ORIGINALITET or¹iginal¹ite⁴t l. or¹iji- l. å¹r- l. or¹gi- l. or¹ji-, l. ⁰¹⁰¹⁰⁴ (originalite't WESTE, orijinalitét DALIN), r. l. f.; best. -en; pl. (föga br., se 1 slutet, 2 slutet) -er. ( org- 1890. orig- 1788 osv.) [ORIGINALITET 1]
1) nyskapande självständighet; individuell särprägel; ursprunglig egenart; äv.: egenskapen l. förhållandet att vittna om dy- lika egenskaper. SAD 1: 504 (
1788).
Utan att vara af särdeles stor originalitet fängslar detta musikstycke ovilkorligen. NORMAN MusUpps. 103 (
1883,
1888).
Som talare utmärkes .. (N. N.) af utpräglad originalitet, liflig framställningskonst och mustigt språk. 2NF 37: 660 (
1925) .
SIWERTZ JoDr. 79 (
1928).
LD 1948,
nr 14, s. 4. särsk. (†) konkretare, om ngt originellt l. självständigt hos ugn. En ovanlig Tänkares ideer, uttryck, originaliteter.
THORILD (SVS) 3: 230 (
1792).
[ORIGINALITET 2]
2) egenskapen l. förhållandet att vara originell (se d. o. 5); säregenhet; besynnerlighet, excent- ricitet. GT 1788,
nr 102, s. 4.
ÅbSvUndH 59: 113 (
1940). särsk. (
föga br.)
om excentriskt l. "kufiskt" drag hos ngn. (Att han tyst satt o. stirrade på folk o. hittade på namn på dem) var en af Wi Willi Winkis allra besvärligaste originaliteter. CAVALLIN Kip- ling Wi 3 (1897).
Ssgr (till
1; vanl. mer l. mindre nedsät- tande):
–
ORIGINALITETS-BEGÄR.
lust att icke vara som andra l. att visa personlig särprägel; be- gär att vara l. värka originell. Frey 1850,
s. 447. Det har icke varit .. af originalitetsbegär, som Stagnelius dragit sig undan världen.
BÖÖK Stridsm. 179 (
1910).
–
ORIGINALITETS-JAKT.
om ivrig strävan att till varje pris avvika från andra l. komma med ngt nytt (äv. om det är bl. bisarreri). Tiden 1845,
nr 245, s. 1.
–
ORIGINALITETS-JÄKT.
jfr -jakt. 2NF 30: 573 (
1920).
Ett litterärt originalitetsjäkt som väcker avsmak. Ymer 1925, s. 218.
–
ORIGINALITETS-JÄKTANDE,
p. adj. som jäk- tar efter originalitet. 2NF 12: 1351 (
1910).
–
ORIGINALITETS-SJUKA,
r. l. f. jfr -begär. GEIJER l. 3: 401 (1817).