ORKESTER orkäs⁴ter (ch som kh el. som tj WESTE, årrkässt'r DALIN), r. l. m.; best. -n (TRlE. WALD Förel. 1: 170 (1735) osv.) ((†)
-tren STENBOCK Glädiesp. A 4 a (
1701) ,
HH XXV. 2: 38 (
1809) ); pl.
-trar (
GT 1788,
nr 26, s. 2, osv.) ( (†) =
(Hov. förtärSthm 1761, s. 332 (:
Orgschesterne, pl. best.));
-trer HovförtärSthm 1757, s. 2936,
AGRELL Maroco 1: 21 (
1789,
1796)).
( orchester 1735–1847. orchestre 1791 – 1795 (: Orchestre-Piano Forte). orgschester 1761 (: -erne, pl. best.). orgschievst 1766 (: -ersten, sg. best.). orkester 1802 osv. orquester 1701 (: -estren, sg. best.). orscherstor 1770 (: -orn, sg. best.). Jfr äv. anm. till 1 nedan) [jfr d. orkester, t. orchester; av fr. orchestre, av lat. orchestra, av gr. ὀϱχήστϱα, dans-plats, till gr. ὀϱχεῖσϑαι, dansa; jfr gr. ὀϱχηστήϱ, ὀϱχηστής, dansare]
[ORKESTER 1]
1) i en forngrekisk teater: den (nästan cirkelrunda) plats där kören o. skådespelarna uppträdde. RABBE PVetA 1770,
s. 17. till
1. I denna bet. användes numera vanl. den
gr.-lat. formen orchestra
(ork-); best.
-an.
BAUCK 1MusH 18 (
1862).
HAHR ArkitH 94 (
1902).
[ORKESTER 2]
2) ställe där musikerna ha sin plats på en teater o. d.; äv. om musikernas plats i kon- sert- l. danslokal o. d. (Ljus) Till Operar och Comedier ..; Sammaledes till Orchestrerne. HovförtärSthm 1757, s. 2936; möjl. till 3. Liten, trång, stor, rymlig orchester. MURBERG FörslSAOB (
1791).
SJÖBERG Kvart. 461 (
1924). – särsk.
[ORKESTER 2.a]
a) (
†)
) om orgel läktare i kyrka. KyrkohÅ 1935, s.
99 (
1768).
[ORKESTER 2.b]
b) (
†)
om tillfälligt anordnad musiktribun o. d. HH XXV. 2: 72 (
1809).
[ORKESTER 3]
3) större, efter vissa regler sammansatt ensemble av instrumentalmusiker; äv. om samt- liga musikinstrument som användas av en dylik ensemble. STENBOCK Glädiesp. A 4 a (
1701).
På stora Riddarhus-Salen (blir) af en stor Orchester upfördt, Pergoleses Passions-Musique. PT 1758,
nr 23, s. 4.
Orchestren bestod af 8 violiner och en basviol. HH XXV. 2: 38 (
1809).
SIWERTZ JoDr. 138 (
1928). jfr
BLÅS-,
DAM-,
GOSS-,
JASS-,
MILITÄR-,
MÄSSINGS-,
STRÅK-,
SYMFONI-ORKESTER m. fl. – särsk.
[ORKESTER 3.a]
a) (tillf., skämts.) om enstaka person som trakterar ngt musikinstrument. En gammal, gråhårig Neger, som hade varit grannskapets vandrande orchester. SJÖBERG Irving Sofd.
32 (
1827).
FORSELL Sällsk. 122 (
1845).
[ORKESTER 3.b]
b) mer l. mindre bildl. [ORKESTER 3.b.α]
α) om en mängd (mer l. mindre) samstämmiga ljud. Den grönskande skogens orkester. SNOILSKY 1: 106 (
1863, 1869;
om fågelsång). Jag drömmer om vindarnas röster / af storm i en stormens orkester.
FRÖDING Stänk 93 (
1896).
SIWERTZ Jord. 45 (
1936).
jfr OLJUDS-, SNARK-, VÅR- ORKESTER. [ORKESTER 3.b.β]
β) i allmännare anv. En hel orkester visa och snillrika tankar. SNELLMAN Gift. 1: 163 (
1842) . Det är en stor orkester i ..
(Karlfeldts) vers.
OoB 1931,
s. 267.
Ssgr (i allm. till
3; i sht i fackspr.):
–
ORKESTER-ACKOMPANJEMANG ~⁰¹⁰⁰² l. ~¹⁰¹⁰². BÖTTIGER 6: 141 (c. 1875). särsk. bildl.; jfr orkester 3 b β. Stormens dånande orkesterackompanjemang. ÖsTERGREN (1934). –
ORKESTER-ANFÖRARE ~⁰²⁰⁰. Euterpe 1: 5 (
1823).
–
ORKESTER-ARTAD,
p. adj. –
ORKESTER-BEHANDLING.
orkest- rering. ÖSTERGREN (
1934).
– (jfr
2)
ORKESTER-DIKE.
om den nedsänkta plat- sen för orkestern mellan scenen o. åskådarrummet på en teater. SvD(A) 1928,
nr 3, s. 11.
–
ORKESTER-DIRIGENT.
NF 1: 992 (
1876).
–
ORKESTER-EFFEKT.
jfr effekt 3 a. En berömvärd komposition .. af mycken Orkestereffekt. JournLTh. 1811, s.
1193. –
ORKESTER-FÖRENING.
förening (se d. o. 7 [ORKESTER-FÖRENING.ssg 3.c]
c) för upprätt- hållande av stående orkester. Styrelsen för Göteborgs orkesterförening. SvMusT 1905,
s. 102. BtRiksdP
1911, I:
nr 180, s. 12.
–
ORKESTER-INSTRUMENT.
musikinstrument som användes i orkester. BLANCHE Stockh. 5 (
1847).
–
ORKESTER-KLANG.
jfr klang, sbst. I 2,3. WEGELIUS MusH 459 (
1893).
Plötsligt höras orkesterklanger närma sig fråa Djurgårdsbron. SvD(A) 1922,
nr 250 A, s. 12 –
ORKESTER-KOMPOSITION.
konkret: komposi- tion (se d. o. 4) avsedd att spelas av orkester. LUNDELL (
1893).
–
ORKESTER-KOMPOSITÖR.
kompositör av orkesterstycken. LUNDELL (
1893).
–
ORKESTER-LÄKTARE.
jfr läktare, sbst.² För hundra år sen 1: 197 (
1810).
–
ORKESTER-MEDLEM ~⁰² l. ~²⁰. LUNDELL (
1893).
–
ORKESTER-MUSIK.
komponerad för l. spelad av orkester. MÖLLER LbMus. 51 (
1880).
LINDER Tid. 92 (
1924) . särsk. bildl.; jfr orkester 3 b. Den moderna litteraturens all slamrande orkestermusik.
OoB 1892,
s. 362.
–
ORKESTER-NUMMER.
musiknummer spelat l. avsett att spelas av Orkester. LUNDELL (
1893).
–
ORKESTER-PIANOFORTE. (
†)
visst slags musikinstrument, ham- marklaver, piano. (Vid konserten spelas en) con- certo på en Engelsk Orchestre-Piano Forte. DA 1795, nr 35, s. 2.
– (
2,
3)
ORKESTER-PLATS.
[ORKESTER-PLATS.ssg 1]
1) om orkesterns plats på teater o. d. Sthm 3: 292 (
1897).
LAMM Swedenbg 305 (
1915).
[ORKESTER-PLATS.ssg 2]
2) (åskådar)plats närmast orkestern på en teater; jfr parkett. DALIN (
1853).
SvUppslB 27: 578 (1936). –
ORKESTER-SATS.
sats i en orkesterkomposition. LJUNGGREN Est. 2: 351 (
1860).
– (
2)
ORKESTER-SKRANK.
SP 1792,
nr 121, s. 3.
Kapellmästaren stack upp ett lurvigt huvud . över orkesterskrankets kant. SJÖBERG Kvart. 457 (
1924).
–
ORKESTER-SPELARE. (
mera tillf.)
SP 1792,
nr 35, s. 2. 3NF
14: 477 (
1931).
–
ORKESTER-STIL.
kompositionsart som inriktar sig påtiligodogörande av orkesterinstru- mentens tekniska o. klangliga möjligheter m. m. NORLIND AMusH 481 (
1921).
–
ORKESTER-STYCKE.
musikstycke spelat l. avsett att spelas av orkester. NORMAN MusUpps. 40 (
1880,
1888).
–
ORKESTER-SVIT.
följd av för or- kester skrivna musikstycken med växlande taktart o. tempo. NF 9: 724 (
1885).
JEANSON (o. RABE) 1: 197 (
1927).
särsk. bildl.; jfr orkester 3 b. Här diktar livets fattigdom / en strålande orkestersvit / i sträva rytmer av granit.
FOGELQVIST Sång. 86 (
1915).
–
ORKESTER-TON ~tω²n. ton som anger tonhöjden för till orkestermusik hörande instrument, den ton efter vilken orkesterns instrument stämmas; jfr kammarton ². HÖIJER (
1864).
–
ORKESTER-TONHÖJD ~²⁰ l. ~⁰². jfr
-ton.
MECKLIN Beg- Tonk.
43 (
1802).
Denna stämgaffel står i vanlig orkestertonböjd. Tiden 1848,
nr 295, s. 4.
–
ORKESTER-VÄRK,
n. (större) musikaliskt värk skrivet för orkester. WEGELIUS MusH 550 (1893).