTVARDS-LÄRA, r. l. f. teol. lära om nattvarden. KyrkohÅ 1927, s. 187 (1840).

– NATTVARDS-LÄRARE. (i vissa trakter) om konfirmationslärare. HågkLivsintr. 1:88 (1921).

– NATTVARDS-LÄSNING. (numera i sht i folkligt spr. l. i fråga om ä. förh.) konfirmationsundervisning; jfr läsa, v.³ ¹ e δ β' SvTyHlex. (1851, 1872) De .. upprepade bönen Fader vår, den de hjälpligt lärt sig vid nattvardsläsningen. STRINDBERG Hafsb. 229 (1890).

– NATTVARDS-MÄSSA, r. l. f. kyrkl. nattvardsgudstjänst; i sht om den liturgiska delen därav. AGARDH BlSkr. 1:223 (1854).

– NATTVARDS-OBLAT. JournManuf. 2:144 (1826).

– NATTVARDS-POLLETT. (förr) polett som utgjorde legitimationstecken för nattvardsberättigade. Nattvardspoletter i stormaktstidens kyrka. PIEIJEL SvLutherd. 63 (1941, 1944; rubrik).

– NATTVARDS-PSALM. psalm som har nattvarden till ämne o. i sht är avsedd att sjungas under nattvardsgång. Nya Nattvards-Psalmer. STÅHLBERG 1784; broschyrtitel).

– NATTVARDS-SKOLA, r. l. f. (numera föga br.) konfirmationsundervisning, nattvardsläsning; jfr skriftskola. SvT 1852, nr 32, s. 2. JulbokGbg 1931, s. 92.

– (1?) NATTVARDS-UGN . (förr) visst slags ugn. ÅgerupArk. Bouppt. (1743). En järn ung, af de så kallade nattvardsungnarne. Därs. 1744. Därs. 1754.

– NATTVARDS-UNDERVISNING ~¹⁰²⁰. särsk. om konfirmationsundervisning. SvT 1852, nr 24, s. 4.

– NATTVARDS-UNGDOM ~²⁰, äv. ~⁰². ungdom som beredes till sin första nattvardsgång, konfirmander. TEGNÉR (WB) 8:178 (1836).

– NATTVARDS-VIN. den vin som utdelas i nattvarden. HELLBERG Samtida 12:3 (1874).

– NATTVARDS-YNGLING. (†) om manlig konfirmand. GotlLT 1852, nr 17, s. 4. Svarta Frackar passande för Nattvardsynglingar uthyras. STRINDBERG RödaR 99 (1879). PT 1902, nr 177 A, s. 3.

– NATTVARDS-ÅLDER. (föga br.) den ålder i vilken ynglingar o. flickor bruka konfirmeras, konfirmationsålder. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 1: 285 (1854). Ynglingarne på gymnasium, så många som voro i nattvardsåldern. SVEDELIUS Lif 94 (1887).