NORDAN nω³rdan², adv., prep. o. sbst.; ss. sbst. r. l. m. ((†) n.
RUDBECK Atl. 1: 173 (
1679: starckt wästnolan;
i bet.
III 2),
ATTERBOM LÖ 2: 213 (
1827,
1854;
i bet.
III 2));
best. ==. ( nolan 1655 (adv.) – 1690 (: Nolanwäder). nolen 1589 (prep.). noran 1679 (prep.) – 1714 (: noran till). nordan (-dh-) 1522 (adv.), 1526 (sbst.) osv. norden (-dh-, -enn) 1526 (: nordhenfieldt) – 1588 (prep.), 1771 (: nordenom). nålenn 1588 (prep.). nåran 1602 (: nåranäffter)) [fsv.
norþan, adv. o. prep., motsv. d.
norden, adv., isl.
norðan, adv. o. prep., mnt.
norden, adv. o. sbst., fht.
nordana, adv., feng.
norðan, adv.; med den germ. adverbialändelsen -
ana (jfr
DÄDAN,
HÄDAN,
FJÄRRAN m. fl.) bildat till NORD; jfr
NORDEN sbst.]
[NORDAN I]
I) adv. [NORDAN I.1]
1) (
numera knappast br.)
från norr. Vinden blåser nordan. SUNDÉN (
1887).
[NORDAN I.2]
2) i norr, norr nt. [NORDAN I.2.a]
a) († utom i [NORDAN I.2.a.α]
α) i förb. med omedelbart efterföljande prep. l. adv. Anders Staffansons gardh, som er liggiandis nordhan widh kloster gardh. JönkTb. 108 (
1522).
Som fienden med flotten hade liggat nordan i Callmars sund (osv.). BOLINUS Dagb. 79 (
1679). särsk.
[NORDAN I.2.a.α]
α) (
numera mindre br.)
i de stundom hopskrivna förb. nordan för l. om, förr äv. ifrån (jfr III 1 b [NORDAN I.2.a.β]
β) , norr om (ngt); stundom utan utsatt huvudord: i norr; (närmast) norr ut. (Huset är) belæget .. wpa laanga gatune westan til(,) nordan for skomake [re]
brinken. OPETRI Tb. 84 (
1525).
Nordan ther ifrån (dvs. från Färjestaden) haffwer fienden uppbrändt een wälbygder herregård. BOLINUS Dagb. 65 (
1679).
Att de blodröda norrsken vi sågo nordenom, kunde inte betyda annat, än orlog. WALLENBERG (SVS) 1: 218 (
1771).
HÖGBERG Utböl. 2: 136 (
1912:
nordanför).
ÖSTERGREN (
1933: nordan om).
[NORDAN I.2.a.β]
β) i förb. nordan på, på norra delen av (ngt). (Han) lett skiuta bort all wernen och wigskåler (dvs. bastioner) nordan på Slottedt. SVART G1 91 (1561).
MURENIUS AV 307 (
1655).
[NORDAN I.2.a.γ]
γ) i förb. nordan ut, norr ut; äv. hopskrivet. MESSENIUS Disa 6 (
1611).
Nordanut skönjas / Nattliga fjällar; / Väldiga Jättars malmrika rum. ATTERBOM Siare 1: 11 (
1841).
[NORDAN I.2.b]
b) (
föga br.)
i uttr. där nordan, uppe i norr. Fjällen där nordan. FRÖDING ESkr. 2: 192 1895;
i resebrev fr. Norge).
ÖSTERGREN (
1933).
[NORDAN II]
II) (
†)
prep.: norr om (ngt). Itt .. kiöpe godz i Borgå, benempd Hyndhora by, nordan oona (dvs. ån). BtFinlH 3: 103 (
1539).
Hafwet, som nordan Swerige är. RUDBECK Atl. 1: 351 (
1679).
[NORDAN III]
III) sbst. [NORDAN III.1]
1) (
numera bl. i högre stil,
ålderdomligt)
== NORD II 1, NORDEN, sbst. 1, NORR II; företrädesvis (se dock b) i uttr. från nordan, från norr, i nordan, i norr. The warda kommandes frå .. nordhan och swnnan. Luk. 13: 29 (
NT 1526).
RUDBECK Atl. 2: 160 (
1689:
i nordan).
Dock kunna de omrörde olägenheter förekommas dymedelst, at Asp-trän planteras åt nordan. TROZELIUS Rosensten 49 (
1752). Vi
(dalkarlar) komma från sunnan och nordan / till manliga rådslags fullbordan.
KARLFELDT FridLustg. 111 (
1901).
Bergstupor, där uven i sunnan satt .. och tjöt mot uven i nordan. HÖGBERG Frib. 8 (
1910). – särsk.
[NORDAN III.1.a]
a) (
†)
== NORDEN sbst., 1 a. Nordan strecker tu (Gud) ut på intet. SPEGEL GW 20 (
1685).
[NORDAN III.1.b]
b) i förb. med omedelbart efterföljande prep. [NORDAN III.1.b.α]
α) (starkt ålderdomligt) i förb. nordan efter, från norr; äv.: i norr; äv. hopskrivet. Assur kom vthaff berghen Noordan effter, medh een stoor macht. Judit 16: 3 (
Bib. 1541).
Hon kom thijt nåranäffter. UppsDP 13/3 (
1602).
HÖGBERG Frib. 221 (
1910:
nordanefter).
[NORDAN III.1.b.β]
β) i förb. nordan (i)från, från norr; äv. hopskrivet. En å, som nordan från faller ut i Venern. STRINNHOLM Hist. 1: 250 (
1834).
I unge stridsmän, gån, / I nordanfrån, I sunnanfrån, / Prediken vishet, tänden ljus. NYBOM SDikt. 2: 124 (
1839,
1880)
ÖSTERGREN (
1933:
nordan från).
[NORDAN III.1.b.γ]
γ) (
numera mindre br.)
i förb. nordan till, i norr, åt norr; av. hopskrivet. På then andra sidhonne aff tabernaklet som war nordan til. 2Mos. 36: 25 (
Bib. 1541).
Nordantill är landet bergigt. MURBERG FörslSAOB (
1793).
LoW (1911). [NORDAN III.2]
2) nordlig vind, nordanvind; jfr NORDEN sbst. 2. Then tijd .. / Eij hörde wästan hwast bland späda träden susa, / Eij nordan fara kring och vthi watnet brusa. SPEGEL ÖPar. 16 (
1705).
När ett häftigt Nordan råkar at rasa med fulla krafter, faller (osv.). MÖRK Ad. 1: 22 (
1742). Vi ha här bra kallt – jemn nordan.
RETZIUS BrFlorman 89 (1830).
En isig nordan ven kring knutarna. SIWERTZ JoDr. 5 (
1928). jfr
VÄST-NORDAN.
[NORDAN IV]
IV) [specialanv. av I – III]
ss. förled i ssgr. – . I vissa fall är det svårt att avgöra, om ordet utgör förled i en ssg l. är använt ss. självständigt adj. med bet.: nordlig.
En Nordan och Nordwäst wind. MÅNSSON Siöb. 14 (
1644).
En .. oförmodad köld, som härrörde .. af stark nordan och nordvästan blåst. THUNBERG Resa 2: 198 (
1789).
[NORDAN IV.1]
1) för att beteckna riktning från norr; se NORDAN-BLÅST, -FLÄKT, -VIND m. fl.
[NORDAN IV.2]
2) för att beteckna läge norr om ngt l. läge l. befintlighet l. hemmahörighet o. d. i ett nordligt område l. i norra delen av ngt; se NORDAN-BYGD, -DEL(EN), -FJÄLL, -FJÄLLS, -LAND, -SKOG m. fl. eg.: norrsken; anträffat bl. i jämförelser o. bildl. HIORTZBERG YttDom. 3 (
c. 1740,
1756).
BELLMAN Gell. 132 (
1793).
–
(IV 1)
NORDAN-BLÅST, förr äv.
-BLÄST .
blåst från norr. LUCIDOR (SVS) 142 (
1671).
ÖSTERGREN (
1933).
–
NORDAN-BYGD. (
i vitter stil)
nordlig bygd; bygd längst norr ut i ett område. TOPELIUS Fält. 4: 552 (
1864).
Sveriges nordanbygd. LfF 1908,
s. 192 (
om Norrbottens län).
–
NORDAN-DEL(EN). (
†)
den norra l. nordligaste delen av ett område. Nordandelen aff Swerige. RUDBECK Atl. 2: 554 (
1689).
–
NORDAN-EFTER,
se nordan III 1 b α.
–
NORDAN-FJÄLL.
(i poesi l. vitter stil) fjäll (långt upp) i norr. WALLIN Vitt. 2: 280 (
1807).
Se ljus vid ljus en vinterkväll / Från sunnanhav till nordanfjäll. Ps. 1937,
530: 2.
–
NORDAN-FJÄLLS, förr äv.
-FJÄLLT , adv.
( -fjälls 1787 osv. -fjällt (-fieldt) 1526) [efter nor. nordenfjells]
norr om Dovre fjäll; jfr -fjälsk. G1R 3: 113 (
1526).
Där Dovrefjällsvägen når fram till den första bygden nordanfjälls. HESSELMAN MarLångh. 140 (
1930,
1935)
–
NORDAN-FJÄLSK.
[efter nor. nordenfjelsk]
befintlig norr om l. hörande till området norr om Dovre fjäll. Noriges nordanfjällska folksdialekter. PALMBLAD Norige 63 (
1846). särsk. i uttr.
(det) nordanfjälska Norge, Norge norr om Dovre fjäll.
AB 1865,
nr 31, s. 2.
HESSELMAN MarLångh. 141 (
1930,
1935)
–
(IV 1)
NORDAN-FLÄKT.
(i poesi l. vitter stil) jfr -vind. MÖLLER (
1790).
Kalla nordanfläktar. WIRSÉN Dikt. 41 (
1876).
–
NORDAN-FÖR,
se nordan I 2 a α.
–
NORDAN-IFRÅN,
se nordan I 2 a α, III 1 b β.
–
NORDAN-LAND,
(i poesi l. vitter stil) land l. bygd (långt uppe) i norr (särsk. i Skandinavien); ofta i pl. best. (vanl. i formen -landen). Detta dunkla, romantiska nordanland. HAMMARSKÖLD SvVitt. 2: 197 1819;
om Lappland). Svalan snabbt sin kosa styr / På nytt till, nordanlanden.
ÖSTERGREN Dikt. 132 (
1871).
TurÅ 1942,
s. 75.
–
NORDAN-LINJE(N). (
†)
nordlig bredd. Canariæ(-öarna) .. äre belägne i Zona Temperata 28 Grad Nordan-Linien. RÅLAMB 4: 78 (
1690).
–
NORDAN-MAN,
m. (†) man från norr l. från norden, nordisk man. ATTERBOM SDikt. 2: 244 (1815, 1838)
–
NORDAN-OM,
se nordan I 2 a α.
–
NORDAN-RYMD(EN).
(i bibeln) om den nordligaste delen av himmelssfären. Job 26: 7 (
öv. 1897).
–
NORDAN-SKOG.
[NORDAN-SKOG.ssg 1]
1) (i poesi l. vitter stil) skog i norr (l. i norden l. Sverige). Aftonrodnan kröner / Min synvidds gräns i enslig nordanskog. ATTERBOM LÖ 1: Dedik. 4 (
1854).
RYDBERG Dikt. 1: 36 (
1876,
1882)
Linnæn, nordanskogarnas blomma framför andra. 2NatLiv 643 (1931). [NORDAN-SKOG.ssg 2]
2) [fsv. nordan skogh (KrLL)]
(
numera bl. ngn gg om medeltida förh.,
arkaiserande)
i sg. obest.: den del av Sverige som är belägen norr om Kolmården, Tylöskogen o. Tiveden, svearnas land.
DALIN Hist. 2: 260 (
1750).
HAGSTRÖM Herdam. 1: 1 (
1897).
[NORDAN-SKOG.ssg 3]
3) (i poesi l. vitter stil, numera föga br.) i sg. obest., om Sverige ss. ett skogigt land i norr. Så fann man klagande med ned-släppt Mod och Hänner / Den möö af Nordan-skog. DAHLSTIERNA (SVS) 88 1698;
med hänv. till landslagen).
Ack! om ett Manhem och dess ättartal / En saga går bland oss från gamla dar, / Och Nordanskog var alltid ej så kal. ATTERBOM SDikt. 2: 81 (
1812,
1838)
Skalden (dvs. J. O. Wallin) slog sin harpa, och det sköna / stod mellan bergen opp och log / och såg sig om i Nordanskog. TEGNÉR (WB) 8: 49 (
1839).
–
NORDAN-SKOGS,
adv. (i sht om medeltida förh., arkaiserande) i den del av Sverige som ligger norr om Kolmården, Tylöskogen o. Tiveden. MESSENIUS Christm. 237 (
c. 1616;
möjl. till -skog 2).
WESTE (
1807).
Skogar och vatten utgjorde en naturlig gränsskillnad mellan länderna nordanskogs och sunnanskogs. SKN 1844,
s. 53.
HEIDENSTAM Folkung. 2: 273 (
1907).
–
NORDAN-TILL,
se nordan III 1 b γ.
–
NORDAN-UT,
se nordan I 2 a γ.
–
(IV 1)
NORDAN-VIND,
r. l. m. vind från norr, nordan. All Kåhl warder plantat, så at Nordanwinden honom icke medh Kiöld öfwerfaller. RISINGH LandB 54 (
1671).
Nordanvind föder regn. Ordspr. 25: 23 (
Bib. 1917).
–
(IV 1)
NORDAN-VÄDER.
[fsv. nordhan vädher]
(
numera i sht i poesi l. vitter stil)
vind från norr; (o)väder med nordlig vind. SalOrdspr. 25: 23 (
öv. 1536;
Bib. 1917 Nordanvind). För nordanvädret kalla / Se liljorna förgås.
HEDBORN Minne 263 (
1835).
Nordanvädret, som började häromdagen friskade i ordentligt i går. SDS 1946,
nr 341, s. 28.
–
NORDAN-VÄRTS.
[jfr fsv. norþan vart]
(
†)
i norr, norr ut. CELSIUS G1 2: 321 (
1753).