NOMINAL nom¹ina⁴l l. nωm¹- l. nå¹- l. nω¹-, adj. o. sbst.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. r. l. m.; best. -en; pl. -er. [jfi t.
nominal (i bet. I),
nominale, n. (i bet. II), eng. o. fr.
nominal; av lat.
nominalis, avledn. av
nomen (se
NOMEN). – Jfr
BINOMINAL, adj.²]
[NOMINAL I]
I) ss. adj. [NOMINAL I.1]
1) (
i fackspr., i sht filos.)
som har avseende på (ett) namn l. (en) benämning (icke på den därmed betecknade saken); som grundar sig på (studiet av) namn. Både nominal och real definition af begrepet om yttre Mitt och Ditt. LittT 1797,
s. 136.
RYDBERG Myt. 2: 441 1889;
om metod vid jämförande mytundersökningar). särsk. (
numera föga br.)
: nominell (se d. o. 2 a); äv. om pris: som erhålles för en vara i marknaden (räknat i gällande mynt). AdP 1800,
s. 629.
Varornas nominala pris. HOLMBERGSSON Sartorius 5 (
1800).
SCHULTHESS (
1885) .
[NOMINAL I.2]
2) språkv. som tillhör l. innehåller l. har avseende på nomen. Nominal stambildning. Nominal sats, enledad sats innehållande ett nomen, nominalsats.
Nominala eller verbala slutändelser. 2SAH 1: 47 (
1801).
HELLQUIST EtymOrdb. II (
1922).
[NOMINAL II]
II)(i fackspr.) ss. sbst.: myntvalör (se d. o.
3); äv. i utvidgad anv., om pris som gm påskrift är åsatt ngt; jfr
I 1 slutet.
Silfvermyntens olika nominaler. 2VittAH 19: 271 (
1850).
SvD 25/10 1931, Söndagsbil.
s. 23 (
i utvidgad anv.).
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t, eng. o. fr.]
: (I 1) –
NOMINAL-BELOPP. (
numera föga br.)
nominellt belopp.
PALMBLAD Norige 186 (
1846).
EkonS 2: 479 (
1899).
- (I 2) -BILDNING. 5: 255 1878; konkret). –
(I 2)
NOMINAL-BÖJNING.
språkv. deklination. (
1870).
–
(I 1)
NOMINAL-DEFINITION filos. definition varmed anges ett ords l. en terms innebörd l. betydelse; motsatt: realdefinition. TUDERUS Kiesewetter Log. 96 (
1806).
–
(I 2)
NOMINAL-FORM;
pl. -er. språkv. [NOMINAL-FORM.ssg 1]
1) (
föga br.)
form av ett nomen. TULLBERG SvSpr. 2: 92 (
1836).
[NOMINAL-FORM.ssg 2]
2) infinit verbform. BJURSTEN SvSpr. 2: 41 (
1865). - (I
1) -KATALOG. (
i sht i fackspr.)
katalog över böcker, ordnad alfabetiskt efter författarnamn (l., i fråga om anonyma böcker, huvudord i titeln); motsatt: realkatalog. WALLQUIST EcclSaml. 1–
4: 566 (
1790).
WÅHLIN GbgStadsbiblFestskr. 16 (1900).
–
(I 1)
NOMINAL-KEJSARE. (
†)
kejsare blott till namnet. SvLitTidn. 1817, sp.
675. –
(I 2)
NOMINAL-KOMPOSITION.
språkv. äv. konkret; jfr komposition 1. RYDQVIST SSL 5: 42 (
1874).
–
(I 1)
NOMINAL-KUNSKAP. (
†)
om kunskap i humanistiska läroämnen; jfr realkunskap. TEGNÉR (WB) 5: 305 (
1825).
BetUnd. 1828,
s. 8. - (I
1) -LÖN. nominell (se d. o.
2 a [NOMINAL-KUNSKAP.ssg 2..β]
β) lön; äv.: i pänningar utgående del av lön; motsatt: reallön. EkonS 1: 415 (
1894).
SvUppslB 2: 136 (
1929).
–
(I 2)
NOMINAL-PREFIX.
språkv. använt i nomen. TAMM TyPrefix 8 (
1876).
–
(I 1)
NOMINAL-RÄNTA,
r. l. f. handel. o.
bankv. nominell ränta. FLIESBERG Handel. 101 (
1891).
- (I 2) -SATS. språkv. enledad sats innehållande ett nomen. Vid nominalsatserna, alltså vid ordspråk och liknande satser av typen: "en gång, ingen gång". SVANBERG SvStil. 90 (
1936).
–
(I 2)
NOMINAL-STAM.
språkv. stam i nomen. ASScF 5: 89 (
1855,
1858)
–
(I 2)
NOMINAL-SUFFIX.
språkv. tjänande att bilda nomen. OLSON AppellSbst. XXI (
1916).
–
(I 1)
NOMINAL-VÄRDE. (
i fackspr.)
nominellt (se nominell 2 a) värde; äv. om pris: som åsättes en vara (av en myndighet l. i fria marknaden); jfr nomlnal I 1 Slutet. HOLMBERGSSON Sartorius 6 (
1800).
SC 1: 617 1820;
om pris).
HECKSCHER SvEkonH 1: 218 (
1935).
–
(I 1)
NOMINAL-VÄSENDE. (
†)
filos. om (ett tings) allmänbegrepp; jfr nominalism 1. BOSTRÖM 2: 90 (
1838).