NIVELLERA niv¹äle⁴ra l. ni¹-, l. -el-, i Sveal. äv. -e³ra², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. ( nivel- 1812–1880. nivell- 1745 osv. nivill- 1831–1858) 1) (i fackspr.; jfr anm. nedan) om bestämning av höjdskillnaden mellan olika punkter: avväga (se AVVÄGA, v. 2); i sht ss. vbalsbst. -ing (äv. konkretare, dels om akt av avvägning, dels om avvägning ss. läro- l. examensämne). HÖPKEN 1: 225 (1745). En kanals, bäcks eller ströms sluttning eller fall, d. v. s. skilnaden i höjd emellan ett ställe på densamma och ett annat, finnes genom den så kallade nivelleringen eller afvägningen. JernkA 1829, Bih. s. 92. Globen 1924, s. 20. jfr PRECISIONS-NIVELLERING. – Anm. I denna anv. föredrages numera vanl. verbet avväga. 2) (i fackspr., föga br.) inställa (ett instrument, kamera, magnetometer o. d.) i horisontalt läge. NF (1887). 2NF 13: 145 (1910). 3) bringa de olika delarna av (en markyta) att ligga i samma (horisontala) plan, befria (en markyta) från upphöjningar o. fördjupningar; i sht geol. med saksubj., i fråga om utjämnande erosion; jfr JÄMNA v. 2 a. SKN 1845, s. 31. Den verkan, som vattnet utöfvar på jordytan, är i allmänhet jemnande eller nivellerande. BERGSTRAND Geol. 27 (1868). Den tertiära veckningszonen, .. där denudationen mindre än i andra trakter hunnit att nivellera terrängen. SydsvGeogrSÄb. 1925, s. 169. 4) bildl.: utplåna l. utjämna (olikheter); utplåna l. utjämna skillnaden mellan (olika ting) l. motsättningarna l. olikheterna inom l. med avs. på (ngt); göra (allt) lika; ofta klandrande; jfr JÄMNA v., 3, LIK-RIKTA 2. Frey 1849, s. 509. Tysklands andliga värld är numera vådligt nivellerad, jämnstruken. VNORSTRÖM (1909) hos LILJEDAHL Norström 2: 137. På senare tid ha också bondens särdrag nivellerats oerhört hastigt. LOJOHANSSON StädAnsikt. 180 (1930). (Demokratiseringen i Engl.) har inneburit ett höjande och ej en nivellering av människotypen. HELLSTRÖM RedKav. 117 (1933).