OM , prep. o adv. ; jfr anm. sp. 705):

– (I 1)OMFÅNGA, ( om- x. 1620–1695. um- (vm-) 1536–1668. vmb- 1604)

[jfr ä. d. mfange; av t. umfangen]

(†)

[OMFÅNGA.ssg 1]

1) omfatta, fånga, gripa; omsluta; vanl. bildl. Psalt. 73:4 (öv. 1536). Tu hafuer mit hiarta omfånghet, / för andra iungfrugher skön. Visb. 1.126 (c. 1620). The lyda doch intet rådh: / Ty mörkret haar them omfångit. Ps. 1695, 75: 3.

[OMFÅNGA.ssg 2]

2) i uttr. omfånga ngt för ngt, uppfatta ngt ss. ngt. HUru länge welen j dödelige Menniskior, vmfånga ett figurerat Moln för een Gudinna? STIERNHIELM Lycks. 3 (1650, 1668)

– (I 1)OMFÄGNA.

[fsv. umfäghna, sidoform till umfämna, omfamna; jfr famn]

(†) omfatta (ngn med vissa känslor o. d.). Visb. 3: 134 (1651). All faderlig och gunstig ynnest .., medh hvilken E:s Faderliga Högwyrdigheett mig alltijdh omfägnat haffwwer. VDAkt. 1674, nr 238.

– OMFÄNGE, n.?

[aveldn. av omfånga]

(†) omkrets, omfång. Om .. (barnaföderskan) trachtar med Wåld at urföra och utkrysta (varnets huvud), warder thet platt och uti Circumferensen och Omfänge wijdare och större. HOORN Jordg. 1:171 (1697).

– OMFÄRD. 1= till I 2 a: förhållandet att gå runt omkring ngt. a)

[fsv. umfärdh]

(i fråga om forntida l. medeltida förh.) vid överlåtelse av jord enligt västgötsk l. värmländsk rätt förekommande handling bestående i att mottagaren o. överlåtaren jämte vissa andra personer gingo runt omkring de ägorr som skulle överlåtas. Sv FmT 1:250 (1872). SvFolket 2:270 (1938).

[OMFÄRD.ssg 2.b]

b) (†) i annan anvv. Därefter steg .. (Muhammed) af hästen och gjorde enligt gammal pilgrimssed sju omfärder kring den fyrkantiga stenhög, hvarpå den svarta stenen .. befann sig. RYDBERG KultFörel. 4:396 (1887).

[OMFÄRD.ssg 2]

2) (†) till I 2 b: färd runt om i l. i böjd bana genom ett område; rundresa; jfr kringfärd. Tå sadhe Herren til satan, Hwadhan kommer tu? .. Ifrå minne omferd, ther iagh haffuer draghet kring om hela landet. L PETRI Job 1.7 (1563). RYDBERG Myt. 1:522 (1886).

– (III 7)OMFÄRGA, v., -ning. färga (ngt) på nytt (på annat sätt); ge (ngt) en annan färg; färga om (ngt); äv. bildl. GripshInvent. 26/5 ((1547). Omfärgning av gardiner. SAHLIN SkånFärg. 76 (1928). Ehuru .. (Strindberg) skriver med deras gemensamma brevväxling framför sig, omfärgar hans fantasi allting i svart. 3 SAH 50:344 (1940).

– (III 7)OMFÖDA, v., -else. bildl.: pånyttföda (ngn), ge (ngn l. ngt) nytt liv, förvandla l. omvandla (ngn l. ngt); numera bl. gg (i religiöst spr.) i pass.o. ss. vbalsbst. PLANGERMANNUS Visit. 166 (1605). Johannis dop .. omfödde menniskiona til Gudz barn. SWEDBERG SabbRo 223 (1690, 1710) Människan .. kan omöjligt ingå i himmelen eller omfödas till ett himmelskt sinnelag och hjerta, utan att (osv.). KyrkohÅ 1910, s. 192 (1818). RUDIN 2 Evigh. 1.235 (1880, 1887: omfödelse).

– (III 7)OMFÖDERSKA. (i fackspr.) om kvinna som föder (l. skall föda) barn för andra, tredje osv. gången; omtsatt: förstförderska. Hos dem som haft barn förut eller, om jag såå får kalla dem, omföderskor. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 2.24 (1837). ESSEN-MÖLLER KvinnlUnderl. 90 (1932).