)).
[fsv. oster, fgutn. ustr, sv. dial. ost, ust, wåst; motsv. fd. ost, oosth (d. ost), isl. ostr; av ett urnord. justa-; jfr fin. juusto, estn. juust, lap. vuosta (sannol. lånade från nord. l. germ. språk); sannol. rotbesläktat med lat. jus, sås, soppa (jfr SCHY), sanskr. yus, yusa-, soppa, ävensom gr. ζωμός, soppa, buljong, o. urspr. betydande: ostmassa. – Jfr YSTA]
). Vtur en slachtad kalf, som druckit bara miölken, tages magen, i hvilken ligger en hop ost.
).
).
). – jfr
m. fl. – särsk.
).
). jfr
.
).
).
).
) . Näst smöret är osten den viktigaste af de produkter, som erhållas ur mjölken.
).
[jfr fsv. bäthir quämmir skrapa osten än skrädha]
).
Bih. (
) ; jfr: När tiggarn får ost, vill han ha honom stekt.
).
.
).
) .
(av väx- lande, ofta mer l. mindre cylindrisk form o. ofta omgivet av ett hårdare ytlager), sådant det framställes av tillvärkaren o. föres i marknaden.
l.
).
).
γ.
β. En .. runt om ostens mitt löpande röd rand.
, s.
– särsk.
).
).
).
som tillagas av mjölk l. ostmassa; numera företrädesvis i ssgr o. elliptiskt för dylika.
).
). jfr
m. fl. – särsk.
) .
).
).
).
, s. 3 (:
). Nu ska du ha betaldt för gammal ost!
). Jag ska ge dej för gammal ost. LO
).
).
.
).
o. veter. om ostliknande massa av död vävnad; i sht om dylik gm lungtuberkulos uppkommen massa i lunga; jfr
).
; d. orig.: som en Fæhund). Figurl. sæges om en dum mænniska:
Bih. (
) .
).
).
).
Ssgr (i allm. till
2 a):
A
:
–
OST-AFFÄR. särsk.
konkret; jfr affär 6 slutet. GbgAdrIndKal. 1893, Ann.
s. 165.
–
OST-AGN. (
numera bl. tillf.)
fisk. agn (se agn, sbst.¹ ¹ [OST-AGN.ssg 4.a]
a) bestående av ost (stundom blandad med mjöl o. honung o. d.). SCHULTZE Fisk. 182 (
1778) .
–
OST-ALTARE. (
förr)
altare där kvin- nor efter kyrktagning lade ost ss. offer till präst l. klockare; jfr kak-altare, kaka, shst. 1 a. SvKyrk. Uppl. 2: 159 (
i handl. fr. 1659).
–
OST-ARTAD,
p. adj. WIKFORSS 1:909 (
1804).
–
(2 a β) OST-BAKELSE. (
numera bl. mera tillf.)
kok. om olika slag av bakvärk innehållande ost l. ost- kräm l. om kulor av ostkräm o. d. NORDFORSS (
1805) .
VärldBillMat 1: 218 (
1938).
–
OST-BAKTERIE. (
i fackspr.)
i ost befintlig bakterie; särsk. (i vard. fackspr.): ostmognadsbakterie. LB 3: 539 (
1905).
SvjordbrB Mjölk 441 (
1927).
– (
1)
OST-BALJA.
[jfr d. ostebalje]
(
i sht förr)
balja (se balja, sbst.² 1) använd vid ostberedning (särsk. för ystning av löplagd mjölk); jfr -kar 2. TByggn. 1859, s. 56
– (
2)
OST-BAND.
[jfr lap. vuostapadde]
(om lapska förh.) med en träbricka vid vardera än- dan försedd läderrem varpå ostar uppträdas för förvaring, varvid remmen upphänges på mitten över en stång. Fatab. 1934,
s. 261.
–
(2 a β) OST-BEIGNET ~bänjä² l. -je², r.; best. -eten -ä²n l. -e²n; pl. -eter -ä²er l. -e²er l. -ets -ä² l. -e². (-beignet 1896 osv. -brigné 1927–1937) [senare leden av fr. beignet, i flottyr e. d. kokt bakvärk, av ffr. buignet, avledn. av buigne, bula]
kok. liten, rund, i flottyr kokt bulle innehållande bl. a. riven ost (i sht serverad till soppa l. buljong); vanl. i pl., stundon, äv. i sg. koll. NORDENFALK GBord 105 (
1896; i pl.). HemKokb.
53 (
1903; koll.).
GodMat 284 (
1938; i pl.).
–
OST-BEREDARE. (
i sht i skriftspr.)
jfr -beredning. QLm. 3: 37 (
1833).
–
OST-BEREDNING.
jfr beredning 2. LAH 1828,
s. 132.
–
OST-BILDNING.
[OST-BILDNING.ssg 1]
1) till 1, 2 a: bildning (se d. o. 4 [OST-BILDNING.ssg 1.a]
a) av ostmassa (gm syrning l. löpning av mjölk) l. av ost (gm lagring o. d.). LIEDBECK KemTekn. 760 (
1867).
FLODSTRÖM SvFolk 280 (
1918).
[OST-BILDNING.ssg 2]
2) med. o.
veter. till 4 b β. NYSTRÖM Kir. 2: 50 (
1929).
– (
2)
OST-BINDA,
r. l. f. (
i fackspr.,
ngt ålderdomligt)
binda av bomull (i sht förr äv. av linne) varmed cylindriska ostars mantelyta omviras under lagringen; jfr -duk. JUHLIN-DANNFELT (
1886).
–
OST-BIT.
[OST-BIT.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 1: stycke av ostmassa. GROTENFELT Mejerih. 162 (
1881).
[OST-BIT.ssg 2]
2) till 2 a: stycke l. skiva av ost. HAGBERG Shaksp. 11: 122 (
1851).
–
OST-BOD.
[jfr d. ostebod, t. kāsebude]
[OST-BOD.ssg 1]
1) (
i sht förr)
bod (se bod, sbst. ¹ [OST-BOD.ssg 2]
2) l. rum för förvaring l. lagring av ost (jfr -kammare). NORDFORSS (
1805) . 2) (med ålderdomlig prägel) =
-affär. WIKFORSS 1: 909 (
1804).
JENSEN Mickiewicz Tad. 275 (
1898). RTKatal.
1938,
4: 664 (i sg. best. ss. namn på affär). –
OST-BORR.
[jfr holl. kaasboor, t. käsebohrer]
(
i fackspr.)
instrument för provning av ost, bestående av ett ihåligt, vid mynningen skarpslipat, ovanför mynningen åt ena sidan öppet rör. LIND 1: 995 (
1749).
SFS 1926,
s. 72.
–
OST-BRICKA,
r. l. f. bricka med (flera olika sorters) ost; äv. om ostfat (av glas l. porslin). Bouppt Växjö 1882.
– (
1)
OST-BRYTARE,
r. l. m. (i fackspr., utom i ssgn ostbrytar(e)-kniv numera föga br.) redskap för brytning (sönder- rörning) av ostmassa; jfr -grep, -kniv 1, -lyra, -sabel. LAH 1845, s. 78. LANGLET Husm. 856 (
1884).
Ssg:
– (
1)
OST-BRYTNING. (
i fackspr.)
handlingen att medelst ostbrytningskniv o. d. röra sönder (bryta) stelnad ostmassa för från- skiljande av vasslan. GROTENFELT Mejerih. 186 (
1886).
Ssg:
–
ostbrytnings-kniv. (
i fackspr.)
== ostkniv 1. COWAN-NYBERG VesterbSötmjOst 71 (
1892).
– (
1,
2)
OST-BRÄDE.
[finlandssv. dial. ostbräde]
(
i sht i Finl.)
bräde varpå ostar ställas för lagring l. varpå ostmassan formas. Fatab. 1946,
s. 88.
–
OST-BUR. (
förr)
av spjälvärk gjord burliknande in- rättning för torkning av ost i det fria. MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791) .
CFDAHLGREN 1: 55 (
1831).
–
OST-BÄNNE.
[fsv. ostabände (GU C 20
1: 275 (:
oostabändhe)), sv. dial.
ostbände, ostbänne] (
†)
== -bur. WALLENIUS Proj. F 6 a (
1682).
TÖRNEROS Brev 1: 347 (
1826; uppl.
1925).
– (
1,
2)
OST-DUK.
[jfr holl. kaasdook]
(
i sht i fackspr.)
(glestrådig) duk (av bomull, i sht förr äv. av linne) vari ostmas- san placeras under pressningen; äv. om dylik duk använd för andra ändamål. WAHRMAN Mauski o. Wolstein 110 (
1807).
WIRGIN Häls. 4: 427 (
1939).
–
OST-FABRIK. (
numera föga br.)
jfr -mejeri, ysteri. QLm. 3: 39 (
1833).
KJELLIN 821 (
1927).
–
OST-FABRIKATION.
== -tillvärkning. QLm. 3: 33 (
1833).
–
OST-FAT.
[OST-FAT.ssg 1]
1) (
†)
till 1, 2, = -form II 1. SERENIUS Lll 4 b (
1734).
[OST-FAT.ssg 2]
2) till 2 a: fat (se d. o. 3) avsett för uppläggmng o. servering av ost. BoupptSthm 1667, s. 1221 (1668). –
OST-FEL,
n. (
i sht i fackspr.)
fel- aktig beskaffenhet hos ost. HOLMSTRÖM Naturl. 3: 137 (
1889).
–
OST-FJÄRDING. (
†)
== -bur. KALM Vg- Bah.
212 (
1746).
–
OST-FLUGA.
insekten Piophila casei Lin., vars larver leva i ost o. andra feta ani- maliska ämnen. LINNÉ Vg. 37 (
1747) . Ostflugan har en längd af 4 à 5 millimeter.
LB 3: 523 (
1905).
–
OST-FORM;
pl. i bet. I -er, i bet. II -ar. [jfr dan. o. nor. osteform, holl. kaasvorm, t. käseform]
I. (
tillf.)
till 2 b, motsv. form I 1. I ostform. ÖSTERGREN (1934). II. motsv. form II. [OST-FORM.ssg 1]
1) (i sht i fackspr.) till 1, 2: form (se d. o. II [OST-FORM.ssg 1]
1) av trä l. plåt o. d. vari ost formas (vanl. gm pressning); jfr -kar 1. HovförtärSthm 1722 B,
s. 651 VaruhbTulltaxa
1: 236 (
1931).
[OST-FORM.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
kok. till 2 a β: litet bakvärk gräddat i form o. innehållande bl. a. riven ost. HÖGSTEDT KokB 428 (
1920; i pl.).
–
(2 b) OST-FORMAD,
p. adj. (
mera tillf.)
ÖSTER- GREN (
1934).
–
(2 b) OST-FORMIG. (
mera tillf.)
BALCK Idr. 3: 113 (
1888;
om curlingstenar).
–
OST-FÄRG,
[jfr dan. o. nor. ostefarve, t. käsefarbe, eng. cheese- colour]
[OST-FÄRG.ssg 1]
1) (
föga br.)
till 1: kaseinfärg. ENEBERG Karmarsch 1: 215 (
1858).
[OST-FÄRG.ssg 2]
2) till 1, 2 a: färg för färg- ning av ostmassa; särsk. om dylik färg bestå- ende av en alkalisk lösning av orleana. LAH 1845,
s. 80 [OST-FÄRG.ssg 3]
3) (
mera tillf.)
till (1 o.) 2: sådan gul l. vit färgnyans som är utmärkande för ost. ÖSTERGREN (
1934).
–
OST-GIFT,
n. [jfr t. käsegift]
(
numera föga br.)
om olika giftämnen (l. sjukdoms- alstrande mikrober) som stundom kunna uppstå i (gammal) ost. BERZELIUS Årsb VetA 1838,
s. 602. 2NF (
1914).
–
OST-GILLE.
[sv. dial. ostagille]
(
i sht förr)
(kalas vid) ostmöte. QUENNERSTEDT Smål. 84 (
1891).
– (
1)
OST-GRYTA.
[jfr nor. ostegryte]
(
i sht förr)
jfr -kittel. HLILLJE-
BJÖRN Hågk. 2: 83 (
1867).
– (
1)
OST-GYTTRING. (
†)
om mjölks koagulering till ostmassa. VetAH 1772,
s. 59.
–
OST-GÖRNING. (
numera knappast br.)
ost- beredning. VetAH 1743,
s. 197.
SCHULTHESS (
1885).
–
OST-HANDEL. särsk.
konkret: ostaffär. WIKFORSS 1: 998 (
1804).
–
OST-HANDLARE. (
numera bl. mera tillf.)
person som driver handel med ost. RISINGH KiöpH 90 (
1669).
–
OST-HANTERING.
jfr hante- ring II. TLandtm. 1895,
s. 105.
– (
1)
OST-HARPA,
r. l. f. (
förr)
redskap för brytning (sönderrörning) av ostmassa, bestående av en med handtag för- sedd lång o. smal ram med i längdriktningen spända parallella metalltrådar; jfr -lyra. LB 3: 487 (
1905).
–
OST-HJÄLLE l.
-HJÄLL. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
hjälle (se d. o. 2) för förva- ring av ost; förr äv. om hylla av ribbor över eldstaden i lappkåta varpå ost torkas o. rökes, osthylla. LINNÉ Skr. 5: 141 (
1732;
i lappkåta).
ERIKS- SON Hjäll 241 (
1943).
–
OST-HJÄLP.
( ost- 1822 osv. osta- 1670–1696. oste- 1685–1781) (
förr)
av ost (l. ystmjölk) bestående bidrag l. understöd från församling till präst l. klockare; jfr hjälp 1 δ β. VD VisitP 1670,
s. 141.
AHLQUIST Öl. 1: 369 (
1822).
–
OST-HYLLA,
r. i. f. (i sht i fackspr.) hylla varpå ost lagras (l. förvaras); äv. om hylla av ribbor över eldstaden i lappkåta varpå ost torkas o. rökes. LAT 1864, s. 189.
Västerb. 1937, s. 100
(i lappkåta). –
OST-HYVEL.
för skärning av ost avsett redskap bestående av en med skaft försedd platt skiva av (rostfritt) stål l. (ny)silver o. d. med ett åt skaftet vänt (brett) urtag på vars undersida metallplattan är äggslipad; jfr hyvel 1 c o. -skärare. VaruhbTulltaxa 1: 437 (
1931).
–
OST-HÅLLARE,
r. l. m. [OST-HÅLLARE.ssg 1]
1) (
tillf.)
till (1 o.) 2: ställning för torkning av ost. LÖNNROT 1: 400 (
1874) .
[OST-HÅLLARE.ssg 2]
2) till 2, om olika slag av anordningar varmed oststycke kan fasthållas, då man skär ost; jfr -knapp. Bouppt
Växjö 1885.
–
OST-HÄCK.
[jfr (ä.) d. ostehæk]
(
i sht förr)
hylla l. låda av spjälvärk för tork- ning (l. transport) av ost; jfr -bur. WINGÅRD Minn. 8: 11 (
1848) .
BENDZ Landsv. 21 (
1916).
–
OST-HÖKARE. (
†)
== -handlare. SERENIUS G 1 a (
1734).
–
(1,2 a) OST-HÖNS.
[med avs. på bet. jfr gås 4, smörgås]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
klimp av ost- massa l. färsk ost, formad ss. en höna (o. an- vänd till föräring). SvKulturb. 9–10: 76 (1931; fr. Medelpad).
–
OST-KAKA,
r. l. f. (ost- c. 1635 osv. osta- 1538. oste- 1692–1704) [y. fsv. ostkaka ( VitAMB
1885, s. 6); jfr d. ostekage, holl. kaaskoek, t. käse- kuchen, eng. cheese-cake] [OST-KAKA.ssg 1]
1) till 1, 2 a β; om olika maträtter l. bakvärk tillagade av ystad mjölk l. innehållande ost; vanl. om i ugn gräddad maträtt tillredd av löpnad mjölk med tillsats av ägg o. mjöl m. m. Var Rer V 29 (1538). SJÖBERG Singstock 293 (
1832;
om ett slags bakvärk innehållande färsk ost).
KERFVE Kok. 908 (
1916;
i pl., om bakvärk innehållande ost).
Äkta ostkaka. HÖGSTEDT KokB 438 (
1920).
jfr (†): En falsk Ost-Kaka. WARG 513 (
1755;
om ett slags pannkakspudding).
[OST-KAKA.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 1; om sammanhängande kaka (se kaka, sbst. [OST-KAKA.ssg 5]
5) av ostmassa. ÅKERMAN KemTechn. 2: 563 (
1832).
–
ostkak(s)-bunke, äv.
ostkake-bunke. (
mera tillf.)
bunke vari ostkaka tillredes. CARLSSON Dagsv. 45 (
1927).
–
ostkak(s)-bäcken.
(-kak-) (†) jfr bäcken 1 o.
-bunke. BoupptSthm 14/1
1685.
–
ostkak(s)-panna. (
-kake- 1682--c.
1710.
-kaks- 1683) (
†)
jfr -bunke. BoupptSthm 24/6 (
1682).
VALLERIA Hush. 42 (
c. 1710).
–
OST-KAMMARE, förr äv.
-KAMMAR . (ost-
c. 1635 osv.
osta- 1538–1640)
[jfr d. ostekammer, holl. kaaskamer, t. käsekammer]
(
i sht i skildring av ä. förh.)
rum för torkning (o. lagring) av ost (där tempera- turen hålles jämförelsevis hög o. fuktigheten jämförelsevis låg); jfr -lager 2. VarRerV 23 (
1538). LB
3: 513 (
1905).
– (
2)
OST-KANT,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ¹⁴88). jfr kant, sbst. 9 b. WIKFORSS 1:909 (
1804).
–
OST-KAR.
(ost- c. 1635 osv. oste- 1587–1673) [fsv. osta kar, ostkar (i bet. 1), motsv. fd. ostchar (d. ostekar)]
[OST-KAR.ssg 1]
1) (utom i folkligt spr. i vissa trakter numera före- trädesvis kulturhist.) till 1,2: (mindre) kärl (vanl. av trä l. flätvärk) vari ost pressas o. får sin form, ostform; jfr -korg. HELSINGIUS (
1587).
Osten silas från vasslan, prässas i ett ostkar, saltas och torkas. BERLIN Lrb. 141 (
1852).
Västerb. 1937, s. 100
(om lapska förh.). Kulturen 1939,
s. 44. särsk. (
†)
bildl., om litet, trångt rum. Bo i ett ostkar. MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791).
[OST-KAR.ssg 2]
2) (i sht ifackspr.) till 1: kar (se kar, sbst.¹ 2) vari mjölk ystas (ofta försett med dubbla plåt- bottnar, mellan vilka ånga l. vatten kan inledas för uppvärmning resp. avkylning av ostmassan); jfr -kittel. GROTENFELT Mejerih. 149 (
1881).
–
OST-KISTA.
( ost- 1883–1927. oste- 1585) (
numera bl. ngn gg om utländska förh.)
kista för för- varing l. lagring av ost; äv. = -form II 1. GripshR 1585, s. 165. HILDEBRAND Isl. 207 (
1883)
[efter isl. ostkista, ostform]
. KJELLIN 821 (
1927;
om norska förh.) [efter d. ostekiste]
.
–
(1, 2 a) OST-KITT.
[jfr d. ostekit, t. käsekitt]
(
i fackspr.)
kitt som vid till- värkning av vissa ostsorter (kittostar) erhålles gm att man låter jästsvampar o. därefter röd- kittbakterier utveckla sig på ostmassans yta; äv. om oavsiktligt uppkommet kitt av liknande natur hos andra ostsorter; i sht förr äv.: kaseinkitt. TT 1872, s. 242
(om kaseinkitt). Handffantv. Hand.
7: 53 (
1939).
– (
1)
OST-KITTEL.
[jfr d. ostekedel, holl. kaasketel]
(
i sht förr)
kittel för ystning av mjölk under uppvärmning över eld. BoupptSthm 16/9
1639.
–
OST-KNALLE.
(mera tillf., vard.) torr o. hård ost- bit l. ostkant. MALMBERG Fångstm. 320 (
1924).
– (
2)
OST-KNAPP,
r. l. m. [jfr d. osteknap]
om med stift försedda knappar (av metall) som fästas i ett oststycke o. som man kan hålla i, då man skär av osten. Bouppt Växjö 1880 (av nysilver). Anm. Ordet förekommer i nedan anförda inventarier (använt om föremål i mjölkstuga) med oviss bet.; möjl. avses därmed träskivor (med sniderier) använda för krusning av ost (om icke ordet är en ombildning av ett
ost-napp [jfr t. käsenapf, ostform, ävensom napp, sbst.¹]
med bet.: (skålformig) ostform. 1InventHäringe 1673, s. 6 (:
Ostknappar). 21nventHäringe
1673, s. 7 (:
Osteknappar).
–
OST-KNIV.
[jfr d. ostekniv, t. käsemesser]
[OST-KNIV.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 1: redskap för brytning (sönder. rörning) av ostmassa, numera vanl. bestående av en med skaft l. handtag försedd ram med däri anbragta parallella metalltrådar l. klingor; jfr -brytare. LAH 1828,
s. 131.
[OST-KNIV.ssg 2]
2) till 2 a: kniv avsedd att skära ost med. BoupptVäxjä 1843.
–
OST-KONTROLL.
jfr kontroll 2; äv. konkret, motsv. kontroll 2 b β. LAHT 1912,
s. 302.
SvStatskal. 1946, s. 878
(konkret). –
OST-KONTROLLANT.
jfr -kontroli. SvStatskal. 1946,
s. 878.
– (
1,
2)
OST-KOPP.
[jfr d. ostekop, lt. ke(e)skopp, holl. kaaskop]
(
numera föga br.)
(skålliknande) ostform (se d. o. II [OST-KOPP.ssg 1]
1) av trä l. metall. AHB 60: 17 (
1871).
HermodMejLära 9: 15 (1917) .
– (
1,
2)
OST-KORG.
( ost- c. 1730 osv. oste- 1674) [jfr d. ostekurv, t. käsekorb]
särsk. (
i sht förr)
: ostform av flätvärk; äv.: korg vari ost torka(de)s i fria luften; jfr -bur. Invent- Ljung 1674, s. 96. KALM VgBah. 212 (
1746).
LAHT 1913,
s. 117.
– (
1)
OST-KORN. (
i fackspr.)
korn av sönder- rörd ostmassa. COWAN-NYBERG VesterbSötmjOst 18 (
1892).
– (
1)
OST-KRAM ~kra²m, n., best. -et. [sv. dial. ostkram, klump av ostmassa som hopkramats i handen, ostmassa; senare leden till krama]
(
i vissa trakter)
ostmassa, färskost (se d. o. 2). EKBERG Hvad äta? 275 (1899). – (
1)
OST-KRAMA ~kra²ma, r. l. f.; best. -an. [sv. dial. ostkrama, klump av ostmassa som hopkramats i handen, ostmassa; senare le- den till krama]
(
i vissa trakter)
ostmassa, färsk- ost (se d. o. 2); äv.: stycke ostmassa som pressas i ostform (se d. o. II 1). DALIN FrSrLex. 1: 491 (
1842). DENS. (
1855).
KLINT (
1906).
– (
1,
2)
OST-KRANS. (
numera föga br.) =
-svepe. AHB 60: 15 (
1871).
Hermod- MejLära 8: 11 (1917). –
(2 a β) OST-KROKETT.
kok. BJÖRK- LUND Kokb. 174 (
1860).
–
OST-KRUKA.
för förvaring av ost. StKokb. 110 (
1940).
–
(2 a β) OST-KRUTONG.
kok. EKBERG Hvad äta? 274 (1899). – (
1)
OST-KRÄKLA l.
-KRÄCKLA,
r. l. f. (
i fackspr.,
i sht förr)
== kräkia, sbst.² ¹ b. SvTyHlex. (
1851).
–
(2 a β) OST-KRÄM.
[jfr d. ostekræm]
kok. hoprörd blandning av smör (l. grädde) o. riven ost (samt kryddor o. mjöl). ÅKERSTRÖM PrinsKokb. 144 (
1929) .
–
(2 a β) OST-KULA,
r. l. f. kok. liten, i flottyr kokt kula av en deg av ost, (mjölk, smör o.) ägg o. kryddor; i sht i pl.; jfr kula, sbst.³ ¹. HAGDAHL Kok. 809 (1879).
–
OST-KUPA,
r. l. f. glaskupa avsedd att tjäna ss. skydd över ost upplagd på ostfat; äv. med inbegrepp av fatet; jfr kupa, sbst. 9 a. NVexjöBl. 1848,
nr 33, s. 4.
Ta locket av ostkupan. ÖSTERGREN (
1934).
– (
1)
OST-KVARN. (
i fackspr.)
kvarn (se d. o. 2) för söndermalning av ostmassa. LAH 1845,
s. 78.
–
OST-KÄLLARE.
[jfr d. ostekælder, holl. kaaskelder]
(
i sht i skildring av ä. förh.)
källare för lagring (l. för- varing) av ost (jfr -kammare, -lager 2); stundom äv. om ostaffär (jfr -magasin 2). QLm. 3: 36 (
1833). S:t Görans ostkällare.
RTKgtal. 1938,4:732
(om affär). – (
1,
2)
OST-KÄRL, förr äv.
-KÄRIL . (utom i vissa trakter numera bl. tillf.) ostform (se d. o.
II 1).
LINNÉ Skr. 5: 140 (
1732) .
Fatab. 1946,
s. 90.
LEVANDER DalBondek. 3: 372 (
1947).
–
(1,2 a) OST-KÖK. (
numera knappast br.)
i ostmejeri: rum där ystning o. ostpressning utföres. TByggn. 1859,
s. 56. LB
3: 675 (
1906).
–
OST-LAGER,
n. [OST-LAGER.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
till 1, 2 a: lager (se lager, sbst.³ 1) av ost- massa l. ost. SvKock. 228 (
1837;
om lager av ostmassa). 2) till
2: (förråd av) ost upplagd till lagring; äv.: utrymme avsett l. använt för lagring av ost; jfr lager, sbst.³ ².
GROTENFELT Mejerih. 138 (
1881).
BOLIN VFöda 187 (
1933;
om lokal).
–
ostlager-bedömning. (
i sht i fackspr.)
om (av konsulent l. nämnd utförd) bedömning av kvaliteten hos ost i mejeris lager. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 618 (
1917).
–
ostlager-nämnd.
jfr -lager-bedömning. UNT 1928,
nr 10073, s. 1
(vid lantbruksmöte). –
OST-LAGERRUM ~⁰⁰². rum för lagring äv ost. JUHLIN-DANNFELT 94 (1886).
– (
1,
2)
OST-LIK,
adj. som liknar ostmassa l. ost; äv.: ost- formig. WIKFORSS 1: 909 (
1804).
2NF 9: 219 (
1908) .
– (
1,
2)
OST-LIKNANDE,
p. adj. jfr -lik. 2NF 19: 1095 (
1913).
–
(1,2 a) OST-LIM. (
numera knappast br.)
lim berett av ost (massa), kaseinlim; förr äv.: ost- kitt. SvMerc. 1763, s. 821
(om ostkitt). LAHT 1904,
s. 286.
– (
1,
2)
OST-LOCK,
n. (
i fackspr.)
lock till ost- form (i bet. II 1). GROTENFELT Mejerih. 167 (
1881).
–
OST-LUKT.
karakteristisk för ost. LIEDBECK Kem- Tekn.
760 (
1867).
–
OST-LYCKA,
r. l. f. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
tur l. framgång med ostbe- redning. Arv 1946,
s. 156.
– (
1)
OST-LYRA.
[jfr d. oste-lyre]
(
i fackspr.,
i sht förr)
== lyra, sbst.⁴ ⁶ a; jfr -kniv ¹. GROTENFELT Mejerih. 157 (
1881).
–
OST-LÅDA,
r. l. f. [OST-LÅDA.ssg 1]
1) (
i sht förr)
till 1, 2: lådliknande ostform (i bet. II 1). Bouppt Växjö 1857.
[OST-LÅDA.ssg 2]
2) kok. till 2 a β; jfr låda, sbst.¹ ² f. NORDSTRÖM Matlagn. 8 (
1822).
– (
1)
OST-LÖPE.
löpe (se löpe, sbst.³ förr äv.: ostmassa erhållen gm löpläggning av mjölk. DAHLMAN Reddej. 140 (
1743).
MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791;
äv. om ostmassa).
Ssgr (i fackspr.) :
–
ostlöpe-pulver.
löpepulver. KatallndUtstSthm 1897,
s. 318.
–
OST-MAGASIN.
[OST-MAGASIN.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
ostlagerrum; jfr magasin 1. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 486 (
1773) .
GROTENFELT Mejerih. 193 (
1881).
[OST-MAGASIN.ssg 2]
2) om ostaffär; nästan bl. i namn på dylika affärer; jfr magasin 2. Nya ostmagasinet. GbgAdrlndKal. 1887, Ann. s. 165. Eslövs Ostmagasin. RTKgtalMalmöHbg 1947, s. 370. –
OST-MARKNAD.
[OST-MARKNAD.ssg 1]
1) (
numera bl. om utländska förh.)
marknad (se d. o. 1) l. marknadsplats där ost försäljes. NORDFORSS (
1805).
[OST-MARKNAD.ssg 2]
2) (
i fackspr.,
mera tillf.)
motsv. marknad 2. LAHT 1910,
s. 271.
–
OST-MASSA,
r. l. f. [OST-MASSA.ssg 1]
1) till 1: geléartad l. kornig massa som erhålles ur mjölk gm syrning l. gm (uppvärmning o.) OST, sbst.¹, ssgr tillsättning av löpe; stundom motsatt: vassla; jfr ost, sbst.¹ ¹. WAHRMAN Manski o. Wolstein 110 (1807). [OST-MASSA.ssg 2]
2) till 2: om den inre, mjukare massan i en ost; motsatt: ostskorpa l. ostkant. LAHT 1897,
s. 296 [OST-MASSA.ssg 3]
3) (med. o. veter., mera tillf.) till 4 b β: ostliknande massa av död vävnad (i lunga vid lungtuberkulos). NYSTRÖM Kir. 1: 239 (
1926).
–
OST-MATTA,
r. l. f. (
i fackspr.)
matta av spjälvärk l. rottågor o. d. varpå vid tillvärkning av vissa ostsorter osten upplägges för åstadkommande av ytmögling (i sht förr äv. för torkning). RedNordM 1928, s. 16. –
OST-MEJERI.
mejeri där (huvud- sakligen) ost framställes, ysteri. TLandtm 1897,
s. 198.
–
OST-MJÖLK.
(ost- c. 1710 osv. osta- 1671–1845 (i yttrande tillagt en prästman c. 1735)) [sv. dial. ust(e)- mjölk, ostamjölk, mjölk avsedd för ystning, kalv- dans, maträtt av sammankokad sur o. söt mjölk; jfr d. ostemælk, ävensom fd. ostmelk, råmjölk]
1) (i sht i fackspr.) till 1, 2 a: mjölk avsedd l. använd för ystning, ystmjölk. VD VisitP 1671,
s. 218.
[OST-MJÖLK.ssg 2]
2) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
till 3: råmjölk; förr äv.: ostliknande maträtt, huvudsakligen bestående av mjölk o. äggvita. VALLERIA Hush. 9 (
c. 1710).
GROTENFELT Mejerih. 31 (
1881;
om råmjölk; uppgivet ss. använt i vissa trakter, men klandrat ss. oegentlig anv.).
–
OST-MOGNAD,
r. l. m. (
i sht i fackspr.)
av animala o. bakteriella en- zymer orsakad process (jäsning) varigm ost under lagring erhåller sin slutliga samman- sättning o. smak; jfr mognad 2 e. LB 3: 464 (
1905).
Ssg:
–
ostmognads-bakterie. (
i fackspr.)
om olika bakterier som åstadkomma (l. invärka på) osts jäsning o. mognad vid lagring. LAHT 1900,
s. 312.
–
OST-MOLLE?, f.? l. m.?; anträffat bl. i pl.
-ar l.
-en (
BoupptSthm 6/6
1673 (:
Messingz Ost Mollen)). [senare leden sannol. av mlt. molle, molde, l. lt. moll(e), molde, avlångt träkärl, tråg, motsv. t. mulde (se muld, sbst.¹)]
(
†)
== -form II 1? BoupptSthm 6/6
1673.
– (
1)
OST-MOS.
[jfr t. käse- mus]
(
†)
ostmassa. MÖLLER (
1790).
KLINT (
1906).
– (
1)
OST-MUS.
( ost- 1925 osv. oste- 1732) [sv. dial.
ost(e)mus, ustemus, (stycke) färskost l. ostmassa; jfr d. (dial.)
ostenous, or. dial. os (t)mus, uusmuus, färskost, ostmassa (som just koagulerar); jfr
kes-mus, ävensom
-höns o. finlandssv. dial.
ostkisse, ostmassa]
(
1732;
koll.). Fatab. 1925, s. 94
(om förh. i Uppland c. 1850).
– (
1)
OST-MYSSJA.
( -myssja (-mys(z)-, -la) 1690 osv. -myssle 1722–1739) (
numera bl. i vissa trakter i folkligt l. bygdemålsfärgat spr.) löpnad mjölk; ostmassa; äv. dels: ostvassla (blandad med kvarvarande rester av ostmassa), dels: maträtt som tillredes (gm kokning) av dylik ostvassla, dels slutligen =
-mus. RÅLAMB 13: 59 (
1690;
om maträtt).
SCHULTZE Ordb. 3182 (
c. 1755;
om "ostmus").
LINDFORS (
1824;
om ostvassla).
Ostmyssjan skäres, skummas och brytes till ärtstorlek. JUHLIN-DANNFELT 56 (1886). Flodström SvFolk 280 (
1918).
–
OST-MÅNGLARE. (
numera bl. tillf.)
jfr -handlare. WALLENBERG (SVS) 1:
311 (
1771).
– (
1,
2)
OST-MÅTT.
[sv. dial. ostmått; jfr d. ostemåtte]
(
i vissa trakter)
kärl (av flät- värk l. trä) för förvaring l. formning av ost; jfr -form II 1. VÄRING Frost. 190 (
1926).
–
OST-MÄSTARE.
om vissa tjänstemän l. anställda inom mejeriväsendet med uppgift att ha (över)inse- ende över ostberedning; i fråga om sv. förh. om person som förestår l. leder arbetet vid ett ysteri. 2NF 17: 1496 (
1912;
om norska förh.).
SDS 1949, nr 73, s. 3
(i Höör). – (
1)
OST-MÖSA,
r. l. f. [senare leden sidoform till mesa, sbst. ²]
(
†)
ostvassla. LIND (
1749).
–
OST-MÖTE. (
i sht förr)
sammankomst mellan en orts l. bys allmogefamiljer (i sht hus- mödrar) för gemensam ostberedning av med- förd ystmjölk, ofta avslutad med kalas o. dans; jfr -gllle, -gänge. VetAH 1759, s. 263
(fr:. Smål.). Fatab. 1936, s. 100
(om ä. förh. i Smål.). jfr
ÖDMANN Hågk. 26 (
1801;
uppl. 1918).
–
(4 b β) OST-OMVANDLING ~⁰²⁰. med. o. veter. ostvandling. SJÖVALL Sjukd. 107 (1924).
–
OST-OR.
det omkr. en halv milli- meter långa kvalstret Tyroglyphus siro Lin., som lever bl. a. i gammal ost; äv. koll. Rebau NatH 1: 679 (
1879).
–
(3?) OST-PANNA. (
†)
panna avsedd för tillagning av kalvost l. brynost o. d.? Bouppt- Sthm 2/9 1679.
–
OST-PENNINGAR,
se -pänningar.
–
OST-PIPA,
r. l. f. vid lagringen bildat hål (pipa) i ost. ERICSON MejM 101 (
1929).
– (
1)
OST-PLOCKA,
r. l. f. [sv. dial. ostplocka]
(i vissa trakter, bygdemåls- färgat) (stycke) ostmassa; jfr plock-ost, SÄLL- BERG Långv. 32 (
1894).
FoF 1922, s. 80
(fr. Smål.). – (
1,
2)
OST-PRESS.
[jfr dan. o. nor. ostepresse, holl. kaaspers, t. käsepresse, eng. cheese-press]
(
i fackspr.)
anordning l. apparat för pressning av ost, sedan den placerats i ostform(ar). WAHRMAN Manski o. Wolstein 110 (
1807) .
–
OST-PRESSAFT ~⁰². (i fack- spr.) om vätska (använd för analytiska ända- mål) erhållen gm pressning av finfördelad ost. MeddCentrAnstFörsjordbr. 342: 3 (1928).
–
OST-PROV. särsk.
konkret; särsk. (i fackspr.) om litet stycke ost, avsett för undersökning l. analys o. d. TLandtm. 1895,
s. 751.
KemT 1909,
s. 94.
–
OST-PROVNING. (
i fackspr.)
undersökning av osts fetthalt o. d.; bedömning av osts kvalitet. SFS 1914,
s. 680.
–
OST-PULVER.
[OST-PULVER.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
riven (l. malen l. hackad) ost. HEDIN Pol 1: 233 (
1911).
[OST-PULVER.ssg 2]
2) (
†)
pulver bestående av salpeter o. röd bolus, använt till ingnidning av ytan på ost vid lagring. LAH 1828,
s. 135.
ALMSTRÖM KemTekn. 2: 627 (
1845).
–
OST-PÄNNINGAR, pl. (
förr)
kam. lösen som i vissa trakter av sydligaste Sverige erlades för skatt som urspr. utgått i ost. LMil. 2: 88 (
1687).
– (
1)
OST-RAKA,
r. l. f. (
i fackspr.,
i sht förr)
red- skap för omrörning av ostmassa (till utseendet påminnande om en kratta). LB 3: 491 (
1905) .
HermodMejLära 10: 6 (
1942).
– (
1)
OST-RIK. (
†)
om mjölk: som vid ystning ger mycket ost, rik på ost- ämne. LÆSTADIUS 1Journ. 224 (
1831).
AREHENIUS Jordbr. 3: 74 (
1861).
– (
1)
OST-RÄNNA,
r. l. f. ( ost- 1928 osv. oste- 1673) [sv. dial. ostränna]
(i folkligt spr. i vissa trakter samt kulturhist.) träkärl vari ostmassan kramas, sedan den lagts i ostform l. ostduk, o. varur vasslan får rinna ned i ett annat kärl. 2InventHäringe 1673,
s. 7.
–
OST-RÄTT,
r. l. m. maträtt vari ost ingår ss. beståndsdel l. smak- sättningsmedel. HAGDAHL Kok. 807 (
1879).
– (
1)
OST-RÖRARE , r. l. m. (i fackspr., i sht förr) redskap för rörning av ostmassa, bestående av en med handtag försedd svagt böjd ram med däri spända parallella metalltrådar; jfr
-grep.
LB 3: 491 (
1905).
– (
1)
OST-SABEL. (
i fackspr.,
i sht förr)
sabelliknande redskap (av trä) avsett för sönderrörning (brytning) l. skärning av ost- massa. GROTENFELT Mejerih. 208 (
1881).
– (
2)
OST-SAMKE. (
†)
samling ostar ( tillvärkade under en viss period). Föra smör- och ost-samken till torgs. EconA 1807, dec.
s. 87.
–
OST-SIL.
[OST-SIL.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 1: sil för frånsilning av ostmassa från vassla. LINDFORS (
1824).
[OST-SIL.ssg 2]
2) (
†)
till 1, 2: ostkorg l. ostmatta. NORDFORSS (
1805).
WESTE (
1807;
senare egen- händigt tillägg).
– (
2)
OST-SKALK.
ostkant. VetAH
1789,
s. 223.
–
OST-SKATT. (
förr)
kam. i Härjedalen utgående skatt vilken urspr. utgjordes i så mycket ost som erhölls av en sommardags mjölkning; jfr skatte-ost. ABRAHAMSSON 139 (
1726).
–
OST-SKIVA,
r. l. f. avskuren skiva av ost. DALIN Arg. 1: 73 (
1733,
1754).
– (
1)
OST-SKOPA. (
i fackspr.)
skopa använd för upptagning av ostmassa ur ostkar o. d., i sht förr äv. för sönderrörning (brytning) av ostmassa. GROTENFELT Mejerih. 158 (
1881).
LB 3: 487 (
1905).
–
(2 b) OST-SKORPA.
( ost- 1734 osv. oste- 1787) om det jämförelsevis hårda yt- lagret på en ost; j fr -kant. SERENIUS Qq 4 a (
1734).
– (
1)
OST-SKOVEL.
[efter d. osteskovl]
(
i fackspr.)
sko- vel för omrörning av ostmassa. HermodMejLära 10: 6 (
1942).
–
OST-SKÄRARE,
r. l. m. redskap att skära ost med; jfr -hyvel. Patentnr 11610, s. 1 (
1900).
–
(1, 2 a) OST-SLAM,
n. (
i fackspr.)
i vassla efter ystning kvarblivande finfördelad ostmassa; äv.: finfördelad, i vatten uppslammad ost l. ost- massa. LAHT 1897,
s. 296.
– (
1)
OST-SLEV. (
i fackspr.,
mindre br.)
slev avsedd för sönderrörning (bryt- ning) av ostmassa. Ellerbrock Mejerisk. 109 (
1855) . LB
3: 487 (
1905).
–
OST-SMAK.
smak som överensstäm- mer med l. påminner om osts. LIND 1: 995 (
1749).
–
(1, 2 a) OST-SMULA,
r. l. f. smula av ost l. ost- massa. JUHLIN-DANNFELT 349 (
1886;
av ostmassa).
–
(2 a β) OST-SOPPA.
( ost- 1898 osv. osta- 1538) kok. soppa tillredd med ost ss. beståndsdel l. smaksättningsmedel; särsk. om soppa av avredd buljong, smör o. riven ost. VarRer V 27 (
1538).
StKokb. 259 (
1940).
–
OST-SORT.
QLm. 3: 33 (
1833).
– (
1,
2)
OST-STJÄRNA. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
ostform (se d. o. II [OST-STJÄRNA.ssg 1]
1) för färskost (se d. o. 2), till formen mer l. mindre påminnande om en stjärna; äv. om osträtt anrättad i dylik form. MeddNordM 1897, s. 130
(fr. Gästrikl.). – (
1,
2)
OST-STYCKE.
stycke av ost l. ostmassa. LAH 1845, s. 82
(av ostmassa). –
(2 a β) OST-STÅNG.
kok. bakvärk i form av en liten stång, innehållande bl. a. ost (i sht serverat till soppa l. buljong). ZETHELIUS Hjelpr. 98 (
1892; i pl.).
–
OST-STÄCKARE,
r. ] . m. (-stäckare 1790–1828. -stäkare 1749–1785) [efter lt. kesesteker, t. käsestecher, till steken resp. stechen, sticka]
(
†)
ostborr. LIND 1: 995 (
1749).
HEINRICH (
1828).
–
OST-SUP.
[jfr d. ostesnaps]
(i skildring av ä. förh.) sup brännvin som dracks till (smörgåsbord be- stående av) ost, smör o. bröd; äv. om sup bränn- vin som lappar trakterades med, då de överlämnade (den ofta i ost erlagda) kyrkskatten i prästgården. LÆSTADIUS 1Journ. 422 (
1831).
Till smörgåsbordet tog man ostsupen. Fatab. 1916, s. 72
(fr. Skåne; om ä. förh.). – (
1,
2)
OST-SVEPE,
n., l. (i vissa trakter)
–
OST-SVEPA,
r. l. f. (i fackspr.) (till omfånget reglerbar) platt ring av trä (l. metall), avsedd för formning av ost; jfr -krans. AHB 60:15 (
1871). LB
3: 494 (
1905).
– (
1)
OST-SVÄRD. (
i fackspr.,
i sht förr)
svärdliknande redskap av trä, avsett för skärning av ostmassa; jfr -sabel. LAT 1868,
s. 266.
–
OST-TILLVÄRKARE ~⁰²⁰⁰. WESTE (1807).
–
OST-TORRSUBSTANS ~⁰⁰². (i fackspr.)
LAHT 1917,
s. 56.
– (
1,
2)
OST-TRYCKARE. (
numera knappast br.)
ystare. LdVBl. 1827,
nr 8, s. 4.
ERICSON MejM 79 (
1929;
om förh. på 1870-talet).
– (
1,
2)
OST-TRYCKERI ³~⁰⁰²l. ¹⁰⁰⁴. (numera knappast br.)
ostmejeri, ysteri. LdVBl. 1831,
nr 11, s. 3 ERICSON MejM 79 (
1929;
om förh. på 1870-talet).
– (
1,
2)
OST-TRYCKERSKA. (
numera knappast br.)
mejerska i ostmejeri. LdVBl. 1834,
nr 22, s. 3.
TSvLandtbr. 1856,
s. 178.
– (
1)
OST-TRÅG. (
i sht förr)
tråg vari ostmassan söndersmula- (de)s l. älta(de)s för avlägsnande av ostvassla l. vari ostformen ställ(d)es vid knådning av ostmassan; jfr -kar 2. GROTENFELT Mejerih. 192 (
1881).
LEVANDER DalBondek. 3: 374 (
1947).
–
(2 a β) OST-TÅRTA.
( ost- 1736 osv. oste- 1664) kok. Salé 161 (
1664).
–
OST-UTBYTE ~⁰²⁰. (i sht i fackspr.)
(mängd av) ost erhållen vid ystning. GROTENFELT Mejerih. 154 (
1881) .
–
OST-UTSTÄLLNING ~⁰²⁰. TLandtm. 1884, s. 145.
–
(4 b β) OST-VANDLA.
[jfr -vandling]
med. o.
veter. förvandla (vävnad) till ostliknande massa; företrädesvis i deponentiell anv. samt i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1890, s. 155 (i p. pf.).
SUNDBERG Mikroorg. 299 (
1896).
NYSTRÖM Kir. 1: 231 (
1926;
i deponentiell anv.).
–
(4 b β) OST-VANDLING.
[jfr t. ver- käsung, nylat. tyrosis]
med. o.
veter. förvandling l. omvandling av vävnad till ostlikuande massa; jfr -vandla. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1890,
s. 155.
– (
1)
OST-VANNA,
r. l. f. (
i fackspr.)
större, avlångt kärl vari mjölk ystas; jfr -kar 2. LAHT 1886,
s. 231.
– (
1)
OST-VASSLA,
r. l. f., äv. (o. i fackspr. numera vanl.) -VASSLE. ( ost- c. 1730 osv. osta- 1578. oste- 1578) [fsv. ostavatle]
mer l. mindre klar, grönaktig vätska som vid ystning avskiljes från ostmas- san o. som består av vatten, mjölksocker, ägg- viteämnen, fett o. salter, vassla. BOLAVI 11 b (
1578).
Ostvasla. .. Brukas på en del orter til gröt och välling samt äfven til dricka så länge den är färsk. ROTHOF 353 (
1762).
– (
2)
OST-VAX.
[jfr dan. o. nor. ostevoks]
(
i fackspr.)
gnlaktigt paraffin varmed man överdrager osts yta (före lagringen) till skydd mot mögel l. or o. dyl. o. för att hindra uttorkning. LB 3: 525 (
1905).
–
(1, 2.a) OST-VÄLLING. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
soppa på ost l. ostmassa, avredd med mjöl. LÆ-
STADIUS 1Journ. 434 (
1831).
–
OST-VÄNDARE,
r. l. m. (
i fackspr.)
apparat för vändning av ost under lagring. SkånD 1950,
nr 57, s. 10.
– (
1,
2)
OST-VÄV. (
i sht i fackspr.)
jfr -duk. UtsädT 19057 s. 50.
–
(1, 2 a) OST-ÄMNE. (
i sht i fackspr.)
= kasein; äv.: parakaseinkalk; i sht förr äv. om löpnad mjölk l. ostmassa (se d. o. 1). BROMAN Glys. 3: 209 (
c. 1730;
om löpnad mjölk).
JUHLIN- DANNFELT (
1886;
äv. om ostmassa).
Kasein eller ostämne finnes i mjölk, men äfven i ärter och böner. HOLMSTRÖM Naturl. 1:80 (
1888).
LAHT 1929, s. 821
(om parakaseinkalk). jfr
växt-ostämne.
B
(
†):
–
OSTA-MAN,
m. ystare. AntT XVI. 1: 13 (
1540).
C
(
†):
–
OSTE-KNAPP,
se ostknapp anm. –
OSTE-KONA,
f. (-konna) = ost-tryckerska. KlädkamRSthm 1554, s. 58 b.