© Svenska Akademien. SAOB spalt: N1090; tryckår: 1948
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
NÄRIKE m.; p] . närikar l. närikev l. närkar. ( näri(c)k- c. 1540–1608. när(c)k- c. 1700)
[sannol. bildat med suffixet -ik- till ett icke anträffat ortnamn NÄR, äldre namn på Kvismaresundet i Närke (jfr
JSAHLGREN i Landsm. 1911, s. 300 ff.)]
[NÄRIKE 0]
(†) närking. Westmän och Näriker, ther Engelbrect war sielff med, lägrade sich widh Longholman (vid Sthm). OPETRI Kr. 177 (c. 1540). Närekener föllo til och gripo her Eric Abrahamson. Därs. 324. Suen Månsson Näricke. Landsm. 1911, s. 289 (1608). Därs. (c. 1700: Närckiarne).