ORNE ω³rne², m. (l. r.), förr äv. URNE, m.; best. -en; pl. -ar. ( or- 1640 osv. ur- (wr-) 1542 – 1712. -na 1642 (oblik form). -ne 1542 osv.)

[fsv. orne, sv. dial. orne, motsv. fd. o. dan. orne; sannol. etymologiskt identiskt med RÅNE (fsv. runi, isl. runi); med avs. på formväxlingen jfr under HORS, sbst.¹]

[ORNE 0]

(i vissa trakter i folkligt spr. samt lant.) (far)galt; förr äv.: snöpt galt. HSH 29: 154 (1542). Man skal taga Flesk aff en Orna, och hacka thet smått (o. därav bereda en salva). MÅNSSON Åderlåt. 112 (1642). SPEGEL (1712; om snöpt galt). Finnig so och skabbig orne komma bäst omsams. STRÖM SvenskOrdspr. 277 (1926). UNT 1932, nr 11143, s. 8.

Ssgr:

(i vissa trakter i folkligt spr. samt lant.):

– ORN-FLÄSK l. ORNE-FLÄSK. ( orna- 1642) galtfläsk (se d. o. 1). MÅNSSON Åderlåt. 113 (1642; med medicinell anv.).

– ORN-GALEN. (orna- c. 1880. orne- 1893 osv.)

[sv. dial. ornegalen]

(i vissa trakter, bygde- målsfärgat) om, sugga: brunstig. Hon är som en ornagalen so. GRANLUND Ordspr. (c. 1880).

– ORN-GRIS. ( orn- 1843 osv. orna- 1929. orne- 1737 osv.)

[sv. dial. ornegris]

galtgris. VRP 12/12 (1737). LD 1910, nr 169, s. 4.

– ORN-SIGG l. -SIGGE . ( orne- 1723 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snöpt galt. BoupptToftnäs 1723.

– ORN-TAND. ( orne- 1940 osv.) bete av (far)galt; jfr galt-tand. Kulturen 1940, s. 78.

– ORN-VILD. ( orna- 1933. orne- 1893 osv.)

[sv. dial. orne- vill, ornavill]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) == -galen. LUNDELL (1893).

(numera bl. i vissa trakter, starkt bygde- målsfärgat):

– ORNA-FLÄSK,

– ORNA-GALEN,

– ORNA-GRIS,

– ORNA-VILD, se A.