OPERA ω⁴pera, stundom ³⁰², vard. äv. ω⁴pra, stundom ³² r. l. f. (HH XVIII. 2: 70 (1690) osv.) ((†) n.
SvBrIt. 1: 15 (
c. 1700),
CRUSENSTOLPE Tess. 1: 170 (
1847) );
best. -an ((†)
= (HH XVIII.
2: 69 (
1690) ,
TRIEWALD Förel. 1: 170 (
1728,
1735))); pl.
-or (
MURBERG FörslSAOB (
1791) osv.) ((†)
= (DAHL- BERG Dagb. 62 (
c. 1660;
uppl. 1912));
-ar Missförståndet 36 (
1740) ,
HovförtärSthm 1757, s. 2936;
-as MoB 1: 220 (
1771) ,
KELLGREN (SVS) 6:61 (
1776) ;
-er PALMSTEDT Res. 69 (
1779) ). Anm. Ordet användes ofta, med mer l. mindre regelrätt utländsk stavning o. i regel utan böjning, i vissa inlånade internationella termer, t. ex. fr.
opéra comique, komisk opera
(BELL- MAN (BellmS) 6: 1 (
1766) ,
SvUppslB (
1934) ), it.
opera buffa, komisk opera (
ConvLex. 3: 112(
1824),
SvUppslB (
1934)), it.
opera seria, allvarlig, "stor" opera (
ConvLex. 3: 113 (
1824),
SvUppslB (
1934) ).
( opera c. 1660 osv. opra 1810 (: opra.chörer) – 1899) [jfr t.
oper, eng.
opera, fr.
opéra; av it.
opera (eg. elliptiskt för
opera in l.
per musica l. dyl., musikvärk), av lat.
opera, värk, pl. av
opus (se
OPUS). – Jfr
OPERETT]
[OPERA 1]
1) teaterpjäs med genomförd, enhetlig hand- ling, vars ordpartier (helt l. till största delen) sjungas l. reciteras till orkesterackompanjemang o. i vilken musiken utgör den väsentligaste delen; motsatt dels: talpjäs, dels: operett (i dess moderna utformning), sångspel, revy o. d.; ofta med särskild tanke på det sceniska framförandet, övergående i bet.: operaföreställning. Ge, spela, uppföra en opera. Wij .. besåge .. (i Venedig) både.. carnavaln, som och dee härrlige opera eller siungande commedierna. DAHLBERG Dagb. 62 (
c. 1660; uppl.
1912).
Efter Måltijden wardt en artig Opera spelat med träffelige decorationer, machiner, musique, masquerade och Balletter. STENBOCK Glädiesp. A 2 a (1701).
Operas gifvas tre gånger i veckan, söndag, tisdag och fredag. MoB 1:220(1771).
Resande (som besöka operaföreställningar i Wien) .. hafva förundrat sig, at under en hel Opera icke höra en enda falsk ton, et enda förhastadt stråk (osv.). GT 1788,
nr 26, s. 2.
Fidelio, opera i 2 akter, mu- siken af Beethoven. BEsKoW Theat. 1832,
s. 6.
SvDÅb, 25: 161 (1948). jfr
BUFFA-,
KOLORATUR-,
RENÄSSANS-,
SPEL-,
TRAGEDI-OPERA m. fl. – särsk.
[OPERA 1.a]
a) teat. , teat.-hist. i vissa (i sht förr använda) beteckningar för olika slag av Operor, t. ex. stor opera, opera med allvarligt, lieroiskt l. tragiskt innehåll o. helt utan taldialog; komisk opera, opera med lätt, skämtsamt innehåll o. ofta med taldialog, i fråga om nutida förh. ungefär motsv.: operett. ENVALLSSON (
1802).
ReglKTheat. 1834,
s. 15.
NORLIND AMusH 449 (
1921).
[OPERA 1.b]
b) om den speciella konstart som representeras av operor. MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791).
Den theatraliska stilens triumf är Operan. MANKELL Lb. 156(
1835).
JEANSON (o. RABE) 1:112(
1927).
[OPERA 1.c]
c) (
†)
övergående i bet.: operabesök. Missförståndet 36 (
1740).
Jag menar ej, at du skal hålla räkning öfver de skillingar och marker, hvarmed du betalar Hyrkuskar, Operor o. s.v. HASSELROTH Campe 268 (
1794).
[OPERA 1.d]
d) om byggnad l. lokal för upp. förande av operor; ofta med tanke väsent- ligen på operaföreställningen, särsk. i uttr. gå på (förr äv. i) operan. HUMBLA Lander. 68 (1740: i). Ett par dagar efter representationsförslagets afgörande gafs Gustaf Vasa på operan.
DE GEER Minn. 2: 20 (
1892).
Jag skulle gå på operan. WÄGNER Norrt. 117 (
1908).
[OPERA 1.e]
e) om institution som har hand om uppförandet av operor. Kungliga Operan, inofficiell benämning på Kungl.
Teatern. Han debuterade vid operan vid tjugofem års ålder. Hon är vid operan. HH XVIII. 2:69 (
1690).
Pensions-Staten för Operan. AdP 1809,
IV. 2:664. Statisten vid Kungliga Operan, Berggren. ANDERSSON VarfBlom. 141 (
1947).
[OPERA 2]
2) (
†)
spelt. förhållandet att en spelare i spelet komet (se d. o. 3) får alla stick; jfr STOR-SLAM. HbiblSällsk. 1: 285 (
1839).
Ssgr (till
1):
–
OPERA-ARTAD,
p. adj. som har karaktären av l. liknar en opera (l. en operas); jfr -mässig. VALENTIN Musikh. 2:108(1901) .
–
OPERA-ARTIST.
teaterartist som spelar l. är speciellt ut- bildad för att spela opera. 2NF 17: 984 (
1912).
–
(1 d) OPERA-BAL;
pl. -er. bal som hålles i en operas loka- ler.
–
OPERA-BALETT.
[OPERA-BALETT.ssg 1]
1) balett inlagd i en opera. [OPERA-BALETT.ssg 2]
2) (
förr)
balett (se d. o. 1, [OPERA-BALETT.ssg 2]
2) avsedd att framföras självständigt (utan sainband med opera); äv. om sångspel i vilket dansen utgjorde en väsentlig l. huvudsaklig beståndsdel. När Stjernhjelm sammanskref sina opera-balletter. ENVALLSSON 232 (
1802).
NORLIND AMusH 281 (
1921).
[OPERA-BALETT.ssg 3]
3) balettrupp knuten till en opera; särsk. i sg. best., ss. benämning på den balettrupp som är knuten till Kungl. Teatern (Operan) i Stockholm.
–
OPERA-BITEN,
p. adj. (
vard.)
som har ett mycket stort in- tresse för opera. GHT 1935,
nr 269, s. 3.
–
OPERA-BUFFA.
[av it. opera buffa]
teat. komisk opera, "opera buffa", buffa. MoB 2:173(1798).
– (jfr
1 d)
OPERA-BYGGNAD. konkret.
BtRiksdP 1892,
I. 1: nr 37, s. 1.
–
OPERA-DAM. (
†)
kvinnlig operaartist; jfr -dan- sös, -flicka, -sångerska. SP 1779,
s. 455.
BLANCHE Bild. 1: 215 (
1863).
–
OPERA-DANSÖR.
[jfr t. operntänzer, eng. opera-dancer]
balettdansör i operabalett. 3 SAH XLVII. 2: 156 (
1838).
–
OPERA-DANSÖS.
[jfr t. opern- tänzerin]
jfr -dansör. KEXÉL 1:43 (
1776).
–
OPERA-DEBUT. ngns debut ss. operaartist (särsk.
-sångare l.
-sångerska).
GHT 1907,
nr 66, s. 5.
–
(1 d) OPERA-DIKE(T). (
vard.)
om den fördjupning omedelbart framför scenen där orkestern har sin plats ("orkester. diket") på en opera. SvD(A) 1924,
nr 97, s. 8.
–
OPERA-FLICKA,
f. [jfr eng. opera girl]
(
†)
balettfiicka i operabalett. KELLGREN (SVS) 6:70 (
1777).
PolyfemI. 5: 2 (
1810) .
–
OPERA-FÖRFATTARE.
författare till operalibrett. LINDFORS (
1824).
–
OPERA-GEST.
operamässig gest. ÖBERG Makt. 1: 42 (
1906).
Varje tom operagest är bannlyst (i hennes spel). SvD(A) 1933,
nr 88, s. 8.
–
OPERA-GLAS.
[jfr t. opernglas, eng. opera-glass]
(
†)
== -kikare 1. DA 1793,
nr 285, s. 4.
–
OPERA-HATT,
[jfr eng. opera. hat]
(
†)
hatt, särskilt avsedd för bruk vid opera- besök; äv.: chapeau-claque. VeckoskrFrunt. 1824, s. 312
(om damhatt). BJÖRKMAN (
1889;
om chapeauclaque).
– (jfr
1 d)
OPERA-HUS.
[jfr t. opernhaus, eng. opera-house]
teaterbyggnad för uppförande av operor. PALMSTEDT Res. 47 (
1778).
–
(1 d) OPERA-KAFÉ.
kafé l. restaurang som står i nära samband med en operabyggnad; särsk. om dylikt etablissemang beläget inom byggnaden. STURZEN-BECKER 2:143 (1861).
–
(1 e) OPERA-KAMRER.
kamrer (o. ekonomiin- spektör) vid opera. RUNEMARK VägvSthm 17(
1790).
–
(1 e) OPERA-KANSLI.
en operas kontor l. kansli. –
OPERA-KAPPA.
[jfr eng. opera-cloak]
(
förr)
ett slags finare kappa, särskilt avsedd för bruk vid operabesök, elegant "aftonkappa". Iduna 1865,
s. 10.
BJÖRKMAN (
1889).
–
OPERA-KIKARE,
r. l. m. [jfr t. operngucker]
[OPERA-KIKARE.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
teaterkikare. DA 1825,
nr 29, s. 2.
LUNDGREN MålAnt. 1: 104(
1870) .
ÖSTERGREN (
1934).
[OPERA-KIKARE.ssg 2]
2) (
†)
Operakikare .. Ett slags kikare, hvarigenom man kan beskåda andra föremål än dem, på hvilka perspektivet synes vara riktadt. DALIN (
1853).
–
OPERA-KLASS.
särskild avdelning vid Musikhögskolan för utbildning i operasång. Dess- utom fick jag nu tillträde till operaklass. ACKTÉ Minn. 1: 51 (
1925).
–
OPERA-KOMIK,
r. l. f.; best. -en; pl. -er. [av fr. opéra.comique]
(
†)
komisk Opera. Journ- LTh. 1812,
nr 58, s. 1.
Repertoiren bestod af opera- comiquer och vådeviller. FREDLUND Dahlgren 21 (
1903).
–
OPERA-KOMPONIST.
[jfr t. opernkomponist!]
(
numera mindre br.)
= -kompositör. ATTERBOM Minn. 310(
1818).
NF 3:356(1879) .
–
OPERA-KOMPOSITÖR.
person som komponerar operamusik. SvT 1852,
nr 16, s. 2.
–
(1 e) OPERA-KONTOR.
== -kansli. SP 1787,
nr 2, s. 3.
–
(1 d)-KÄLLARE(N). särsk.
benämning på en restau- rang i operabyggnaden i Sthm. Kongl. Opera- Källaren. PT 1791,
nr 38, s. 6.
WÄGNER Norrt. 20 (
1908).
–
OPERA-KÖR,
r. l. m. kör som är knuten till en opera med uppgift att sjunga operornas kör- partier. JournLTh. 1810,
s. 943.
–
(1 e) OPERA-LEDNING.
konkret, om de personer som utöva ledningen för en opera. SvD(A) 1921,
nr 27, s. 3.
–
OPERA-LIBRETTIST.
författare till operalibrett(er). –
OPERA-LITTERATUR.
samman- fattande, om beståndet av operor (över huvud l. från en viss tid l. ett visst land o. d.). JOSEPH- SON Teaterregie 38 (
1892).
SvD(A) 1930,
nr 268, s. 14.
–
OPERA-MUSIK.
[jfr t. opernmusik]
om musiken till en opera l. om musikstycke som ingår däri; äv. om dylik musik ss. en särskild konstart. HAMMARSKÖLD SvVitt. 2: 98 (
1819).
–
OPERA-MÄSSIG.
[jfr t. opern- mässig]
som har karaktären av en opera; som liknar en opera(s) l. är av den art som (ofta) förekommer l. framställes i operor; ofta nedsättande, särsk. betecknande ngt ss. en aning uppstyltat l. löjligt l. värklighetsfrämmande. HAMMARSKÖLD SvVitt. 2: 18 (
1819).
Den operamässiga komedien. NF 4: 1476 (
1881).
(G. III) gick ombord på sin flotta med operamässig ståt. TEGNÉR Armfelt 1: 216 (
1883).
SANTESSON Atterbomst. 168 (
1932).
–
OPERA-PARODI.
parodi på opera (l. operasång o. d.); parodisk opera. EICHHORN Stud. 2: 221 (
1872).
Operaparodierna fingo många efterföljare .. (bl. a.) Cornevilles klockor. NoK 124: 179 (
1935).
–
OPERA-POESI. (
†)
sammanfattande, om den litteratur som utgöres av operalibretter; äv. om denna lit- teratur betraktad ss. en särskild konstart. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 286 (
1818).
NDA 1861,
nr 277, s. 2.
–
OPERA-RÖST.
som läm- par sig för operasång.
–
(1 d) OPERA-SALONG.
om teatersalongen i en operabyggnad. ALMQVIST DrJ 90 (
1834).
–
OPERA-SCEN.
[jfr t. opernszene]
[OPERA-SCEN.ssg 1]
1) scen ur en opera. [OPERA-SCEN.ssg 2]
2) till 1d: en operas scen; ofta metonymiskt för: opera. LUNDIN NSthm 303 (
1888). Ingen operascen i Europa hade måhända bättre
(sångkrafter) än dem, den svenska scenen ägde år (
1867).
HELLANDER Teat. 65 (
1898).
–
OPERA-SKALD. (
numera knappast br.)
författare till operalibrett(er). HAMMARSKÖLD SvVitt. 1:354 (
1818).
Frey 1841,
s. 342.
–
OPERA-SKOLA,
r. l. f. [jfr t. opernschule]
skola för utbildning i operasång; i fråga om sv. förh. särsk. dels (förr) om dylik skola l. av- delning knuten till Musikaliska akademien (jfr -klass), dels om dylik skola knuten till Kungl. Teatern (Operan). AB 1899,
nr 146, s. 2.
2NF 37: 855 (
1925).
–
(1 e) OPERA-SKRÄDDARE. (
förr)
skräddare som sydde teaterkläder åt en opera. DA 1793,
nr 3, s. 4.
–
(1 e) OPERA-STAT.
ekonomisk stat för en opera. FLINTBERG Lagf. 4: 908 (
1801).
–
OPERA-STIL.
stil som är utmärkande för en opera l. för operaspel, opera- mässig stil. LJUNGGREN Est. 1: 152 (
1856) .
–
OPERA-STJÄRNA,
f.||(ig.). (vard.) om framstående opera- artist, särsk. -sångare l. (i sht) -sångerska. HEDENSTIERNA Jönsson 233 (1894).
–
OPERA-STYCKE. (
numera knappast br.)
[OPERA-STYCKE.ssg 1]
1) opera. ENVALLSSON 233 (
1802).
[OPERA-STYCKE.ssg 2]
2) sångstycke ur en opera. CRUSENSTOLPE Tess. 3: 109 (
1847).
–
(1 e) OPERA-STYRELSE.
konkret, om en operas styrelse. SvD(A) 1919,
nr 149, s. 5.
–
OPERA-SUJETT.
sujett vid en opera. Heimdall 1832,
s. 64.
–
OPERA-SVENSKA,
r. l. f. (
†)
om svenskt språk med det speciella uttal som förekommer vid opera- sång. LINDGREN MusSt. 116 (
1896).
PT 1902,
nr 97 A,
s. 3.
–
OPERA-SÅNG.
[jfr eng. opera-song]
(det speciella slag av) sång (särsk. solosång) som förekommer i en opera,
–
OPERA-SÅNGARE.
[jfr t. opernsänger, eng. opera-singer]
sångare som sjunger i en opera, särsk. de solomässiga partierna i operan (mot- satt: korist), l. som är utbildad för dylik sång. VOGLER 1Lect. 5 (
1799).
SvStatskal. 1939,
s. 863.
–
OPERA-SÅNGERSKA.
[jfr t. opernsängerin]
jfr -sångare. VOGLER 1Lect. 5 (
1799).
Vem är det? 1947, s. 831.
–
OPERA-SÄLLSKAP ~⁰² l. ~²⁰ konkret, om teatertrupp som spelar opera. Snällp. 1848,
nr 2, s. 3.
–
OPERA-SÄSONG.
[jfr t. opernsaison]
om den del av året då det spelas opera på en ort. LUNDELL (
1893).
– (jfr
1 d,
e)
OPERA-TEATER. (
i sht i fråga om ä. förh.)
teater på vilken det spelas opera, opera; äv. om dylik teater ss. institution. SP 1792,
nr 5, s. 4.
På Kongl. Opera-Theatern upföres .. den 16 Jan. .. Spela- ren .. af Regnard. DA 1793,
nr 11, s. 2.
JOSEPHSON Teaterregie is (1892).