© Svenska Akademien. SAOB spalt: A2464; tryckår: 1902
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
ASIMUTAL as¹imɯta⁴l l. ⁰¹~, äfv. a¹s-, l. -mu-, l. AZIMUTAL at¹s-.
[jfr eng. azimuthal, t. o. fr. azimutal, nylat. azimuthalis]
[ASIMUTAL 0]
(föga br.) adj. till föreg. Dessas (dvs. de tvenne punktenas) azimuthala vinkelafstånd. CRONSTRAND Astr. 1: 114 (1840).
Ssgr
– ASIMUTAL-CIRKEL l. AZIMUTAL-CIRKEL ¹⁰⁰³~ l. ⁰¹⁰³~²⁰. == ASIMUT-CIRKEL. RÅLAMB 4: 4 (1690). KJELLIN Astr. 11 (1822). JUNGBERG (1873).
– ASIMUTAL-KOMPASS ~⁰². == ASIMUTKOMPASS. M. STRÖMER Præa.i VetA 1756, s. 18. JUNGBERG (1873).
– ASIMUTAL-KVADRANT ~⁰². astr. förr användt instrument, bestående bl. a. af en graderad fjärdedels cirkel-limb, för finnandet af en himlakropps asimut; jfr -CIRKEL. BREDMAN Astr. 49 (1845).
– ASIMUTAL-LINJE. (†) == -CIRKEL. HIÄRNE 2 Asl. 98 (1702).
– ASIMUTAL-SOLUR ~⁰², l.~²⁰. solur hvars gnomon är vinkelrät mot horisontalplanet. JUNGBERG (1879).
– ASIMUTAL-VARIATION ~⁰⁰⁰² == ASIMUT-VARIATION. CRONSTRAND Astr . 2: 124 (1843).
– ASIMUTAL-VINKEL ~²⁰. == ASIMUT-VINKEL. D. MELANDEBHJELM Præs. i VetA 1782, s. 13.