NÄKTERGAL näk³ter~ga²l (-gal SCHRODERUS Dict. 97 (c. 1635), DENS. Lex. 101 (1637)), m. l. f. l. r.; best. -en ((†) -n BIURMAN FrSpr. 205 (1729), BÖTTIGER 4: 53 1869; i vers)); pl. -ar (ARENIUS Fierdh. 70 (1717) osv.) ((†) == (Visb. 2: 17 (c. 1600; i vers)); -er Visb. 1: 25 (1572), TEGNÉR (WB) 1: 298 1803; rimmande med: rivaler)); förr äv. NÄKTERGALA f., o. NÄKTERGALE, m. ( nachter- 1558–1729. nachti- 1637–1701. nacter- 1582. nactr (-ck-) 1685–1746. natta- c. 1880. natte- 1672. nächter- (nechter-) 1538–1857. näkter- (necter-, ne(c)kter-, näckter-) 1572 osv. nätter- 1693–1837. nöchter c. 1600. -gal (-gaal, -gahl) 1558 osv. -gall (-gaall) 1583–1688. -gala 1538–1672. -gale 1582–1618) 1) fågeln Luscinia luscinia Lin., som är känd för hanens melodiska sång, som han utför särsk. nattetid l. på kvällen; i sht zool. äv. om andra arter av släktet Luscinia Brehm, i slit L. megarhyncha Brehm, som häckar bl. a. i mellersta Europa. VarRerV 55 (1538). Linné FörelDjurr. 145 (1748). En fullt trogen vän är rarare än nächtergal i Norden. AnderssonBrevväxl. 1: 257 (1857). Vi två ska' bygga oss en boning. .. / .. där Näktergalen sina drillar slår. 100 Vis. 144 (1919). FoFl. 1940, s. 261. – särsk. a) zool. i uttr. nordlig (stundom äv. nordisk) näktergal, om Luscinia luscinia Lin., o. sydlig näktergal, om Luscinia megarhyncha Brehm. NILSSON Fauna II. 1: 278 (1835). HORTLING Fågelnamn 72 (1944). b) i ordspr. Man brukar Vgglor, när man intet haar Nächtergaler. GRUBB 505 (1665). Åsnan och näktergalen sjunga ej samma visa. SvOrdspråksb. 96 (1865); jfr: Midas, Then ther dömbde Åsnan bättre hafwa sungit än Nachtergalen. BRAHE Oec. 14 1581; uppl. 1920). c) (numera bl. tillf.) i uttr. fru Näktergal, om näktergalen tänkt ss. ett kvinnligt väsen. Visb. 1: 174 (c. 1620). Små foglar leeka, pittra, springa; / Fru Nachtigal man hörer klinga. STIERNHIELM Parn. 1: 10 (1651, 1668) FRESE VerldslD 155 (1726). 2) (i sht i vittor stil) i utvidgad anv., om andra fåglar, med tanke på deras sång l. läte; utom i ssgr numera i sht i poesi l. försett med särskiljande attribut; särsk. i uttr. nordens näktergal, om taltrasten; äv., i sht zool., ss. senare led i ssgr som utgöra vedertagna namn på bestämda arter. BROMAN Glys. 3: 281 (c. 1730). 1 .. (Ångermanlands) lundar säges Nordens näktergal, Talltrasten, sjunga mer än i andra landskaper. AGARDH (o. LJUNGBEBG) I. 2: 47 (1853). Fjällens näktergal, .. blåhakesängaren. KOLTHOFF DjurL 249 (1899). KARLFELDT FridLustg. 47 1901; om kornknarr). jfr BASTARD-, RUBIN-, VATTEN-NÄKTERGAL. – särsk. (†) a) i uttr. mindre näktergal, om trädgårdssångare. ORUDBECK D. Y. (c. 1700) i 3NActaSocScUps. VIII. 7: 9. b) i uttr. lapsk näktergal, om blåhakesångare. STIERNSTOLPE Arndt 4: 41 (1808). 3) i bildl. anv., om personer l. saker o. d.

[NÄKTERGAL 3.a]

a) (tillf.) om sångröst. Gerna trifdes hon (dvs. Euphrosytne Palm) i valsen / och en näktergal i halsen. TEGNÉR (WB) 4: 36 (c. 1825). b) om person som har en vacker stämma l. sångröst; äv. (numera bl. tillf., i sht i poesi) om person med driven litterär stil l. poetisk talang o. d.; poet. Nachtergalen D. Luther, som haffuer .. sunget oss .. wisona om thet ewiga liffuet. PERICI Musæus 1: 16 a (1582). Skrifarten är mycket enfaldig, hvarföre jag torde blifva hårt ansedd af många Plinii Nächtergahler. LINNE Öl. Föret. 6 a (1745). 3SAH XXXVII. 2: 48 1841; om Franzén). I Donizettis nyaste opera Marino Faliero uppträdde .. näktergalen Grisi. 2SAH 56: 102 (1879). RöstRadio 1946, nr 42 s. 21. j fr KARLFELDT FlBell. 45 1918; om poeter). särsk. i uttr. den svenska näktergalen (äv. nordens näktergal o. d.), om den svenska sångerskan Jenny Lind. 3SAH XXXVII. 2: 187 (1845: Nordens nektergal). Menniskorna voro liksom förtrollade af den svenska näktergalen. BOLIN JLind 32 (1848). DORPH JLindTriumft. 91 (1918). c) (föga br.) om ngt som tänkes ge röst åt l. vara en personifikation av ett abstrakt begrepp, t. ex. minnet l. hävden. O Svea, .. / .. minnets näktergal, i dina lunder, / Odödlighetens rena toner slår! SJÖBERG (SVS) 1: 282 (1821). BÖTTIGER 1: 131 (1856). d) (förr) om visst register i (en sorts) äldre orglar; jfr FÅGEL-SÅNG slutet. Sådana register som Fågelsång, Näktergal och Gök användes vid juletid. (HENNERBERG o.) NORLIND 2: 48 (1912). e) (förr) visst slags kanon; jfr BÖLARE 2, FALK anm., TRUMPET. ArkliR 1558, avd. 3 (möjl. egennamn). DALIN 1853; om ett slogs 50-pundig kanon). 2NF 25: 772 (1916). f) (†) i uttr. engelsk näktergal, namn på en dans(lek). Lustelig nu til dansz af brumande spälemän ställes. / .. Gagliard, Spanilett, Frantz, Tysk, Pålz lustige heder, / Engelsk Näcktergaal, Tick Tack (spelas upp). JRUDHELIUS (1662) i 2Saml. 35: 222. jfr: Håppa Menuett, och härma Nachtigahl. SvTMusF 1930, s. 69 (1691).