NAVARE na³vare², r. l. m.; best. -en l. -n; pl. == l. navrar; förr äv. NAVAR l. NAVER, sbst.¹, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. navrar ((†) -arar (-erar) STIERNMAN Com. 3: 441 (1666), BoupptSthm 8/12 1669). ( naffrar, pl. 1529. naffu(u)ar (naf(f)war) 1538–1712. naf(f)ver (na(a)f(f)uer, -f(f)w-, -w-) 1563–1879. navare (-fv-, -fw – ) 1650 osv.)

[fsv. navar; jfr d. naver, isl. nafarr, nt. naviger, näviger, mnl. navegeer (holl. avegaar), fht. nabugêr (t. naber, näber), feng. nafugár (eng. auger); sammansatt av germ. naba- (till nabŏ, se NAV) o. gaiza-, spjut (varav isl. geirr, spjut (jfr GERE)), eg.: navborr; jfr fin. napakaira. Formen navare beror på analogisk ombildning efter ord på -are]

[NAVARE 0]

(i fackspr.) (stor) lång borr med rännformig, med skärande kanter försedd urholkning för borrspånets upptagande o. med sfärisk avrundning av skäret nedåt l. (numera vanl.) spiralformad o. slutande i en skruvformig spets; urspr. o. ännu vanl. använd för borrning av större hål i trä (t. ex. i hjulnav); äv. om likartat redskap använt ss. bärg- o. jordborr m. m.; dels om redskapet i sin helhet försett med handtag, dels om borrjärnet. HSH 37: 3 (1529). Alt skall man tå kiöpa ther inn (dvs. för det nya hushållets räkning), .. / .. skiäror nafrar och yxor. BrölBesw. 279 (c. 1670; i hskr. C). Engelska bergborar el(le)r nafrar. VetAP 1: 123 (1739). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 230. jfr ANDERSTÅNG-, BRÖST-, BÄRG-, DYMLINGS-, EFTER-, EK-, FÄNGHÅLS-, HJUL-, HUGG-, HUS-, KRON-, LADDSTOCKE-, LÅNG-, PUMP-, SPIK-, TRÄSKO-, TUNN-, VRÄKLINGS-NAVARE m. fl.

Ssgr i fackspr. ):

– NAVAR-BORR l. NAVARE-BORR. navare; jfr nav-borr.

GARNEY Masmäst. 74 (1791).

– NAVAR-BORRA, f. (-bora)

[jfr borr, sbst.²]

(†) == -hål. VERELIUS 64 (1681).

– NAVAR-BÖSSA. (förr) om förvaringskärl för navare vid deras nedforsling i en gruva; jfr bössa, sbst. 1. STRÖM MinnB 6 (c. 1865).

– NAVAR-HUVUD. den skäret motsatta delen av en navare; förr möjl. äv. om navarskaft. SCHÜCK VittA 2: 398 (i handl. fr. c. 1681; med oviss bet.). VetAH 1740, s. 232.

– NAVAR-HÅL. (navar(e)- 1727 – c. 1820. navars- 1681–1791) borrhål som åstadkommits medelst navare. VERELIUS 40 (1681).

– NAVAR-JÄRN. ( navar- c. 1681–1872. navars- 1833)

[NAVAR-JÄRN.ssg 1]

1) järn som är avsett för tillvärkning av navare. STRÖM MinnB 12 (c. 1865).

[NAVAR-JÄRN.ssg 2]

2) borrjärn av den typ som benämnes navare. SCHÜCK VittA 2: 398 (i handl. fr. c. 1681).

– NAVAR-LÄGG. jfr borr-lägg. RINMAN 1: 171 (1788).

– NAVAR-NACKE. borrhuvud på navare; jfr borr-nacke. RINMAN 1: 170 (1788). För hvarje slag af släggan på nafvarenacken upplyftes nafvaren något från borrhålets botten. 2UB 5: 86 1902; om bärgborrning).

– NAVAR-SKAFT. handtag till navare. VinkällRSthm 1583.

– NAVAR-SMED. (förr) smed som yrkesmässigt förfärdigade l. vässte navare; jfr borr-smed. HENEL 1729 121 (1730). En öfvad nafvarsmed hinner hvässa för åtminstone 20 borrare. WETTERDAL Grufbr. 363 (1878).

– NAVAR-SMEDJA. (förr) jfr -smed. HC11B 11: 166 (1697).

– NAVAR-SMIDE. (förr) jfr -smed. STRÖM MinnB 11 (c. 1865).

– NAVAR-STÅL. stål som är avsett o. lämpligt för tillvärkning av navare l. för stålning av navare. RINMAN Jernförädl. 296 (1772).

– NAVAR-STÅNG. om navarjärn (se d. o. 2). BoupptSthm ²¹/¹ 1673 (med oviss bet.). GADD Landtsk. 1: 248 (1773). Nafvarstängerna äro vanligast runda. WETTERDAL Grufbr. 130 (1878).

– NAVAR-TUT l. -TUTA, r. l. f. (†) == nav-tut(a). ArkliR 1564, avd. 35. BoupptRasbo 1761.

– NAVAR-VÄSSNING. jfr -smed. RINMAN 1: 173 (1788).

(†):

– NAVARS-HÅL,

– NAVARS-JÄRN, se A.

Avledn.

– NAVRA , v. (†) borra. EKBLAD 399 (1764).