[fsv. ormber, orm, kryp, visst slags utslag; jfr sv. dial. orm, orm, mask; jfr äv. d. orm, isl. ormr, got. waúrms, fht. o. t. wurm (jfr VURM), feng. wyrm, eng. worm; besläktat med lat. vermis, mask, gr. ϱ῾όμος, trämask]
).
).
. jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
[efter lat. (
).
). Han är illistig som en orm. Mont-Louis
).
).
).
).
).
).
). jfr
).
).
).
särsk. om visst läkemedel som antogs vara berett av en vit orm.
).
).
).
anv. av 1 (jfr
). – särsk.
, om djävulen (i orm- gestalt) som (enl.
).
).
).
).
).
).
l. om ngt som oroar l. fräter sinnet o. d.
).
).
).
).
).
). En orm har han varit emot mig.
).
). (
).
).
).
.
).
).
).
.
.
[efter lat. anguis l. gr. ὄφις]
, benämning på en stjärnbild till- hörande norra hemisfären, Serpens.
).
).
; om "drake"). Crocodilen, en Orm i fioden Nilo uti Ægypten.
).
).
). jfr
m. fl.
: då bliva kryp, smådjur och maskar hennes lott). Getingen är den värsta orm, Som i verlden är.
).
Bih. (
). – jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
) . jfr
.
Ssgr (i allm. till
1):
A
–
ORM-ART.
( orm- 1807 osv. orma- 1647--c. 1750) 1) till 1: art l. slag av orm. GRAVANDER Buffon 4: 146 (1807). FoFl. 1934, s. 253 [ORM-ART.ssg 2]
2) (
†)
till 2 c; bildl.: egenskap l. karaktär som är utmärkande för ormar. Arfsyndens djupa förderf, som vill med sin ormaart draga oss till helfvetit. MURBECK CatArb. 1: 727 (c. 1750).
[ORM-ART.ssg 3]
3) (
†)
bildl.: ondskefullt l. fördärvat släkte, "huggormars avföda"; jfr orm 2 a. O hwad för en slem orma-aart oc huggorma faseliga sädh? MURÆUS Arndt 1: 14 (
1647).
–
ORM-AVFÖDA.
(orm. 1852. orma- 1755) [jfr Mat.
3: 7 (NT 1526)] (†) ormyngel. SCHULTZE Ordb. 1229 (
c. 1755).
ÖoL 410 (1852). –
ORM-AX.
gräset Parapholis Strigosa (Dum.) Hubb. FRIES BotUtfl. 3: 227 (
1864).
AUERBACH (
1913).
Ssg:
–
ormax-släkte(t).
bot. grässläktet Lepturus R. Br ArkBot. II. 1: 80 (
1904).
–
ORM-BESVÄRJARE. (
†)
ormtjusare. Syr. 12: 13 (öv. 1536;
Bib. 1541: beswäriare;
Apokr. 1921: ormtjusare).
–
ORM-BETT.
( orm- 1738 osv. orma- 1582–1934) [fsv. ormbit, orma bit, orms bit]
bett (se d. o. 2) av orm; äv. om sår framkallat gm bett av orm; jfr bett 3. Medh Origano, Isop och Honing förmängdt, är
(salt).. gott för Ormabett.
FORSIUS Min. 18 (c. 1613). Tag hvit måssa och Libbsticka, bulta det emellan stenar, och lägg på
orm-bettet, så hielper det.
WARG 730 (
1755).
RICKSON G Vänn. 27 (
1930). särsk. bildl. Läkedom emoot .. syndennes och dödzens ormabet.
PERICI Musæus 2: 134 a (
1582). 3SAH
12: 372 (
1897;
om illvillig kritik).
– (jfr
1 e)
ORM-BILD.
WIKFORSS 2: 508 (
1804).
FoF 1925,
s. 26.
–
ORM-BITEN,
p. adj. [fsv. ormbitin]
biten av en (giftig) orm l. (giftiga) ormar. VetAH 1748,
s. 235.
–
ORM-BLECK,
se [file:O1301] bläck.
–
ORM-BLICK. (
i sht i vitter stil)
ondskefull blick; jfr orm 2. TOPELIUS Vint.l. 2: 395 (
1860,
1880).
En så hatfull och giftig ormblick, som glödde ur hans ögon, bar jag väl aldrig sett från mänskliga ögon. SJÖSTEDT Storv. 435 (
1911).
–
ORM-BLOMMA,
r. l. f. den till orkidéerna hörande växten Listera ovata (Lin.) R. Br., tvåblad; an- träffat bl. i pl. VetAH 1806, s. 69
(fr. Gotl.). –
ORM-BLÄCK.
( orm- 1639–1893. orma- 1538–1690 (: Ormablekz- Root). orme- c. 1635–1739. -bleck 1538–1893. -bleeck 1638. -blek 1640–1690 (: Ormablekz-Root)) [jfr bläck, sbst.³]
ormbunken Dryopteris filix mas (Lin.) Schott (Polystichum filix mas (Lin.) Roth), träjon; äv. om ormbunken Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken. VarRerV 57 (
1538).
GHT 1893,
nr 178, s. 3.
Ssg:
–
ormabläcks-rot. (
†)
RÅLAMB 13: 194 (
1690).
–
ORM-BO,
n. ( orm- 1804 osv. orma- 1880–1916. orme- 1736) [ORM-BO.ssg 1]
1) till 1, om ormars näste; jfr bo, sbst.¹ 8; äv. om samlingen av ormar i ett ormbo. BROOCMAN Hush. 3: 14 (
1736).
Olympia, där ruinfälten voro ett enda ödle- och ormbo. FoFl. 1909,
s. 218.
[ORM-BO.ssg 2]
2) bildl.; jfr orm 2 c. Svartsjukan .. förvandlar hjertat till ett ormbo, ur hvilket tusen giftiga gaddar framsticka. RYDBERG Ath. 331 (
1859).
MÅNSSON Rättf. 1: 307 (
1916).
–
ORM-BRÄKEN. (
numera knappast br.)
[ORM-BRÄKEN.ssg 1]
1) ormbunken Asplenium septentrionale x Trichomanes (A. Breynii Retz.), klippspring. IVERUS VästmFanerog. 306 (
1877).
[ORM-BRÄKEN.ssg 2]
2) ormbunken Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken. MosskT 1890,
s. 11.
–
ORM-BRÄNNVIN. (
i vissa trakter)
brännvin vari lagts ett ormskinn l. en levande orm. "Ormbrännvin" .. var .. ett säkert botemedel för värk av alla slag, påstod man (bland lapparna). Västerb. 1924, s. 82.
FoF 1932, s. 182
(från Lappland). –
ORM-BUKT.
bukt l. sväng som erinrar om ormarnas rörelser. (Labben) flyger fram i ormbukter.
NF 9: 462 (
1885).
JOHANSSON RödaHuv. 1: 79 (
1917).
–
ORM-BUKTANDE,
p. adj. jfr -bukt. RYDBERG Dikt. 1: 164 (
1877,
1882).
Munnen .. är i ständig, ormbuktande rörelse. SD 1912,
nr 208, s. 4.
–
ORM-BÄR.
( orm- 1745 osv. orma- 1628. orme- 1638 (: Ormebärsörtt) – 1685 (: Ormebärört)) om de giftiga l. icke ätliga bären av vissa växter; äv. om själva växterna. [ORM-BÄR.ssg 2.a]
a) Paris quadrifolia Lin., trollbär, fyrling. LINNÉ Fl.nr 325 (
1745; fr. Gotl.).
SvNat. 1923,
s. 61.
[ORM-BÄR.ssg 2.b]
b) Solanum nigrum Lin., nattskatta. ASPEGREN BlekFl. 18 (
1823).
NYMAN VäxtNatH 1: 155 (
1867).
[ORM-BÄR.ssg 2.c]
c) Solanum dulcamara Lin., besksöta, kvesved. LINNÉ Fl.nr 189 (
1745; fr.
Östergötl.).
Hembygden(Hfors) 1915, s. 40 (fr. Finl.). d) Frangula alnus Mill., brakved, brågon, tröske. PONTÉN Fl. 23 (
1847).
[ORM-BÄR.ssg 2.e]
e) Actæa spicata Lin., paddbär, hundbär. AfhNaturv. 2: 113 (
1831).
[ORM-BÄR.ssg 2.f]
f) Polygonatum officinale All., vitrot, getrams. MÅNSSON Ört. 262 (
1628).
BotN 1896, s. 5
(fr. Finl.).
Ssgr:
–
ormbärs-buske.
till -bär d. HENRIKSSON Växt. 25 (
1911).
–
ormbärs-slänt. till
-bär a.
SPONG Dam 39 (
1937).
–
ormbärs-ört. (-bär-
1685.
-bärs- 1638 osv.) 1) till
-bär a.
KonvLex. (
1863).
ARESCHOUG Fl. 432 (
1881).
[ormbärs-buske.ssg 2]
2) till -bär e. FRANCKENIUS Spec. A 2 a (
1638).
SERENIUS Iiii 3 b (
1757).
–
ORM-BÄRARE.
[efter lat. anguitenens l. gr. ὀφιοῦχος]
astr. i sg. best., benämning på en stjärnbild på ömse sidor om himmelsekvatorn, Ophiuchus; jfr orm 5.
BERGSTRAND Astr. 39 (
1925).
–
ORM-DANS.
[ORM-DANS.ssg 1]
1) till 1. a) etnogr. dans med kultisk innebörd hos primi- tiva folk, varvid de dansande handskas med ormar. Ymer 1931,
s. 206.
Hopiindianernas ormdanser. SvUppslB 20: 900 (
1934).
[ORM-DANS.ssg 1.b]
b) dansartad rörelse hos orm. LfF 1865,
s. 167.
[ORM-DANS.ssg 2]
2) (
†)
visst slags slingrande långdans; jfr orm 3. LIND 1: 254 (
1738).
–
ORM-DJUR. (
enst.,
†)
ormliknande djur; jfr orm 6. Uti den större af Sundssjöarna förmärk- tes .. ett .. ormdjur, liggande på vattnet i en ring af omkring 2 alnars tvärlinea. RÄÄF Ydre 1: 95 (
1856).
– (jfr
3 e)
ORM-DRAG.
[jfr dan. o. nor. ormedrag]
(
i vissa trakter)
bodrag, härmask, lus- kung. KLINT (
1906).
FoFl. 1941,
s. 219.
–
ORM-DRAGARE.
( orm- 1693–1700. orme- 1640–1652) (
†)
astr. = -bärare; jfr orm 5. Linc. (
1640).
ROSENFELDT Nav. 95 (
1693).
–
ORM-DYRKAN.
( orm- 1807 osv. orma- 1786) dyrkan av ormar l. av gudomligheter i ormge- stalt. BJÖRKEGREN 1909 (
1786) .
HeimdFolkskr. 28: 32 (
1895).
–
ORM-DYRKARE.
jfr -dyrkan. BJÖRKEGREN 2529 (
1786).
–
ORM-DÖDARE. särsk.
om djur som dödar (o. förtär) ormar. Mungon och skratt- fågeln, bägge utmärkta ormdödare. ÖSTERGREN (
1934) .
–
ORM-ETTER.
( orm- 1593 osv. orma- 1619–1873) [fsv. orms eter]
(
numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat)
= -gift. 3SthmTb. 1: 157 (
1593).
HEIDENSTAM Svensk. 1: 61 (
1908).
särsk, (†) bildl. Thet Andeliga syndennes Ormaetter, nemliga, dieffwul- sens styng och förgifftiga etter. BULLERNÆSIUS Lögn. 35 (
1619).
Vpfyld med galla och förgiftigt orma-etter. SCHERPING Cober 2: 136 (
1737;
om människohjärtat).
–
ORM-FALK. (
föga br.)
zool. rovfågeln Serpentarius (Gypogeranus) serpentarius III., sekreterarfågel. 1Brehm 2: 322 (
1875).
–
ORM-FETT.
( orm- 1791 osv. orma-1930) fett av orm; förr med medicinsk användning. MURBERG FörslSAOB Bih. (1791) . RICKSON GVänn. 26 (1930).
– (jfr
6)
ORM-FISK.
[ORM-FISK.ssg 1]
1) (i vissa trakter, numera föga br.) fisken Cobitis tænia Lin., nissöga. CEDERSTRÖM Fiskodl. 256 (
1857).
STUXBERG Fisk. 531 (
1895;
från nordligaste Mälaren). 2)
zool. fisk tillhörande familjen Ophichtyidæ. NF
12: 370 (
1888).
–
ORM-FRÖ,
n. (orm- 1902. orma- 1858. orme- 1849) jfr frö, sbst.¹ (†) till 2 c: "frö" till ondska. Var det icke en ohelgad hvilodag, som insmög i en älskad dotters hjerta fåfängans och den verldsliga lustans ormafrö. ROSENIUS Bud 110 (1858). [ORM-FRÖ.ssg 2]
2) (
†)
till 7: maskfrö (se mask-frö 1). BERLIN Farm. 1: 203 (
1849).
LINDGREN Läkem. (
1902).
–
ORM-FÅNGARE, förr äv.
-FÄNGARE .
( -fång- 1664 osv. -fäng- c. 1755–1876) [ORM-FÄNGARE.ssg 1]
1) person som fångar (o. tämjer) ormar; jfr -tjusare. KEMPE Krigzpersp. 186 (
1664).
NORDLUND Orm. 103 (
1925).
[ORM-FÄNGARE.ssg 2]
2) om djur som fångar o. förtär ormar. FoFl. 1923, s. 77
(om igelkotten). –
ORM-FÖRARE. (
†)
person som reser omkring o. förevisar ormar. DALMAN Årsb VetA 1824,
s. 393. (
CAVALLIN o.) LYSANDER 277 (
1875).
–
ORM-FÖTTER, pl. (
†)
skämtsamt, i uttr. få syltade l. saltade ormfötter, icke få ngn traktering alls. MURBERG FörslSAOB
Bih. (
1791;
i dagligt tal av allmogen).
–
ORM-GADD.
( orm- 1730 osv. orma- 1617) 1) (i folkligt spr.) till 1, om den kluvna tungan hos ormarna, vilken oriktigt uppfattats ss. deras anfallsvapen; jfr gadd, sbst.¹ b. VDBÖtB 1617, s. 525 BOHMAN OndEld. 71 (
1935).
särsk. i bild; jfr orm 2.
SEHLSTEDT Utk. 26 (
1857).
Afundsjukan dock med ormgadd hväste. JENSEN Böhm- Diktn.
166 (
1894).
[ORM-GADD.ssg 2]
2) (
†)
om visst slags petrifikat; jfr orm 3. BROMELL Berg. 46 (
1730).
–
ORM-GALLA,
r. l. f. (orm. 1702–1897. orma- 1541–1739. orme- 1732) galla av orm; förr stundom äv. om orm- gift; jfr galla, sbst.² ¹, ³. Hans maat skal förwenda sigh j hans bwck vthi orma galla. Job 20: 14 (Bib. 1541;
Bib. 1917: huggormsetter). Pijlar med Ormgalla förgifftat.
RUDBECK Atl. 4: 206 (
1702). FörhLäkS
1897,
s. 195. särsk. bildl.; jfr orm 2. Gamle skalck, all full med ormegalla.
KOLMODIN QvSp. 1: 690 (
1732).
–
ORM-GESTALT.
[ORM-GESTALT.ssg 1]
1) jfr gestalt 2 b. Tron, att den döde kan anta ormgestalt. FoF 1918, s. 109. [ORM-GESTALT.ssg 2]
2) jfr gestalt 3 b. De af ormgestalter bildade slingorna. EICHHORN KonstH 84 (
1881;
om drakslingor på runstenar).
–
ORM-GIFT,
n. (orm- c. 1755 osv. orma- 1685–1732) gift (se gift, sbst.²) som utvecklas i de giftiga ormarnas giftkörtlar o. som utgjutes i såret, då ormen biter. Linné FörelDjurr. 161 (1748). 2NatLiv 567 (
1931).
särsk. a) (†) oeg., om gift härrörande från andra djur än ormar.
SPEGEL G W
242 (
1685;
om tarantelns gift).b) bildl.; jfr orm 2.
KOLMODIN QvSp. 1: 2 (
1732).
(Djävulen) är lögnens Fader, som .. med sitt ormgift förderfvar menniskans ädlaste för- mögenheter. HAGBERG Pred. 6: 41 (
1820).
Ssg:
–
ormgifts-serum.
med. serum som skyddar mot ormgift. 2NatLiv 567 (
1931).
–
ORM-GISSEL.
( orm- 1859–1919. orma- 1773) gissel (se gissel, sbst.¹ 1) be- stående av ormar. Tisiphone, grym och ful, / (skall) Med ormagisseln kring dig smälla. JGOXENSTIERNA 5: 462 (
1773).
Landsm. B 20: 150 (1918). –
ORM-GRAN.
avvikande form (f. virgata) av den van- liga granen, Picea abies (Lin.) Karst. (Picea excelsa (Lam.) Link), utmärkt av få, föga l. icke alls förgrenade grenar med (i allm.) runtom likformigt fördelade barr; jfr orm 3. Hartman Fl. 35 (
1889).
–
ORM-GROP.
( orm- 1823 osv. orma- 1840–1843) [ORM-GROP.ssg 1]
1) (enl. sägnen) grop där giftiga ormar höllos o. dit dödsdömda människor kastades; jfr -gård. (Ella) lät .. kasta Ragnar i en ormgrop. FRYXELL Ber. 1: 72 (
1823).
TurÅ 1942,
s. 225.
[ORM-GROP.ssg 2]
2) jfr -park. En modern ormgrop. 2NatLiv 558 (
1931).
–
ORM-GRYT.
gryt (se d. o. 2) där ormar hålla till; särsk. i bild. Människans hjärta är ett ormgryt av laster. STRÖM SvenskOrdspr. 162 (
1926).
–
ORM-GRÄS.
( orm- 1734 osv. orma- 1688. orme- 1638–1757) [fsv. orma gräs (i ssgn orma gräs rot)]
[ORM-GRÄS.ssg 1]
1) föga br.) ss. namn på vissa växter. [ORM-GRÄS.ssg 1.a]
a) Geranium Sanguineum Lin., blodnäva. LINNÉ Fl.nr 616 (
1755;
fr. Dalsl.). b) (†) Spiræa ulmaria Lin. (Filipendula ulmaria Maxim.) älggräs, mjödört.
SERENIUS Kkkk 1 b (
1757).
[ORM-GRÄS.ssg 1.c]
c) (
†)
Actæa spicata Lin., hundbär, paddbär. FRANCKENIUS Spec. A 2 a (
1638).
SERENIUS Iiii4 b (
1757).
[ORM-GRÄS.ssg 1.d]
d) om vissa ormbunkar. β) Phe- gopteris dryopteris (Lin.) Fée, ekbräken. SvGeolU C 145: 74 (1895; fr. Jämtl.).β) Dryopteris filix mas (Lin.) Schott (Polystichum filix mas (Lin.) Roth), träjon.
BROMELIUS Chl. 29 (
1694).
LINNÉ Vg.
93 (
1747).
γ) Pteris aquilina Lin., örnbräken. BROMELIUS Chl. 29 (
1694).
HENRIKSSON Växt. 116 (
1911).
δ) Struthiopteris germanica Willd., strut- bräken, foderbräken. ArkBot. X. 7: 9 (1911). [ORM-GRÄS.ssg 2]
2) bildl.; jfr orm 2 a. Så kom ormen i paradiset, och sådde sitt skadeliga ormagräs vti Adams och Eve hiertan. SWEDBERG SabbRo 750 (
1688,
1710).
–
ORM-GUBBE. (
†)
i sg. best., =
-bärare; jfr orm 5.
HIORTER Alm. 1734,
s. 31.
–
ORM-GÅNG;
pl. -ar. ( orm- 1727--c. 1870. orme- 1682) (
†)
[ORM-GÅNG.ssg 1]
1) om ormens slingrande rörelse; jfr gång I 1. SYLVIUS Curtius 165 (
1682).
Snart stormen med farorna åter föröktes: / likt ormgångar sjödrakens bana kröktes. LING As. 651 (
1833).
[ORM-GÅNG.ssg 2]
2) om allé l. lövgång över- täckt av ormlikt slingrande grenar; jfr gång III 1 a. SCHOLANDER I. 2: 103 (
c. 1870).
–
ORM-GÅRD.
( orm- 1821–1892. orma- 1737–1860. orme- 1769) [efter isl. ormgarðr]
[ORM-GÅRD.ssg 1]
1) == -grop 1; jfr gård, sbst.¹ ⁴ d. BJÖRNER Lodbr. 42 (
1737).
Saxo och Ragnars Saga göra .. en omständelig berättelse, at Ragnar blifvit kastad .. i en ormegård. LAGERBRING lHist. 1: 156 (1769). 2 Vitt AH XXXI. 6: 15 (
1892).
[ORM-GÅRD.ssg 2]
2) bildl. "En liten hygglig aftonbladistisk ormgård"
(hade) blifvit anlagd i Upsala, hvartill Geijers Litteraturblad gifvit väckelsen. (
SCHÜCK o.) WAR- BURG LittH IV. 1: 277 (
cit. fr. 1839).
–
ORM-HAL.
hal som en orm; bildl.; jfr orm 1 c. Den mest ormhala artighet. CRUSENSTOLPE 1720 425 (
1837) .
Tiden 1848,
nr 290, s. 2.
–
ORM-HALLON.
== -bär c. Hembygden (Hfors) 1915, s. 40 (fr. Finl.).
–
ORM-HAMN.
( orm- 1887. orma- 1880) jfr hamn, sbst.¹³. WIGSTRÖM Folkd. 1: 159 (
1880) . Fafner, lade sig i ormham
å Gnitaheden.
RYDBERG Gudas. 202 (
1887).
–
ORM-HJÄRTA.
( orm- 1905 osv. orma- 1619) hjärta av en orm. Ett stekt orm- hjärta. HEIDENSTAM Folkung. 1: 75 (
1905) . särsk. bildl.; jfr orm
2 c, d.
(Lögnarnas) illistiga orma hiertar.
BULLERNÆSIUS Lögn. 232 (
1619).
–
ORM-HUD.
[fsv. orma hudh]
ormskinn. LING As. 123 (
1833).
–
ORM-HUGG.
( orm- 1724 osv. orme- 1628) (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
ormbett. MÅNSSON Ört. 96 (
1628) .
ENESTRÖM Finv. 208 (
1910). i bild. Det låga förtalet, som vrider sig i stoftet,
(skall) måtta ormhugg åt våra fötter.
Phosph. 1810,
s. 42.
–
ORM-HUGGEN,
p. adj. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
ormbiten. MÅNSSON Åderlåt. 44 (
1642).
MEURMAN (
1847) .
–
ORM-HUS. (
i fackspr.)
hus vari giftiga ormar underhållas för utvinnande av ormgift till ormgiftsserum. 2NatLiv 560 (
1931) .
–
ORM-HUVUD.
(orm- c. 1645 osv. orma- 1596–1753. orme- 1615–1725) 1) huvud på en orm; äv.: huvud som liknar en orms huvud. HammarkDomb. 25/2 (
1596).
Jag ser det fina ormhuvudet (på småskraken). ROSENIUS SvFågl. 5: 161 (
1936).
särsk.
[ORM-HUVUD.ssg 2.a]
a) bild av en orms huvud; jfr orm 1 e. STRINDBERG Skärk. 4 (
1888).
[ORM-HUVUD.ssg 2.b]
b) bildl.; jfr orm 2, särsk. 2 a. RUDBECKIUS Luther Cat.
203 (
1667).
Den gamla svartsjukan stack åter upp sitt orm-hufvud. KNORRING Ståndsp. 3: 163 (
1838). 2) tropisk fisk tillhörande släktet Ophiocephalus Hamilton bland ormhuvudfiskarna. lBrehm
III. 1: 221 (
1876).
REUTER DjurgSkildr. 75 (
1903).
[ORM-HUVUD.ssg 2.b.slutet]
särsk. i uttr. strimmiga ormhuvudet, fisken Ophiocepha- lus striatus Bl.
SvUppslB 20: 898 (
1934).
[ORM-HUVUD.ssg 3]
3) (
numera föga br.)
skal av snäckdjur av släktet Cypræa Lin., särsk. av arten Cypræa moneta Lin. (kauri- snäcka); jfr -skalle. PETREIUS Beskr. 5: 3 (
1615; bet. oviss). Porcellain-Snäckor eller så kallade Ormhufvuden.
SPF 1822,
s. 130.
[ORM-HUVUD.ssg 4]
4) (
föga br.)
det till armfotingarna hörande djuret Terebratulina caput serpentis Lin. Rebau NatH 1: 714 (
1879).
SvUppslB (
1934).
[ORM-HUVUD.ssg 5]
5) (
föga br.)
växten Echium vulgare Lin., blåeld. LEWERÉN Bisköts. 19 (
1900).
Ssgr:
–
ormhuvud-fisk, stundom
ormhuvuds-fisk.
(-huvud-) fisk tillhörande familjen Ophiocephalidæ bland labyrintfiskarna; jfr -huvud 2. STUXBERG Fisk. 54 (
1894).
–
ormhuvud-ring.
( -huvud- 1869 osv. -huvuds- 1872) arkeol. armring med bilder av ormhuvuden; jfr -huvud 1 a. AntT 2: 239 (1869). Rig 1929, s. 4.
–
ORM-HÅL.
( orm- 1749. orma- 1927) hål i jorden där ormar hålla till; jfr -gryt. LIND l: 1347 (1749) .
NEANDER NILSSON Mos. 29 (1927).
–
ORM-HÅR.
( orm- 1797–1876. orma- 1814–-c. 1825) om huvudhår bestående av ormar; särsk. i den klassiska mytologien, om furiernas l. Medusas hår. ALTÉN Golm. 28 (1797). Ormahåren på Medusas hufvud. JG OXENSTIERNA 4: 360 (1815). NF 1: 1306 (1876).
–
ORM-HÖVDAD,
p. adj. försedd med huvud som en orm. BRUNIUS Metr. 73 (
1836).
Rig 1928, s. 66. –
ORM-IDE l.
-HIDE. ( orm- 1880–1895. orma- 1666–1864) jfr ide, sbst.¹ ¹; äv. bildl. VDAkt. 1666, nr 47 (bildl.). KarlstT 1895, nr 1702, s. 3.
–
ORM-ILLA ~il²a l. -ILA ~i²la, f. l. r.; best. -an; pl. -or. ( -ila 1791–1885. -illa 1685 – 1924 (i Norrl.) [sv. dial. orm- illa, ormila; senare ssgsleden utvecklad ur en sido- form till -ödla]
(i vissa trakter, bygdemåls- färgat) = -ödla 1. SPEGEL 334 (
1712).
DALIN (
1853). särsk. (†) i allmännare anv., Om kräldjur?
SPE- GEL GW 242 (
1685).
–
ORM-INSTITUT.
institut där giftiga ormar underhållas för utvinnande av ormgift till ormgiftsserum. 2NatLiv 562 (
1931).
–
ORM-JÄLLA l.
-GÄLLA,
f. l. r.; best. -an; pl. -or. ( -gäll- 1738–1784.-jäll- c. 1730) [sidoform till -illa]
(
†)
== -ödla 1. BROMAN Glys. 3: 267 (
c. 1730).
DÄHNERT (
1784) .
–
ORM-KAGE l.
-KAGGE,
r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (. kage
1747–1911 (i Värml.). -kagge 1826–1934) .
[med avs. på senare ssgsleden se
HESSELMAN MarLångh. 23, 34 (
1922,
1935)]
ss. namn på vissa ormbunkar. [ORM-KAGE.ssg 5.a]
a) Dryopteris filix mas (Lin.) Schott (Polystichum filix mas (Lin.) Roth), träjon; äv. ss. namn på släktet Dryopteris. WAHLENBERG FlSv. 672 (
1826).
FRIES BotUtfl. 3: 208 (
1864;
ss. släktnamn).
Hartman Fl. 1: 279 (
1870;
ss. släktnamn).
KLINT (
1906).
[ORM-KAGE.ssg 5.b]
b) Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken. LINNÉ Vg. 238 (
1747;
fr. Värml.).
HENRIKSSON Växt. 116 (
1911).
–
ormkage-rot l.
-kagge-rot.
– (
7)
ORM-KAKA. (
†)
farm. maskdrivande kaka, maskkaka. LINDGREN Läkem. (
1902).
–
ORM-KAKTUS.
kaktusväxten Aporocactus flagelliformis (Lin.) Lem. (Cereus flagelliformis (Lin.) Mill.), med smala, nedhängande skott; jfr orm 3. NYMAN Bot. 130 (1864: ormcact).
HYLANDER PrydnVäxt. 32 (
1948).
–
ORM-KNUT.
samling av hopslingrade ormar. FoFl. 1927, s. 188. –
ORM-KOK. (
tillf.)
bildl., om intrigerande l. om anstiftande av ont. AURELL Högås. 60 (
1934).
–
ORM-KOKERSKA. (
förr)
kvinna som kokade l. brukade koka ormar (i magiskt syfte). AFZELIUS Sag. 2: 173 (
1840).
–
ORM-KOKNING. (
förr)
kok- ning av ormar (i magiskt syfte). (Den "kloka gum- man") var .. icke hemma; men en stor kittel stod sjudande på elden, .. der var ormkokning å färde. AFZELIUS Sag. 2: 173 (
1840).
–
ORM-KONUNG l.
-KUNG.
enligt folktron, om en orm med övernaturliga egenskaper som troddes härska över andra ormar i en viss trakt. Hembygden (Hfors) 1910, s. 315.
SvUppslB (
1934).
–
ORM-KORS.
(orm- 1805-1824. orme- 1746–-c. 1847) herald. kors vars ändar sluta i dubbla ormhuvuden; jfr orm 1 e. UGGLA Herald. 64 (
1746).
–
ORM-KROK.
( orm- 1702–1916. orma- 1913) [ORM-KROK.ssg 1]
1) slingrande figur; jfr orm 3. HIÄRNE 2Anl. 72 (
1702) . Vägen gick i slingrande ormakrokar uppåt.
WILHELM SolLys. 262 (
1913).
[ORM-KROK.ssg 2]
2) bildl., om listigt förehavande o. d.; jfr orm 2 c. Du är mig en sakramenskad Jesuit .. Sådana ormkrokar! ALMQVIST Col. 24 (
1835).
–
ORM-KRONA.
( orm- 1804–1824. orma- c. 1613) (
†)
[ORM-KRONA.ssg 1]
1) krona l. krans av samman- flätade ormar (?). (T.) Schlangenkrone .., (sv.) ormkrona. WIKFORSS 2: 508 (
1804).
LINDFORS (
1824).
[ORM-KRONA.ssg 2]
2) visst slags petrifikat (?). Jagh hafwer seedt een Ormakrono, som så formerat war, någhot wridhin, som itt Kinckelhorn. FORSIUS Min. 186 (
c. 1613).
–
ORM-KROPP.
( orm- 1711 osv. orma- 1869) särsk.
om bild av en orms kropp; jfr orm 1 e. KKD 5: 241 (
1711) .
UpplFmT 43: 61 (
1931;
på runsten).
– (
7)
ORM-KRUT.
[jfr d. ormekrud l. -krudt]
(
†)
maskfrö (se mask-frö 1); jfr krut, sbst.¹ MÖLLER 1: 162 (
1755).
–
ORM-KRÅTA,
r. l. f. (-krota) (†) klunga av ormar; jfr kråta, sbst. SERENIUS C 4 b (
1734).
–
ORM-KRÖKNING.
konkret, = -bukt. ELGSTRÖM (o. INGELGREN) 239 (
1810).
NILSSON Dagb. 78 (
1816,
1879).
–
ORM-KRÖKT,
p. adj. krökt i likhet med en sling- rande orm. Ormkrökt .. rot. NYMAN VäxtNatH 1: 65 (
1867).
–
ORM-KÖTT.
( orm- 1791–1834. orma- 1702) TRUDEEN Vitt. 165 (
1702).
Har en orm dig huggit, så lägg ormkött på såret; det hjelper. PALMÆR Eldbr. 72 (
1834).
–
ORM-LIK,
adj. (orm- c. 1700 osv. orma- 1815) [fsv. ormsliker]
lik en orm; äv. bildl.; jfr orm 2 c, d. Then förslagne ormlike illistigheten fick öfwerhanden.
ISOGÆUS Segersk. 96 (
c. 1700;
bildl.). (Hunden) följde honom .. med en .. vaggning på sin ormlika svans.
HALLSTRÖM Händ. 76 (
1927).
– (jfr
3)
ORM-LINJE.
( orm- 1845 osv. orme- 1702) slingrande linje. HIÄRNE 2Anl. 72 (
1702).
Ormlinier eller andra ornamenter. Thon o. Kirsch 133 (
1856).
ROSENIUS SvFågl. 5: 249 (
1939).
–
ORM-LIST.
( orm- 1805–1934. orma- c. 1715–1934. orme- 1558) bildl.; jfr orm
2 c, d, samt list, sbst.¹ ².
SVART Gensw. K 8 a (
1558).
Detta är just djefvulens största orma-list, att han så kan förblinda den arma människan, att (osv.). MURBECK CatArb. 1: 701 (
c. 1750).
BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 339 (
1900).
–
ORM-LOCK,
r. l. m. (
tillf.)
jfr -hår samt lock, sbst.¹ ². Som en Medusa med sina ormlockar. ÖSTERGREN (
1934).
–
ORM-LOCKIG.
( orm- 1923. orma- 1875) (
tillf.)
jfr -lock. SOLANDER Aisch. 35 (
1875) .
FRÖLICH Lewis Babb. 164 (
1923).
–
ORM-LÅNG.
( orm- 1909. orms- 1864) (
tillf.)
lång l. långsträckt som en orm. COLLAN Kalev. 1: 307 (
1864) . Den låga, ormlånga finnbåten.
Fatab. 1909,
s. 97.
–
ORM-LÄRK. (
tillf.)
form av lärkträd som erinrar om ormgranen; jfr orm 3 samt lävk, sbst.¹ SkogsvT 1908,
s. 613.
–
ORM-MAN,
m. (orm- 1911. orme- c. 1600) 1) (tillf.) till 1: ormtjusare. RAMBERG Svarta 56 (
1911) .
[ORM-MAN.ssg 2]
2) (
†)
astr. i sg. best., om stjärnbilden 'Ormbäraren'. Luth
Astr. 12 (
c. 1600).
– (jfr
7)
ORM-MASK;
pl. -ar. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
borstmasken Arenicola marina Lin., sandmask; jfr orm 7 slutet. LINNÉ MusReg. 92 (
1754).
–
ORM-MELON.
varietet (var. flexuosus) av vanlig melon, Cucumis melo Lin., med lång, vriden frukt; jfr orm 3. SVENSSON Kulturv. 505 (
1893) .
–
ORM-MÄNNISKA.
[ORM-MÄNNISKA.ssg 1]
1) (
ngt vard.)
akrobat som har förmåga att utföra ormliknande rörelser gm att bukta o. vrida sin kropp i till synes omöjliga ställ- ningar. LdVBl. 1887,
nr 67, s. 1.
Rig 1934,
s. 34. 2) (
tillf.)
ormtjusare. HEDIN Pol 1: 314 (
1911).
–
ORM-NACKE.
( orm- 1931. orma- 1596. orme- 1639) [ORM-NACKE.ssg 1]
1) nacke på en orm. BERGMAN ÖarFjärrÖst. 220 (
1931).
[ORM-NACKE.ssg 2]
2) om nackbenet l. skallen av en orm, förr använda ss. trolldomsmedel. ÄARäfst 108 (
1596).
SödertäljeDomb. 2: 4 (
1639).
–
ORM-NÄSTE.
( orm- 1797. orma- 1582–1848) [ORM-NÄSTE.ssg 1]
1) = -bo 1. PERICI Musæus 2: 4 b (
1582) .
[ORM-NÄSTE.ssg 2]
2) bildl., = -bo 2. EURÉN Kotzebue Erem. 53 (1797). HAGBERG Shaksp. 4: 323 (
1848).
–
ORM-NÄVA. (
†)
växten Polygonum viviparum Lin., liten orm- rot. LILJEBLAD Fl. 144 (
1792).
BJÖRKMAN (
1889) .
–
ORM-OLJA,
r. l. f. (
förr)
farm. gm kokning beredd olja av ormar, använd ss. (ingrediens [ORM-OLJA.ssg 2.i]
i) läke- medel. WALLERIUS Hydrol. 94 (
1748) .
VetAH 1778,
s. 100.
–
ORM-PARK.
område där ormar underhållas för utvinnande av gift till ormgiftsserum. 2NatLiv 558 (
1931).
–
ORM-PRESSAD,
p. adj. (
i fackspr.)
om skinn: pressad i mönster liknande ormskinn. Ormpressat skinn. KatalPUBergström 35: 131 1926.
–
ORM-RING.
( orm- 1670 osv. orma- 1640) [ORM-RING.ssg 1]
1) ring, särsk. fingerring, i form av en orm som ringlat ihop sig. Linc. Bbbb 1 b (
1640) .
BoupptSthm 23/9 (
1670).
KNORRING Förh. 2: 370 (
1843).
–
ORM-RIS.
ormbunken Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken; stundom om ormbunke i allm. LINNÉ Fl.nr 843 (
1745;
från Hälsingland).
De egentliga ormbunkarne eller ormrisen hafva stora, vackra blad. BERLIN Lrb. 94 (
1876).
HENRIKSSON Växt. 116 (
1911).
–
ORM-ROT.
( orm- 1717 osv. orma- 1640–1685. orme- 1638–1757) rot av vissa växter; äv. ss. namn på själva växterna. [ORM-ROT.ssg 1]
1) växt tillhörande släktet Scorzonera Tourn. Liljeblad Fl. 438 (
1816).
Hartman Fl. 19 (
1849). särsk.
[ORM-ROT.ssg 1.a]
a) Scorzonera humilis Lin., svinrot; äv. i uttr. svensk ormrot. FRANCKENIUS Spec. D 3 a (
1659).
ARRHENIUS Jordbr. 3: 195 (
1861).
[ORM-ROT.ssg 1.b]
b) i uttr. spansk ormrot, Scorzonera hispanica Lin., svartrot. FRANCKENIUS Spec. E 3 a (
1638).
LINDGREN Läkem. (
1902).
[ORM-ROT.ssg 2]
2) växt tillhörande släktet Statice Lin., risp. HARTMAN ExcFl. 42 (
1846).
Hb- Trädg. 6: 229 (1876). [ORM-ROT.ssg 3]
3) om vissa arter av växtsläktet Polygonum Lin. [ORM-ROT.ssg 3.a]
a) Polygonum bistorta Lin.; äv. i uttr. stor l. äkta ormrot, förr äv. den större l. röd ormrot. Rödh Ormeroot. FRANCKENIUS Spec. B 1 a (
1638).
Ten större Ormaroot. RUDBECK HortBot. 18 (
1685).
Äkta Ormrot. FRIES Ordb. (
c. 1870).
Stor Ormrot. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 121 (
1903).
[ORM-ROT.ssg 3.b]
b) Polygonum viviparum Lin., mortåg, svingräs; äv. i uttr. liten ormrot, förr äv. orm- rot den mindre l. lille röd ormrot l. den minsta ormrot. Lille rödh Ormerot. FRANCKENIUS Spec. B 1 a (
1638).
Ten minsta ormaroot. RUDBECK HortBot. 18 (
1685).
Ormeroth then mindre. LINDESTOLPE FlWiksb. 5 (
1716).
Liten ormerot. PARTEDI (
1729) hos
LÖNNBERG Artedi 44.
Västerb. 1941,
s. 45. 4) om den amerikanska växten Aristolochia serpentaria Lin.; förr äv. i uttr. virginisk l.
virginiansk ormrot; särsk. om den i medicinen använda rotstocken av denna växt.
LINDESTOLPE Fross. 34 (
1717).
FORSHÆLL OrgPharm. 326 (
1836).
SvUppslB 2: 263 (
1929).
[ORM-ROT.ssg 5]
5) ormbunken Dryopteris spinulosa (O. F. Müll.) O.K.(Polystichum spi- nulosum (O. F. Müll.) Lam. & DC.). IVERUS Västm- Fanerog.
304 (
1877).
Ssgr:
–
ormrots-frö, äv.
ormrot-frö. (-rot
-) till
-rot 1.
ApotT 1698,
s. 75.
Därs. 1739,
s. 71.
–
ormrots-vatten.
(-rots-) (†) till
-rot 1: dekokt på "ormrot".
ApotT 1698,
s. 7.
Därs. 1739,
s 8.
–
ormrots-ört.
(-rot- 1868–1873. -rots- 1871–1939) (
numera föga br.)
1) = -rot 3 a; äv. i uttr. stor l. äkta ormrotsört. NYMAN VäxtNatH 2: 199 (
1868).
Stor Ormrotsört. THRDENIUS FlUplSöderm. 175 (
1871).
HEWE Välsign- Växt. 198 (
1939).
[ormrots-ört.ssg 2]
2) == -rot 3 b, äv. i uttr. liten ormrotsört. THEDENIUS FIUplSöderm. 175 (
1871).
SVENSSON NorrlKärlv. 46 (
1885).
–
ORM-RÄDISA.
den med den vanliga rädisan närbesläktade växten Raphanus sativus var. Caudatus (Lin.), vilken särskilt i Indien odlas för sina flera decimeter långa, ätliga skidor. SVENSSON Kulturv. 187 (
1893).
2NF 22: 1022 (
1915).
–
ORM-RÄGN. (
†)
naturföreteelse varvid ormar (l. ödlor l. maskar) falla (l. antagas ha fallit) ned på marken; jfr grod-, mask-rägn. WALLERIUS Hydrol. 8 (
1748).
–
ORM-RÖRELSE.
mjuk o. slingrande rörelse; jfr orm 1, 3. 2NF 5: 1316 (
1906).
–
ORM-SAFT. (
†)
ormgift. Linné FörelDjurr. 152 (
1748).
RYDBERG Myt. 2: 277 (
1889).
–
ORM-SALTARE.
( orm- 1689 (: Ormsaltaregränden; äldre namn på en gata i Sthm), 1791–1909. orma- 1670. orme- 1642–1646) [sv. dial. ormsaltare, illparig, listig människa; ordets urspr. bet. är möjl.: person som insaltar ormar för att använda dem i magiskt syfte]
(
†)
bildl., nedsättande benämning på elak l. listig l. bedräglig människa; äv.: prejare, skinnare; jfr orm 2 c, d. En ormesaltare .. skulle (icke) få stegra sitt (dvs. sina varor) som han ville. RP 9: 169 (
1642).
(Hon) kallar honom inthz annat ähn en hundh, Tyrann och hedningh, Jtem orma- salltare. VDP 1670, s. 266.
STRINDBERG Bjälb. 67 (
1909;
arkaiserande).
–
ORM-SALVA,
r. l. f. (
†)
inne- hållande ormfett. Weise 2: 94 (
1771).
–
ORM-SERUM. (
i fackspr.)
ormgiftsserum. Calmettes ormserum. 2NF 20: 925 (1914). – (jfr
6)
ORM-SILL. (
numera knappast br.)
fisken Cobitis tænia Lin., nissöga. CEDERSTRÖM Fiskodl. 257 (
1857).
–
ORM-SKALLE.
[ORM-SKALLE.ssg 1]
1) till
1: skalle på orm.
SkrGAAgad. 15: 162 (
1763).
Finland 77 (
1893). särsk. bildl.
(Fru Hjelm och hennes dotterdotter) tänka mycket längre, än ni med er ormskalle.
TOPELIUS Vint.III. 2: 58 (
1897).
[ORM-SKALLE.ssg 2]
2) om ngt som i ngt avseende liknar l. jämförts med en orm; jfr orm 3. [ORM-SKALLE.ssg 2.a]
a) (mindre br.) om skalet av snäckdjur av släktet Cypræa Lin.; särsk. om arten Cypræa moneta Lin., kaurisnäcka. VRP 28/2
1733 (bet. oviss). LINNÉ SystNat. 74 (
1748).
SvUppslB (
1934).
[ORM-SKALLE.ssg 2.b]
b) (
föga br.)
om det till armfotingarna hörande djuret Terebratulina caput serpentis Lin. (STUXBERG o.) FLODERUS 3: 421 (
1904).
3NF 2: 130 (
1923).
[ORM-SKALLE.ssg 3]
3) (
numera knappast br.)
såsom växtnamn. [ORM-SKALLE.ssg 3.a]
a) Cypripe- dium calceolus Lin., toffelblomma, guckusko. LINNÉ Fl. nr 820 (
1755; fr. Gotl.).
[ORM-SKALLE.ssg 3.b]
b) Fritillaria meleagris Lin., damspelslilja, kronlilja. SvBot. nr 376 (
1809).
WAHLENBERG FlSv. 200 (
1824).
[ORM-SKALLE.ssg 3.c]
c) [sannol. förvrängning av -skallre-bräken (se nedan)]
ormbunken Ophioglossum vulgatum Lin., läke- tunga, ormtunga. HARTMAN ExcFl. 151 (
1846).
Hartman Fl. 316 (
1849).
–
ORM-SKALLRE-BRÄKEN.
[med syftning på sporangieställningens likhet med skallran hos skallerormen]
= -skalle 3 c; jfr orm 3. SvBot. nr 378 (
1809).
FRIES Ordb. (
c. 1870).
–
ORM-SKEPELSE. (
†)
bild av en orm. En .. staf med Runor innom Ormskepelse skurin. RUDBECK Atl. 3: 60 (
1698).
–
ORM-SKEPNAD.
== -gestalt 1. I
orm- och ulf- skepnader uppträda straffdemonerna.
RYDBERG Myt. 2: 164 (
1889) .
–
ORM-SKINN.
( orm- 1639 osv. orma- 1642. orme- 1587–1762) [fsv. orma skin]
[ORM-SKINN.ssg 1]
1) till 1: skinn av orm; ofta särsk. om ormens yttre hud, som avstötes i sin helhet vid varje hudömsning. HELSINGIUS (
1587) . Et Ormskin, utur hvilket Ormen vårtiden krupit.
DAHLMAN Reddej. 54 (
1743). FoFl.
1940,
s. 206. särsk.
[ORM-SKINN.ssg 1.a]
a) (
i vissa trakter)
i uttr. fara o. d. som ett torrt ormskinn, mycket snabbt (eg. så snabbt som ett torrt avstött ormskinn drives fram av vinden). MURBERG Försl
SAOB Bih. (
1791).
[ORM-SKINN.ssg 1.b]
b) (
i fackspr.)
om berett l. garvat skinn av orm. SvD 6/11 1927, Bil. s. 2. VaruhbTulltaxa 1: 209 (
1931).
[ORM-SKINN.ssg 2]
2) (
†)
snäckdjuret Neritina fluviatilis Müll. Linné FörelDjurr. 328 (
1752).
–
ormskinns-bräm.
PoetK 1817,
1: 124 (på ea häxas tröja). –
ormskinns-halsduk.
SvD(A) 1934,
nr 50, s. 8.
–
ormskinns-mönstrad,
p. adj. om skinn: (gm pressning o. d.) mönstrad till likhet med ormskinn. ÖSTERGREN (
1934).
–
ormskinns-pressning.
pressning varigm skinn kommer att likna ormskinn; särsk. konkret. KatalÅhlénHolm 94: 368 (
1927).
–
ORM-SKJORTA. (
föga br.)
ormhud som avstötts vid hudömsning. ÖSTERGREN (
1934).
–
ORM-SLAG.
( orm- 1748–1811. orma- 1538-1640. orme- c. 1580) art l. slag av orm. VarRerV 54 (1538).
– (
1,
3)
ORM-SLINGA,
r. l. f. ( orm- 1736 osv. orma- 1764) 1) linje l. ornament av linjer erinrande om en slingrande orm; särsk. om ornament som är karakteristiskt för fornnordisk ornamentik, Särsk. på runstenar; jfr drak-slinga. BenzelBr. 217 (1736). Fornv. 1945,
s. 30.
[ORM-SLINGA.ssg 2]
2) (
†)
bildl., om borstmasken Ophidonais serpentina Müll. VetAH 1798,
s. 121.
–
ORM-SLINGAD,
p. adj. (
†)
[ORM-SLINGAD.ssg 1]
1) försedd l. prydd med ormslingor; jfr -slinga 1. En ormslingad sköld. PERINGSKIÖLD MonUpl. 152 (
1710) .
[ORM-SLINGAD.ssg 2]
2) om slingrad av ormar. ADLERBETH Ov. 118 (
1818).
– (
1,
3)
ORM-SLINGIG (
†)
som liknar en ormslinga (i bet. 1). De ormslingiga strecken (i hopvälltjärn). RINMAN JärnH 815 (
1782).
– (
1,
3)
ORM-SLINGRANDE,
p. adj. som företer bukter o. d. liknande en slingrande orm. RINMAN 2: 942 (
1789;
i fråga om malmgång i gruva).
– (
1,
3)
ORM-SLINGRIG. (
†)
== -slingig. Ormslingriga Figurer. RINMAN 1: 20 (
1788).
– (
1,
3)
ORM-SLINGRING. (
mindre br.)
konkret, Om linje o. dyl. l. om rörelse som liknar en slingrande orm. (Mönstret) går i en orm- slingring. HOLMBERG 1: 340 (
1795).
TurÅ 1906,
s. 141. särsk. om ornament på runsten; jfr
-slinga 1. Runstenarnes ormslingringar.
VittAMB 1874,
s. 85.
–
ORM-SLUGHET ~⁰², äv. ~²⁰. (orm- 1858–1922. orma- 1763–1934) (
mera tillf.)
bildl. = -list; jfr orm 1 c, 2 c, d. VDAkt. 1766,
nr 417 (
1763).
VLösen 1922,
s. 82.
– (jfr
6)
ORM-SLÅ,
f. l. r. det till ödlorna hörande djuret Anguis fragilis Lin., med långsträckt, ormliknande kropp o. utan extremiteter, kop- parorm (se d. o. 2); i fackspr. äv.: djur tillhörande familjen Anguidæ bland ödlorna. LINNÉ SystNat. 50 (1740; uppl. 1748: kopparorm). FoFl. 1943, s. 277 Ssg:
–
ormslå-släkte(t).
om ödlesläktet Anguis Lin. NILSSON Fauna 3: 32 (
1842).
–
ORM-SLÄKTE.
( orm- 1788 osv. orma- 1640. orme- 1652) (
numera bl. tillf.)
släkte bland ormarna; förr äv. i sg. best. sammanfattande, om ormar av alla slag. Linc. Yyy 1 b (
1640).
(En viss ödlas) likheter med Orm-slägtet. GT 1788,
nr 121, s. 3.
BJÖRKMAN (
1889).
–
ORM-SLÄNDA,
f. l. r. entomol. insekt tillhörande ordningen Raphidides bland nät- vingarna; särsk. om arten Raphidia ophiopsis Lin., vanliga ormsländan. SCHEUTZ NatH 182 (1843). Fo Fl. 1929,
s. 281.
–
ORM-SLÄNGA,
r. l. f. ( orm- 1689–1774. orme- 1698) (
†)
= -slinga 1. RUDBECK Atl. 2: 507 (
1689) . Sådana Ormslängor, som stå på Runstenar.
1Saml. 1–6: 424 (
1774).
–
ORM-SMAL.
smal som en orm. (Mårdens) ormsmala kropp. LAGERLÖF Holg. 1: 105 (
1906).
–
ORM-SMIDIG.
smidig som en orm; särsk. bildl. Hans ormsmidiga retorik. SvD 16/3 1924, Söndagsbil. s. 6.