ORSAKLIG ω³r~sa²klig, adj.; adv. = (†, HSH), -T. ( -sak- 1797 osv. -sake- c. 1750)

[jfr t. ursächlich, ursachlich (mht. ursachlich), ävensom mnl. orsakelijk, som utgör förnämsta orsaken till ngt, äv.: ursprunglig; avledn. av ORSAK; jfr lat. causalis]

[ORSAKLIG 0]

(i skriftspr., i sht filos.) som har avseende på orsak(er) l. orsakssammanhang, kausal, orsaks-. LittT 1797, s. 232. Orsakliga förutsättningar. LARSSON PoesLog. 142 (1899). NORSTRÖM NMänn. 27 (1906). jfr (†): Hvad som iag förment varit orsakelig vållande till denne oroo. HSH 1: 207 (c. 1750). – särsk. (†) språkv. om konjunktion: kausal (l. explanativ). ENBERG SvSpr. 192 (1836).

Avledn..:

– ORSAKLIGHET , r. l. f.

[jfr t. ursäch- lichkeit, ursachlichkeit]

(i skriftspr., i sht filos., nu- mera föga br.)

[ORSAKLIGHET.avl 1]

1) = kausalitet 1. LBÄ 2–3: 110 (1797). SvTeolKv. 1939, s. 19.

[ORSAKLIGHET.avl 2]

2) = kausalitet 2. LEOPOLD 4: 345 (c. 1820). JNORDSTRÖM (1924) hos STIERNHIELM (SVS) II. 1: 266.

Ssgr (i allm. till orsaklighet 2; †, filos.):

– orsaklighets-förmåga. till orsaklighet 1: förmåga att vara l. värka ss. orsak. ATTERBOM PhilH 485 (1835).

– orsaklighets-lag(en), r. l. f. l. m. kausalitetslag(en). GRUBBE Filosordl. (c. 1845).

– orsaklighets-princip(en). kausalitetsprincip(en). LEOPOLD 6: 128 (1806). GRUBBE Filosordl. (c. 1845).