© Svenska Akademien. SAOB spalt: O1411; tryckår: 1951
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
OSCILLATION oʃ¹ilaʃω⁴n, stundom os¹k-, l. ⁰¹-. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er, ( -scill- 1805 osv. -skill- 1873–1906)
[jfr t., eng. o. fr. oscillation; av lat. oscillatio (gen. -ōnis), gungande, till oscillare (jfr OSCILLERA)]
[OSCILLATION 0]
fys., mek. förhållandet att oscillera; äv. konkretare, i Sht i pl.: svängningar (i en våg- l. pändelrörelse). STURTZENBECHER (1805). EKMAN Mek. 15 (1919). jfr ETER-OSCILLATION. – särsk. bildl.; jfr OSCILLERA slutet. GEIJER I. 5:290 (1820). (Den) oscillation mellan dröm och värklig- hetssinne, som karaktäriserar barnets fabulering. PedT 1906, s. 364. Ymer 1931, s. 24.
Ssgr (fys., mek.):
OSCILLATIONS-PUNKT. punkt kring vilken oscillation sker. TRIEWALD Förel. 1: 174 (1728,1735). 2NF 21: 389 (1914).
OSCILLATIONS-RÖRELSE. FOCK 1Fys. 230 (1853).
OSCILLATIONS-TID. svängningstid. MOLL Fys. 3: 111 (1899).