NÄCK näk⁴, förr äv. NÄCKE,
m.; best. -en; pl. -ar (RISELL Vitt. 455 (1720) osv.) ((† -er LINNÉ Gothl. 312 (1745), HÖGBERG Vred. 3: 253 (1906)). Anm. Formen näcken användes ss. obest. form i sg. i följande språkprov: Skynda dig, och möt din Necken, Omma! FRANZÉN Skald. 3: 491 (
1829).
( neck c. 1540–1927 (: neckblad). necke 1822. neckie- (i ssgr) 1685 (: Neckieblad) – 1698 (: Neckiebladzroot). neckle- (i ssg) 1613 (: Necklebladh olia). nick 1652–1845 (: Nickblad). näck 1564 osv. näcke 1859. näckie- (-je-) (i ssgr) 1638 (: Näckiebladh) – 1749 (: näckje-blad). näckien, sg. best. 1652. näk 1747 (: Näkarot)) [fsv. neker, näkker (CodUps. C 20
1: 350), sv. dial.
nick, nick, näck, nöck, nock, nåck; jfr d.
nøk(ke), ä. d.
jucker, pl., nor.
nykk, isl.
nykr, mnt.
necker, mnl.
nicker (holl.
nikker), fht.
nihhus, krokodil (t.
nix), feng.
nicor, vattenodjur, flodhäst; sannol. av ett germ. aktivt p. pf.
nikwes, till en ieur. rot
nigu[comb_032F], bada, tvätta, föreliggande i gr. νίζω, tvättar]
[NÄCK 0]
(ondskefullt) manligt väsen som enligt folktron uppehåller sig i insjöar o. vattendrag, oftast osynlig, stundom uppträdande i olika skepnader (i sht ss. en gubbe l. ss. en häst); ofta tänkt ss. en mästare i fiol- l. harpospel; vanl. i sg. best.; jfr BÄCKA-HÄST(EN), HAVS-MAN, STRÖMKARL. (Man) weet (i Sverige) än nw tala om Necken som seyes wara i watnet, och at Necken tagher tbem bort som drunkna. OPETRI Kr. 13 (c.
1540); jfr
c. Erich . .
(och,) Lass Oloffs .. haffua summit medh Per slachters dräng som tå bleff af näcken grijpen.
HALL KultInt. 78 (
i handl. fr. 1637).
Quällens gullmoln fästet kransa, / Älfvorna på ängen dansa, / Och den bladbekrönta Necken / Gigan rör i silfverbäcken. STAGNELIUS (SVS) 1: 370 (
c. 1815).
Det har inte godt till att vara två näckar i en sjö. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
När det skall bli storm på (sjön) Möckeln, uppenbarar sig alltid näcken, ock han kan ta vad skepnad han vill. Landsm. VIII. 3: 113 (
1899).
NoK 29: 63 (
1924).
jfr (†) Necken bröt halsen af honom, sæges om den som fallit i sjön, och af någon stöt i fallet (o. d.) .. strax dödt. MURBERG FörslSAOB (
1793). jfr
BOCK-,
SJÖ-,
Å-NÄCK. – särsk.
[NÄCK .a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt; jfr d. Dän Näkken tar om Hand, får Låf at honom hysa. WARNMARK Epigr. G 3 b (
1688).
Då man tagit näcken i säcken, måst man bära honom öfver bäcken. VASENIUS Top. 2: 499 (i handl. fr. 1845).
[NÄCK .b]
b) i uttr. som beteckna olika magiska handlingar varigm näcken tänk(t)es oskadliggöras (vid bad o. d.), samt i uttr. som utgå från dylika användningar; särsk. [NÄCK .b.α]
α) binda näck(en), se BINDA v., 19 e slutet. [NÄCK .b.β]
β) (mera tillf.) kasta näck, kasta en sten upp i luften, så att den med ett dovt ljud faller ned i vattnet o. vid nedslaget icke medför ngt stänk; äv. i uttr. slå näck, om sten: falla ned i vattnet på sådant sätt. HEDIN Pol 2: 449 (
1911:
slå).
Ett ljud påminnande om det som uppkommer då man kastar näck i sjön. DENS. Front. 641 (
1915).
[NÄCK .b.γ]
γ) (
i sht förr)
i besvärjelseformler avsedda att oskadliggöra näcken vid bad o. dyl. l. att borttaga näckbett. IHRE Superstit. 22 1750; se
NÅL-PUTA).
AFZELIUS Sag. 6: 56 1851;
i besvärjelseformel mot näckbett).
[NÄCK .c]
c) (
numera bl. mera tillf.,
i sht i vitter stil)
om näcken tänkt ss. havets gud o. behärskare; förr stundom uppfattad ss. identisk med l. ss. nordisk motsvarighet till den romerske Neptunus. l. den grekiske Poseidon. SCHRODERUS Dict. 82 (
c. 1635).
Siögudens Neckens kännemäreke; Tre-uddade gaffeln. BROMAN Glys. 1: 36 (
1726).
Åt Necken, hafvets Gud, som hednisk vantro diktat, / Man hade Staden (dvs. Kenchreai på Korintiska näset) bygdt, och vissa lekar stiktat. KOLMODIN QvSp. 2: 540 (
1750).
Djupt i hafvet på Demantehällen / Necken hvilar i grönan sal. AAAFZELIUS i Iduna 3: 87 (
1812).
[NÄCK .d]
d) (
starkt vard.)
i sg. best. med förbleknad bet. i (mildare) svordomar l. kraftuttryck, liktydigt med: tusan l. djävul(en) o. d.; förr äv. i anv. utanför dylika uttr., eufemistiskt för: djävul(en).
FoU 20: 382 (
1665).
Näcken ta mig, om jag har mer än några styfver. LAGERSTRÖM Jeppe 10 (
1735).
Hur'länge man sig har förskapat, / Och sjelfva Necken efterapat, / Har han sig med i leken gett (o. visat sig på maskeraden). LENNGREN (SVS) 1: 35 (
1777).
Hvad näcken är det jag förmärker? en spindel kommer ned ur taket löpande på mitt bord? ALMQVIST Amor. 37 (
1839).
En sup skall han ha, tacka näcken för det. FRÖDING Stänk 78 (
1896).
Hytt-Frans ger sig näcken på att han hörde tydliga ord. FORSSLUND Djur 155 (
1900).
Det var necken, så där kunde vara trifsamt. SLOTTE Karleb. 81 (
1912).
[NÄCK .d.slutet]
särsk.
[NÄCK .d.α]
α) i gen. sg. best., liktydigt med ett adj.: utomordentligt olycklig l. bra o. d.
En neckens færd, d. ä. en olycklig färd. MURBERG FörslSAOB (
1793).
Nu vardt .. ena näckens kanonskyttar af (de båda männen). HÖGBERG Vred. 1: 243 (
1906).
[NÄCK .d.β]
β) i sådana uttr. som som, äv. av själva l. bara näcken o. d., liktydiga med förstärkande adv.: synnerligen, i hög(sta) grad o. d. Tung som sielfva näcken. KOLMODIN QvSp. 1: 150 (
1732).
HÖGBERG Vred. 1: 241 (
1906:
af).
Fullfjädrad som bara näcken. STRANDBERG Trolleb. 110 (
1917).
[NÄCK .d.γ]
γ) (
mera tillf.)
om människa l. djur o. d. som är föremål för den talandes förbittring o. d.; jfr DJÄVUL 12. Det säkraste var ju .. att sätta en kula i örat på den näcken (dvs. en säl). TurÅ 1910, s. 285.
Ssgr A
–
NÄCK-BETT.
( näck- 1851 osv. näcke- 1596–1845) (
numera bl. i fråga om (äldre)
folktro) hastigt påkommen smärta l. sjukdom tänkt ss. framkallad gm bett av näcken. ÄA Räfst 177 (1596).
–
NÄCK-BLAD.
( näck- 1745 osv. näcke- 1613 (: Neckebladz olia)– 1793. neckle- 1613 (: Necklebladh olia)) blad av näckros; äv. i utvidgad anv. (jfr slutet), om hela växten; i sht förr äv. i uttr. vanligt l. allmänt näckblad, gul näckros. FRANCEENIUS Spec. D 3 a (1638). Näckieblad ... Ähr 2. slag med hwijt och guul blomma. PALMBERG Ört. 379 (1684). Allmänt Näckblad. GOSSELMAN BlekFl. 95 (1865). THEDENIUS FlUpplSöderm. 239 (1871: Vanligt). När under breda näckblads skärmar / rödfenad sarfflock raskt sig närmar. GELLERSTEDT Hemtr. 11 (1905). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. lilla l. lille näckblad (
med vit blomma), vattenväxten Hydrocharis morsus ranæ Lin., dyblad.
FRANCKENIUS Spec. D 3 a (
1638).
BROMELIUS Chl. 75 (
1694).
Ssgr:
–
näckblad(s)-blomma.
(-blads-) (†)
farm. == -blads-blomster; anträffat bl. i pl.
ApotT 1698, s. P
4 b.
–
näckblad(s)-blomster.
(-blads-) (
†)
farm. i uttr. vit näckbladsblomster, om blommor av vit näckros. ApotT 1698,
s. 27.
Därs. 1739,
s. 29.
-konserva.
(-blads-) (†) jfr konserv
1. CHESNECOPHERUS RegIter C
2 b (
1613).
–
näckblad(s)-olja,
r. l. f. (
†)
beredd av (vit) näckros. CHESNECOPHERUS RegIter C
1 b (
1613).
Därs. C 2 a.
-rot.
(-blads-) (†)
farm. rotstock av vit näckros.
ApotT 1698,
s. 64.
-släkte(t).
bot. växtsläktet Nuphar Sm.
ArkBot. II. 1: 58 (
1904).
–
NÄCK-BLOMMA,
r. l. f. ( näck- 1757 osv. näcke- 1694–1727) [sv. dial. neckablomma, näckblomma, nåckablomma]
(
i vissa trakter)
blomma av näckros; äv. i utvidgad anv., om växten. BROMELIUS Chl. 75 1694;
om växten).
Hans lockiga hår var som näckblomman hvitt. LING As. 556 (
1833).
Ssg:
–
näckblommor-sirap.
(-blommer-) (†)
farm. i uttr. vita näckblommorsirap, sirap beredd av vit näckros.
CHESNECOPHERUS RegIter C 2 a (
1613).
–
NÄCK-BLOMSTER.
( näck- 1761 osv. näcke- 1587–1807) (
numera mindre br.)
näckros. HELSINGIUS (
1587).
ÖSTERGREN (
1933).
Ssgr (†, farm.):
–
näckblomsters-vatten.
destillat av näckros med vatten. BERCHELT PestOrs. G 5 b (
1589).
–
NÄCK-DOCKA,
r. l. f. (
†)
vit näckros. TILLANDZ D 1 b
1683;
i pl.).
–
NÄCK-GUBBE(N).
( näck- 1936 osv. näcke- 1869) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om näck(en) i skepnad av en gubbe. EICHHORN Stud. 1: 31 (
1869).
–
NÄCK-HÅR bot. den blekgröna, av fritt simmande, fina celltrådar bestående vattenväxten Cladophora fracta Ktz. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 96 (
1907).
–
NÄCK-HÄST(EN).
( näck- 1942 osv. näcke- 1936) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om näck(en) i skepnad av en häst. FoF 1936,
s. 18.
–
NÄCK-LILJA.
( näck- 1813 (: necklilje-krona) osv. näcke- 1814) [sv. dial. neckalilja]
(
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
(vit) näckros. Af necke-liljor en krona han knöt. PoetK 1814,
1: 10.
OSSIANNILSSON Lärk. 80 (
1913).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat):
–
näcklilje-krona. (
tillf.)
krona flätad av (vita) näckrosor. ATTERBOM SDikt. 2: 112 (
1813,
1838)
–
NÄCK-MAN(NEN).
( näcka- 1796) [östsv. dial. näckman]
(
numera bl. i vissa trakter,
starkt bygdemålsfärgat)
näck(en). OSBECK Lah. 265 (
1796).
–
NÄCK-ROS.
( näck- 1757 osv. näcke- 1694–1760) [jfr nor. nØkkerose]
(blomma av) ört tillhörande vattenväxtfamiljen Nymphæaceæ (i sht underfamiljen Nymphæoideæ, varav i Sverige finnas två huvudarter: Nymphæa alba Lin. (vit näckros), o. Nuphar luteum (Lin.) Sm. (gul näckros). Näckeroser med full hwijt Blomma. BROMELIUS Chl. 74 (
1694).
(Man tror att) Necken har sin boning bland Neckroserne och uppstigande på dess blad ännu stundom i månskensnatten med sitt strängaspel tjuser åhöraren. FRIES BotUtfl. 1: 108 (
1843).
STRINDBERG Kronbr. 29 (
1902).
jfr jätte-, nordnäckros. särsk. i vissa uttr. a) röd näckros, Nymphæa alba Lin. var. rosea C. Hn. NormFört. 28 (1894). [NÄCK-ROS.ssg .b]
b) [jfr t. egyptische seerose]
(föga br., bot.) egyptisk näckros, om den i Egypten växande näckrosen Nymphæa Lotus Lin., vit lotus. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1851,
s. 45.
Ssgr:
–
näckros-bagge.
entomol. skalbaggen Galerucella nymphææ Lin., som angriper näckrosblad. SvUppslB 10: 1069 (
1934).
–
näckros-blad.
2SAH 41: 305 (
1866).
–
näckros-familj(en).
bot. fami] jen Nymphæaceæ. FRIES Växtr. 162 (
1884).
–
näckros-växt.
bot. växt av familjen Nymphæaceæ. FRIES SystBot. 136 (
1891).
–
NÄCK-ROT.
( näck- 1762 osv. näcka- 1747–1891. näcke- 1844–1930) [NÄCK-ROT.ssg 1]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) den vid sanka stränder förekommande växten
Cicuta virosa Lin., som har stor rotstock, sprängört; jfr
bolm-rot 3.
LINNÉ Fl. nr 253 1755;
fr. Västergötl.).
NoK 96: 6 (
1930).
[NÄCK-ROT.ssg 2]
2) († näckros. ROTHOF 1762;
om gul näckros).
RETZIUS FIOec. 171 (
1806).
–
NÄCK-ÖRA.
( näck- 1747 osv. näcke- 1789) [jfr t. meerohr, nylat. aures marinæ]
i sht
zool. snäcka av släktet Haliotis Lin., vars (huvudsakligen i tropiska hav förekommande) arter ha öronliknande skal, havsöra. WALLERIUS Min. 372 (
1747).
–
NÄCK-ÖRT.
( näck- 1792–1847. näcka- 1804 – c. 1875) (†) bot. [NÄCK-ÖRT.ssg 1]
1) näckros. Gula och hvita Näckörten. VetAH 1792,
s. 54.
PONTÉN Fl. 56 (
1847).
[NÄCK-ÖRT.ssg 2]
2) växten Cicuta virosa Lin., sprängört; jfr -rot 1. SvBot. nr 134 (
1804).
THOLANDER Ordl. (
c. 1875).
B
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat):
C
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; jfr dock ssgn näcke-bröd):
–
NÄCKE-BRÖD.
(näck- 1735–1852. näcka- 1911–1930. näcke- 1730 osv.) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera mindre br.) i lera bildad kalkkonkretion av kalkhaltig lera, till formen ofta liknande små runda (bröd)kakor, marleka. BROMELL Berg. 41 (
1730).
3NF 11: 1094 (
1929).
–
NÄCKE-ÖRA,
se A. NÄCKA, r. l. f. (mindre br.) bot. (växt av) släktet Nymphæa Lin. TrädgT 1896,
nr 6.
s. 2.
LYTTKENS Växtn. 1041 (
1911).