NÄT nä⁴t, n.; best. -et; pl. == ((†) -er BtFinlH 2: 124 (1554), G1R 25: 95 (1555)). ( netter, pl. 1554. nät (-ää-, -ht, -th) 1526 osv. nätt(h) (-ää-) 1541–1846) [fsv.
nät; jfr d.
net, isl.
net, got.
nati, fsax.
net o.
netti, fht.
nezzi (t.
netz), feng.
nett (eng.
net); av ett germ.
natja-, till den germ. roten
nat, binda, knyta, som ingår i
NÄSSLA, sbst., o. som står i avljudsförh. till
NOT sbst.¹,]
[NÄT 1]
1) föremål (av olika utformning för olika ändamål) bestående av ett antal (i såväl höjdsom sidled) knutna (bundna) maskor; äv. i utvidgad anv., om nätliknande föremål vars maskor utförts i annan teknik (t. ex. flätning). Grova, fina nät, med stora resp. små maskor. Binda, knyta nät (i sht om ä. förh.) . Tu skalt ock göra (till brännoffersaltaret) en galler såsom itt näät aff koppar. 2Mos. 27: 4 (Bib. 1541;
Bib. 1917: ett nätverk av koppar). Nätet (
på en snösko) förfärdigas af rå hud, som skäres i långa, smala strimlor.
BALCK Idr. 3: 122 (
1888).
PT 1908,
nr 75 A,
s. 3. – jfr
BALLONG-,
BOG-,
FALL-,
FINK-,
FLUG-,
GLÖD-,
HÖNS-,
JÄRNTRÅDS-,
METALL-,
METALLTRÅDS-,
MOSKIT-,
SKYDDS-,
SLÄD-,
STÅLTRÅDS-,
TAGGTRÅDS-,
TENNIS-,
TORPED-NÄT m. fl. – särsk.
[NÄT 1.a]
a) fisk. om nät för fångst av fisk, fisknät. Lägga (ut) nät. Vittja näten. The .. j båtenom till hopa lagde theres nät. Mark. I: 19 (NT 1526).
Att fiske med nät var känt i hela Nordeuropa redan under Ancylustid. SvFolket 1: 26 (
1938).
jfr ABBORR-, ARM-, BRAXEN-, DJUP-, DRAG-, DRIV-, FISK-, FLOTT-, FLUNDRE-, GRIM-, GÄDD-, GÖS-, ID-, KAST-, KROK-, LAGN-, LAX-, LÄGG-, LÖJ-, LÖP-, MAKRILL-, MOCK-, SIK-, SILL-, SKOTT-, STÄNG-, TORSK-NÄT m. fl. [NÄT 1.b]
b) (i sht förr) jäg. om nät avsett att användas vid jakt l. till djurfångst; jaktnät. Fåfengt är at kasta vth näät for foglanars öghon. SalOrdspr. 1: 17 (
öv. 1536).
Gammal Räff går intet giärna på nätet. GRUBB 631 (
1665).
Nät af högst olika groflek hafva nyttjats för fångst af de flesta jaktbara djur. Fatab. 1906,
s. 117. 2SvKulturb. 7-
8: 292 (
1937).
jfr BJÖRN-, BÄVER-, DRAG-, FINK-, FÄGEL-, HAR-, HÖK-, JAGAR(E)-, JAKT-, KANIN-, LIGG-, LÄRK-, SÄL-, VARG-NÄT m. fl. [NÄT 1.c]
c) om större l. mindre, mer l. mindre påsliknande nät avsett att förvara l. bära ngt i; kasse (se KASSE, sbst.³ 2; i sht ss. senare led i ssgr. NORDFORSS (
1805). Man bär (
i Tyskland) på sig idel guld och silfver (
i stället för sedlar) i fina, gröna nät.
ATTERBOM Minn. 34 (
i senare bearbetat brev fr. 1817).
DALIN (
1853). jfr
BÄR-,
HÖ-NÄT.
[NÄT 1.d]
d) om till vissa slag av kvinnlig frisyr hörande nät; hårnät; ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dylik. MagKonst 1824,
s. 72. jfr
CHINJONG-,
HÅR-NÄT.
[NÄT 1.e]
e) i sht järnv. i personvagnskupé på visst sätt anbragt nät avsett för de resandes handbagage, bagagenät. ÅKERHIELM Hvidehus 153 (
1899).
Han lyfte kappsäcken upp i nätet. BOLANDER ManNas. 217 (
1925).
[NÄT 1.f]
f) idrott. om det nät (av vissa dimensioner) som spännes upp i vertikal led tvärs över en spelplan för vissa bollspel (t. ex. tennis, badminton) mitt emellan planens båda kortsidor. HAGDAHL DBäst. 166 (
1885).
Nätet. . skall sträckas mellan stängerna, så att det lätt vidrör marken. BALCK Idr. 1: 163 (
1886). jfr: Nät i bollhus.
DALIN FrSvLex. 1842;
under filet).
[NÄT 1.g]
g) idrott. i vissa bollspel, om det nät (av järntråd l. tjärad garntråd o. d.) som bildar bakväggen, sidostyckena o. taket i en målbur; äv. i uttr. i nät l. i nätet, i mål (jfr MÅL sbst.⁵, 4 b). NordIdrL 1901,
s. 313.
IdrBl. 1924,
nr 15, s. 3 (:
i nät;
i bandy). Rydell dribblade sig ensam igenom synnerligen elegant och sköt i nätet.
SDS 1924,
nr 156, s. 9 jfr
MÅL-NÄT.
[NÄT 2]
2) i oeg. anv. av 1. [NÄT 2.a]
a) handarb. om tunn, nätlik spets o. d., tillvärkad enl. en med nätknytning likartad teknik (jfr KNYTA 5 f); äv. om tunt, fint textilföremål förfärdigat enl. annan teknik (t. ex. knyppling, virkning). ADLER Meyer 211 (
1893).
SvSlöjdFT 1926,
nr 4, annons.
s. 5.
[NÄT 2.b]
b) om stickad lapp av vita harhår; i ssgn LOPPNÄT. [NÄT 2.c]
c) om spindelväv. VarRerV 54 b (
1579).
Den flitige spindeln har ett stort nät. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
De flesta (spindlar) spinna ett nät, hvari de fånga sitt byte. UVTF 34: 20 (
1886).
jfr DVÄRGS-, FÅNG-, LOCK-, SPINDEL-NÄT. [NÄT 3]
3) mer l. mindre bildl., om ngt som liknar l. liknas vid ett nät (i bet.
1).
GEIJER I. 1: 72 (
1818).
Tellemarken består i ett oregelbundet nät af dalar och floder. PALMBLAD Norige 13 (
1846).
Trädens grenar voro sammanflätade till ett ogenomträngligt nät. LAGERLÖF Holg. 2: 2 (
1907). – jfr
AUTOTYPI-,
FLOD-,
FÄSTNINGS-,
GRAD-,
KART-,
KROMATIN-,
KÄRN-,
NERV-,
OBSERVATIONS-,
RASTER-,
RUT-NÄT m. fl. – särsk.
[NÄT 3.a]
a) (
i fackspr.)
om system av varandra korsande hjälplinjer (o. fixpunkter) som utlägges ss. stomme vid ritning av (geometriska) mönster, kartor o. d.; i sht ss. senare ssgsled. VetAH 1817, s.
166 (om projektionsnät).
ALREIK Landtm. 232 (
1843;
vid kartritning).
ADLER Meyer 14 1892;
vid mönsterritning). jfr
POLYGON-,
PROJEKTIONS-,
STOM-,
TRIANGEL-NÄT.
[NÄT 3.b]
b) om olika organ i människo- l. djurkroppen som till utseendet likna ett nät; särsk. [NÄT 3.b.α]
α) (numera mindre br.) i sg. best. l. i uttr. stora nätet, om den fettrika veckbildning i bukhinnan som fritt skjuter ned mellan tarmarna o. bukväggen, tarmkäx; jfr
FETT-HINNA 2,
ISTERHINNA.
ROSENSTEIN Comp. 335 (
1738).
Galla felas (hos rakitiska barn) emedan de, i synnerhet i Nätet, ej hafva något fett. Alm(Ld) 1762, s. 28. BROMAN Männ. 2: 156 (
1925).
[NÄT 3.b.β]
β) (
numera mindre br.)
i uttr. lilla nätet, om den bindvävshinna som sträcker sig mellan levern o. magsäckens lilla kurvatur o. tolvfingertarmen. ROSENSTEIN Comp. 336 (
1738).
LUNDBERG HusdjSj. 318 (
1868).
BROMAN Männ. 2: 156 (
1925).
[NÄT 3.b.γ]
γ) (
†)
om fosterhinnorna. Den Huden eller Nätet, där inne ett Häste-Fööl är föölat medh. RÅLAMB 13: 179 (
1690).
CEDERSCHIÖLD Ordl. (c.
1847).
[NÄT 3.b.δ]
δ) (
†)
om mellangärdet. Linc. (
1640).
LINDH Huuszapot. 160 (
1675).
Hamb. (1700). jfr MEDEL-, MELLAN-NÄT. [NÄT 3.c]
c) (i fackspr.) om system av kommunikationer l. av ledningar (för distribution av elektrisk kraft l. för avlopp av vatten o. d.); i sht ss. senare led i ssgr. HAMILTON MilUnd. 7 (
1842).
De ännu järnvägsfattiga landsdelarnas kraf på nätets snabba utveckling. FORSSELL Stud. 2: 189 (
1888). (
Telefon-) samtal inom det lokala nätet.
RTKatal.
1924, 1:
X. Kraftverken i Ljusnan spänna sitt nät över Hälsinglands kustområde.
SvGeogrÅb.
1929,
s. 162.
SFS 1941, s.
1669. jfr
BELYSNINGS-,
DRÄNERINGS-,
ELEKTRICITETS-,
GATU-,
HÖGSPÄNNINGS-,
JÄRNVÄGS-,
KLOAK-,
KOMMUNIKATIONS-,
LANDSVÄGS-,
LEDNINGS-,
LINJE-,
LUFTTRAFIKS-,
SPÅRVÄGS-,
TELEFON-,
TELEGRAF-,
VÄG-NÄT m. fl.
[NÄT 3.d]
d) [utgående från 1 a, b]
(
i sht i vitter stil)
i mer l. mindre utförd bild, om ngt vari ngn (l. ngt) försåtligen fångas l. låter fånga sig, snara, (lockande) försåt. Locka l.
fånga (förr äv.
komma) ngn i nätet. Falla l.
fastna l.
fångas i ngns nät.
OPETRI PEliæ c 2 b (1527). Hwj wiltu tå komma mijn siäl j nätet. 1Sam. 25: 9 (
Bib. 1541).
Krijgh är ett gyllende nääth. GRUBB 429 (
1665).
Mademoiselle Carnaval använde all flit, at å nyo fånga mig i sina nät. SÄFSTRÖM Banquer. F 1 a (
1753).
Ni måste lägga nät för hennes hjerta / Med ljufva rim och klagande sonnetter. HAGBERG Shaksp. 2: 197 1847;
eng. orig.: lay lime). (
Sigismunds) diplomati knöt sina nät till motståndarens fördärv.
AHNLUND GA 270 (
1932). jfr
FRESTE-NÄT.
[NÄT 4]
4) om nät (i bet. 1) ss. material för förfärdigande av ngt; nästan bl. i ssgr. Villebrådsbärare .. av brunt, starkt nät. KatalÅhlénHolm 35: 219 (
1915).
KJELLIN (
1927). jfr
BAST-,
HÅV-NÄT.
Ssgr A
:
–
(3 c) NÄT-ANSLUTEN ~⁰²⁰, p. adj. el.tekn. om elektrisk apparat: ansluten (l. avsedd att anslutas) till det elektriska ledningsnätet. Nätansluten radio(apparat), motsatt: batteriradio. SvD(A) 1932,
nr 236, s. 4.
–
(3 c) NÄT-ANSLUTNING ~⁰²⁰. el.-tekn. Radioapparat avsedd för nätanslutning.
–
(1 a) NÄT-ARM,
r. l. m. fisk. landarm till nät. VetAH 1751,
s. 188.
–
NÄT-ARTAD,
p. adj. särsk.
till 1 o. 4. UB 6: 469 (
1874).
Fornv. 1930,
s. 22.
–
(1 a) NÄT-BALK.
( nät- 1913 osv. näte- 1751) fisk. [NÄT-BALK.ssg 1]
1) (
i vissa trakter)
om vart o. ett av de mindre nät varav en not (stundom ett större nät) sammanfogats. RedNordM 1913,
s. 20.
[NÄT-BALK.ssg 2]
2) (
†)
om landarmen till en krok (se d. o. 4 e) för laxfångst. VetAH 1751,
s. 187.
–
(1 (a, b) 4) NÄT-BINDARE,
m. ( nät- 1730 osv. nätje- 1553) [fsv. nätbindare (CodUps. C 20
1: 83)] (
i sht förr)
person som binder nät. UpplDomb. 5: 25 (
1553).
–
(1 f) NÄT-BOLL.
idrott. boll som i tennisspel o. d. vid passerandet över nätet berör detta. SAOL (
1923).
Anm. Ordet har (utan framgång) föreslagits ss. beteckning för "tennisspel, lawntennis" av BALCK Idr. 1: 161 (
1886); jfr
2NF 3: 1023 (
1905).
–
NÄT-BOTTEN.
[NÄT-BOTTEN.ssg 1]
1) handarb. till 2 a, om nät som utgör botten (se d. o. II 1 b) i ett handarbete (spets o. d.). Freja 1874,
s. 158. Valenciennesspetsarne arbetas med fin, tät nätbotten.
HAGDAHL DBäst 105 (
1885).
2NF 28: 220 (
1918).
[NÄT-BOTTEN.ssg 2]
2) till 4, om sängbotten av ståltrådsnät. KatalNK 1925 – 26,
s. 45.
–
(3 b alpha) NÄT-BROCK.
( nät- 1755 osv. näte- 1694–1752) med. o.
veter. brock som innehåller delar av nätet; äv. i uttr.
nät- och tarmbrock, innehållande delar av såväl nätet som tarmarna. Ett näte och Tarmbråck tilsammans.
CollMedP 8/10 (
1694).
BOHM Husdj. 54 (
1902).
–
(2 a) NÄT-BRODERI.
handarb. broderi på nät; gipyr. SCHULTHESS 1885.
Fatab. 1918,
s. 143.
– (
3)
NÄT-BROSK. (
mindre br.)
anat. om sådant brosk vars grundmassa består av nätformigt anordnade fibrer; elastiskt brosk. HOLMGREN Blodcell. 19 (
1861).
3NF 3: 311 (
1924).
– (
4)
NÄT-BUR.
jäg. fångstbur bestående av en stomme överspänd med nät. SVEDERUS Jagt 347 (
1831;
för fångst av rovfågel). Västerb.
1930,
s. 93 (
för sälfångst).
– (
4)
NÄT-BÅGE.
jäg. med nät överspänd båge (se båge, sbst.¹ 5) i ett slagnät l. en slagbur (för fångst av vilda fyrfota djur o. större fåglar). SVEDERUS Jagt 179 (
1831).
– (
4)
NÄT-DÖRR.
jfr -fönster. –
(1 a) NÄT-FISKARE.
( nät- 1561 osv. näte- 1565. nätje- 1561–1593) fisk. person som (yrkesmässigt) bedriver nätfiske. KlädkamRSthm 1561 E,
s. 10 b.
–
(1 a) NÄT-FISKE.
( nät- 1614 osv. nätje- 1526–1723) fisk. fiske med nät, garnfiske. G1R 3: 137 (
1526).
– (
3)
NÄT-FJÄRIL.
entomol. fjäril av dagfjärilsläktet Melitæa Fabr., med nätliknande teckning på vingarna; vanl. i pl., om detta släkte. 2NF (
1913).
–
(1 a) NÄT-FLARN.
( nät- 1793 osv. nätja- 1681) fisk. flarn på ett fisknät. VERELIUS 73 (
1681).
–
(1 a) NÄT-FLÖTE.
fisk. jfr flöte, sbst.² 2 a. AHLMAN (
1872).
–
NÄT-FORM; pl.
-er. särsk. (
i fackspr.)
till (1 o.) 4: form (på ngt) påminnande om (maskorna i) ett nät. HAHR ArkitH 278 (
1902).
– (
1,
4)
NÄT-FORMIG (
i fackspr.)
vars form l. struktur påminner om (maskorna i) ett nät. BJÖRKEGREN (
1786;
under reticulaire).
Avledn. (
i fackspr.):
–
nätformighet ,
r. l. f. WESTE 1807.
–
(1 a) NÄT-FÄRG. (
i fackspr.)
avsedd för färgning (o. impregnering) av fisknät. PriskurWBecker 1902,
s. 36.
– (
4)
NÄT-FÖNSTER.
fönsterbåge (utan glasruta) med däri utspänt fint nät (till skydd mot insekter). SFS 1920, s.
587.
– (
3)
NÄT-FÖRBAND.
[jfr t. netzverband, nylat. opus reticulatum]
byggn. murförband vars mönster gm stenarnas anordning har ett nätliknande utseende. NF 12: 33 (
1887).
–
(1 a, b) NÄT-GARN.
( nät- 1793 osv. näte- 1888. näti- 1555. nätje- 1938 (fr. Öland)) (i fackspr.)
för tillvärkning av fisknät l. jaktnät; äv. oeg., om nät.
TEITT Klag. 216 (
1555).
Fatab. 1906,
s. 117 (
om fisk- o. jaktnät).
–
(1 a) NÄT-GISTA,
r. l. f. fisk. ställning på vilken fisknät upphängas till torkning. LIND (
1738).
– (
3)
NÄT-GLAS. (
i fackspr.)
glasskiva överdragen med ett fint, nätliknande linjesystem (för framställning av autotypier); raster. SD(L) 1896,
nr 121, s. 8.
VaruhbTulltaxa 1: 383 (
1931).
– (
3)
NÄT-GROPIG. (
i fackspr., i sht bot.)
försedd med (små) gropar i nätliknande mönster. NF 3: 941 1879;
om frön).
Avledn. (i fackspr., i sht bot.):
–
nätgropighet ,
r. l. f. ROSENDAHL Farm. 343 (
1896).
– (
3)
NÄT-GURKA.
bot. o.
farm. gurkväxt tillhörande släktet Luffa Tourn., vars frukter i sitt inre ha ett nätvärk av fibrer.
NF 10: 214 (
1886).
–
(1 a, b) NÄT-GÅRD.
( nät- 1843 osv. nätja- 1660. nätje- 1608–1778) fisk. o. (i sht förr)
jäg. om gård av nät; jfr gård, sbst.¹
³. SCHMEDEMAN Just. 126 (
1608).
–
NÄT-HINNA,
r. l. f. [NÄT-HINNA.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
anat. till 3 b α, β, i pl., om stora o. lilla nätet. Hygiea 1854,
s. 278.
[NÄT-HINNA.ssg 2]
2) (
†)
anat. till
3, om det (nätliknande) lager av huden som är närmast under överhuden.
HERNQUIST Hästanat. 107 (
1778).
Oldendorp 1: 376 (
1786).
DALIN (
1853).
[NÄT-HINNA.ssg 3]
3) anat. till 3, om den innersta (tredje) av ögats hinnor (bestående av nervvävnad som breder ut sig ss. ett nät). DURÆUS Naturk. 123 (
1759).
BERG Ögat 23 (
1929).
–
näthinne-avlossning.
med. gm olyckshändelse (hårt slag på ögat) l. gm sjukliga processer i ögat (i förening med kroppsansträngning) framkallad avlossning av näthinnan från åderhinnan. Hygiea 1870,
s. 397.
–
näthinne-bild.
(i fackspr., särsk. oftalm. o. fys.) den (upp och nedvända) bild av ett betraktat föremål som avtecknar sig på näthinnan. FOCK 1Fys. 330 (
1854).
VerdS 250: 28 (
1921).
–
näthinne-inflammation.
med. EngSvOrdb. 874 (
1874).
– (
4)
NÄT-HYLLA,
r. l. f. järnv. == nät, sbst. 1 e. SJ 3: 121 (
1906).
– (
1,
4)
NÄT-HÖK,
r. l. m. [sv. dial. näthök]
(
i vissa trakter)
tyngd (vanl. träbit av viss form) som fästes i en nätslinga för att gm sin tyngd hålla den utspänd under bindningen; maskbit. HRHEZELIUS (c. 1635) i Fatab. 1915,
s. 106 (på Öland).
– (
4)
NÄT-KASSE.
kasse (se kasse, sbst.³ 2) av nät. LD 1907,
nr 45, s. 3.
– (
1,
4)
NÄT-KAVLE. (
i sht förr)
litet, cylindriskt trästycke över vilket nät bindes, bindkavle; jfr kavle 1 f. LIND (
1749).
–
(2 a) NÄT-KJORTEL. (
†)
kjol garnerad med nätliknande vävnad? Enn blomerat sametz widkiortill (blev) förandret till en Nätkiortill .. (med) stijffning. KlädkamRSthm 1589 A,
s. 35 a.
Därs. 1590 D,
s. 17 a.
– (
3)
NÄT-KORALL.
[jfr t. netzkoralle, ävensom släktets nylat. namn Retepora; dessa mossdjur bilda nätliknande kolonier]
zool. individ av det till mossdjuren hörande (koralliknande) släktet Retepora Lam. WESTE (
1807).
–
(1 a) NÄT-KROK.
fisk. jfr krok 4 e. VetAH 1751,
s. 187.
– (
1)
NÄT-KÄMPE.
[efter lat. retiarius]
(om förh. i det gamla Rom) gladiator utrustad med bl. a. ett nät att fånga motståndaren i. RYDBERG RomD 154 (
1874,
1877)
–
(1 a) NÄT-LAG,
n. ( nät- 1798. näte- 1753–1860. nätje- 1528–1765 ) [NÄT-LAG.ssg 1]
1) [fsv. nætia lagh; jfr
MeijerbArk. 1: 17 ff. (
1937)] (
†)
fisk. fiskeplats där nät bruka utsättas. Thet stakefiske och nättielag må brukas .. som tilförna vantt är. G1R 5: 69 (
1528).
LandtmFörordn. 30 (
1765).
[NÄT-LAG.ssg 2]
2) == -sättning 2. (När siken stiger uppför vattendragen) fås han med långa Näte-lag. VetAH 1753,
s. 207. Ett lag (N(
ota) B(
ene) Nätlag) utgör 20 famnar.
NorrlS 1– 6: 96 (
1798).
–
NÄT-LAGERSKA. särsk.
fisk. till 1 a. KLINT (
1906).
–
(1 b) NÄT-LINA,
r. l. f. lina (av grövre material än själva nätet) varmed ett jaktnät är kantat. LEIJONFLYCHT (
1827).
–
(1 a) NÄT-LÄGGNING.
fisk. utläggning av fisknät; äv. konkret, om (plats för) utlagda nät. SMEDS Malaxb. 92 (
cit. fr. 1589). Goda Nätlägningar at fånga Sik (
finnas här).
BROMAN Glys. 3: 720 (
c. 1740).
– (
3)
NÄT-MAGE.
[jfr nylat. reticulum; åsyftande den nätlikt veckade insidan]
veter. o.
zool. den minsta (o. från vommen räknat den andra i ordningen) av de avdelningar varav idisslarnas mage be. står. SUNDEVALL Zool. 37 (
1835).
– (
1,
4)
NÄT-MASKA,
r. l. f. (
i fackspr.)
maska i ett nät. VERELIUS 176 (
1681).
– (
3)
NÄT-MELON.
[jfr nylat. melo reticulatus]
visst slags melon, vars yta är överdragen med nätliknande linjer. NORDFORSS (
1805).
– (
3)
NÄT-MÖNSTER (
i fackspr.)
nätliknande mönster (se mönster, sbst.³ 5. WRANGEL Konststil. 37 (
1897).
– (
3)
NÄT-MÖNSTRAD,
p. adj. (
i fackspr.)
försedd med nätmönster. 2ScKulturb. 1– 2: 187 (1934).
– (
1,
4)
NÄT-NÅL. (
i sht förr)
visst slags nål använd till nätbindning; bindnål (se d. o. a). JUSLENIUS 142 (
1745).
– (
3)
NÄT-PIL.
[jfr växtens nylat. namn Salix reticulata]
bot. pilarten Salix reticulata Lin., vars blad (särskilt på undersidan) äro nätådriga, nätådrigt vide. LILJEBLAD Fl. 304 (
1798).
NYMAN VäxtNatH 2: 263 (
1868).
– (
4)
NÄT-PÅSE. (
i fackspr.)
om påse l. kasse o. d. av nät; jfr nät, sbst. 1 c samt -kasse. HOLMBERG 2: 657 (
1795).
RedNordM 1928,
s. 22.
–
NÄT-SAX.
[NÄT-SAX.ssg 1]
1) sjömil. till 1, om anordning fastsatt i spetsen av en torped o. avsedd att skära hål i det skyddsnät av stålwire som förr uthängdes kring större fartyg o. som numera stundom ingår i skyddet av hamninlopp. SD(L) 1904,
nr 336, s. 2.
[NÄT-SAX.ssg 2]
2) (
förr)
jäg. till 1 b: sax (för djurfångst) med vid skalmarna fästa nät, i vilka det fångade djuret trasslade in sig. KÄLLSTRÖM Jagt 198 1850;
för hökfångst).
– (
1,
4)
NÄT-SLINGA,
r. l. f. (
i fackspr.)
viss längd av omonterat nät. DA 1793,
nr 10, s. 4.
KatalFiskrDelsbo 1928,
s. 7.
–
(1 f) NÄT-SPEL.
idrott. i tennis: spel varvid en spelare placerar sig intill (beger sig fram till) nätet för att där möta motståndarens (motståndarnas) bollar. SAOL (
1923).
(Han) briljerade ofta med ett effektivt nätspel. SDS 1935,
nr 89, s. 11.
–
(1 f) NÄT-SPELARE.
idrott. i tennis; jfr -spel. Han är en god nätspelare. Lacoste Tennis 65 (
1928).
–
(2 a) NÄT-SPETS.
handarb. spets broderad på knuten botten. HemslöjdsutstSthm 1880,
s. 232.
–
(3 c) NÄT-SPÄNNING.
el.-tekn. den spänning (i volt) som förefinnes i ett elektriskt ledningsnät. TT 1899,
M. s. 46.
– (1
a)
NÄT-STICKA,
r. l. f. fisk. [NÄT-SPÄNNING.ssg 1]
1) vid övertelnen fäst sticka varpå nätet uppträdes (då det tages upp ur vattnet). MÖLLER 1790;
bet. oviss).
SkandFisk. Bih. 10 (1837). KatalFiskrDelsbo 1928,
s. 5.
[NÄT-SPÄNNING.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
nätnål. MÖLLER 2: 496 (
1785).
2NF 34: 108 (
1922).
– (
1,
4)
NÄT-STRUKTUR. (
i fackspr.)
struktur (hos ngt) som påminner om (maskorna i) ett nät. BotN 1908,
s. 79 (hos cellkärna).
–
NÄT-SÄCK.
[NÄT-SÄCK.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 1, 4: säck av nät; nät gjort i form av en säck. HAHR HbJäg. 213 (
1865;
ss. del i rapphönsryssja). MeddLantbrStyr.
1927,
5: 44 (
ss. del i laxgård).
[NÄT-SÄCK.ssg 2]
2) (
†)
anat. till 3 b α, om stora nätet. TLäk. 1833,
s. 2.
HARTELIUS Anat. 163 (
1884).
–
(1 a) NÄT-SÄNKE.
fisk. sänke anbragt vid undertelnen av ett fisknät. NorrlS 1–
6: 113 (
1802).
–
(1 a) NÄT-SÄTT.
( nät- 1920. näta- 1689) (
i vissa trakter)
fisk. == -sättning 2. VRP 1689,
s. 448.
FoFl. 1920,
s. 87.
–
(1 a) NÄT-SÄTTNING.
fisk. [NÄT-SÄTTNING.ssg 1]
1) utsättning av nät för fiske. SkandFisk. Bih. II (1837). [NÄT-SÄTTNING.ssg 2]
2) ett antal med varandra sammanfogade, på en gg utsatta nät; omgång med varandra sammanfogade nät; länk (se d. o. 6 c); jfr -lag 2. VetAH 1770,
s. 166.
EKMAN NorrlJakt 333 (
1910).
–
(2 a) NÄT-SÖM,
r. l. m. handarb. == -broderi. SvKulturb. 7-8: 229 (
1931).
–
(1 a) NÄT-TELN, äv.
-TELNA, förr äv.
-TELNE .
fisk. grov lina (teln) anbragt längs kanterna av ett nät.
PERINGSKIÖLD MonUpl. 154 (
1710).
– (
1,
4)
NÄT-TJUGA.
vid nätbindning använt redskap på vilket de färdigbundna delarna fästas under arbetets gång. LReg. 385 (
1734).
RedNordM 1922,
s. 19.
– (
4)
NÄT-TRÖJA.
undertröja av nätvävnad. SAOL (
1900).
– (
3)
NÄT-UGN.
ett slags ugn för spisbrödsgräddning. PT 1910,
nr 174 A,
s. 4.
– (
3)
NÄT-VALV.
byggn. ett slags kryssvalv med ett antal nätformigt anbragta valvstrålar. UPMARK Lübke 432 (
1872).
– (
4)
NÄT-VANTE.
vante av nät l. nätliknande material. KatalCronquistSon 1906–07, s. 10. jfr: Fruntimmers Nätvantar.
BoupptVäxjö 1776.
– (
3)
NÄT-VIDE.
bot. == -pil. UVTF 25: 13 (
1880).
– (
3)
NÄT-VINGE,
m. l. r. entomol. insekt av insektsordningen Neuroptera Lin., som kännetecknas av nätådriga vingar; nästan bl. i pl., om denna ordning. CALSTRÖMER PVetA 1770,
s. 60.
–
NÄT-VÄRK,
n. [NÄT-VÄRK.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
till 1 (o. 4): nät. ROSENSTEIN Comp. 136 1736;
i jämförelse). Nätverket (
i ett slagträ) får ej vara så löst att det blifver påsigt.
BALCK Idr. 1: 194 (
1886).
[NÄT-VÄRK.ssg 2]
2) oeg. a) handarb. nät; jfr nät, sbst. 2 a Portf. 1850, s. 248. b) (
mera tillf.)
om spindelväv; jfr nät, sbst. 2 c. LEVERTIN Salomo 67 (
1905).
JANZON Prop. 3: 21 (
1911).
[NÄT-VÄRK.ssg 3]
3) (
i sht i fackspr. samt i vitter stil)
bildl.; jfr nät, sbst. 3. SvT 1852,
nr 224, s. 3. Ögon, omgifna af ett nätverk fina rynkor.
JANSON CostaN 1: 157 (
1910).
[NÄT-VÄRK.ssg 3.slutet]
särsk. (
föga br.)
byggn. om nätförband. CENTERWALL RomRuin. 24 (
1889).
SvUppslB 20: 497 (
1934).
–
NÄT-VÄVNAD. (
i fackspr.)
till 1 o. 2: nätliknande vävnad. HbTrädg. 3: 13 1872;
av järntråd).
SkrGbgJub.
19: 235 1923;
om nät hummertina).
– (
3)
NÄT-ÅDRAD,
p. adj. (
i fackspr.,
mindre br.)
nätådrig. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1843 – 44,
s. 233.
JÖNSSON Gagnv. 49 (
1910).
– (
3)
NÄT-ÅDRIG. (
i fackspr., i sht bot. o.
entomol.)
vars ådror l. nerver o. d. bilda ett nätliknande mönster; nätmönstrad. VetAH 1810,
s. 8 (
om fot på svamp). (
Hos rätvingarna äro) flygvingarne nätådrige.
SUNDEVALL Zool. 96 (
1835).
särsk.
bot. i uttr.
nätådrigt vide, nätpil.
LINDMAN NordFl. 3: 294 (
1904).
– (
3)
NÄT-ÖGA. (
†)
entomol. facettöga. THORELL Zool. 2: 337 (
1865).
B
(
†):
C
(
†):
D
(
†):
E
(
†):
F
(numera bl. starkt bygdemålsfärgat):
Avledn.
–
NÄTA ,
v.¹ -ning.
[NÄTA.avl 1]
1) (
föga br.)
till 1: förse (ngt) med nät, montera nät på (ngt); fläta nät på (ett slagträ). (Slagträet) skall nätas med strängar. BALCK Idr. 1: 194 (
1886).
Därs. 3: 95 (
1888).
[NÄTA.avl 2]
2) idrott. till 1 f, i tennis: slå (bollen) i nätet. DN(A) 1934,
nr 31, s. 13.
[NÄTA.avl 3]
3) idrott. till 1 g, i bollspel med målnät: göra mål (eg. gm att skicka bollen i målnätet); äv. i uttr. näta mål. Första målet nätades af Öhman sju minuter från matchens början. SD(L) 1912,
nr 205, s. 7 (i fotboll).
Trotsande varje försök att hindra, nätade han obevekligt. SvD(A) 1919,
nr 46, s. 9 (i bandy).