© Svenska Akademien. SAOB spalt: O1038; tryckår: 1950
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
OPERETT ω¹perät⁴ l. ωp¹-, äv. op¹-, vard. äv. ωprät⁴ l. op-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. ( oper- 1792 osv. opr- 1885–1904, -ett (-ätt) 1802 osv. -ette 1792–1832)
[jfr t. operette, eng. operetta, fr. opérette; av it. operetta, diminutivum av opera (se OPERA)]
[OPERETT 0]
mer l. mindre operamässig musik- pjäs med genomförd, enhetlig handling o. med komiskt, burleskt, sentimentalt l. romantiskt innehåll, i allm. med talad dialog o. vanl. med enklare, lättare musik än i operan; urspr. om en (og. kort) komisk opera (särsk. med taldialog); äv. om den speciella konstart som representeras av dylika teaterpjäser; motsatt dels: talpjäs, dels: opera, sångspel, revy. Spela operett. Ge, spela, uppföra en operett. På Svenska Comiska Theatern. I morgon Onsdag .. gifves: Bajocco och Serpilla, Operette i S Acter. SP 1792, nr 2, s. 3. Det hade (på 1870-talet) kommit en ny tid – den muntra, frivola operettens. HELLANDER Teat. 186 (1898). Franz Lehárs operett "Den glada änkan". SvD(A) 1907, nr 22, s. 6. WRANGEL Dikten 278 (1912). – j fr FARS-, WIENER-OPERETT.
Ssgr:
OPERETT-AKTIG, adj. som har karak- tären av operett; Som liknar en operett l. så- dant son, förekommer 1 operetter; ofta ngt nedsättande, särsk. betecknande ngt ss. en aning uppstyltat l. löjligt l. värklighetsfrämmande. HEIDENSTAM Tank. 176(1899) , Ett myller av rövare med operettaktigt utseende. JENSEN Benson IpsR 87 (1925).
OPERETT-ARTIST. teaterartist som spelar operett. VALLENTIN London 212 (1912).
OPERETT-BITEN, p. adj. (vard.) som har ett mycket stort intresse för operett. SvD(A) 1931, nr 80, s. 9.
OPERETT-DANSÖS. dansös som dansar i baletten vid en operetteater.
OPERETT-DIVA. framstående ope. rettskådespelerska. VALLENTIN London 212 (1912).
OPERETT-FILM. musikfilm med musik o. innehåll från en operett l. motsvarande en operetts. BARTHEL Colón 166 (1932).
OPERETT-FÖRESTÄLLNING ~⁰⁰²⁰.
OPERETT-GREVE. jfr -kung. LUNDEGÅRD Prins. 135 (1889).
OPERETT-KOMPOSITÖR. kompositör som skriver operettmusik.
OPERETT-KUNG. kung i en operett; operettaktig kung. 2NF 18: 489 (1912).
OPERETT-LAND. operettaktigt land. SDS 1904, nr 343 B, s. 1
OPERETT-LIBRETT(O). librett till en operett.
OPERETT-MELODI. melodi som ingår i en operett. BJÖRKMAN (1889).
OPERETT-MUSIK.
OPERETT-MÄSSIG. operettaktig. TAMM AvlÄndAdj. 44(1899). SvD(A) 1928, nr 220, s. 6.
OPERETT-POTPURRI. potpurri av melodier l. sånger ur en operett l. ur olika operetter. VALLENTIN London 142(1912).
OPERETT-PRINS. jfr -kung. BUERGEL Goodwin HHögh. 24 (1925).
OPERETT-SCEN.
[OPERETT-SCEN.ssg 1]
1) om scenen på en operetteater; ofta metonymiskt för: operetteater. LAURIN 2Minn. 154 (1930).
[OPERETT-SCEN.ssg 2]
2) scen i l. ur en operett.
OPERETT-SKÅDESPELARE ~⁰⁰²⁰⁰. jfr -artist.
OPERETT-SKÅDESPELERSKA ~⁰⁰²⁰⁰. jfr -artist.
OPERETT-STJÄRNA, f.||(ig.). (vard.) framstående operettskådespelare l. (vanl.) operettskådespelerska. DAHLGREN Lyr. 80 (1913) .
OPERETT-SÅNGARE. jfr -artist.
OPERETT-SÅNGERSKA. jfr -artist. LUNDIN NSthm 291 (1888).
OPERETT-SÄLLSKAP ~⁰² l. ~²⁰. teatersällskap som spelar operett.
OPERETT-TEATER. teater på vilken det spelas operett; äv. om dylik teater ss. institution. DAHLGREN Theatr. 89 (1866) .
OPERETT-TEXT. == -librett(o).
OPERETT-TRUPP. == -sällskap. MÖRNE Katz VitMänn. 32 (1928).
OPERETT-VISA, r. l. f. visa som ingår i en operett. LAURIN Kvinnolynn. 66 (1916).