NÖDHJÄLP nø³d~jäl²p, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (OAFACREL PVetA 1793, s. 9). (förr äv. nödh-, -hielp, -hjelp) [jfr d.
nödhjælp, t.
nothilfe; av
NÖD o.
HJÄLP]
[NÖDHJÄLP 1]
1) hjälp (se d. o. 1) i nödställd belägenhet; hjälp som ngn oundgängligen behöver (på grund av dylik belägenhet); äv. (o. numera nästan bl.) konkret(are), om hjälp (i form av arbete l. pänningar) åt nödlidande, i sht arbetslösa; förr äv. om hjälpare i nöd; jfr NÖD 1, 3, 7. OxBr. 11: 472 (
1632).
Oumgängelige (sysslor); såsom .. Barns och Boskaps skötzel, och annan slik, sin egen eller sin nästas nödhielp, när fara eller fördärf är förhanden. SCHMEDEMAN Just. 1143 (
1687).
Hvem kan veta, om Gud vil altid vara min nödhielp? Hoffmann Förnöjs. 439 (
1752).
Fattig-understöd är en nödhjelp af christligt deltagande för den behöfvande. SFS 1847,
nr 23 s. 5.
Nödhjälpen bör alltid förtjänas genom någon form av arbete. ÖSTERGREN (
1933).
[NÖDHJÄLP 1.slutet]
särsk. (†)
[NÖDHJÄLP 1.a]
a) om (extra) pålaga l. skatt för avhjälpande av (stats) nödläge; jfr HJÄLP 1 d β slutet. SthmStadsord. 2: 343 (
1714).
[NÖDHJÄLP 1.b]
b) om (effektiv) behandlingsmetod vid (svår) sjukdom; anträffat bl. i pl. OAFACREL PVetA 1793,
s. 9.
[NÖDHJÄLP 1.c]
c) nödtorft (se d. o. 3). Dhet han behöffver till sin nödhhiälp. OxBr. 11: 641 (
1633).
[NÖDHJÄLP 2]
2) (
numera bl. tillf.)
tillfällig l. provisorisk hjälp; (mer l. mindre otillfredsställande) hjälpmedel som användes, då intet annat l. bättre står till buds, nödfallsmedel, nödfallsutväg; i sht förr äv. om person som ngn begagnar l. måste begagna sig av i dylik situation; stundom svårt att skilja från 1; jfr NÖD 4 d. E14R 1: 198 a (
1561).
VetAH 1739,
s. 159 (om person). Beteckningssättet med ang, äng, ång och öng
(för de franska nasalvokalerna) är blott en nödhjelp, emedan g-ljudet alls icke får höras i franskan.
OLDE FrSpr. 8 (
1843).
NysvSt. 1921,
s. 87. särsk. i uttr. nödhjälp för ngt, i nödfall till. gripen ersättning för ngt.
LJUNGGREN SVH 1: 322 (
1873).
(C. I. Hallman) använder (ordet) den ganska sällan, vanligen endast som nödhjälp för honom, henne, när versmåttet fordrar ett enstafvigt ord. 3SAH 6: 382 (
1891).
Ssgr – (
1,
2)
NÖDHJÄLPS-ANORDNING ~⁰²⁰. (numera bl. tillf.)
(provisorisk) anordning som vidtages för att lämna hjälp i nödläge l. (i sht förr) ss. utväg, då intet annat l. bättre står till buds.
BtRiksdP 1894, 8Hufvudtit.
s. 115. SFS
1925,
s. 1032.
– (
2)
NÖDHJÄLPS-ANSTALT. (
†)
anordning som vidtages l. inrättning l. institution som användes l. måste användas, då inga andra l. bättre medel stå till buds. JÄRTA 2: 443 (
1828).
SvT 1852,
nr 23 s. 4.
–
NÖDHJÄLPS-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. [till -arbete]
jfr -arbete 2. RiksdP 1934,
2 K. nr 35, s. 67.
–
NÖDHJÄLPS-ARBETE ~⁰²⁰. [NÖDHJÄLPS-ARBETE.ssg 1]
1) till 1: arbete l. värksamhet för avhjälpande av nöd; jfr avbete 5. PT 1907,
nr 147 A,
s. 3.
[NÖDHJÄLPS-ARBETE.ssg 2]
2) till 1, 2; om arbete (se d. o. 6) som anordnas (av stat l. kommun) för att bereda sysselsättning åt arbetslösa: reservarbete. Sthm 1: 610 (
1897).
SocÅb. 1939,
s. 172.
– (
1,
2)
NÖDHJÄLPS-FOND. särsk.
till 1: fond avsedd för utbetalning av understöd åt nödlidande. SPF 1852,
s. 212.
– (
2)
NÖDHJÄLPS-FÖDA,
r. l. f. (
†)
== nöd-föda sbst., ÖDMANN StrSaml. 2: 90 (
1785).
– (
1)
NÖDHJÄLPS-KASSA.
( -hjälp- 1799. -hjälps- 1799 osv.) kassa (se kassa, sbst.¹ 3) avsedd för utbetalning av understöd åt nödlidande; äv. om institution l. förening o. d. för anskaffande o. förvaltning av dylika pänningmedel. Nödhjälpskassan i Stockholm, en 1759 av präster o. borgare i Maria Magdalena församling i Sthm grundad stiftelse som utdelar understöd åt nödlidande. DVSCHULZENHEIM PVetA 1799,
Bih. s. 209.
– (
1)
NÖDHJÄLPS-KOMMITTÉ.
tillsatt för att anskaffa o. utdela gåvor l. understöd åt nödlidande. Hygiea 1854,
s. 296.
–
NÖDHJÄLPS-MEDEL.
[NÖDHJÄLPS-MEDEL.ssg 1]
1) till 1; i pl., om pänningmedel l. varor avsedda ss. hjälp åt nödlidande. PT 1907,
nr 147 A,
s. 3.
[NÖDHJÄLPS-MEDEL.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
till 2: hjälpmedel som användes endast i svårt nöd. läge; i sht förr äv.: (mer l. mindre otillfredsställande) hjälpmedel som användes, då intet annat l. bättre står till buds. WALLIN Rel. 1: 280 (
1819,
1825)
Apg. 27: 17 (
Bib. 1917).
– (
2)
NÖDHJÄLPS-UTVÄG ~⁰² l. ~²⁰ (numera bl. tillf.) nödfallsutväg.
LILLE Försäkr. 47 (
1882).
– (1,
2)
NÖDHJÄLPS-ÅTGÄRD ~⁰² l. ~²⁰ åtgärd som vidtages för att avhjälpa nöd l. lämna provisorisk hjälp. BtRiksdP 1902,
I. 2: nr 11, s. 6.