OTUKT ω³~tuk²t, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. (†) -er (RA l. 1:445 (1545) ). ( o- 1526 osv. v- 1546. -tocgt 1526. -tucht (-tt) 1541–1755. -tukt (-ck-, -tt) 1544 osv.) [jfr d.
utugt; trol. efter mlt.
untucht, jfr t.
unzucht; av o. 1 o.
TUKT]
[OTUKT 1]
1) (
†)
om förehavande som åsidosätter yttre anständighet, kraven på snygghet o. d.; särsk. i uttr. göra (sin) otukt, uträtta sina naturbehov (göra sitt tarv) på olämpligt ställe. Huuilcken sig oskickeligenn eller öfuuerflödigenn medt mat äller dryck holler, at hann ther aff (: medt lhoff till at seija:) spyr eller gör otuckt i gode mhäBns Sännger. G1R 16:113 (
1544).
Th[e]n draffwanten .. szom hade giortt sin vtucktt vtt m[ed] muren. 2SthmTb. 1: 135 (
1546).
(Hundar må icke insläppas i kyrkan) för then slema art och otucht them fölier, at the ther snarast skemma och wäta, som bäst är tilpyntat, bådhe wid Altare och annorstädz. LPETRI KO 8 b (1571).
KOF 1: 377 (
c. 1618).
[OTUKT 2]
2) (
†)
sinnelag som utmärkes gm benägenhet för vad som från moralisk synpunkt år o- tillbörligt l. förkastligt; ohöviskhet; ondska, vrångsinthet; äv., konkretare, om otillbörlig l. moraliskt förkastlig handling; skändlighet. Fulle medh awund .. swick, otocgt. Rom. 1: 29 (
NT 1526;
Bib. 1917: vrångsinthet; Vulg.: malignitate). Altså skal iagh göra en enda vppå otuchtenne.
Hes. 23:48 (Bib. 1541;
Bib 1917: skändligheten; Vulg.: scelus;
LUTHER: vnzucht). Then menige christenhetenes ärffiende .. går än nu um medt oseijelige och månge hånde otuchter och laster.
RA I. 1: 445 (
1545).
LILLIENSTEDT Vitt. 265 (
c. 1675).
[OTUKT 3]
3) om sådant sexuellt umgänge som anses otillåtet l. osedligt; osedlighet, sedeslöshet, lösaktighet, skörlevnad; äv. (i ngt äldre jurr diskt spr.) i uttr. otukt mot naturen, om homosexuella handlingar o. tidelag. Bedriva, öva otukt. Låta bruka sig till otukt. Theras oreenligheet, skörachtigheet och otucht. 2Kor. 12: 21 (
Bib. 1541;
NT 1526: blygd).
(Äkta makar böra) icke sitt echtenskap förkränkia med otucht.
KOF II. 2: 145 (
c. 1655).
Håller någor sådana hus och samqwem, ther otucht och lösachtighet drifves. MB 57: I (Lag 1734). Folket begynte bedriva otukt med Moabs döttrar. 4Mos. 25: 1 (Bib. 1917;
Bib. 1541: bola). Varder ämbetsman .. dömd till fängelse för otukt med ungdom .., skall (osv.).
SFS 1936,
s. 386. – särsk.
[OTUKT 3.a]
a) i ordspr.; möjl. till 2. Otucht, giör elack lucht. GRUBB 658 (
1665).
Otucht, bär elack frucht. DENS. 731. [OTUKT 3.b]
b) (
†)
om osedlig sexuell åtrå. Then ther af otucht brinner / Och är i synden såld. Ps. 1695, 277: 6.
LINDFORS (
1824).
Ssgr (till
3):
–
OTUKTS-BRAGD.
[jfr bragd, sbst.¹ ⁴]
(
†)
sedeslöshet, liderlighet. SERENIUS E 3 a (
1734,
1757).
–
OTUKTS-BROTT.
SakregRiksdP 1931 40 (
1942).
– (jfr
3 b)
OTUKTS-BRÅNAD,
(-bronne) (†) otuktig brånad. Hwad Gud menar om Upsala stad, ther otuchts bronne så brinner at then röker longan wäg. SWEDBERG SabbRo 1642 (1702, 1712). KOLMODIN Qv- Sp. 1: 694 (1732).
–
OTUKTS-HANDLING.
i sht jur. Otuktshandlingar mellan personer av samma kön. BtRiksdP 1933, Saml.
IX. 1: nr 15, s. 1.
–
OTUKTS-HUS. (
i skriftspr.)
om bordell. SCHULTHESS (
1885).
Polisen har nu häktat .. ett par personer för hållande af otuktshus. SvD(A) 1918,
nr 6, s. 11.
–
OTUKTS-LAST. (
numera föga br.)
== otukt 3. PH 3: 1810 (
1741).
WoJ (
1891).
–
OTUKTS-NÄSTE.
om ställe där otukt bedrives. JANZON Cat. 1: 20 (
1889).
Räfsten med otuktsnästena. SvD(A) 1918,
nr 6, s. 11.
–
OTUKTS-SYND. (
i sht i religiöst spr.)
synd som består i att bedriva otukt. WoJ (
1891).
För att undgå Otukts- synder må var man hava sin egen hustru. 1Kor. 7: 2 (Bib. 1917).
Avledn..:
–
OTUKTA ,
v., l.
OTUKTAS ,
v. dep. [OTUKTA.avl 1]
1) (
†)
till 1, refl.: osnygga l. smutsa ned sig med avföring. SCHRODERUS Dict. 280 (
c. 1635).
The Druckne fyllehundar .. Spotta, Spyy .. Skijta (otuchta sigh). SCHRODERUS Comenius 824 (
1639) . 2) (
enst.)
till 3, ss. dep.: bedriva otukt. (Hon) är skarnet här uppe och brukar supa och otuktas med karlarna i alla vrår. HEMMER FattBrud 113 (
1926).