NJURE njω³re², r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. NJURA, r. l. m. l. f.; best. -an (OMARTINI Läk. 48 ( c. 1600: niurans, gen.)); pl. -or (ROSENFELDT Vitt. 66 (c. 1690), SvMerc. V. 3: 138 (1760)) l. -er (BOLAVI 73 b (1578), HIÄRNE Underr. 14 (1702)). ( njur- (-i-, -w-) 1538 (: niwra fetme) osv. nur- 1684 (: nur Talgh). nywr- 1526. -a c. 1600 (oblik form), c. 1695 (nom.) – 1769 (nom.). -e c. 1580 osv. -av, pl. 1526 osv.)

[fsv. niure; jfr d. nyre (ä. d. niuræ), isl. nýra, n., mnt. nere, fht. nioro; besläktat med bl. a. gr. νεφϱός (jfr NEFRIT sbst.¹,)]

[NJURE 1]

1) om vardera av de båda urinavsöndrande körtlarna hos människan o. ryggradsdjuren. Vandrande njure, njure som är abnormt rörlig. OPETRI MenSkap. 9 (c. 1540). Groft grus fans i bägge njurorne. SvMerc. V. 1: 16 (1759). BERGMAN Lappk. 5 (1904). jfr BI-, EFTER-, FETT-, FÖR-, HAVANDESKAPS-, SKRUMP-, UR-NJURE m. fl. – särsk.

[NJURE 1.a]

a) (†) i uttr. små njurarna, om binjurarna. HERNQUIST Hästanat. 69 (1778).

[NJURE 1.b]

b) kok. om njure av vissa djur, använd ss. maträtt; äv. ss. ämnesnamn. Stekt, stuvad niure. Oec. 81 (1730; av kalv). Njuren tycker han vara det bæsta af steken. MURBERG FörslSAOB (1793). jfr FÅR-, KALV-, SVIN-NJURE.

[NJURE 1.c]

[jfr LUND, sbst.², LÄND, sbst.²]

(†) i pl., oeg., om de yttre kroppsdelar vilkas läge ungefär motsvarar njurarnas: höfter, länder. Troheet (skall vara) hans niwrars belte. Jes. 11: 5 (Bib. 1541). ADLERBETH HorSat. 60 (1814).

[NJURE 1.d]

d) (†) ridk. i det bildl. uttr. löpa för ena njuren, om häst: ömsevis sätta den ena bakfoten emellan o. den andra utom framfötternas spår. EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 56 (1836).

[NJURE 2]

2) i vissa bildl. anv.

[NJURE 2.a]

a) i pl., om en människas innersta (vars tankar o. hemligheter äro fördolda för omgivningen); numera nästan bl. i uttr. rannsaka, i bibl. spr. äv. pröva hjärta(n) och njurar o. d. (se HJÄRTA II 1 e

[NJURE 2.a.α]

α) . Upp. 2: 23 (NT 1526). Mina nyurar äre gladhi när tina leppar tala thet rett är. SalOrdspr. 23: 16 (öv. 1536; Bib. 1917: mitt innersta fröjdar sig). Du känner, gode Gudh, min' Niurar och mitt Sinne. WEXIONIUS Sinn. 3: F 3 b (1683). BL 10: 106 (1844).

[NJURE 2.b]

b) († geol. o. bärgv. om klumpformiga (eg. mer l. mindre njurformiga) anhopningar av mineral, malmer o. d., körtel (se d. o. 3). HIÄRNE Berghl. 438 (1687). SUNDÉN (1887). jfr AGAT-, KIS-, MALMNJURE.

[NJURE 2.c]

c) (†) byggn. om de delar av ett valv som ligga mellan dynorna (se DYNA, sbst.¹ 3 a) o. slutstenen. STÅL Byggn. 1: 266 (1834). TT 1885, s. 14.

Ssgr(i allm. till 1; i sht i fackspr.):

– NJUR-BARK anat. njurens ytlager; jfr -märg. VerdS 116: 30 (1903).

– NJUR-BLÖDNING. blödning i l. från njurarna. COLLIN Ordl. 1847; under urinblödning).

– (1 b) NJUR-BRÖD. ( njur- 1755 osv. njure- 1733) kok. stekt veteskiva som bestrukits med färs av njure (förr äv. av njurtalg) o. kokt kött m. m. EGERIN Kokb. 288 (1733).

– NJUR-BÄCKEN anat. den närmast njuren liggande trattformiga början av njurens urinledare. HOLMBERG 1: 199 (1795).

Ssg:

– njurbäcken-inflammation. med. NYSTRÖM Kir. 2: 189 (1929).

– NJUR-BÄGARE,

[jfr nylat. calyx i samma bet.]

anat. om vardera av de små säckar som omge njurpapillerna, DALMAN ÅrsbVetA 1827, s. 77.

– NJUR-BÖNA, bot. i uttr. holländska njurbönan, om viss (från Holland härstammande) bönart med njurlika frön. LAHT 1898, s. 91.

– NJUR-CINNOBER. (†) miner. bärgcinnober (som gm sin rödstrimmiga struktur påminner om en njure). BROMELL Berg. 55 (1730). RINMAN (1789).

– NJUR-FETT. ( njur- 1740 osv. njure- 1613) fett som omger njurarna. CHESNECOPHERUS Reglter B 3 a (1613).

– NJUR-FLÄCK. entomol. njurformig fläck på fjärilsvinge. THOMSON Insect. 178 (1862). HECTOR Saml. 74 (1918).

– NJUR-FORMAD, p. adj.

– NJUR-FORMIG till formen (l. konturen) liknande l. påminnande om en njure. RINMAN 2: 664 (1789).

– NJUR-GRUS. med. mindre njursten; vanl. koll.; äv. ss. namn på sjukdom med symtom på njurgrus. SCHULTZE Ordb. 1647 (c. 1755).

– NJUR-HINNA, r. l. f. anat. njurkapsel. WIKFORSS 2: 234 (1804).

– NJUR-INFLAMMATION. med. inflammation i njurarnas specifika vävnad. COLLIN Ordl. (1847).

– NJUR-ISTER. ( njur- 1652 osv. njure- 1784) slakt. njurfett (hos slaktat djur), njurtalg. WOLLIMHAUS Ind. (1652).

– NJUR-KALK anat. njurbägare; jfr kalk, sbst.¹ I b α, SÖNNERBERG Loder 509 (1799).

– (1 c) NJUR-KALVSTEK ~⁰² slakt. o. kok. njurstek av kalv. BJÖRKLUND Kokb. 142 (1882).

– NJUR-KANAL, anat. om de fina rör i njuren i vilka urinen avskiljes ur blodet. LOVÉN Huxley 96 (1871).

– NJUR-KAPSEL anat. tunn hinna som omger njuren, njurens bindvävskapsel, LUNDBERG HusdjSj. 381 (1868).

– NJUR-KOLIK. med. njurstenskolik, SvMerc. IV. 3: 253 (1759).

– NJUR-KORPUSKEL. anat. liten rund kropp ("malpighiska kroppen") som utgör en njurkanals början. THUNBERG Livsförrättn. 252 (1925).

– NJUR-KRÄFTA, r. l. f. jfr krägta, sbst. 5. Hygiea 1887, s. 234.

– NJUR-KÖRTEL. ( njur- 1805–1893. njure- 1738) (†) anat. binjure (se d. o. 1). ROSENSTEIN Comp. 337 (1738). LUNDELL (1893) .

– (jfr 1 c) NJUR-LANKAR, sbst. pl.

[senare leden samhörig med d. lanker, pl., barnfötter, nt. lank, ben, lanke, sida, länd, fht. hlanca, t. lanke, länd, höft (jfr flank, sbst.¹, länk)]

(†) ländkotor(na) hos häst. BURE Häst. 5 (1802). KrigVAT 1846, s. 319.

– NJUR-LAV.

[jfr nylat. Lichen reniformis, ävensom släktnamnet Nephroma, åsyftande de njurformiga frukterna]

(†) bot. laven Arthonia (Opegrapha) reniformis (Pers.) Ach.; äv.ss. namn på lavsläktet Nephroma Ach. ACHARIUS Lich. 22 (1798). Liljeblad Fl. 630 1816; om släktet Nephroma). DALIN (1853).

– NJUR-LIDANDE, n. med. sjukdomstillstånd i njurarna, Hygiea 1840, s. 135.

– NJUR-LIK, adj. njurformig. VetAH 1742, s. 205.

– NJUR-LOB anat. var särskild av de kägelformiga delar vari njurmärgen är uppdelad, njurpyramid jämte omgivande barkvävnad. 2NF 19: 1090 (1913).

– NJUR-MÄRG. anat. om den (av njurbarken skyddade) massa varav njurpyramiderna bestå. VerdS 116: 30 (1903).

– NJUR-PAPILL anat. spets av njurpyramid. FörhLäkS 1902, s. 269.

– (jfr 1 c) NJUR-PARTI. veter. ländparti (hos häst l. ko o. d.). WRANGEL HbHästv. 754 1886; hos häst). LAHT 1902, s. 388 (hos ko).

– NJUR-PASSION. ( njur- 1755–1775. njure- 1746) (†) njurkolik. AKEN Reseap. 25 (1746). VetAH 1775, s. 232.

– NJUR-POTATIS. viss njurformig potatissort. EconA 1807, jan. s. 110.

– NJUR-PULSÅDER ~⁰²⁰. anat. om vardera av de två pulsådror som gå till var sin njure. MURRAY PVetA 1794, s. 58.

– NJUR-PYRAMID anat. om den centrala delen av en njurlob. LOVÉN Huxley 219 (1871).

– NJUR-RÖR. ( njur- 1893 – c. 1875. njure- 1746) (numera knappast br.) anat. njurkanal, AKEN Reseap. 72 (1746). THOLANDER Ordl. (c. 1875).

– NJUR-SJUKA. ( njur- 1728–1793. njura- 1538. njure- 1640–1712)

[jfr fsv. niura sot]

(†) med. njurlidande. VarRerV 16 (1538). MURBERG FörslSAOB (1793).

– NJUR-SJUKDOM ~⁰², äv. ~²⁰. NORDFORSS (1805). DAHLBERG SjSamh. 2: 99 (1937).

– NJUR-SKRUMPNING. med. sjuklig inskrumpning av njurarna; jfr skrump-njure. WRETLIND Läk. 8: 39 (1900).

– NJUR-SLAG. (föga br.) veter. sjukdom hos häst som yttrar sig i förlamning av bakdelen o. blodfärgad urin; korsförlamning, blodstallning. 2NF 14: 1089 (1911). 3NF 3: 549 (1925).

– (1 b) NJUR-SOPPA, r. l. f. kok. HemKokb. 14 (1903).

– (1 c) NJUR-STEK, r. l. m. ( njur- 1696 osv. njure- 1640–1664) slakt. o. kok. om det stycke av steken av ett slaktat djur (i sht av kalv) som ligger närmast ovanför ländstycket. Linc. 1640; under lumbus).

– NJUR-STEL, (mindre br.) med. om person: vars njurar ha nedsatt funktionsförmåga. FörhLäkS 1918, s. 756.

– NJUR-STELHET ~⁰², äv. ~²⁰. (mindre br.) med. nedsatt funktionsförmåga hos njurarna. FörhLäkS 1918, s. 758. Därs. 1922, s. 373.

– NJUR-STEN. ( njur- 1738 osv. njure- c. 1613–1802)

[NJUR-STEN.ssg 1]

1) med. sten (av växlande form, storlek o. kemisk sammansättning) som bildats i njurens utförande kanalsystem; äv. ss. namn på sjukdom med symtom på njursten. FORSIUS Min. 172 (c. 1613).

[NJUR-STEN.ssg 2]

[efter lat. lapis nephriticus; dylika stenar användes förr mot njurlidanden; jfr jade]

(†) miner. nefrit. WALLERIUS Min. 57 (1747). LfF 1863, s. 255.

Ssgr (till 1; med.):

– njurstens-anfall. NYSTRÖM Kir. 2: 198 (1929).

– njurstens-kolik. Hygiea 1843, s. 646.

– (1 b) NJUR-STUVNING. kok. konkret, om maträtt. HÖGSTEDT KokB 201 (1920).

– NJUR-STYCKE. ( njur- 1804–1852. njure- 1664) (†) slakt. o. kok. den del av ett slaktat djur där njurarna sitta. Salé 28 (1664). ÖoL (1852).

– NJUR-SUBSTANS anat. den organiska substans varav njurarna äro uppbyggda, njurvävnad, LUNDBERG HusdjSj. 401 (1868).

– (1 b) NJUR-SÅTÉ. kok. jfr -stuvning. HemKokb. 171 (1903).

– NJUR-TALG. ( njur- 1681 osv. njura- 1541–1792. njure- 1581 – c. 1710) njurfett; numera nästan bl. (i sht slakt.) hos djur. Jes. 34: 6 (Bib. 1541; av vädur). särsk. i vissa bildl. uttr.

[NJUR-TALG.ssg 2.a]

a) (†) känna efter l. pröva njurtalgen på ngn l. ngns njurtalg, pröva vad ngn går för, pröva ngns förmåga; jfr njure 2 a. Posten 1769, s. 935. Så pröfvar man njuratalgen understundom på de Skriftlärde och Phariseer. VDAkt. 1788, nr 546. DALIN (1853). jfr: Det arbetet känner efter njurtalgen .. (dvs.) är mattande. MURBERG FörslSAOB 1793; "mindre värdigt").

[NJUR-TALG.ssg 2.b]

b) (vard.) ha ngt på njurtalgen, ha ngt på hjärtat (se hjärta I 1 f ε ζ'); jfr njure 2 a. ENGSTRÖM 1Bok 52 (1905). Var inte blyg bara, Lans, utan säg ut vad han har på njurtalgen! DENS. Mem. 121 (1927).

– NJUR-TRAKT(EN). (i fackspr.) område(t) närmast omkring njurarna. LUNDBERG HusdjSj. 402 (1868). Hygiea 1924, s. 816.

– NJUR-TUBERKULOS. med. LUNDELL 1893.

– (2 b) NJUR-VIS, adv. ( njur- 1788–1828. njure- 1789. njuren- 1789) (†) bärgv. i uttr. bryta (malm) njurvis, bryta (malm) i förefintliga körtlar. RINMAN 1: 1096 (1788). HEINRICH (1828).

– NJUR-VÄRK, sbst.¹, r. l. m. ( njur- 1763–1853. njure- 1578–1745. njuro- c. 1645)

[fsv. niura värker]

(†) smärtor i njurarna l. njurtrakten; njurlidande. BOLAVI 73 b (1578). DALIN (1853).

– NJUR-VÄRK, sbst.², n. ( njur- 1790–1913. njure- 1741–1747) (†) geol. malmfyndighet i form av körtlar, oregelbundet insprängda i en bärgart. Bergv. 2: 228 (1741). 2NF (1913).

– NJUR-VÄVNAD. anat. njursubstans. Hygiea 1881, s. 101.

(†):

– NJURA-FETMA, f. njurfett. VarRerV 8 (1538).

– NJURA-KALVAR, pl. ( njura- c. 1645. njure- c. 1645) veter. druvbörd. I. ERICI Colerus 2: 10 (c. 1645).

– NJURA-SJUKA,

– NJURA-TALG, se A.

– NJURA-VE, n. njurlidande. Bondepract. C 6 b (1662).

(†):

– NJURE-BRÖD,

– NJURE-FETT, se A.

– NJURE-HETTA, r. l. f. med. feber framkallad av njurlidande(?). LINDH Huuszapot. 174 (1675).

– NJURE-ISTER, se A.

– NJURE-KALVAR, se B.

– NJURE-KRANKHET. med. njurlidande. AKEN Reseap. 74 (1746).

– NJURE-KÖRTEL,

– NJURE-PASSION,

– NJURE-RÖR,

– NJURE-SJUKA,

– NJURE-STEK,

– NJURE-STEN,

– NJURE-STYCKE, se A.

– NJURE-SÅR. med. sår i njuren. HIÄRNE Suurbr. 30 (1679). ROBERG Beynon 183 (1697).

– NJURE-TALG, se A.

– NJURE-TRÄ.

[jfr t. nierenholz, ävensom nylat. Lignum nephriticum]

farm. trä av det i Afrika växande trädet Moringa pterygosperma Gaert., förr använt ss. botemedel vid njurlidanden. FRANCKENIUS Spec. E 2 b (1659). ApotT 1739, s. 46.

– NJURE-VIS,

– NJURE-VÄRK, sbst.¹-², se A.

(†):

– NJUREN-VIS, se A.

(†):

– NJURO-VÄRK, se A.