OFRÄLSE ω³~fräl²se, n.; best. -et. ( ofrälse -ällse o. d.) 1622 osv. ofrälsi 1593 (: ofrelsis Bonde)) [fsv.
ofrälse, ofrihet; jfr isl.
úfrelsi, ofrihet; av
O- 1 o.
FRÄLSE, sbst., l. avledn. av
OFRÄLS]
[OFRÄLSE.sbst 1]
1) (
†)
ofrihet; träldom; jfr FRÄLSE sbst. 3, OFRÄLS 1. STIERNHIELM Fateb. B 3 b (
1643).
(Islänningarna,
som förbjudits resa hem från Norge, tyckte) at emot them blef en .. swår obillighet föröfwad, klagandes .. öfwer thetta sit ofrälse.
PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 634 (
1697;
isl. orig.: ufrelse).
STRINNHOLM Hist. 2: 253 (
1836;
isl. orig.: ufrelsi); jfr
2. [OFRÄLSE.sbst 2]
2) (
†)
saknad av frihet från utskylder till kronan (för gods l. hemman o. d.), skattskyldighet; äv. om samhällsställning som åtföljer (l. urspr. utmärkts av) dylik skattskyldighet, oadligt stånd; särsk. i uttr. gifta sig l. avla barn o. d. i ofrälse, gifta sig osv. med oadlig person; jfr FRÄLSE sbst. 5, OFRÄLS 2. (Adlig ogift kvinnas l. änkas) barn som hon i ofrälse afler, ware skildh widh alt Jordegodz arff. SCHMEDEMAN Just. 217 (
1622).
STIERNHIELM Fateb. C 1 b (
1643).
Hennes syster är .. gift i ofrälse. FORSSELL Hist. 1: 123 (
1869;
efter handl. fr. 1576).
[OFRÄLSE.sbst 3]
3) (
numera nästan bl. om ä. förh.)
sammanfattande, om oadliga personer l. de oadliga stånden; jfr FRÄLSE sbst. 8, OFRÄLS 2. WEDBERG 1HD 489 (
i handl. fr. 1789).
Skulle platserna (i högsta domstolen 1789) fördelas lika mellan frälset och ofrälset? Därs. 13 (
1922).
Ssgr (numera nästan bl. om ä. förh.):
A
:
–
(2, 3) OFRÄLSE-DOTTER. (
†)
dotter av oadliga föräldrar. SERENIUS Hh 1 a (
1734).
– (
2,
3)
OFRÄLSE-FOLK. (
†)
sammanfattande, om personer som icke tillhöra adeln, (de) ofrälse. SERENIUS H 4 b (
1734).
BÖRJESSON E14 69 (
1846).
– (
2,
3)
OFRÄLSE-GIFTE. (
†)
om adlig persons gifte med oadlig. SCHMEDEMAN Just. 638 (
1672).
– (
2)
OFRÄLSE-GODS. (
†)
gods som icke åtnjuter frälsefrihet l. är av frälse jordnatur. FörarbSrLag 1: 69 (
1689).
LINDFORS (
1824).
– (
2)
OFRÄLSE-HAMMARE.
(ofrälse-1696 osv. ofrälses-1726) (förr) stångjärnshammare utan frälsefrihet; motsatt: frälsehammare. Bergv. 1: 482 (
1696).
– (
2,
3)
OFRÄLSE-HUSTRU. (
numera bl. tillf.)
hustru till ofrälse person. OLIVECRONA LagbGift. 55 (
1851).
– (
2)
OFRÄLSE-JORD. (
†)
jord som icke är av frälse natur. Bergv. 4: 257 (
1805).
– (
2,
3)
OFRÄLSE-KVINNA.
( ofrälse- 1681 osv. ofrälses- 1636) (
numera bl. tillf.)
kvinna av ofrälse stånd. SCHMEDEMAN Just. 222 (
1636).
– (
2,
3)
OFRÄLSE-PERSON. (
†)
ofrälse person. LMil. 1: 194 (
1683).
PH 1: 305 (
1721).
– (
2,
3)
OFRÄLSE-SLÄKT.
oadlig släkt. – (
2,
3)
OFRÄLSE-STÅND.
[OFRÄLSE-STÅND.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
oadlig samhällsställning, oadligt stånd; äv. (i sht i sg. best.) konkretare, sammanfattande, om de samhällsklasser l. personer som icke tillhöra adeln. PH 4: 2873 (
1749).
DA 1793,
nr 284, s. 2
(sammanfattande). LINDFORS (
1824); jfr
2.
[OFRÄLSE-STÅND.ssg 2]
2) (förr) om vardera av de tre ofrälse riksstånden; särsk. om varderas samling representanter vid ståndsriksdagarna; i sht i pl.
LAGERBRING 1Hist. 4: 410 (
1783).
SvRiksd. I. 3: 325 (
1933;
om ä. förh.).
B
†:
(2, 3)
– (
2,
3)
OFRÄLSES-OFFICERARE.
officer av ofrälse stånd; anträffat bl. i pl. LMil. 1: 87 (
1681).