OLLON ol³on², n.; best. -et; pl. == († ållorne, pl. best. STIERNMAN Riksd. 1480 (1664)); förr äv. ALLIN l.
ALLON,
n.? ( allen-(i ssg) 1551 (: allenflesken). allin 1659. allon 1537 (: allone flesk)–1764. allun 1659. olenn-, ollen- (i ssgr) 1542 (: ollenne gelle) –1687 (: Ollen Swin). ollon 1537 (: ollone flesk), 1642 osv. ålden(n)- (i ssgr) 1547 (: åldenne fläsk)–1620 (: åldenskogh). åldon 1578–1728. ålen- (i ssgr) 1542 (: åleneskogen)–1554 (: ålene skog). ållan 1640. ålle- (i ssg) 1553 (: ålleskogar). ållen 1539 (: Ållene Fleskitt)–1557. ållon 1538 (: Ållonfläsk) osv. ållån 1642) [fsv.
aldin, allon, aallon; jfr d.
olden, nor. dial.
alda o. isl.
aldin, frukt på träd; till fsv.
alda, fruktbärande träd, av samma germ. stam som i den sekundära bet. 'tråg' föreligger i
OLLA, sbst.² (jfr
LODJA sbst.¹,). Formen
-on beror trol. på anslutning till vissa bär- o. fruktnamn; jfr
LINGON NY-
PON (fsv.
hiupon),
SMULTRON]
[OLLON 1]
1) frukt (nöt) av ek (släktet Quercus Lin.) o. bok (släktet Fagus Tourn.); utan närmare bestämning vanl. om ekollon; äv. koll. G1R 27: 46 (
1557).
Smålandh leffuer mäst aff bark ocb ållon. OxBr. 3: 196 (
1630).
Stöter man råå ållon, och gör medh Swijneijster til smörielse, thet läker onda Sår. PALMBERG Ört. 62 (
1684).
SIMMONS Jönsson 287 (
1935).
– jfr BOK-, EK-, LANT-OLLON. – särsk. [OLLON 1.a]
a) (†) i uttr. gå på ollon, om svin: gå ute o. livnära sig av ollon. VDAkt. 1690, nr 445. [OLLON 1.b]
b) (
†)
bot. i vidsträcktare anv. Ållon, .. frukten af Ek, Bok, Annbok och Äkta Kastanie.
FRIES Ordb. 144 (
1870).
[OLLON 1.c]
c) oeg., om de ätbara rotknölarna av växten Lathyrus tuberosus Lin.; äv. om hela växten, knölvial; i ssgn JORD-OLLON. [OLLON 2]
2) [efter lat. glans, ollon, i samma anv.]
manslemmens (av förhuden om slutna) ändparti. MARKLIN Illiger 187 (
1818).
BROMAN Männ. 2: 276 (
1925).
A
:
–
OLLON-BRUN brun med samma färgnyans som färgen hos mogna ekollon. MARKLIN Illiger 83 (
1818).
–
OLLON-BRÖD (
förr)
bakat av ollonmjöl. TEGNÉR SvBild. 14 (
1896;
om förh. på 1640-
talet).
SvFolket 9: 253 (
1939;
om förh. 1832).
–
OLLON-BÄRANDE p. adj. om träd: som bär ollon. Linc. (
1640).
–
OLLON-BÖRD (
†)
== -skörd. VexiöBl. 1819,
nr 41, s. 4.
–
OLLON-FALL (
i fackspr.)
ollonens nedfallande från träden. HALLER o. JULIUS 79 (
1908).
–
OLLON-FLÄSK ( ollon- 1537 osv. ollone- 1537–c. 1580) (förr)
fläsk av ollonsvin. G1R 11: 242 (
1537).
För Gris-Tijonden får Prästen Ållon-Fläsk, när Ållon-år infalla, efter hvars och ens skiäliga godttycke. PH 1: 417 (
1723).
MLAGERLÖF (
1829) hos
WRANGEL TegnSläktm. 33. –
(1 a) OLLON-GÅNG. (
†)
om ollonbete. (Svinen) böra på skogarne uti Ollongång insläppas. BRUMMER 123 (
1789).
–
OLLON-GÄLD ( ollon- 1680 osv. ollone- 1538 –1558. Anm. Formen -gellet behandlas under ollone-gille) (förr)
avgift in natura l. i pänningar till kronan l. enskild markägare för svins bete i ollonskog. Här effter skall .., ther som ekeskogh eller bok är, gifves ållonegiäldh, hvart fempte svin. RA I. 1: 237 (
1538).
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående den så kallade Ollongäldens upphörande. SFS 1844,
nr 45, s. 3.
MÖLLER Jordbr. 43 (
1881).
Ssg:
–
ollongälds-pänningar, pl. (
förr)
ollongäld som erlades i pänningar. VetAH 1761,
s. 239.
–
OLLON-KAFFE (i sht förr) ekollonkaffe.
NF 4: 290 (
1880).
ÖDMAN Litet Till 258 (
1907,
1910;
om ä. förh.).
–
OLLON-KAKAO farm. kakaopulver som uppblandats med rostade o. malda ekollon. 2NF (
1914).
–
OLLON-SKAL (numera bl. tillf.) om fruktväggen som omger ollonets kärna (fröet).
MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791).
Ssg:
–
ollonskals-bägare. (
i vitter stil)
bägare i form av ett "ollonskal". ATTERBOM LÖ 2: 17 (
1827).
–
OLLON-SKAVEL (
†)
koll., om ollonen (ollonskörden) i en skog. LINNERHIELM 1Br. 109 (
1797). Jag
(var) ridandes till övre marken för att efterse .. tillståndet av ollonskavelen, varav ännu intet börjat falla.
LEIJONHUFVUD 2Männ. 191 (i handl. fr. 1799).
–
OLLON-SKOG ( ollon- 1552 osv. ollone- 1542–1736) [fsv. aldinskogher, aldina skogher]
(
numera sht arkaiserande)
skog av ollonbärande träd (där svin släppas på ollonbete); förr ofta med särskild tanke på ekskog, t. ex. i uttr. ollone- och bökeskogar; vanl. om ä. förh. G1R 14: 281 (
1542).
Att Chronones Ållone och Bökeskogar .. förwändas til nytta. RF 1634, 21.
Afgiften för svin, som i ollonskog släppas. MÖLLER Jordbr. 43 (
1881).
HEIDENSTAM Folkung. 2: 3 (
1907).
–
OLLON-SKRIKA f. l. r. [jfr t. eichelhäher o. det nylat. artnamnet Garrulus glandarius, båda med syftning på att fågeln livnär sig av ollon]
(
i vissa trakter)
nötskrika. LINNÉ Fauna nr 90 (
1761).
ERICSON Fågelkås. 1: 55 (
1906).
–
OLLON-SKÅL.
jfr ekollon-skål. Ållonskålarne på Ek och Bokträn. VetAH 1792,
s. 53.
–
OLLON-SOCKER kem. ekollonsocker.
NF 4: 290 (
1880).
–
OLLON-SVIN (
i sht om ä. förh.)
svin som går på ollonbete l. fodras med ollon. LMil. 2: 88 (
1687).
Svinkreaturen blifva af ollonbete mycket morska och vilda. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 160 (
1857).
KARLFELDT FlBell. 140 (
1918).
särsk. (
föga br.)
ss. okvädinsord, om person. Visb. 3: 400 (
1700).
ÖSTERGREN (
1933).
–
OLLON-TECKEN [efter t. eichel; jfr
SvLittT 1947, s. 18
(med avbildning)] (
†)
på äldre spelkort: figur föreställande ekollon. LIND (
1749;
under eicheln).
–
OLLON-TRÄD (
mera tillf.)
ollonbärande träd; särsk. a) (i sydvästra Finl.) om formen Quercus longepedunculata Lasch av trädet Qu. robur Lin., ek. BotN 1896,
s. 9.
[OLLON-TRÄD.ssg 2.b]
b) (
†)
till 1 b, i utvidgad anv. Ållon .., frukten af Ek, Bok, Annbok och Äkta Kastanie, hvilka träd jemte Hasseln benämnas Ållonträd. FRIES Ordb. 144 (
1870).
–
OLLON-VÄXT ( ollon- 1720. ollone- 1659) (†)
om tillgång på ollon. Mycken Ållonewäxt betyder .. starck Winter. Freund Alm. 1659, s. 7. STIERNMAN Riksd. 2365 (
1720).
–
OLLON-ÅR. om år med tanke på tillgången på ollon; äv. pregnant, om år med rik ollonskörd.
Gott, rikt, medelmåttigt ollonår. FörarbSvLag 7: 298 (
1692).
Hvart 4:de år blir gemenligen ollonår. DAHLMAN Humleg. 44 (
1748).
SkogsvT 1903,
s. 59.
B
(
†):
–
OLLONE-GILLE l.
-GÄLLE. (-gelle 1537–1542. -gellet, sg. best. 1537–1580. -gille 1539–1580) (†)
== ollon-gäld. G1R 11: 242 (
1537).
HH 20: 54 (
c.
1580).
–
OLLONE-LEGA [fsv. aldin legha]
utackordering av svin i annans ollonskog; jfr lega sbst.², 1. (Han skall undersöka) hure ållenelägen i thetta åhr tilgår. G1R 25: 562 (1555).