).
).
).
).
). Thet daghligha offret, för synderna skul.
).
).
).
).
).
). – särsk.
).
).
).
).
).
).
).
). – särsk.
)] i uttr.
.
).
).
).
).
[efter motsv. anv. av lat. sacrificium o. gr. ϑυσία, offer]
).
).
).
, s. C 2 a. The offer som Gudhi behagha, äro en bedröffuat ande.
).
).
, 28: l.
).
).
).
m. fl.
).
).
. Så väl i Vexiö som Götheborgs stift .. har det blifvit sedvanligt, att unga studenter pläga predika för "offer".
).
).
).
).
särsk.
[jfr d. gaa til offers]
).
.
).
).
Bih. (
).
).
).
gifver). Om vitterheten ej sällan framburit offer åt lättsinnigheten och någon gång åt lasten, så
.
).
). – särsk.
).
, s. 145.
).
).
).
).
.
et offer af). Aly Pacha blef .. offer för desse intriguer
).
).
).
).
fallit offer åt). Han faller ofta offer för den illusionen, att
. Jag började nu få klart för mig att jag helt enkelt fallit offer för vad man kallar bergssjukan.
).
varit ett offer för). Om någon ting finnes bevisadt uti Geologien, så är det att vårt jordklots yta varit offer för en stor och hastig revolution.
).
).
).
).
). Om brottslingen .. gifvit sitt offer ett djupt sår.
).
).
.
).
).
. jfr
.
Ssgr (i allm. till
1; i fråga om bruklighet jfr detta mom.
Anm. Ssgrna kunna i allm. äv. anslutas till offra):
A:
–
OFFER-ALTARE.
[OFFER-ALTARE.ssg 1]
1) till 1: altare varpå offer äger rum. NORDFORSS (
1805).
Solgudens offeraltare. STRÖMBOM EgyptK 142 (
1928).
[OFFER-ALTARE.ssg 2]
2) (
†)
till 2, om altaret i en kyrka, på vilket man nedlägger offer. VDP 1658,
s. 305.
Ssg:
–
offeraltar-kyrka.
(tillf. †) till -altare 1, om hedniskt tämpel. LUCIDOR (SVS) 239 (
1672).
–
OFFER-ASKA,
r. l. f. efter brännoffer. ADLERBETH Ov. 145 (
1818).
–
OFFER-BAND.
[OFFER-BAND.ssg 1]
1) till 1 om band (se band, sbst.¹ 29) som fästes på ett offer. ANDERSSON Sudr. 39 (
1899).
2NF 34: Suppl.
894 (
1923).
[OFFER-BAND.ssg 2]
2) (
†)
till 3 b; jfr band, sbst.¹ 13. I lär' til Offer-Band ta Hierta mit emoot.
LUCIDOR (SVS) 422 (
c. 1670;
om namnsdagsgåva).
–
OFFER-BERÄTTIGAD,
p. adj. berättigad till offer. [OFFER-BERÄTTIGAD.ssg 1]
1) till 1. RYDBERG Myt. 2: 129 (
1889).
[OFFER-BERÄTTIGAD.ssg 2]
2) kyrkl. till 2. ÖSTERGREN (
1933).
–
OFFER-BLOD.
blod av slaktat offerdjur. VERSLIUS Herv. 3 (
1672).
På förhöjningen (i det isländska tämplet) skulle stå en större skål för offerblodet. OoB 1930,
s. 256. särsk. bildl. När .. / Den flydda solens offerblod / Förgyller vesterns trakt.
STAGNELIUS (SVS) 2: 301 (
1821).
–
OFFER-BOCK. (
numera knappast br.)
syndabock. DALIN Arg. 2: 6 (
1734,
1754).
Din rika uppfinningsgåfva måste nu utse någon annan offerbock. CRUSENSTOLPE CJ 1: 320 (
1845).
HÖGBERG Fåg. 101 (
1912).
–
OFFER-BOLLE, förr äv.
-BULLE .
[jfr isl. blótbolli, hlautbolli]
(arkaiserande) om skål avsedd för offerblod l. dryckesoffer o. d. RUDBECK Atl. 1: 725 (
1679).
Detta måste vara svearnas land .. där valor och besvärjare utan uppehåll fylla offerbollarna med blod. HEIDENSTAM Folkung. 1: 268 (
1905).
Budk(Brage) 1929,
s. 204.
–
OFFER-BORD.
[OFFER-BORD.ssg 1]
1) till 1: bord varpå offer äger rum. EKBLAD 20 (
1764).
Fornv. 1934,
s. 46.
[OFFER-BORD.ssg 2]
2) (
förr)
kyrkl. till 2: bord varpå offer lades; jfr -altare 2. FERNOW Värmel. 295 (
1773).
VexjöBl. 1839,
nr 33, s. 3.
–
OFFER-BRAND.
[jfr t. opferbrand]
(i vitter stil, numera föga br.) offereld, offerlåga; bildl. ATTERBOM LÖ 2: 447 (
1827).
BRING Dante 307 (
1905).
–
OFFER-BRUD.
[OFFER-BRUD.ssg 1]
1) (trol. bildat efter mönster av horga-brud; jfr blot-brud] (arkaiserande, enst.) om kvinna som biträdde vid offertjänsten. HEIDENSTAM Svensk. 1: 8 (
1908).
[OFFER-BRUD.ssg 2]
2) (i vitter stil, enst.) bildl., om den snötäckta jorden (framställd ss. en brud som offras). ATTERBOM LÖ 1: 120 (
1827).
–
OFFER-BRUNN. (
förr)
brunn vari offer nedkastades. HÜLPHERS Norrl. 4: 137 (
1779).
Svearnas gamla offerbrunn (i Gamla Uppsala). Fatab. 1930,
s. 196.
–
OFFER-BRÖD.
[fsv. offerbröd (i bet. 1)]
bröd som ges l. gavs ss. offer. [OFFER-BRÖD.ssg 1]
1) till 1. NORDFORSS (
1805).
[OFFER-BRÖD.ssg 2]
2) (
förr)
kyrkl. till 2. VDAkt. 1657,
nr 305.
–
OFFER-BÅL,
sbst.² [OFFER-BÅL.ssg 1]
1) bål (se bål, sbst.³ ¹) varpå offer brännes; av. oeg. o. bildl. WECKSELL DHjort 77 (
1862;
i bild,
om indiskt änkebål. På broderskärlekens offerbål.
SANDER Dikt. 184 (
1870).
(Personer) som på byns graffält blifvit hedrade med offerbål och däröfver uppkastade grafhögar. UpplFmT 29–32: 217 (
1915).
[OFFER-BÅL.ssg 2]
2) (
förr)
== bål sbst.³, ². FoF 1936,
s. 86.
–
OFFER-BÄCKEN.
[OFFER-BÄCKEN.ssg 1]
1) till 1, om offerkärl. MURBEEG Försl. SAOB Bih. (
1791).
HEIDENSTAM Dikt. 182 (
1895).
[OFFER-BÄCKEN.ssg 2]
2) till 1, 2, om kärl för tämpelgåvor l. kollekt o. d.; jfr bäcken 1 c. MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791).
MÖRNER Hagenbeck 153 (
1924;
oeg., om skål för gåvor till fakir).
–
OFFER-BÄGARE.
(om antika förh.) bägare varur vin o. d. offrades åt gudarna. EKBLAD 371 (
1764).
ADLERBETH Æn. 66 (
1804).
–
OFFER-BÄNK.
[jfr
offra 1
c ε o.
slaktbänk]
(
†)
om offerbord (se d. o. 1) o. d.; bildl. Hon (dvs. din ungdom) ren vid offerbänken står. LEOPOLD 2: 231 (
1780,
1815).
(Karl August) lät som ett lamm föra sig till offerbänken. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 592 (
1844).
–
OFFER-BÄRG.
i fråga om äldre lapsk religion: (heligt) bärg där man offrade (i sht renar). SRHEEN (
1671) i
Landsm. XVII. 1: 40. ZETTERSTEDT SvLappm. 1: 188 (
1822).
–
OFFER-BÖN.
vid offer. NORDFORSS (
1805).
2NF 19: 156 (
1913).
särsk. † bildl.; jfr
offer 3 b. Akademien har i helgedomen .. nedlagt sin offerbön för Konungahuset och medborgerligheten.
2SAH 8: 195 (
1817).
– (
2)
OFFER-BÖSSA.
(i sht arkaiserande) om kollektbössa. MÖLLER 2: 543 (
1785).
HEIDENSTAM Folkung. 2: 274 (
1907).
–
OFFER-CEREMONI.
rel.-hist. NORDFORSS (
1805).
–
OFFER-DAG.
[fsv. offerdagher (i bet. 2)]
[OFFER-DAG.ssg 1]
1) till 1: dag då offer försiggår. DALIN Vitt. 5: 514 (
1754).
Heimd- Folkskr. 22: 4 (1895). [OFFER-DAG.ssg 1.slutet]
särsk. [OFFER-DAG.ssg 1.a]
a) (förr) i uttr. Marie offerdag, om den 21 nov., firad till minne av den dag då jungfru Maria ansågs ha framburits i tämplet. MärkvSibyllSPåd. 29 (
1853).
[OFFER-DAG.ssg 1.b]
b) bildl.; jfr offer 3. Dagen är en fest för våren, unga krafters offerdag. RYDBERG Dikt. 1: 31 (
1876,
1882).
[OFFER-DAG.ssg 2]
2) kyrkl. till 2: dag då det offras i kyrkan; förr vanl. i fråga om det offer som gavs åt prästen o. andra kyrkans tjänare, numera vanl. allmännare o. ofta i fråga om frikyrkliga förh., om dag då ngn stor kollekt upptages l. större insamling företages för ngt religiöst l. välgörande ändamål. G1R 5: 122 (
1528).
En Collect eller offerdag samt et yste årligen (skulle klockaren få). VDAkt. 1783,
nr 255.
Lutherska missionsföreningen har beslutat att på juldagen anordna en "offerdag" för de nödlidande. SD(L) 1902,
nr 516, s. 2.
–
OFFER-DANS.
[OFFER-DANS.ssg 1]
1) till 1, om dans som förekommer i sammanhang med offer. WALLIN Vitt. 2: 219 (
1806). 2) (förr) till
2, om dans (efter fastlagslekar o. andra upptåg) vid vilken de dansande i kedja dansade in i kyrkan o. nedlade offer till prästen.
AFZELIUS Sag. VIII. 2: 334 (
1857).
–
OFFER-DJUR.
[fsv. offerdiur]
djur som offras. EHRENADLER Tel. 144 (
1723).
Hos germaner och skandinaver var .. hästen det förnämsta offerdjuret. MÖLLER Jordbr. 83 (
1881).
Försöken att ur offerdjurens inälvor utläsa framtiden. THUNBERG Livsförrättn. 168 (
1924).
–
OFFER-DRÄKT.
dräkt som bäres vid offer. Phosph. 1810, s. 155
(bildl.).
PopEtnolSkr. 8: 124 (
1912).
–
OFFER-DÖD,
r. l. m. [OFFER-DÖD.ssg 1]
1) till 1: förhållandet dö ss. offer; vanl. bildl. Phosph. 1812, s. 149
(bildl.). särsk.
(teol. o. i religiöst spr.) till
1 c β, om Kristi död på korset.
WALLIN 2Pred. 3: 50 (
1824).
Sambandet mellan nattvarden och Jesu offerdöd. HELLERSTRÖM Liturg. 76 (
1932).
[OFFER-DÖD.ssg 2]
2) till 3: förhållandet att ge sitt liv ss. offer för ngt (för en sak o. d.). Malesherbes, som beseglade troheten mot sina grundsatser med offerdöden under bilan. 2SAH 33: 193 (
1861).
Lord Byrons offerdöd för grekernas sak. Almquist VärldH 7: 401 (
1928).
–
OFFER-EK.
(om forngermanska förh.) ek vari offer upphängdes. 2VittAH 14: 128 (
1838).
ÅKERHIELM Tib. 76 (
1929).
–
OFFER-ELD.
[OFFER-ELD.ssg 1]
1) till 1: eld som tändes vid offer l. ss. offer. Cook 2Resa 163 (
1783).
Från den stund då vi upphörde att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne. Jer. 44: 18 (
Bib. 1917).
[OFFER-ELD.ssg 1.slutet]
särsk. i jämförelser o. bildl.
VALERIUS 2: 123 (
1811).
En brasa i kaminen sprakar / Som offereld vid Gudars fest. SNOILSKY 1: 132 (
1869).
För .. (du Bellay o. hans unga vänner) blev poesien något heligt, en offereld, som de tänt åt livets ideala makter. SCHÜCK AllmLittH 3:417 (
1921).
[OFFER-ELD.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
till 3 c, om stark ("brinnande") offervilja. Din eld (i dikten) kan tyckas svag / mot hjärtats offereld, som driver folk i döden. SILFVERSTOLPE Heml. 45 (
1940).
–
OFFER-FAT.
(om antika förh.) fat varpå köttet o. inälvorna av offerdjuren lades. NORDFORSS (
1805).
NORRMANN Eschenbg 2: 219 (
1818).
–
OFFER-FEST. (
i sht i fråga om fornnordiska förh.)
fest i förening med (högtidliga) offer. BOTIN Hem. 1: 11 (
1755).
Thinget i Tiundaland brukade hållas vid de stora offerfesterna i Upsala tempel. SVEDELIUS Statsk. 1: 48 (
1868).
särsk. bildl.
GIRS Edelh. C 2 b (
1627).
Hatets och hämndens blodiga offerfest. 2SAH 46: 340 (
1870;
om Linköpings riksdag 1600).
–
OFFER-FLAMMA,
r. l. f. (
i vitter stil)
jfr -eld 1. När den (dvs. ringen på gudabildens arm) lossnade, stöp af harm / Guden i offerflamman. TEGNÉR (WB) 5: 99 (
1825).
särsk. bildl. Det gifs ett mod, en frid förutan ända, / .. Låt oss dem rena offerflammor tända!
ATTERBOM i
PoetK 1817, 1: 82.
WECKSELL SDikt. 139 (
1860).
–
OFFER-FYND arkeol. fynd av föremål som utgjort offer. UpplFmT 29–32: 218 (
1915).
–
OFFER-FÄNAD. (
†)
boskap som offras. LIND 1: 220 (
1738).
TEGNÉR (WB) 3: 347 (
1818;
ironiskt i bild).
–
OFFER-GILL.
som fyller alla berättigade anspråk ss. fullgott offer. PALMBLAD Fornk. 1: 439 (
1844).
–
OFFER-GILLE.
(i fråga om äldre, i sht fornnordiska förh.) om gille (se d. o. 2) som hölls i samband med offerfest; jfr blot-gille. BOTIN Hem. 1: 11 (
1755).
–
OFFER-GJUTNING. (
†)
utgjutande av vin ss. offer, libation. PALMBLAD SophSorg. 143 (
1812,
1839).
–
(3 c) OFFER-GLAD.
glad över att få offra; som gärna offrar ngt l. offrar sig för ngt. Man trycker (i Preus- sen) ej mer de storståtliga ordsvallen om "800 000 offerglada bajonetter". KrigVAT 1854,
s. 55.
NDA 1901,
nr 1, s. 3
(i dikt). En väckelse till stark och offerglad fosterlandskärlek.
SFS 1940,
s. 2055.
–
OFFER-GRAN,
r. l. f. (
förr)
om gran vid l. till vilken man offrade. FoF 1926,
s. 57.
–
OFFER-GROP.
grop l. fördjupning vari offergåvor läggas. AntT XVIII. 1: 289 (
1905).
–
OFFER-GUD.
gud som man dyrkar gm offer. (I) sätten det i Monstrants til at dyrcka det blotta brödet för en Offergud, och drifwen dermed widskeppelse och wantro. RAIMUNDIUS HistLiturg. 54 (
i handl. fr. c.
1580).
STRINDBERG TjqvS 2: 246 (
1886).
– (
2)
OFFER-GÅNG.
[jfr d. offergang, t. opfergang]
(
numera bl. tillf.)
om den i kyrkan samlade menighetens gång fram till altaret för att nedlägga sitt offer, offer (i bet. 2). Skr- GbgJub. 6: 450 (
1599).
Offergång i Storkyrkan. SvD(A) 1944,
nr 310, s. 3.
–
OFFER-GÅRD. (
†)
om (inhägnad) offerplats. FRYXELL Ber. 2: 39 (
1826).
–
OFFER-GÅVA,
r. l. f. gåva som ges ss. offer. MÖLLER (
1745,
1755;
under anathe~^me).
[OFFER-GÅVA.ssg 1]
1) till 1. NORRMANN Eschenbg 2: 106 (
1818).
Efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt Herren. 1Mos. 4: 3 (Bib. 1917). 2) till
2; förr vanl. om gåva som gavs till kyrkan på grund av löfte l. av ngn annan anledning, votivgåva; numera (i sht i frikyrkliga kretsar) ss. högtidligare beteckning för vad som insamlas gm kollekt; äv. ngn gg i utvidgad anv., om gåva till profant ändamål. Sjuttio marker silfver förärades ..
(Adalvard) i offergåfvor för en enda mässa.
STRINNHOLM Hist. 3: 10 (
1848).
Hundratusen medborgares stora offergåfva för rikets oberoende och fredslugn. VFl. 1912, s. 61 (om
pan- sarbåtsinsamlingen). Det har varit en gammal sed, att vid iråkad sjukdom eller då man råkat i nöd, lova en "offergåva" åt kyrkan, om man bleve räddad.
FolklEtnSt. 4: 75 (
1931).
–
OFFER-GÄRD. (
i sht i vitter stil)
[OFFER-GÄRD.ssg 1]
1) till 1: offergåva, offer. EKBLAD 189 ("190") (
1764).
Der hon till offergärd svartulliga fåren i strupen / Stöter ett uddhvast jern. ADLERBETH Ov. 167 (
1818).
2Mos. 29: 27 (
Bib. 1917).
[OFFER-GÄRD.ssg 2]
2) till 3 b, om hyllning o. d. LEOPOLD 1: 369 (
1808,
1814).
Mången förman fordrar denna offergärd åt sin lilla storhet. GotlLT 1852,
nr 52 1/2??, s. 1
(om nyårsvisiterna).
–
offergärds-lår,
n. om lår av offerdjur. 2Mos. 29: 27 (öv. 1893; äv. i Bib. 1917).
–
OFFER-HANDLING.
rel.-hist. handling(en) att offra, offer; handling som utföres vid ett offer. De personer, som förrättade sjelfva offerhandlingen. REUTERDAHL SKH 1: 125 (
1838).
Undersökningen av de olika offerhandlingarna och deras djupare betydelse. IllRelH 252 (
1924).
–
OFFER-HERRE.
rel.-hist. den som anställer l. bekostar ett offer. DALIN Hist. 1: 199 (
1747).
IllRelH 250 (
1924).
–
OFFER-HORN.
[jfr t. opferhorn]
(
†)
om horn (l. snäcka) som användes (ss. dryckeskärl) vid offer. GEDNER Linné En fråga 13 (
1753).
–
OFFER-HUNGRIG,
lysten efter offer. De offerhungriga andarna och gudarna. SÖDERBLOM Gudstr. 145 (
1914).
särsk. bildl.
NYBLOM Hum. 266 (
1874).
(Vi befrias (gm vår följeslagare) från ytterligare antastanden af en eller annan offerhungrig Cerberus (dvs. vaktmästare). AMINOFF StPtbg 468 (
1909).
–
OFFER-HUS. (
i sht i fråga om fornnordiska förh.)
hus l. tämpel där offer förrättas. 2Krön. 7: 12 (
Bib. 1541;
Bib. 1917: offerplats). Oden bgggde det första offer- eller blothus i Sigtuna.
BOTIN Utk. 53 (
1757).
TEGNÉR (WB) 5: 12 (
1825).
Han såg ej offerhuset, hvilket låg / med öppen hall. HEIDENSTAM Dikt. 67 (
1895).
–
OFFER-HYMN.
i sht rel.-hist. hymn som sjunges vid offer. Phosph. 1810,
s. 34.
IllRelH 221 (
1924) .
–
(2 c) OFFER-HÅG. (
i vitter stil)
om stark offervilja. OTERDAHL Skram 333 (
1919).
Iselin såg storheten i Pestalozzis syften och offerhåg. Nok 93: 36 (1929). – (
2)
OFFER-HÅV. (
mindre br.)
kollekthåv, kyrkhåv. VDAkt. 1790,
nr 521.
2NF 34: Suppl.
936 (
1923).
–
OFFER-HÄRD. (
i sht i vitter stil)
(härd på) offeraltare. ARNELL Moore LR 2: 19 (
1830).
RYDBERG Myt. 2: 140 (
1889).
särsk. bildl.
BEMALMSTRÖM 6: 341 (
1839).
Den (dvs. naturen) fordrar allas våra lif i gärd / på sin omätligt stora offerhärd. RYDBERG Dikt. 2: 102 (
1891).
–
OFFER-HÖG,
r. l. m. [OFFER-HÖG.ssg 1]
1) höjd (jordhög) varpå offer anställes; äv. om hög som består av rester efter offer. GT 1788,
nr 38, s. 2.
BÅÅTH Nordm.Myst. 55 (
1898).
[OFFER-HÖG.ssg 2]
2) (
förr)
== bål sbst.³, ². EWIGSTRÖM (
c. 1900) i
Landsm. VIII. 3: 285. Fatab. 1929,
s. 33.
–
OFFER-HÖGTID ~²⁰ l. ~⁰². [OFFER-HÖGTID.ssg 1]
1) till 1, om offerfest. De stora offerhögtider vid Upsala. LAGERBRING 1Hist. 1: 203 (
1769).
[OFFER-HÖGTID.ssg 2]
2) (
i sht i fråga om frikyrkliga förh.)
till 2, om sammankomst för insamling av gåvor. ÖSTERGREN (
cit. fr. 1919).
–
OFFER-HÖJD.
== -hög 1. MURBERG Försl. SAOB Bih. (
1791).
Jag skall ödelägga edra offerhöjder och utrota edra solstoder. 3Mos. 26: 30 (Bib. 1917). –
OFFER-KAKA. (offer- 1639 osv.
offre- 1681)
[OFFER-HÖJD.ssg 1]
1) till 1: kaka l. bröd som offras. SCHRODERUS Comenius 641 (
1639).
WIDENGREN RelVärld 239 (
1945).
[OFFER-HÖJD.ssg 2]
2) (
förr)
till 2, om brödkaka som gavs ss. offer i kyrkan. VDAkt. 1681,
nr 132.
–
OFFER-KAMMARE.
kammare (i tämpel) vari offergåvor förvaras. Neh. 13: 4 (
Bib. 1541).
HAHR ArkitH 6 (
1902;
i fornegyptisk grav).
–
OFFER-KAST,
sbst.¹ [till kast, sbst.¹]
(
förr)
== bål sbst.³, ²; äv. om hög av offrade mynt. Offerkastar hopaläggas af resande vid vägar på ställen der någon person af våda omkommit eller blifvit mördad, till ett försoningsoffer åt de aflidnes andar, att förbifarande icke måtte af dem ofredas. RÄÄF Ydre 1: 90 (
1856).
SvFmT 12: 27 (
1904).
– (
2)
OFFER-KAST,
sbst.² [trol. till kast sbst.⁴,]
(
†)
om ngt som ges ss. offer till prästen? Braastad .. samt Ekeby .. omnämnas (i jordeböckerna), såsom tvänne Bondbyar, .. hvilkas åboer .. då utgjorde den tidens brukelige skatt af Eftergällsmatu- och nötepenningar, äfven som .. råg och målakorn samt vissa offerkast. 2VittAH 8: 245 (
1794,
1808).
– (
1,
2)
OFFER-KISTA.
( offer- 1526 osv. offre- 1635) kista vari gåvor, vanl. pänningar, nedläggas till kyrkliga l. välgörande ändamål (urspr. till offren i det judiska tämplet); numera nästan bl. om ä. förh. l. med anslutning till användningen i bibeln. Han .. (såg) hurw the rijke kastadhe theras gåffuor vthi offer kistona. Luk. 21: 1 (NT 1526;
äv. i Bib. 1917).
Hvad båtar det, att våra guldmynt blänka / från offerkistorna i templets hall, / om aldrig (osv.). SÖDERBERG Dikt. 110 (
1901).
–
OFFER-KITTEL.
kittel för uppsamling av blodet av offren l. för kokning av köttet. RUDBECK Atl. 1: 605 (
1679).
SvFolket 1: 134 (
1938).
–
OFFER-KONUNG. (
förr)
person som förestod ett offer, urspr. i konungens ställe; äv. om konung med tanke på dennes egenskap att vara föreståndare för offren. NORRMANN Eschenbg 2: 224 (
1818).
HEIDENSTAM Svensk. 1: 34 (
1908).
Fornv. 1919,
s. 92.
–
OFFER-KRANS.
krans varmed ett offer smyckas l. som nedlägges ss. offer. SPARRE Findl. 2: 205 (
1835).
Ej vid Segerns stolta altar må hon firas, dagens bragd; / blygsamt på Barmhertighetens vare offerkransen lagd. RYDBERG Dikt. 1: 39 (
1876,
1882).
särsk. bildl. Prydd med nöjets offerkrans.
LENNGREN (SVS) 2: 109 (
1794).
Din brudkrans blef offerkransen. STRINDBERG OrdSmåk. 168 (
1905).
–
OFFER-KRETS.
äldre benämning på domarring (grundad på den gamla föreställningen att stensättningen utmärkt en offerplats). VittAH 14: 39 (
1828,
1838).
SFS 1867,
nr 71, s. 2. särsk. oeg. l. bildl. En salig ö, der altarflammor blossa / I palmers offerkrets.
ATTERBOM Lyr. 2: 117 (
1821).
–
OFFER-KULT.
rel.-hist. 2VittAH 12: 101 (
1826).
särsk. bildl. Några drag af kulturens offerkult.
WIKNER Vitt. 207 (
1880).
– (
1,
2)
OFFER-KYRKA.
om kyrka där man efter gammal sed (ofta med ursprung från den gamla offerplats varpå kyrkan blivit anlagd) gav offer för lycka i sina förehavanden, för vinnande av hälsa l. ss. tack för återvunnen hälsa o. d. Swijngarn hafuer fordom warit en mächta gammal offerkyrkia, så och Swijngarns källa. MASCHANEUS (
c. 1630) i
Rig 1922, s. 60
(rättat efter hskr.).
VDAkt. 1694,
nr 189.
Gudshuset (i Sturkö) var en vida känd offerkyrka, till hvilken inströmmade stora gåvor i synnerhet från sjöfarare, vilka under hopp om en lycklig resa förärade den ansenliga skänker. AntT XXII. 3: 11 (
1919).
–
OFFER-KÅDA.
(i fråga om fornnordiska förh.) om kåda som användes till offer. HEIDENSTAM Svensk. 1: 27 (
1908).
–
OFFER-KÄLLA.
( offer- 1750 osv. offre- 1676) källa vari mynt o. andra gåvor förr nedkastades ss. offer (o. vars vatten man stundom drack för att därigm återvinna hälsa); jfr offra 1 a; i fråga om förkristen tid äv. om källa där levande offer nedsänktes. SCHÜCK VittA 2: 362 (
i handl. fr. 1676).
Offerkällor och trefaldighetskällor. Fatab. 1909, s. 65
(rubrik). Man
(försökte) gärna att 'dricka hälsa' för året vid någon av de många 'offer-' eller 'trefaldighetskällorna'.
SvKul- turb. 7–8
308 (
1931).
Där fanns (i Gamla Uppsala) en offerkälla, i vilken man ibland offrade en människa genom att dränka henne. SvFolket 1: 295 (
1938).
–
OFFER-KÄRL,
( offer- 1681 osv. offre- 1640) kärl som användes vid offer. Linc. (
1640;
under capeduncula).
NILSSON Ur. 2: 18 (
1862).
–
OFFER-KÖTT.
kött av offerdjur. Hes. 40: 43 (
Bib. 1541).
IllRelH 536 (
1924).
–
OFFER-LAG,
r. l. f. l. m. lag som föreskriver offer o. hur de skola förrättas.
[OFFER-LAG.ssg 1]
1) till 1, i eg. anv. ConvLex. 3: 99 (
1824). 2) till
3; bildl. Kulturens offerlag.
WIKNER Vitt. 194 (
1880).
–
OFFER-LAMM.
lamm som (är bestämt att) offras; ofta i jämförelser. Hjelten, som på korsets stam / För oss blödde, / Led och dödde, / Som ett menlöst offerlam. Ps. 1819, 106: l.
RUNEBERG (SVS) 2: 112 (
c. 1827).
särsk. bildl., om person. Är du offerlammet .. på machiavellismens altare?
BÖRJESSON C12 93 (
1858).
särsk. (i religiöst spr.) om Kristus.
BROMAN Glys. 1: 18 (
c. 1730).
MODIN Pascal 116 (
1890).
–
(3 c) OFFER-LIV. (
i vitter stil)
liv som är fyllt av offer l. som i sin helhet utgör ett offer. RUDIN 2Evigh. 1: 462 (
1884,
1887).
Vilken heroisk enkelhet i livsföringen och vilket suveränt avvisande av tidens gudar! .. ett offerliv. SIWERTZ JoDr. 285 (
1928).
–
OFFER-LUND.
( offer- 1790 osv. offre- 1673–1684) (helig) lund som omger l. utgör en offerplats. Runa 1848, s.
19 (
1673).
TEGNÉR (WB) 5: 13 (
1825).
Fornv. 1934,
s. 92. särsk. bildl. Diktens offerlund.
2SAH 25: 54 (
1849).
JACOBSON BlåOkt. 54 (
1905).
–
(3 c) OFFER-LUST l.
-LUSTA,
r. l. f. lust att bringa offer. BREMER G Verld. 2: 236 (
1860).
Ynglingens svärmiska offerlusta hade slagit ut. STRINDBERG TjqvS 1: 92 (
1886).
–
OFFER-MAT.
mat helgad till offer l. tillredd av offerdjurens kött. NORDFORSS (
1805).
Framför allt fingo .. (de nyomvända) icke äta hästkött, som var den egentliga offermaten. SvFolkH I. 1: 274 (
1914).
(Gudarna) frossade i offernmat och offerdrycker. NoK 81: 13 (
1927).
–
OFFER-MÅLTID ~²⁰ l. ~⁰². måltid tillredd huvudsakligen av offerdjurens kött. LIND (1738;under opffermahl). Ebr. 13: 9 (
Bib. 1917).
–
(1 c γ) OFFER-MÄSSA,
r. l. f. ( offer- 1555 osv. offra- 1631. offre- 1617) [jfr ä. t. opfermesse]
(†) om romersk-katolsk nattvardsgudstjänst, mässa. LPETRI 1post. O 7 a (
1555).
Såsom Papisterne göre än j dagh medh theres prächtige och kostelige Offermesser. CARL IX Bew. H 3 a (
1604).
BÆLTER Cerem. 935 (
1760).
jfr (enst.) oeg., om lutersk nattvardsgång. HÖGBERG Vred. 3: 366 (
1906).
–
OFFER-MÖTE. (
mera tillf.)
[OFFER-MÖTE.ssg 1]
1) till 1, om hednisk offerfest. NF 1: 140 (
1875).
[OFFER-MÖTE.ssg 2]
2) (i fråga om frikyrkliga förh.) till 2, om möte för insamling av gåvor. ÖSTERGREN (
1933).
–
OFFER-PLATS.
plats där offer (bruka) förrättas. SCHÜCK VittA 5: 523 (
i handl. fr. 1769).
(Växjö) är sannolikt en urgammal offerplats. THOMÉE IllSv. 192 (
1866).
–
OFFER-PRÄST.
[OFFER-PRÄST.ssg 1]
1) till 1: präst som förrättar offer. Linc. (
1640;
under sacrificus).
NoK 27: 146 (
1923).
[OFFER-PRÄST.ssg 1.slutet]
särsk.
[OFFER-PRÄST.ssg 1.a]
a) (
†)
till 1 c γ, nedsättande, om romersk-katolsk präst, med tanke på mässoffret. SCHRODERUS Os. 2: 493 (
1635).
BORG Luther 2: 230 (
1753.) jfr
OPETRI Sacr. F 3 b (
1528).
[OFFER-PRÄST.ssg 1.b]
b) bildl. Konstens vigda offerprester. ATTERBOM Lyr. 1: 191 (
1818).
Hvem vet icke, .. hvilka lastens offerpräster .. som voro samlade i denna orättrådighetens kloak (dvs. i konsiliet i Basel). SÖDERHJELM ItRenäss. 119 (
1907).
[OFFER-PRÄST.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
till 2, om blivande präst som predikat för offer. WÄGNER Vanskl. 241 (
1917).
–
OFFER-PRÄSTINNA.
kvinnlig offerpräst (i bet. 1). BJÖRKEGREN 2474 (
1786).
–
OFFER-PÄNNING.
( offer- 1528 osv. offre- 1638–1689) [fsv. offerpänningar (i bet. 2)]
i sht i pl. [OFFER-PÄNNING.ssg 1]
1) till 1, om pänningar som offras åt offer- l. tämpeltjänst l. i källor l. åt träd o. d.; jfr offra 1 a. Lijka såsom then gamle Qwinnans Offrepenning mehra galt än the Rijkas Dubloner i Hierusalen. SCHRODERUS Albert. 1: 132 (
1638).
ŒDMAN Bahusl. 169 (
1746).
WIGSTRÖM Folkd. 1: 126 (
1880). 2)
kyrkl. till
2, om pänningar som förr gåvos ss. offer till präst osv.; äv. (
numera bl. arkaiserande)
allmännare, om kollekt. G1R 5: 61 (
1528).
Pastores (påmindes) att dhe intet eensträngia sine åhörare om offrepenningarne, uthan tåla tiden. SynodA 1: 170 (
1689). I ..
(offerstocken) nedkastade fattiga och rika sin offerpenning till härtåget
(mot hedningarna vid Öster- sjön). HEIDENSTAM Svensk. 1: 159 (
1908).
–
OFFER-REDSKAP ~²⁰ l. ~⁰². redskap som användes vid offer. 2VittAH 2: 95 (
1791).
RYDBERG Myt. 2: 143 (
1889).
–
OFFER-RELIGION.
rel.-hist. religion vari offer utgöra ngt centralt o. väsentligt. SÖDERBLOM ÖversRelH 91 (
1912).
Av de ariska religionerna är särskilt vedareligionen känd som en verklig offerreligion. NoK 27: 147 (
1923).
–
OFFER-RIT.
rel.-hist. Landsm. 1911,
s. 492.
–
OFFER-RUM.
(offer- 1818–1838. offers- 1612) (numera bl. tillf.) rum l. plats för offer. TEMPEUS Messenius 55 (
1612).
Offerrummen på öppna marken äro ofta omgifna af en fredsbana eller stengård. 2VittAH 14: 111 (
1828,
1838).
–
OFFER-RÖK.
rök av brännoffer; ofta bildl. Hwar är dän Åffer-rök såm up till himlen dref (till Psykes ära)? LejonkDr. 65 (
1689).
Tag menskans offerrök, dess suckar och dess böner,/Med dig till himlen opp! STAGNELIUS (SVS) 2: 305 (
1821).
HANSSON Kås. 64 (
1897;
bildl.).
–
(1 c γ) OFFER-SILVER. (
†)
trol. om kyrksilver använt vid romersk-katolskt nattvardsfirande. Tu Chrismekaar, Itt Pass och annat smått huitt offersölff. G1R 17: 418 (
1545).
–
(3 c) OFFER-SINNE.
om offervilligt sinne(lag). Det patriotiska offersinnet. NordT 1888,
s. 584.
–
OFFER-SKRUD.
skrud som offerpräst l. offertjänare bär under offertjänsten. BÖTTIGER 1: 199 (
1834,
1856).
–
OFFER-SKYLDNAD. (
†)
vad ngn är skyldig att offra. När wåra Altar i wår Lund, / Sin wisza ÅfferSkyldnat gifwa. LykkoPris B 1 a (
1689).
FRESE AndelD 19 (
1722,
1726;
bildl.).
–
OFFER-SKÅDARE.
(om antika förh.) person som tydde tecknen i offerdjurens inälvor; teckentydare. PETERSSON Tib. 42 (
1860).
–
OFFER-SKÅL.
skål som avändes vid offer, särsk. vid dryckesoffer; äv. (mera tillf.) om fördjupning för offergåvor. BJÖRKEGREN 2000 (
1786). Stora offerskålar, pateræ, så väl för vinet som för offerblodet.
NORRMANN Escheubg 2: 219 (
1818).
(Stenen) har på sin öfre, runda ände en liten fördjupning, antagligen en offerskål, uthuggen.
AntT XX. 2: 15 (
1914).
Jer. 52: 19 (
Bib. 1917).
särsk. bildl.
ATTERBOM LÖ 1: 334 (
1824). I konstens offerskål.
WIRSÉN Sång. 101 (
1884).
– (
2)
OFFER-SKÄPPA. (
förr)
skäppa säd som erlades ss. offer. VDAkt. 1679,
nr 202.
–
OFFER-SNÖRE.
(om indiska förh.) rel.-hist. snöre som bäres av bramanerna o. medlemmar av vissa högre kaster i Indien o. som utgör ett tecken på deras prästerliga gärning. IllRelH 331 (
1924).
–
OFFER-STAD.
[fsv. offerstadher]
(arkaiserande) offerplats; äv. bildl. Iduna 9: 90 (1822). Den svarta hopen, som släpar offret till offerstaden (dvs. Golgata). OoB 1903,
s. 376.
–
OFFER-STEN.
( offer- 1673 osv. offre- 1676) sten på l. vid vilken offer förrättas. En gammal offersteen, hwarest ännu offras såsom i hedendomen. SCHÜCK VittA 2: 390 (
i handl. fr. 1673).
O! det är blod på Balders offersten! TEGNÉR (WB) 5: 145 (
1821).
–
OFFER-STIG.
om vägen till en offerplats; äv. (i högre stil) om offrets väg till offerstället; äv. bildl. Han, Försonaren, gick väl offerstigen allena. WINGÅRD 2: 17 (
1819).
Fornv. 1930,
s. 85.
– (
2)
OFFER-STOCK.
(offer- c. 1600 osv. offre- 1544) äldre stockformig kollektbössa av trä (urspr. bestående av en urholkad stock med lock o. sprund) vari gåvor till kyrkliga l. välgörande ändamål nedlades. RA I. 1: 391 (
1544).
Offerstockar, som uthsatte ähre widh kyrkior eller Hospitaler till att sambla något till the fattigas behooff. Lagförsl. 541 (c. 1606).
En innanför kyrkdörren vid vapenhusets vägg fästad järnbeslagen offerstock. KyrkohÅ 1933,
s. 133.
–
OFFER-STUND. (
i vitter stil)
tid (stund) då offer förrättas; äv. bildl. Alle Böne- och Offer stunder (i Jerusalems tämpel). JPGOTHUS EHeldin B 1 a (
1636).
I minnets tysta, stilla offerstund. SÄTHERBERG Dikt. 1: 37 (
1852,
1862).
–
OFFER-STYCKE.
stycke av offerdjur. Syr. 50: 12 (öv. 1536; äv. i Apokr. 1921).
–
OFFER-SÅNG.
i sht rel.-hist. sång som sjunges vid offerfest. Cook 3Resa 431 (
1787).
SCHÜCK (o. WARBURG) 2SittH 1: 89 (
1911).
särsk. † till
1 c γ: offertorium (se d. o.
2).
LINDFORS (
1824).
–
OFFER-TALL. (
förr)
om tall vid l. till vilken man offrade. TurÅ 1911,
s. 123.
–
OFFER-TECKEN. (
i sht om antika förh.)
vid offring iakttagna tecken som uppfattades ss. spådomar. Staden (Rom), som var anlagd under de lyckeligaste offertekn. DALIN Montesquieu 79 (
1755).
–
OFFER-TID.
( offer- 1865 osv. offre- 1635) tid varunder offer förrättas. Offertiden (hos lapparna) var förnämligast i slutet af september. DÜBEN Lappl. 261 (
1873).
särsk. bildl.
EMANUELSSON 1PredHögm. 1: 87 (
1865).
särsk. † till
1 c γ, om tillfälle då nattvard firas.
SCHRODERUS Os.. 1: 363 (
1635).
–
OFFER-TJÄNST.
förrättande av offer; offer. EHRENADLER Tel. 632 (
1723).
Ynglingaätten, hvars stamfar hade grundlagt offertjensten i Upsala. SCHLYTER JurAfh. 1: 2 (
1836).
Joh. 16: 2 (Bib. 1917).
särsk. biidl.
2SAH 10: 35 (
1821).
Sagans tempel / Är helgedomen för min offertjenst. ATTERBOM Lyr. 2: 163 (
1847).
–
OFFER-TORN,
r. l. m. (i folkligt spr. i vissa trakter, förr) om hagtorn på vilken man kastade offer. LOVÉN Folkl. 181 (
1847).
SvNat. 1919,
s. 183.
–
OFFER-TRÄD.
rel.-hist. (heligt) träd vid l. i vilket offergåvor nedläggas. 2NF 20: 528 (
1914).
– (
2)
OFFER-TULL. (
numera bl. arkaiserande)
om offerpänningar (se -pänning 2). HSH 30: 191 (
1659).
HÖGBERG Fåg. 129 (
1912).
– (
2)
OFFER-VECKA,
r. l. f. om vecka varunder gåvor insamlas av ngt religiöst samfund. Svenska missionsförbundets offerveckor. Dagen 1898,
nr 196, s. 2.
Svenska kyrkans offervecka .. särskilt avsedd för dem, som blivit lidande till följd av arbetslösheten. SvD(A) 1922,
nr 18, s. 4.
–
OFFER-VED.
till brännoffer. VittAH 4: 48 (
1783).
–
(3 c) OFFER-VILJA,
r. l. f. vilja att göra offer l. att offra sig (för ngt). RYDBERG RomD 17 (
1877).
För att skapa bestående kulturvärden erfordras entusiasm och offervilja. NoK 134–35: 275 (
1937).
–
(3 c) OFFER-VILLIG.
jfr -vilja. NerAlleh. 1871,
nr 17, s. 1.
Offervillig kärlek, som af inga gränser vet. RYDBERG Dikt. 2: 10 (
1885,
1891).