NOVA nå³va² l. ⁴⁰ r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. stundom användes den lat. pl.
-formen novæ, t. ex.
BERGSTRAND Astr. 655 (
1925).
[jfr eng.
nora; av lat.
nova (underförstått
stella, stjärna), f. sg. av
novus, ny, samhörigt med
NY, adj.]
[NOVA 0]
astr. plötsligt uppflammande stjärna, ny stjärna (se NY, adj. 1 b). GHT 1918,
nr 137 B,
s. 1. Den första nova som man känner
(är) den mycket omtalade s. k. Tycho Brahes stjärna.
BERGSTRAND Astr. 655 (
1925).
NoK 145: 80 (
1941).