OMKASTA om³~kas²ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o. ); -ARE (se avledn.); jfr OMKAST. ( om-1560 osv. um- (vm-) 1526) (i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 705. – jfr KASTA OM)

[OMKASTA 1]

1) (†) i p. pf., om ngt höljande l. skylande: kastad l. svept om (ngn l. ngt); jfr OM prep. o. adv. I 1, III 1. (De voro) ehlt uti pantzer klädde och utanpå gröna attlask-råckar så neglegeant omkastade, att heela högra axlen och sijdan syntes. KKD 5:217 (1711). AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2:82 1856; i bild). 2) (†) kasta (ngt) hit o. dit l. så att det utför en kretsformig rörelse; äv. bildl.; jfr OM prep. o. adv. III 2 b. Den, som omkastas i verlden, bör kunna utstå godt och ondt. DALIN Vitt. 4:15 (c. 1730). (Hålet i bärget) har blifvit giordt af någon lös sten, som derinne blifvit omkastad af vågorne. DENS. hist. 1.8 (1747). 3) (numera föga br.) vända (ngt) åt annat (särsk. motsatt9 håll l. på andra (motsatta) sidan o. upp o. end; förr äv. intr.: vända sig åt annat håll l. i annan riktning; jfr OM prep. o. adv. III 4 a. I thet Hans Furstelige Nådhe sin hest umkastade, bleff ehsten skuthen. G1R 22.472 (1551). Då bjelken var omkastad, fanns han skadad på undra sidan. MURBERG FörslSAOB (1791). Slutligen beströs.. (fåglarna) emd litet mjöl och fint stötta enbär, omkastas några gånger samt anröttas med en klar sauce. SJÖBERG Singstock 117 (1832). Omkastar hästen, lät vara åt höger, så 8osv.). EHRENGRANAT Ridsk. II. 1.61 (1836). Lämpligast begagnas hövändaren till omkastning af gräset, då det är halftorrt. ARRHENIUS Jordbr. 3: 183. (1861). (†) Wij leggiom hestomen betzl j munnen, så ath the lydha oss, och vmkastom theras hela krop. Jak. 3: 3 (NT 1526). – särsk. (†) i uttr. bära sitt gevär omkastat, vära sitt gevär upp o. end (med fattning om gevärspipan); med omkastat gevär, med geväret upp o. ned. HC11H 7:138 (1676). WRANGEL Tact. 48 (1752). 4) tekn. med avs. på apparat(del), elektrisk ström o. d.: (hastigt) vända i annan (motsatt) riktning; äv. övergående i bet. 7: ändra (en maskins o.d. rörelse- l. rotationsriktning); jfr OM prep. o. adv. III 4 a. FOCK 1 Fys. 620 (1855). Då tåget .. passerade .. befans .. vexeln omkastad och lokomotivet löpte in på sidospåret. VL 1894, nr 236, s. 2. 2 UB 9:666 (1906). 5) bringa (gnt) att falla l. störta omkull, kullkasta (ngt); numera bl. ngn gg bildl.: förr äv. refl.: gå under o. d.; jfr OM prep. o. adv. III 4 a. Sanferdighe leppar bestå ewinneliga, men en falsk tunga vmkastar sich med hast. SalOrdspr. 12:19 (öv. 1536; Bib. 1541: beståår icke lenge). Han försetter berghen förr än the thet förnimma, hwilken (dvs. vilka) han j sinne wredhe vmkastar. Job 9: 5 (Bib. 1541; bib. 1917: omstörtar). En mur med rektangelformig profil har tillräcklig stabilitet mot en kraft, som vill omkasta densamma, när dess bredd är en tredjedel af höjden. ROTHSTEIN Byggn. 284 (1857). Är det sant .., att du längtansfullt väntar min dödsstund för att gå omkasta mina dagars och nätters verk? HEIDENSTAM karol. 2:244 (1898). 6) (numera bl. mera tillf) (plötsligt) ändra (ngts) läge l. lägeförhållandet mellan (ngts) beståndsdelar l. enheter; kasta (gnt) i oordning l. om vartannat l. huller om buller; jfr OM prep. o. adv. III 4 b, 5. Vid palats-takets (på Assurbanipals palats) nedstörtande hafva naturligtvis de hyllro, på hvilka .. (lertavlorna) antagligen varit lagda, krossats och dokumentera omkastats. UVTF 12:86 (1875). kalk-lagret bragtes .. ur jemnvigt, så att .. delar deraf omkastades i det läge, hvaruti de nu befinna sig. BERGMAN GotlSkildr. 328 (1882). AtlFinl. 3:12 (1899). 7) i utvidgad l. bildl. anv. av 3 o. 6, med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt; särsk.: låta (olika saker) byta plats (o. komma i oriktig ordningsföljd i förhållande till varandra l. i en ordningsföljd som icke är den normala l. vanliga); på detta sätt rubba (en ordningsföljd); (plötsligt) förändra (ngt, särsk. så att det förvandlas till sin motsats l. så att dess förhållanden bli motsatta de förutvarande). EMPORAGRIUS Cat. A 2 b (1669). Wi få icke, ei heller kunna wi vmkasta gudz ordning. SWEDBERG Cat. 501 (1709). Undersats och Sutsats .. kunna (i den disjunktiva slutledningen) omkastas. SNELLMAN ElCurs 2:115 (1840). Reduktioner, osm omkastat alla förmögenhetsförhållanden i landet. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2:Föret. 1 (1856). (Skrivfel bestående i) uteglömda eller omkastade bokstäfver och ord. LUNDELL Rättstafn. 104 (1886). Den 1 november 1796 omkastades rollerna. Oxenstierna återinsattes i sitt ämbete, och Reuterholm sjönk inom kort i fullkomlig onåd. LAMM Oxenst. 324 (1911). – särsk. a) (†) i uttr. omkasta med ngn, ändra ngns förhållanden (till det motsatta). Men Gudh haffuer doch medh them sielff omkastat, och mitt j största mishopningen, haffuer han them lijffuet och ehlsan igen giffuit. PPGOTHUS Und. Ii 2 b (1590).

[OMKASTA 7.b]

b) (†) ) med avs. på åg o. d.: komma att gå i annan (motsatt) riktning, (grundligt) förändra. Tu kan säya, at een högh och öfwernaturligh orsaak.. hafwer hans (dvvs. Paulus') hugh och sinne omkastat. SYLVIUS mornay 680 (1674). c) (†) refl.: ändra sig, förändras; slå om. Troo eÿ för venner alla, / som sig till eder holla, /mädan alting väll tillståår, / men vell sig löckan omkastha, / huilcka tå äre trofasta, / J snarligha vetha fåå. Visb. 1.285 (c. 1620). Om wij vthi wåra siukdomar hafwa så stoort förstånd behållit, at wij kunna känna, huruledes the sigh förandra och omkasta, at Pulszen slår hastigt ellr långsamt .., så kunna wij (osv.). SYLVIUS Mornay 287 (1674). 8) lant. med avs. på spannmål, dels (numera knappast br.): omskovla (spannmål) för att vädra o. torka den o. d., dels (i sht förr): på nytt "kasta" (spannmål) för att rena den; jfr OM, prep. o. adv. III 5,+ samt KASTA, v. I 1 e α, β. Tilsyare beställes, som Sädhen haffwa i Förwarning, och lata Omkastan i rettan tidh, På thz hon icke förderffwas. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 745 (1628). Att iag intet fick så vädra och omkasta säden som hon i då varande heta och trängsel nödigt fordrade. VDAkt. 1699, nr 683. Omkastad säd, rog, hafre. MURBERG FörslSAOB (1791).