© Svenska Akademien. SAOB spalt: O95; tryckår: 1949
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
OBJEKTIV ob¹jäkti⁴v äv. (i sht ss. adj.) ³⁰~², äv. (ss. adj.) ⁴⁰~¹, adj. o. sbst.; ss. adj. komp. -are. adv. -T; ss. sbst. i bet. II 1 o. 2 n., i bet. II 3 r.; best. -et resp. -en; pl. i bet. II 1 o. 2 == (UB 4: 599 (1873) osv.), äv. -er (SvLittFT 1833, sp. 95, osv.), i bet. II 3 -er (förr äv. -ect-)
[jfr t. objektiv, eng. objective, fr. objectif (alla både adj. o. sbst.); av mlat. objectivus, adj. till objectum (se OBJEKT)]
[OBJEKTIV I]
I) adj.
[OBJEKTIV I.1]
1) i ssgn OBJEKTIV-GLAS; jfr II 1.
[OBJEKTIV I.2]
2) i sht filos. som tillhör (det uppfattade) objektet; som existerar oberoende av ett subjekt; som tillhör l. är vänd mot den yttre värkligheten l. fattar allt i analogi med denna; real, värklig; som faller utanför l. icke avser den individuella, personliga sidan i värkligheten; som gäller för envar logiskt tänkande, allmängiltig.
Objectiv realitet. LittT 1796, s. 385. (Kant) uptäckte äfven det enda möjeliga vilkor under hvilket vår kunskapsförmågas subiectiva lagar kunna erhålla objectiv giltighet, VStyckUplKantPhilos. 24 (1798). Hedern, objektift betraktad, är det erkända medborgerliga värdet; subjektift betraktad, det sinnelag och tänkesätt som i afsigt och handling uttrycker detta medborgerliga värde. GEIJER I. 4: 153 (1822). En objektiv (med sig sjelf och med föremålet öfverensstämmande) kunskap. BORELIUS Log. 3 (1863). Tio objektiva minuter kunna vara en subjektiv sekund. StModSpråkv. 4: 247 (1908).
[OBJEKTIV I.2.slutet]
särsk.
[OBJEKTIV I.2.a]
a) i uttr. objektiv idealism, benämning på filosofiska riktningar (t. ex. Platons filosofi) enligt vilka den sanna värkligheten är ett system av idéer. GEIJER FilHufvudf. 6 (1896) LARSSON Spinoza 468 (1931).
[OBJEKTIV I.2.b]
b) i uttr. den objek- tiva anden, i Hegels filosofi: den i folkens sedliga liv o. rättsordning framträdande samhällsanden. BORELIUS Motsäg. 13 (1848). DENS. HegelSyst. 9 (1853).
[OBJEKTIV I.2.c]
c) jfr. i uttr. objektiv rätt, sammanfattningen av de normer som bestämma de yttre förhållandena mellan medlemmarna i samhället. 2NF 24: 76 (1916). KALLENBERG CivPr. 876 (1924).
[OBJEKTIV I.3]
3) som (så) troget (som möjligt) återger värkligheten l. framställer de faktiska förhållandena; som håller sig till saken o. icke ger uttryck åt personliga sympatier l. antipatier; icke tendentiös; saklig; oväldig, opartisk. Man påstår .., att ingen historia ännu är skrifven eller kommer att skrifvas på ett fullkomligt afsigtsfritt och objektift sätt. Frey 1848, s. 386. Författaren har i allmänhet velat vara objektiv, ej tendentiös. PT 1897, nr 1 s. 3. Gäller det att avge en redogörelse, så sker det i objektiv form, d. v. s. i lugna och opartiska ordalag. VerdS 196 19 (1913). Polisens uppträdande skulle bedömas fullt objektivt. HELLSTRÖM Malmros 61 (1931).
[OBJEKTIV I.4]
4) estet. om diktad figur i roman o. d.: icke uppbyggd på egenskaper hos författaren. Svea 14: 94 (1831). Om Vronskij är den mest objektiva gestalten i romanen (Anna Karenina), så är Levin den mest ohöljt subjektiva. BÖÖK 4 Sekl. 158 (1928)
[OBJEKTIV I.5]
5) språkv. som står ss. objekt l. hänför sig till objektet l. har en med objektets likartad funktion. Objektiv predikatsfyllnad. Objektiv genitiv, genitiv som uttrycker föremålet för l. resultatet av en värksamhet o. d. BOIVIE SvSp (1834). BECKMAN SvSpr. 49 (1904).
[OBJEKTIV II]
II) sbst.
[OBJEKTIV II.1]
1) opt. o. fotogr. i ett optiskt instrument (kikare, mikroskop, kamera m.m.): den lins l. det linssystem resp. den spegel som vändes mot det föremål som skall betraktas l. fotograferas. SvLittFT 1833, sp. 95. KROON Reprodukt. 36 (1935). jfr LANDSKAPS-, MOMENT-, PORTRÄTT-, TRIPPLETT-OBJEKTIV m. fl.
[OBJEKTIV II.2]
2) filos. i A. MEINONGS filosofiska system beteckning för tänkandets föremål (sakförhållanden) i motsats till det blotta föreställandets.
LILJEQVIST Meinong Värd. 123 (1904). 2NF 17: 1484 (1912).
[OBJEKTIV II.3]
3) (föga br.) språkv. objektsform, objektskasus. BJÖRKMAN (1889). Då objektet utgöres af ett personligt pronomen, står detta alltid i objektiv. BECKMAN SvSpr. 116 (1904).
Ssgr (i allm. till II 1):
OBJEKTIV-AXEL. opt. jfr axel, sbst.¹ II 6. ROOSVAL Schmidt 18 (1896).
OBJEKTIV-BILD. opt. o. fotogr. bild som objektivet ger av ett föremål. 2NF 2: 289 (1904).
OBJEKTIV-DIOPTER. (i fackspr., särsk. astr., i sht förr) den del av en diopter som vändes mot det föremål som skall iakttagas. JernkA 1839, s. 172. 3NF 5: 962 (1926).
(I 1) OBJEKTIV-GLAS.
[jfr fr. verre objectif]
opt. == -lins VetAH 1740, s. 441. LVetA IV. 4: 63 (1906, 1909).
(II 3) OBJEKTIV-KASUS, (föga br.) språkv. == objekts-kasus. BJÖRKMAN (1889).
OBJEKTIV-LINS. opt. lins som användes ss. objektiv l. ingår ss. del i ett objektiv. EDLUND Årsb VetA 1849, s. 51. BERGSTRAND Astr. 129 (1925).
OBJEKTIV-MIKROMETER,
[OBJEKTIV-MIKROMETER.ssg 1]
1) astr. astronomiskt mätinstrument bestående av ett slags refraktor med två i förhållande till varandra i sidled förskjutbara objektiv, som ge en dubbel bild av det betraktade föremålet. VetAH 1764, s. 7. Därs. 1799, s. 14.
[OBJEKTIV-MIKROMETER.ssg 2]
2) opt. objektmikrometer. NF (1887). 2NF 18: 483 (1912).
OBJEKTIV-PRISMA astr. prisma som placeras framför objektivet på en fotografisk refraktor. BtRiksdP 1890, 8Hufvudtit. s. 41.
OBJEKTIV-SATS fotogr. (i en gemensam infattning befintligt) antal särskilda linser avsedda att användas ss. objektiv. ROOSVAL Schmidt 30 (1896).
OBJEKTIV-SKYDD, n. fotogr. anordning (lock) till skydd för en kameras objektiv. ÖSTERGREN (1933).
OBJEKTIV-SPEGEL. i vissa optiska instrument: spegel som användes ss. objektiv. FOCK 1Fys. 349 (1854). 2NF 36: 42 (1923).
(I 2) OBJEKTIV-VORDEN, p. adj. () förkroppsligad. En sådan menniska är det apokalyptiska Vilddjuret, Syndens incarnation, det från Gud affälliga lifvets objectiv-vordna idé. STAGNELIUS (SVS) 2: 139 (c. 1820).
OBJEKTIV-ÖPPNING fotogr. på kamera: öppning för objektivet. ROOSVAL Schmidt 30 (1896).