PAGOD pagå⁴d, äv. pagω⁴d (pago'd (med) öp(pet) ō) WESTE, pagå'dd DALIN), r. l. m. l. f. best. -en; pl. -er (KlädkamRSthm 1745, s. 224 osv.) ((†) -ar MÖLLER (1807); -en GEORGI JordMynt. 176 (1842)); l. (föga br.) PAGODA pagå⁴da, r. l. f. best. -an; pl. (†) == (LdMissionT 1859, nr 3, Bih. s. 52). ( pagod 1751 osv. pagoda 1859 (pl.)–1906. pagode c. 1753–1788. pagoder, pl. 1758 osv. pagott 1745 (: Pagotter, pl.))

[jfr t. pagode, eng. pagoda, pagod, fr. pagode; av port. pagode; snarast av dravidaspråk pogodi, om gudinnan Durgā, l. av annan nyindisk motsvarighet till detta ord; jfr prakrit bhagōdi; av sanskr. bhagavatī, f., "den gudomliga", namn på gudinnan Durgā, substantiverat fem. av bhágavat, rik, lycklig, gudomlig, till bhágah, herre, gud, till den ieur. roten bhag, som föreligger bl. a. i sanskr. bhájati, (till)delar, gr. φαγεῖν, äta (jfr ANTROPOFAG); gudinnan Durgā dyrka(de)s ivrigt i södra Indien, o. hennes bild var ofta präglad på de under 4 omtalade mynten]

[PAGOD 1]

1) (numera föga br.) gudabild (uppställd i en pagod (i bet. 2) ); äv. bildl. Jag vil bli som täck och mild / En Pagode, en målad bild. DALIN Vitt. 5: 349 (1753). SvLitTidn. 1821, sp. 795 (bildl.). 3NF (1931).

[PAGOD 2]

2) (buddistisk) mer l. mindre tornliknande l. i avsatser sig höjande kultbyggnad (med tillhörande komplex av byggnader) i Ostasien, i allm. utmärkt av rik utsmyckning (i sht med utspringande tak l. listvärk vid varje våning) o. ofta inrymmande en l. flera buddastatyer l. en relikgömma; äv. om efterbildning l. avbildning av dylik byggnad (i porslin o. d.); förr äv. om ostasiatiskt grottämpel. 2 chinesiske Pagotter (av porslin). KlädkamRSthm 1745, s. 224; möjl. till 1. OSBECK Resa 153 (1751, 1757). Svea 2: 127 (1819; om grottämpel). Ymer 1936, s. 30. särsk. oeg. l. bildl. SJÖBERG FörslSAOB (1815). Pagodar av dadelaskar och fikonlådor. SIWERTZ Varuh. 10 (1926).

[PAGOD 3]

[eg. bildl. anv. av 1]

(förr) kinesisk porslinsdocka med rörligt huvud. ConvLex. (1824). Ekbohrn (1904).

[PAGOD 4]

[jfr 1]

indiskt guldmynt (ofta med en gudabild i prägeln). MÖLLER (1807). SvUppslB (1934).

[PAGOD 5]

[jfr 4]

indisk guld-, silver- o. juvelvikt motsv. 3,4 gram. GEORGII JordMått 175 (1842). 2NF (1914).

[PAGOD 6]

[jfr motsv. anv. i eng.]

(†) elliptiskt för: pagodärm. SthmModeJ 1850, s. 48.

Ssgr (i allm. till 2):

– PAGOD-ARTAD, p. adj. HEDIN Bagdad 259 (1917; om torn).

– (jfr 1) PAGOD-BILD. ATTERBOM Minn. 568 (1819).

– PAGOD-BYGGNAD STRINDBERG Hafsb. 80 (1890).

– PAGOD-SNÄCKA

[jfr t. pagode]

zool. den i Ostindien förekommande snäckan Turbo pagodus T.-W., vars skal liknar en pagod. 1Brehm III. 2: 295 (1876).

– PAGOD-SPIRA r. l. f. om (översta delen av) hög, uppåt avsmalnande pagod. WILHELM SolLys. 199 (1913).

– PAGOD-STIL Paviljong i pagodstil. ÖSTERGREN (1934).

– PAGOD-TAK pagods tak; äv.: tak som liknar en pagods; äv. bildl. HAHR ArkitH 456 (1902). LUNDBERGNYBLOM Barn 146 (1933; bildl.).

– PAGOD-TORN pagod. REINIUS Hagenbeck Sydas. 190 (1927).

– PAGOD-ÄRM

[jfr eng. pagoda sleeve, fr. manches pagodes, pl.]

(förr) uppåt avsmalnande, trattformig (ofta med volanger l. spetsar prydd o. till utseendet om en pagod påminnande) ytterärm (på klänning o. d.), under vilken man hade en vit underärm. SthmModeJ 1850, s. 45. SvUppslB 15: 622 (1933; om ä. förh.).