© Svenska Akademien. SAOB spalt: N790; tryckår: 1947
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
NUNTIE nun⁴tsie, äv. nun⁴s-, m.; best. -en; pl. -er; äv. med lat. form NUNTIUS nun⁴tsius, äv. nun⁴s-, m.; best. -tien; pl. -tier. ( noncen, sg. best. 1687. nuncie 1758–1781. nuncius 1621–1885. nunsie 1889. nuntie 1788 osv. nuntius 1792 osv. nuntsle 1889 )
[jfr d. nuntius, t. nuntius, nunzius, eng. nuntius, nuncio, fr. nonce, it. nunzio; av lat. nuntius, nuncius, budbärare, sändebud. – Jfr ANNONSERA, DENUNCIERA]
[NUNTIE 0]
påvligt sändebud (i allmänhet med biskops rang) med fast ambassad (vid hov o. d.) i (helt l. delvis) katolskt land l. område. PRYTZ G 1 L 4 b 1621; i personfört.). OSPT 1687, nr 7 s. 4. Nuntien Capraras negotiationer vid val-Conventet i Frankfurt. PT 1791, nr 13, s. 2. DN(A) 1931, nr 151, s. 1.