PADDA pad³a², f. l. r., om person f. ||ig., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or (Upp. 16: 13 (NT 1526) osv.) ((† -er G1R 29: 525 (1560), STIERNHIELM Herc. 249 (1648)). ( padd 1614 (i rimställning). padda 1526 (: paddor, pl.), 1538 osv. padde 1587–1633) [fsv.
padda, motsv. fd.
paddæ (i ssgn
paddæ houæth),
padde (d.
padde), fnor. o. nor. dial.
padda, nor.
padde, isl.
padda; jfr mlt.
padde, pedde (lt.
padde, pedde), mnl.
padde, pedde, pad, ped (holl.
pad, padde), fris.
padde, pudde, podde, feng.
padde, pade (i ortnamn), meng.
padd(e), pad(e), pode, (ä.) eng.
pad (vartill
paddock); av ovisst urspr.; möjl. sammanhörande med lt.
padden, gå, trampa,
paddeln, gå långsamt o. ovigt, holl.
padden, gå ovigt o. med svårighet, krypa på händer o. knän, eng.
pad, gå, trampa,
paddle, vada l. plaska i gyttja l. vatten, möjl.
intensiv- l. frekventativbildningar till det verb, som föreligger i holl.
paden, gå, skrida, fht.
pfadōn, gå, skrida (jfr äv. mlt. o. lt.
pedden, trampa, feng.
pæðan, gå, stiga), sammanhörande med mlt.
pat, fht. o. t.
pfad, stig, väg (se
PARK sbst.³,). Jfr
SKÖLDPADD,
SKÖLDPADDA]
[PADDA 1]
1) (individ l. art av) groddjur tillhörande familjen Bufonidæ, särsk. släktet Bufo Laur.; särsk. om arten Bufo bufo Lin. (vanlig padda l. (den) vanliga paddan); äv. i uttr. (den) grönfläckig(a) padda(n), Bufo viridis Laur.; förr stundom icke strängt skilt från: groda; jfr TOSSA. O PETRI Clost. D 3 a (
1528).
Aaron reckte sina hand offuer watnen .. och paddor komo ther vth, så at Egyptj land wardt offuerteckt. 2Mos. 8: 6 (
Bib. 1541).
Han sadhe sigh och hafua en padda torkat.. hvilken hengd på ens hals stillar blodh rinnande. BUREUS Suml. 33 (
1600).
Om paddan tros det ännu, att hon varit en människa. Landsm. II. 5: 11 (
1881;
från Möre).
Den grönfläckiga paddan. (STUXBERG o.) FLODERUS 1: 635 (
1901). jfr
KLOSS-,
SKOGS-,
STINK-PADDA. – särsk.
[PADDA 1.a]
a) i en mängd ordspr. (ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 2), t. ex.: Lägh paddan på hyiende, hon springer we sielff vthaff. SvOrds. B 4 b (
1604).
Här sannas thz gambla ordspråket. Giöre väl emot paddan huem som wil han får otack till Löna. VDAkt. 1657,
nr 184; jfr
2, 2 a, ävensom: Ehuruvell att ingien vällgierning som paddan giöres ähr väll employerat.
OxBr. 8: 148 (
1633) samt: Klappa paddan, så snappar hon digh igen.
GRUBB 417 (
1665). Dhen som wil giffta Paddan, måste föra henne långt bort ..
(dvs.) Ondt blij qwitt dhet som intet duger.
DENS. 110; jfr
2.
Padda så god som Fröö. DENS. 185. När paddan kommer til wälle, så weet hon intet åtherhälle.
DENS. 583; jfr
2, ävensom:
När paddan kommer till välde, så pöser hon tills hon spricker. GRANLUND Ordspr. (
1880); jfr
b. Rosa paddan, så har du gagn af henne. RHODIN Ordspr. 108 (
1807); jfr
2.
[PADDA 1.b]
b) i uttr. som återge l. hänsyfta på fabeln om paddan som i sin avund strävade att bli lika stor som oxen o. blåste upp sig, tills hon sprack; jfr d. Paddan blästes upp (dvs. blåste upp sig) till des hon sprack. ÖB 61 (1712).
Nej, kära barn, besinna / Hvad ände Paddan tog. KELLGREN (SVS) 2: 29 (
1778).
[PADDA 1.c]
c) i uttr gifta paddor, se GIFTA v.³, [PADDA 1.d]
d) i jämförelser, särsk. med tanke på fulhet l. vederstygglighet l. oformlighet l. uppblåsthet l. långsamhet l. klumpighet i rörelserna; jfr SKÖLDPADDA. Upp. 16: 13 (
NT 1526).
Then högfärdige gamble Adam vpbläses j werldennes barn såsom een padda. P ERICI Musæus 4: 94 b (
1582); jfr
b. Nu hafva de gått som paddor, / Nu blefvo de efter igen.
RUNEBERG 2: 39 (
1848).
Hon har blivit fet som en padda. 3SAH LIII.
2: 317 (
1907).
[PADDA 1.e]
e) i utvidgad anv., om djur som (i ett l. annat avseende) liknar l. påminner om en padda; numera bl. i ssgr l. elliptiskt för dylika; jfr BARNMORSKE-, HAVS-, HORN-PADDA; särsk. α) (mera tillf.) om sköldpadda. 1GbgVSH Vet.
4: 66 (
1788).
SKOGMAN Eug. 1: 167 (
1854).
β) (
†)
== KLUMP-MASK; äv. om kvalster. BROMAN Glys. 3: 691 (
1740; om
kvalster).
BERLIN Lrb. 48 (
1852,
1880).
[PADDA 2]
2) (
i sht vard.)
bildl. (jfr 3), ss. nedsättande beteckning för (ful l. klumpig l. dum l. tarvlig o. d.) person; särsk. dels: odugling, klåpare, stympare, dels: tölp, drummel, kräk; äv. ss. (allmänt nedsättande) okvädinsord. VadstÄTb. 35 (
1579).
Iag är så god, som du din padda. 2SthmTb. 7: 158 (
1585).
Så lärer man padda binda Öök .. (det är) Til förstå, När en får hugg eller straff til minneszbeta för något förseende, etc. GRUBB 780 (
1665).
Padda .. (dvs.) drummel, kräk o. d. Landsm. XVIII. 8: 30 (1900; skolpojksuttryck fr. Uppsala). Han lurade mig helt enkelt, den där lilla paddan. AHLIN EgSpis 243 (
1948). – särsk.
[PADDA 2.a]
a) (
†)
om falsk l. ondskefull l. elak l. ogin människa: skälm l. bedragare l. skurk l. bov l. fähund o. d. G1R 29: 525 (
1560).
Thy medhan iagh war i ähro stadd / War iagh moot alla en ogijn padd. RONDELETIUS 71 (
1614).
The Brasilianer the wärste are / At aldrigh finnes Paddor större. / The hafwa hwarken ähra eller troo. BRASCK TyKr. B 4 b (
1649).
Paddor hittas bland Dannemän. GRUBB 535 (
1665).
VDAkt. 1688,
nr 123.
[PADDA 2.b]
b) om inblisk l. uppblåst l. högfärdig människa. THORILD (SVS) 1: 107 (
1784).
Du högmodiga padda! BLANCHE En tr. upp 9 (
1843).
BERGMAN Mark. 266 (
1919).
[PADDA 2.c]
c) om långsam l. senfärdig människa; jfr SKÖLDPADDA. EURÉN Kotzebue Orth. 1: 44 (
1793).
De infama paddorna hade bort stå der för en timme sedan! TOPELIUS Planet. 3: 13 (
1889).
[PADDA 3]
3) (
vard.)
bildl. (jfr 2), om (bred o. klumpig) båt som gör långsam fart. TOPELIUS Fält. 4: 473 (
1864).
Han skulle seglat in i södra hamnen i Helsingfors på sin padda till kobåt. MÖRNE Strandb. 1: 32 (
1915).
Ssgr (i allm. till 1):
A
:
–
PADD-ART. i sht
zool. art av paddsläktet.
BerDjurv. 2: 115 (
1550).
–
PADD-BÄR ⁴~¹ l. ³~² (pa'ddbär WESTE). (numera mindre br.)
bot. (bär av) växten Actæa spicata Lin., på vars växtplatser paddor anse(tt)s gärna hålla till, trolldruva. LINNÉ Fl. nr 431 (
1745).
N YMAN FanerogFl. 129 (
1873;
om bär).
ÖSTERGREN (
1934). jfr
FRIES Ordb. (
1870).
Ssg:
–
paddbärs-ört. (
†)
bot. växten Actæa spicata Lin.
SvBot. nr 291 (
1807).
–
PADD-FISK [jfr d. paddefisk, nor. paddefisk (i bet. 2), t. krötenfisch (i bet. 1), eng. toad-fish, ävensom t. froschfisch, eng. frog-fish]
zool. [PADD-FISK.ssg 1]
1) (
numera föga br.) fisken
Lophius piscatorius Lin. (med klumpig
kroppsform o. stort huvud), marulk; jfr havspadda. SCHEUTZ NatH 147 (
1843).
HAMMAR (
1936).
[PADD-FISK.ssg 2]
2) fisk tillhörande familjen Batrachidæ, vars arter ha brett o. klumpigt huvud påminnande om en paddas; särsk. dels i pl., om denna familj, dels om (individ av) arten Batrachus didactylus Schneid. (europeiska paddfisken, förr äv. kallad nordisk paddfisk). Nordisk Paddfisk. NILSSON Fauna 4: 254 (
1852).
STUXBERG Fisk. 102 (
1894; i pl.,
om familjen). Europeiska paddfisken.
3NF (
1931).
Ssg (till -fisk 2):
–
paddfisk-släkte (t). zool. fisksläktet Batrachus Schneid. NILSSON Fauna 4: 253 (
1852).
–
PADD-FOT.
[PADD-FOT.ssg 1]
1) paddas fot. [PADD-FOT.ssg 2]
2) bot. växten Asperugo procumbens Lin., vars foder efter blomningen växer ut o. antar en form som påminner om en paddfot (i bet. 1), riva. PhysSH 1: 204 (
1781).
URSING SvVäxt. 212 (
1944).
–
PADD-FÄRG förr äv.
-FÄRGA ,
f. ( padde- 1613) (numera bl. tillf.)
för en padda utmärkande brun- l. svartaktig färg. FORSIUS Min. 179 (
1613).
–
PADD-GRODA [jfr t. krötenfrosch, eng. toad-frog]
(
†)
zool. groda fillhörande endera av familjerna Pelobatidæ o. Discoglossidæ (vilka förr räknades ss. en familj), vilkas arter delvis erbjuda en viss likhet med paddor; äv.: padda. BERLIN Lrb. 39 (
1852;
om padda).
STUXBERG (o. FLODERUS) 2: 232 (
1901).
–
PADD-GÅENDE p. adj. (
†) långsam, senfärdig.
BrefNSkolH 6 (
1810).
–
PADD-HUVUD ( padd- 1909 osv. padde- 1613) paddas huvud. FORSIUS Min. 179 (1613).
–
PADD-LEK ( padde- 1578 (: paddeleekswatn)– 1762) paddornas parningslek l. tid då denna pågår; förr äv. konkret, == -rom. BRAHE Oec. 90 (1581; uppl. 1920). BRUNO Gumm. 205 (1762; konkret). Ssg:
–
paddleks-vatten.
(padde-) (†) vatten där padda lagt ägg. B O LAVI 121 a (
1578).
–
PADD-LIK,
adj. (padd- 1879 osv. padde- 1769) lik en padda(s); om gång: långsam, trög.
WALLENBERG (SVS) 2: 208 (
1769;
om versfötters gång).
–
PADD-NATE [med avs. på namngivningsgrunden jfr
-bär]
(
numera knappast br.)
bot. växten Potamogeton zosterifolius Schum., bandnate. LILJEBLAD FL. 70 (
1792).
LYTTKENS Växtn. 1390 (
1913).
–
PADD-ROM förr äv.
-ROGN .
( padd- 1804 osv. padde- 1567) koll., om paddas (i vatten lagda) ägg. (Att) hon blåndet padde rogn i mat och ville fför giffue sin bonde. UpplDomb. 7: 151 (
1567).
–
PADD-SLÄKTE(T).
zool. groddjurssläktet Bufo Lin.
SUNDSTRÖM Fauna 207 (
1877).
–
PADD-STEN ( padd- 1639 osv. padde- c. 1613–1695) [fsv. paddosten; jfr t. krötenstein, eng. toudstone; se vidare den etymologiska avdelningen under klosse-sten]
(om ä förh.) ss. prydnad l. amulett brukad sten (av skiftande form o. art) som tillskrevs vissa läkande egenskaper o. som i äldre tid ansågs vara uppkommen ss. avsöndring av padda (särsk. i djurets huvud) o. i senare tid förklarades vara petrifikat av olika (delar av) vattendjur; jfr grod-, klosse-, kröt-sten. FORSIUS Min. 178 (
1613).
Padd-stenar tyckas .. vara oxlar af någon fisk. BERGMAN Jordkl. 128 (
1766).
RINMAN (
1789).
VLitt. 3: 743 (
1902;
om ä. förh.).
–
PADD-TORSK zool. fisken Raniceps raninus Lin., som har brett huvud o. klumpig kroppsform; förr äv. kallad svart paddtorsk; jfr -ål o. mat-far 2. SkandFisk. 92 (
1838).
Svart Paddtorsk. NILSSON Fauna 4: 594 (
1855).
Ssg:
–
paddtorsk-släkte(t).
zool. fisksläktet Raniceps Cuv. SkandFisk. 77 (
1838).
–
PADD-ULK zool. simpfisken Cottunculus microps R. Collett (äv. kallad småögda paddulken), som har jämförelsevis stort huvud o. till utseendet påminner om en paddunge; i pl. äv. om släktet Cottunculus R. Collett. LILLJEBORG Fisk. 1: 113 (
1881).
STUXBERG Fisk. 106 (
1894;
i pl., om släktet).
Småögda paddulken. Därs. –
(2 a) PADD-VULEN.
( padd- 1716 – 1755. padde- 1708–1742) (
†)
falsk, oärlig, svekfull; äv.: ondskefull l. elak l. missunnsam o. d. Then som wil wara Padde-Wulen kan altid pracka sig til några penningar. BLOCK Progn. 61 (
1708).
SCHENBERG (
1739).
SCHULTZE Ordb. 1309 (
1755).
–
PADD-YNGEL jfr -larv, -unge. FoFl. 1927,
s. 250.
–
PADD-ÅL (
numera bl. i vissa trakter i folkligt spr.)
== -torsk. 2GbgVSH 3: 39 (
1819).
–
PADD-ÖDLA [jfr t. kröteneidechse, krötenechse]
zool. den i Mexiko o. angränsande delar av
Nordamerika levande ödlan Phrynosoma cornutum Harl., som har bred, paddliknande kropp; i pl. är. allmännare, om (ödlor av) släktet Phrynosoma Wiegm. Rebau NatH 1: 520 (
1879).
3NF 12: 940 (
1930;
äv. i pl., om släktet).
Ssg:
–
paddödle-släkte(t).
zool. ödlesläktet Phrynosoma Wiegm. NF 12: 1232 (
1888).
–
PADD-ÖRT (
numera knappast br.)
bot. växten Actæa spicata Lin., trolldruva; jfr
-bär. SvZool. nr 45, s.
42 (
1809).
NF 1: 107 (
1875).
B
(
†):
–
PADDE-FIGUR.
(plastisk) avbildning av en padda; äv. om föremål l. kropp som liknar en padda. I somlighe aff .. (paddstenarna) fins en Paddefigur, medh vthsträckte fötter. FORSIUS Min. 179 (
1613).
BoupptSthm ¹³/10 1673.
–
PADDE-GRÄS [jfr holl.
paddengras, t.
krötengras; med avs. på namngivningsgrunden jfr
padd-bär]
(
1659).
BROMELIUS Chl. 40 (
1694).
–
(2, 2 a) PADDE-SNACK. om tölpaktig l. elak l. ondskefull människas tal l. prat. Otack är Paddesnack.
GRUBB 656 (
1665).
Avledn.:
–
PADDAKTIG ,
adj. [PADDAKTIG.avl 1]
1) till 1: som liknar l. påminner om en padda. FoFl. 1928,
s. 86.
[PADDAKTIG.avl 2]
2) bildl.: dum l. tarvlig l. uppblåst o. d. (jfr padda 2, 2 b); anträffat bl. i avledn. paddaktighet.
Avledn.
–
paddaktighet ,
r. l. f. särsk. (
numera knappast br.)
till paddaktig 2: dumhet l. tarvlighet l. uppblåsthet o. d. FoU 17: 82 (
1847).
–
PADDIG,
adj. [jfr motsv. anv. av t. krötig, krötisch]
(
†)
till 2 a: ond, ondskefull. RHYZELIUS Ant. 70 (
1750).