[fsv. oxe, uxe, motsv. ä. d. oxæ, uxæ, d. okse, isl. uxi, oxi, got. auhsa, fsax., fbt. ohso, t. ochs, feng. oxa, eng. ox; jfr äv. sanskr. uksán-; med urspr. bet.: avlare. – Jfr YXNE]
).
).
.
). Man kan af ..
bölande förmärckia, när hon will hafwa Oxe.
).
. På åkern går bonden bakom sina oxar och kör.
).
). jfr
m. fl. – särsk.
). En fedt oxe är snart saak giffuen.
).
; uppl.
).
).
).
Bih. (
).
).
).
. 4. par oxar, .. en tiur, 4. st: små stutar i 3dje och andra året gamle.
).
).
). Därs. (:
).
Oxe ..
styrka, arbetsamhet, tienstaktig- bet.
).
). jfr
.
) . Oxen är en af menniskans vigtigaste eröfringar inom djurriket.
).
).
).
, s. 207
, s. 3
m. fl. – särsk.
) . jfr
.
: hembära dig våra läppars offer, såsom man offrar tjurar). Iag .. Hämbär .. med en trogen och Ödmiuk böön till min Nådiga Gudh och Barmhertigheetens Fader mine läppars oxsar. HFinlö
).
).
).
offieer vid DalCorpsens; en stor tjock oxe.
).
).
. jfr
. särsk. (
).
. NDA
.
) .
). – särsk.
. särsk. (†) i uttr.
).
).
).
).
Ssgr (i allm. till
1):
A
(1
[OXE 4.g]
g) GRAVANDER Buffon 1: 137 (
1806).
Afrikas enda oxart, kapska buffeln. STUXBERG (o. FLODERUS) 2:-
319 (
1902).
–
(1 f, g) OX-ARTAD,
p. adj. De oxartade idislarne. Rebau NatH 1: 319 (
1879).
De oxartade djuren. NATHORST JordH 901 (
1894) .
–
(1 f) OX-BEN.
( ox- 1749 osv. oxa- c. 1645–1668. oxe- 1578–1689) jfr ben, sbst. I l. Brend oxeheen.
BOLAVI 190 b (
1578).
SFS 1911,
nr 75, s. 112.
–
OX-BETE,
n. ( ox- 1824–1847. oxa- 1738. oxe- 1753) jfr bete, sbst. ¹ ². (
numera knappast br.)
[OX-BETE.ssg 1]
1) betesgång för visst antal oxar under hela den tid djuren gå på bete. (Vissa) intager, såsom upodlade, ansågos kunna gifva 1/2 oxebete för en oxe. VDAkt. 1753, F
III 7.
[OX-BETE.ssg 2]
2) betesmark avsedd l. lämplig för oxar. SCHÜCK VittA 4: 472 (
i handl. fr. 1738).
LINDFORS (
1824).
MEURMAN (
1847).
–
OX-BINDSLE.
jfr bindsle 1 a. Bouppt Växjö 1828.
–
(1, 1 f) OX-BLOD.
( ox- 1745 osv. oxa- 1526. oxe- 1642–1756) Omöghlighit är genom oxablod och bockablodh borttaghas synderna. Ebr. 10: 4 (NT 1526).
WALIN Födoämn. 34 (
1906).
Ssgr:
–
oxblods-färgad,
p. adj. oxblodsröd. ROGBERG Två 41 (
1929).
–
oxblods-lut. (
†)
kem. lösning av (gult) blodlutsalt. VetAH 1759,
s. 111.
Därs. 1795,
s. 171.
–
oxblods-röd.
som har samma röda färg som oxblod. Form 1935, s. 139 –
(1 f) OX-BLÅSA,
r. l. f. ( ox- 1719 osv. oxe- 1623–1755) urinblåsa av nötkreatur; särsk. (
förr)
om torkad o. bearbetad dylik blåsa; jfr blåsa, sbst. 1 a slutet. I. PAULINUS GOTHUS Pest. 81 a (
1623).
Lyktor med ox- eller svinblåsor i stället för glas. ENESTRÖM Finv. 129 (
1910).
För uppsamlandet av gaser .. begagnade Scheele oxblåsor. SvFolket 6: 132 (1938). –
(1 f) OX-BLÅTARM.
( ox- 1822. oxe- 1755) (
†)
blåaktig tarmdel på slaktat nöt- kreatur. WARG 451 (
1755) .
(Korvsmeten) öses Ilti rena
oxblå-tarmar, men ej för fulla.
NORDSTRÖM Matlagn. 14 (
1822).
–
(1 f) OX-BRINGA,
r. l. f. ( ox- 1681 osv. oxe- c. 1710) i sht kok. jfr bringa, sbst. b. HovförtärSthm 1681 A,
s. 262Kokt färsk oxbringa. KRUSENSTJERNA Fatt. 3: 28 (
1937).
–
(1 f) OX-BROMS,
m. l. r. jfr broms, sbst.¹ ¹. [OX-BROMS.ssg 1]
1) bromsen Tabanus bovinus Lin., boskapsbroms, fäbroms. WIKFORSS 2: 253 (
1804).
Rebau NatH 1: 648 (
1879).
[OX-BROMS.ssg 2]
2) (
föga br.)
styngflugan Hypoderma bovis Lin., oxstyng. LUNDBERG HusdjSj. 488 (
1868).
KJELLIN 171 (
1927).
–
(1 f) OX-BRÖST.
( ox- 1755. oxe- 1621) (
†)
kok. jfr bröst 2 d β. FORSIUS Fosz 54 (
1621) .
Hovförtär- Sthm 1755,
s. 726.
–
OX-DANS.
be- nämning på en svensk grovt burlesk folk- dans som utföres parvis av manliga deltagare o. framställer träta o. slagsmål. PT 1897,
ur 141,
s. 2.
–
OX-DJUR.
zool. till if, g: individ av den till familjen slidhornsdjur hörande underfamiljen Bovinæ, som utom tamdjur omfattar bl. a. bison, buffel, jak o. uroxe. NILSSON Fauna 1: 536 (
1847).
–
OX-DRIFT.
( ox- 1662 osv. oxa- 1749. oxe- 1608–1785) (
i sht förr)
samling av oxar som fram- drives från ett ställe till ett annat; förr äv. allmännare: hjord av oxar. När Oxedriften Drefz emelann Örebro och Gripzholm. GripshR 1608,
s. 30. GbgMag.
1759, s. 17
(allmännare). FLODSTRÖM SvFolk 139 (
1918).
–
OX-DRIVARE.
( ox- 1740 osv. oxa- 1525–1739. oxe- 1544–1764) 1) (
i sht förr)
person som driver fram oxar från ett ställe till ett annat; person som följer o. styr en oxdrift; förr äv.: person som köper upp oxar o. driver dem fram till en plats för att sälja dem där; jfr -fösare. G1R 2: 221 (
1525).
Bödh hans nade vppå ath oxadriffuare skulle giffua skæligt köp. Därs. 4: 171 (1527). Med en för några dagar sedan härifrån afgången oxdrifvare afsände jag några nummer af Upsalatidningen. AHNFELT Räaf s (i handl. fr. 1809). LUNDQUIST Jensen HimmH 81 (
1907).
[OX-DRIVARE.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
astr. i best. form, be- nämning på stjärnbilden Bootes l. Arctophylax, Björnvaktaren. LINDHAGEN Astr. 134 (
1858).
–
oxdrivare-pänningar. (
förr)
viss skatteprestation. ALMQUIST CivLokalförv. 2: 182 (
1919;
om förh. på 1500-talet).
–
OX-DRÄKT. (
numera knappast br.)
draganordning använd vid körande med oxar; jfr dräkt I 2 b. VetAH 1765,
s. 174. SD(L)
1897,
nr 381, s. 3.
–
OX-DRÄNG.
( ox- 1791 osv. oxe- 1554–1694) dräng (se d. o. 2) med uppgift att köra o. sköta oxar. KlädkamRSthm 1554 A, s. 6 b.
PT 1900,
nr 37 A,
s. 3 –
OX-DRÖG.
( ox- 1856. oxe- 1756) (
i sht förr)
drög (se drög, sbst. ¹) avsedd att dragas av oxar. ÅgerupArk. Bouppt. (
1756).
RÄÄF Ydre 1: 39 (
1856).
–
(1 f) OX-DYNGA,
r. l. f. (ox- 1720. oxe- 1643–1795) [fsv. yxna dyngia]
(†) gödsel av nötkreatur. Månsson Trääg. 3 (
1643).
TÖRNGREN Artill. 3: 130 (
1795) .
–
(1 f, g) OX-FAMILJ(EN).
zool. om den till familjen slidhornsdjur hörande underfamiljen Bovinæ (se under -djur). Ofver- gångsform mellan får- och oxfamiljerna. 1Brehm 1: 524 (
1874).
FoFl. 1926,
s. 51.
–
(1 f) OX-FETSKINN. (
†)
== -fettarm. SvKock. 221 (
1837).
–
(1 f) OX-FETT.
( ox- c. 1755 osv. oxa- 1642. oxe- 1664–1690) MÅNSSON Åderlåt. 114 (
1642).
AHB 128: 6 (
1887).
–
(1 f) OX-FILÉ.
kok. jfr filé, sbst.¹ ⁴. HAGDAHL Kok. 450 (
1879).
–
(1 f) OX-FOT.
( ox- 1755 osv. oxa- 1541–1636. oxe- 1589–1755) [OX-FOT.ssg 1]
1) ett nötkreaturs fot; förr äv. kok. (Väsendenas) been stodho rett, men theras fötter woro Iijka som oxa fötter. Hes. 1: 7 (Bib. 1541;
Bib. 1917: fötterna på en kalv). Oxe fötter, Jnälffwer, Leffrer och blodh.
SthmTb. 11/1 1589. NILSSON-TANNÉR
Falkberget ChristSext. 1: 290 (
1927).
[OX-FOT.ssg 1.slutet]
särsk. (†): skinn från nedre delen av ett nötkreaturs ben. De förmögne
(ha) kängor af
oxe- och koofötter.
ArkNorrlHembygdsf. 1921, s.
80 (
1737).
[OX-FOT.ssg 2]
2) (
†)
bildl.: utskott l. kugge på maskindel. VetAH 1742,
s. 213.
–
(1 f) OX-GALLA.
( ox- 1756 osv. oxe- 1589–1834) [fsv. oxa galle]
jfr galla, sbst.² BERCHELT Pestors. D 1 a (
1589).
Oxegalla. Tjänar invärtes för gulsot; samt både utvärtes och invärtes för maskar. DARELLI Sockenapot. 80 (
1760).
HantvB l. 2: 251 (
1934).
–
(1 f) OX-GOM.
( ox- 1681 osv. oxe- 1664–1755) (
numera knappast br.)
kok. jfr gom 1. Salé 14 (1664) . Kokta oxgommar.
HAGDAHL Kok. 469 (
1879).
–
OX-GRÄS.
växten Platan- thera bifolia (Lin.) Rich., nattviol, nosserot. FRIES Ordb. (
c. 1870).
–
(1 f, g) OX-HACKARE,
m. l. r. zool. fågel tillhörande det i Afrika levande släktet Buphaga Briss. av stararnas familj. 1Brehm 2: 157 (
1875).
Oxhackare uppträda .. i närheten av större däggdjur, från vilkas hud de plocka insekter. 3NF (
1931).
–
OX-HAGE.
( ox- 1752 osv. oxe- 1536–1665) inhägnad betesmark för oxar; jfr hage 2 a. G1R 11: 177 (
1536).
MOBERG Rask. 7 (
1927).
–
OX-HANDEL.
( ox- 1658 osv. oxe- 1662–1740) (
i sht förr)
jfr handel, sbst.² ¹¹ b. HSH 6: 171 (
1658).
WoH (
1904).
–
OX-HANDLARE.
(ox- c. 1755 osv. oxe- 1666–1752) (i sht förr) jfr handlare 3. OrdnLilleTull. 1666, s.
I 2 a.
–
(1 f) OX-HARE. (
mindre br.)
kok. o.
slakt. visst köttstycke av slaktat nöt- kreatur; jfr hare 4, ävensom bog-, fläsk-hare. Oxhare kallas det köttet, som sitter under njuren jemt vid ryggbenen, imellan refbenen och ro- benet på bakfjärdingen af en oxe. WINBERG Kokb. 50 (
1761).
SIWERTZ JoDr. 157 (
1928).
–
OX-HELG.
( ox- 1764 osv. oxe- 1779. -helg (-hälg) 1764 osv. -helgd 1779–1791) (i Värml., förr) benämning på viss marknad i Filipstad, vid vilken en betydande mängd oxar såldes.
SvMerc. 1764,
s. 157.
WRANGEL TegnKärlekss. 60 (
1916).
–
OX-HERDE.
( ox- 1804 osv. oxe- 1764) (
numera knappast br.)
jfr herde 1. EKBLAD 35 (
1764).
PT 1903,
nr 103 A, s. 3 –
(1 f) OX-HJÄRTA.
( ox- 1804–1879. oxe- 1636–1668) jfr hjärta I 1; äv. ss. ( bestånds- del [OX-HJÄRTA.ssg 2.i]
i) maträtt. HovförtärSthm 5/3 1636 D. DALMAN Årsb VetA 1822,
s. 253.
HAGDAHL Kok. 470 (
1879).
Ssg:
–
oxhjärt-slag. (
mindre br.)
jfr hjärt-slag 3. HovförtärSthm 26/5 1636 c. Därs. 25/1 1668 B.
–
OX-HOP.
( oxa- 1541) jfr hop, sbst.³ I ². Psalt. 68: 31 (Bib. 1541).
–
OX-HORN.
( ox- 1640 osv. oxe- 1549–1762) förr äv. ss. ämnesnamn. Til Lybeck (avsändes) 26 Septembris .. Oxsse horn – 2 fatth. TullbSthm 26/9 (
1549).
SDS 1946,
nr 255, s. 5. särsk.
[OX-HORN.ssg 2.a]
a) (
förr)
om ihåligt oxhorn använt ss. förvaringskärl o. d. SERENIUS EngÅkerm. 252 (
1727).
[OX-HORN.ssg 2.b]
b) herald. om bild av ett oxhorn. SCHLEGEL o. KLINGSPOR Herald. 76 (
1874;
om hjälmprydnad).c) (förr) om blåsinstrument bestående av ett oxhorn.
AKEN Eldsl. 65 (
1797).
En låt på oxhorn. Fatab. 1931,
s. 219.
Ssg:
–
(1 f) OX-HUD.
( ox- 1525 osv. oxa- 1523–1635. oxe- 1525–1755) [fsv. oxa hudh]
G1R 1: 152 (1523). Möbel- läder av oxhud under olika stadier av garvnings- processen. Form 1934,
s. 146. särsk. (†) mer l. mindre bildl. i följande ordspr., betecknande att både unga o. gamla dö. Sijr man icke så månge kalfvehudar på väggen som oxehudar.
RP 13: 366 (
1649).
Man förer så många kalfskin, som oxehudar til marcknadz. SCHERPING Cober 1: 364 (
1734).
–
OX-HUS.
( ox- 1707 osv. oxe- c. 1580–1773) (
i vissa trakter)
== -stall. VocLib. avd. 80 (c. 1580). Fatab. 1921, s. 40
–
OX-HYVEL.
snick. större hyvel med dubbelt handtag, avsedd att föras av två man. BoupptSthm 23/9 (
1654).
LEVANDER DalBoudek. 2:193 (
1944).
Ssgr (snick.):
–
oxhyvel-trä. (
†)
== -hyvelstock. BoupptRasbo 1716.
–
OX-HYVLA. (
†)
bearbeta (trä) medelst oxhyvel. MURBZRG FörslSAOB Bih. (
1791).
LfF 1862, s. 132.
–
OX-JÄRN.
( ox- 1673–1807. oxe- 1680–1848) (
förr)
järn som bärgs- männen smidde på sina egna hamrar o. för vilket de tillbytte sig oxar o. spannmål av gränsbönderna, som i sin ordning sålde järnet till Norge. JOHANSSON Noraskog 2: 414 (
cit. fr. 1673).
FörordnÖfversmide 19/12 1807, § 10. SKL (
1848).
Ssg (förr):
–
oxjärns-handel.
Den .. lofgifne Oxjerns handelen på Norrige. PH 5: 3224 (
1752).
–
(1 f) OX-JÄRPE.
kok. oxrulad som stekes omsnörd som fågel; numera vanl. om dylik rätt tillagad av malet kött. HbKokk. 94 (
1846) .
HOVING Matmod. 184 (
1905).
–
(1 f) OX-JÄRPKÖTT ~⁰². (numera knappast br.)
kok. visst benfritt köttparti av oxe; jfr järpe 2 a, järp-kött 2. SJÖBERG Singstock 25 (
1832).
Oxhjerpköttet, som sitter under njuren, skäres nätt derifrån. BJÖRKLUND Kokb. 68 (
1849).
–
OX-KALV.
( ox- 1706–1936. oxe- 1564–1667) [OX-KALV.ssg 1]
1) till 1: tjurkalv; särsk. om kastrerad tjurkalv. BtFinlH 2: 299 (
1667).
Stundom varda inga Ko-kalfvar födde, utan bara Oxkalfvar. BROMAN Glys. 3: 180 (
c. 1730).
KARL- FELDT Nisse T
101 (
1936).
[OX-KALV.ssg 2]
2) (
†)
till 1 g, om unge av hankön av vissa idisslare. HFinLappm. 4: 29 (
1564;
om ren). VetAH 1819, s. 213
(om älg). –
OX-KARL.
( ox- 1885 osv. oxe- 1541) [y. fsv. oxa karl (
ARNELL Brask Bil.
1)] (
förr)
person med uppgift att sköta gödoxarna på ngt ställe. AntT XVI. 1: 17 (
1541).
HILDERRAND Medelt. 2: 265 (
1885).
–
OX-KEDJA. (
förr)
kedja varmed en oxes ungefärliga vikt bestäm- des; jfr kreaturs-vikthand. Gbg VBl. 1889,
nr 8, s. 1. 2NF 36:
1198 (
1924).
–
(1 f) OX-KLÖV.
jfr klöv, sbst.² ¹. LIND (
1749).
Ssgr:
–
oxklöv-fett.
jfr klöv-fett. (EKEN.
BERG o.) LANDIN 525 (
1892).
–
oxklöv-olja.
erhållen ur oxklövfett. (EKENBERG o.) LANDIN 525 (
1892).
–
OX-KNABBE. (
†)
ung oxe l. tjur; jfr knabb. LIND (
1749).
–
OX-KNYPPEL. (
†)
ung stut. BoupptRasbo 1708. Därs.
1779.
–
(jfr 2 b) OX-KOMMUNISM. (
förr)
jfr -kom- munist. BonnierKL (
1926).
– (jfr
2 b)
OX-KOMMUNIST. (
förr)
medlem av den ortodoxa riktningen av det kommunistiska partiet, vilken oförbehållsamt anslutit sig till den s. k. tredje internationalen. SocDem.
1924,
nr 150, s. 6.
–
(1 f) OX-KREATUR ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰, (ox- 1797–1884. oxe- 1753) (
numera knap- past br.) nötkreatur; jfr kreatur 2 a.
KIELLBERG KonstnHandtv. Garfv. s (
1753).
2 VittAH XXIX. 1: 107 (
1880,
1884).
–
(1, 1 f) OX-KROPP.
( ox- 1925 osv. oxe- 1558–1826) särsk.
om kropp av slaktat nötkreatur. SVART Gensw. G 6
b (
1558) .
–
(1 f) OX-KRÅS. (
numera knappast br.)
kok. kollektiv benämning på de matnyttiga inälvorna m. m. i slaktat nötkreatur; jfr krås, sbst.² ¹. HAGDAHL Kok. 471 (
1879).
HÖGSTEDT KokB 197 (
1920).
–
OX-KVARN. (
förr)
kvarn med snett liggande tramphjul som drevs me- delst trampning av oxar. DALIN (
1855).
–
OX-KÄLKE.
framdragen av oxar. Bouppt Växjö 1895.
–
OX-KÄRRA.
( ox- 1898 osv. oxe- 1773) framdragen av oxar. BARCHÆUS LandthHall. 61 (
1773) .
BERGMAN Morg- StillhL
96 (
1937).
–
OX-KÖP.
(ox- c. 1755. oxa- 1531–1532. oxe- 1614–1680) [OX-KÖP.ssg 1]
1) köp av oxe l. oxar; jfr köp 1.
BoupptSthm 1680, s. 950 b, Bil.
[OX-KÖP.ssg 2]
2) (
†)
pris vartill oxar (kunna) köpas; jfr köp 2. G1R 7: 414 (
1531).
Ded dyre oxeköp som nu ähr i landed. AOXENSTIERNA 2: 212 (
1614).
–
OX-KÖPARE.
( ox- 1658. oxe- 1547–1666) (
†)
= -handlare. G1R 18: 790 (
1547) .
OrdnLilleTull. 1666, s.
I 2 a.
–
OX-KÖPMAN.
( ox- 1672–1749. oxa- 1559–1757. oxe- 1645–1733) (
†)
= -handlare. RA I. 1:639 (
1559).
AgerupArk. Brev 29/3 1757.
–
OX-KÖRARE.
( ox- 1804 osv. oxa- 1603. oxe- 1561–1679) [OX-KÖRARE.ssg 1]
1) (
†)
= -drivare 1. MÖLLER (
1807) .
[OX-KÖRARE.ssg 2]
2) (
i sht förr)
person med uppgift att styra oxar spända för fordon o. d. KlädkamRSthm 1561 – 65 M, s. 14 a (möjl. till 1). BALCK Es. P 7 h (
1603).
En orientalier är en hastverksmänniska mot en småländsk oxkörare. KARLFELDT Nisse T 103 (
1936).
–
(1 f) OX-KÖTT.
( ox- 1586 osv. oxa- 1541–1739. oxan- 1623. oxe- 1521–1773) 1) kött av nötkreatur, nötkött. SthmSkotteb. 3: 189 (
1521).
Me- nar tu at iagh oxakött äta wil? Psalt. 50: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: tjurars kött). Det bästa oxköttet är från djur på 3–5 år.
HÖGSTEDT KokB 143 (
1920). 2) (†) kropp av slaktat nötkreatur. Röckar penningar
(dvs. rökningspängar)för 28 st Oxkiött. HovförtärSthm
1727, s. 75r
Ssgr (till
-kött 1; i sht
kok.):
–
oxkött-färs l.
oxkötts-färs.
WARG 295 (
1755).
–
oxkött-kotlett.
SERENIUS (
1734,
1757;
under steaks).
–
oxkött-pastej. (
-kötts- 1690)
HorförtärSthm 21/4
1636 D. RÅLAMB 14: 114 (
1690).
–
oxkött-skiva.
WARG 69 (
1755).
–
oxkött-soppa.
(-kötts- 1674) NSvBibl. I. 2: 102 (
1623).
–
oxkött-sylta,
r. l. f. (-kötts-) WARG Bih. 40 (
1765).
–
OX-LADUGÅRD ~⁰⁰². = -stall. PT 1896,
nr 189,s. 1.
Därs. 1905,
nr 159 B,
s. 2.
–
OX-LASS.
( ox- 1936 osv. oxe- 1678) av oxar draget lass; i sht om så mycket av ngt som kan föras på ett fordon draget av oxar. Fatab. 1913, s.
25 (
1678).
LEWENHAUPT MinnV 222 (
1936).
–
(1 f) OX-LUNGA.
( ox- 1671 osv. oxe- 1671) HovförtärSthm 1671 A, Verif. s. 125.
–
(1 f) OX-LÅR,
n. ( ox- 1734 osv. oxe- c. 1710) kok. VALLERIA Hush. 44 (
c. 1710). Oxlår, benfria, sockersaltade.
SvD(A) 1930,
nr 341, s. 4
(i annons). –
(1 f) OX-LÄDER.
( ox- 1734 osv. oxe- 1679–1756) grovt läder berett av tjur- l. ox- hud. BoupptSthm 3/10 1679. SVSkoT 1927,
nr 1, s. 8.
Ssgr:
–
oxläders-handske.
BoupptSthm 3/10 1679. –
(1 f) OX-LÄGG,
r. l. m.; best. -en; pl. -ar (BROMAN Glys. 1: 437 (1731) osv.); i bet. 2 äv. -LÄGGA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VALLERIA Hush. 54 (c. 1710) osv.) ( (†) -er (möjl. att hänföra till sg. -lägg) STENBOCK (o. OXENSTIERNA) Brefv. 1: 97 (1696: oxlaggerna, pl. best.), SAMZELIUS Blomst. 25 (1760) ). ( ox- 1696 osv. oxa-1628– 1690. oxe- 1578–1792. oxo- 1642. -laggerna, pl. best. 1696. -leg 1685. -läga 1697, 1727. -lägg (-legg) 1578 osv. -lägga 1697 osv.) [fsv. oxalägger]
[OX-LÄGG.ssg 1]
1) om ben på l. av nötkreatur; jfr lägg, sbst.¹ ¹ o. ¹ b. SCHRODERUS Dict. 70 (
c. 1635).
SAHLSTEDT (
1773).
Såppa på oxlægg. MURBERG Försl- SAOB Bih. (
1791).
LAGERLÖF Homod. 252 (
1908). särsk. oeg., i fråga om människa: långt o. kraftigt ben.
STRÖMBORG Runebg 1: 47 (
1880).
[OX-LÄGG.ssg 2]
2) [rörande anledningen till namnet se
LYTTKENS Växtn. 399 (
1906) ] (
numera knappast br.; se dock a)
växt tillhörande släktet Primula Lin., viva. HAARTMAN Linné Indeln. 27 (
1753) .
LILJEBLAD Fl. 82 (
1792).
[OX-LÄGG.ssg 2.a.slutet]
särsk.
[OX-LÄGG.ssg 2.a]
a) (filllt br.) Primula veris Lin. (Primula officinalis Jacq.), gullviva, yxlägg. BOLAVI 16 a (
1578).
MÅNSSON Ört. 261 (
1628).
BROWALLIUS Elida 217 (
1938).
[OX-LÄGG.ssg 2.b]
b) (
†)
Primula ela- tior (Lin.) Schb., trädgårdsviva. Then andre Oxelegg vthan lucht. FRANCKENIUS Spec. D 2 a (
1659).
RUDBECK HortBot. 94 (
1685).
[OX-LÄGG.ssg 2.c]
c) (
†)
Primula farinosa Lin., majblomster, majviva. Oxelegg med purpurblomma. RUDBECK HortBot. 94 (
1685).
BROMELIUS Chl. 90 (
1694).
LINDESTOLPE FlWiksb. 30 (
1716).
–
oxläggs-blomma, förr äv.
oxlägg- l.
oxlägge- l.
oxlägger-blomma.
(-lägg- 1730–1777. -lägge- 1765. -läggs- 1698–1759) ApotT 1698, s. Q 1 a.
PH 11: 299 (
1777).
–
oxläggs-gräs.
(-lägg-) (†) jfr gräs 1 f. ApotT
1698,
s. 40.
–
oxläggs-konserv.
(-lägg-) (†) jfr konserv 1. ApotT
1698,
s. 17.
Därs. 1739,
s. 18.
–
oxläggs-rot.
(-lägg1727. -lägge- 1759, 1765. -läggs- 1698) Apot T 1698, s. Q 1 a. HAARTMAN Sjukd. 131 (1759, 1765).
–
oxläggs-vin.
( -lägge- c. 1710–1949. -lägger- 1762. -läggs- 1919) (förr) berett av gullvivor m. m.
VALLEEIA Hush. 54 (
c. 1710).
LINDGREN Läkem. 106 (
1919; om ä. förh.).
Idun 1949,
nr 25, s. 9 (
om ä. förh.) .
–
OX-MARKNAD.
( ox- 1753 osv. oxa- 1559. oxe- 1587–1773) (
i sht förr)
för försäljning av oxar; jfr kreaturs- marknad. RA I. 1: 639 (
1559).
TurÅ 1938,
s. 219.
–
(jfr 2) OX-MICKEL. ( ox- 1697 osv. oxe- 1745–1828) [ordets ursprungliga bet. är möjl.: bonde som föser oxar l. sköter dem; se
HJELMQVIST Förnamn 211 (1903) ] (vard.) trög o. lat l. obelevad o. plump l. tölpaktig l. dum person. Weise 361 (1697). (Ungdomen borde) icke vara oxemikler utan höfviske med fruntimbret och alla. HSH 1: 40 (c. 1800). Har ni inte hört på berättelsen, era oxmicklar? ENGSTRÖM Milst. 91 (1929).
–
OX-MOTARE. (
vard.)
person med uppgift att vakta l. driva oxar. STRINDBERG SvÖ 2: 187 (
1883).
(Vi) sjöngo ut vid trossarna snarare som oxmotare än som sjömän. GHT 1905, nr 233 B, s. 4
–
(1 f) OX-MULE,
r. l. m.; äv. (numera bl. i bet.
3)
-MULA, r. l. f.
( ox- 1785 osv. oxe- 1636–1733. -mul (-muull) 1636. -mula 1636–1807, 1919 (: oxmulor, pl.)- -mule 1660 osv.) [OX-MULE.ssg 1]
1) mule (se mule, sbst.² 1) på l. av oxe; särsk. (
förr)
använd ss. maträtt. HovförtärSthm 10/6 1636 c.
HÖGSTEDT KokB 197 (
1920).
[OX-MULE.ssg 2]
2) (
†)
växten Pedi- cularis palustris Lin., kärrspira. DYBECK Runa 1845,s.
70 (
1660).
BROMELIUS Chl. 22 (
1694).
[OX-MULE.ssg 3]
3) [jfr motsv. anv. av t. ochsenmaul]
(
förr)
oxmulesko (se ssgn nedan). HANSSON SkomYrkH 31 (
1919).
–
oxmule-sko. (
förr)
framtill mycket bred sko, som var bruklig under 1500-talet. HÄGG Fotbeklädn. 58 (
1873).
–
oxmärg-ben l.
oxmärgs-ben. (
numera bl. tillf.)
kok. märgben. HovförtärSthm 3/5 1745 A.
Därs. 1755,
s. 51.
–
oxmärg-tårta.
(-märgs-) (†) kok. jfr märg-tårta. RÅLAMB 14: U 4 b (
1690).
–
OX-MÖTE.
( ox- 1898. oxe- 1732–1736) (
i vissa trakter)
oxmarknad. VAccisrP 26/10
1732.
VRP 7/7 1736. jfr: Fämarknad, eller som det på hyfsad småländska heter: oxmöte.
ANHOLM Norm. 200 (
1898).
–
(1 f) OX-NJURE. särsk.
ss. ingrediens i maträtt. SJÖBERG Singstock 32 (
1832).
HAGDAHL Kok. 470 (
1879) .
Ssg:
–
oxnjur-talg.
Oec. 224 (1730). –
OX-OK.
( ox- 1594 osv. oxe- 1525–1756) (
numera i sht i fråga om ä. l. utländska förh.)
använt vid körning med oxar. G1R 2: 268 (
1525).
MARTINSON Kvinn. 43 (
1933).
–
OX-ORM. (
†)
jätte- ormen Boa constrictor Lin., boaorm, kungs- orm. LINNÉ MueReg. 38 (
1754).
–
OX-PANNA.
en oxes panna. TRANÉR Anakr. 170 (
1829,
1833).
särsk. (†) oeg., om bred panna hos häst.
ARETZIUS hos
BILLING Hipp. 76 (
1836).
–
OX-PAR.
( ox- 1831 osv. oxe- 1669) par av (förspända) oxar. Med lijka Oxepaar, wäl kiöres Lind och träde. Cup Ven. B 2 b (
1669; i bild).
HÖIJER Thukyd. 1: 589 (
1831).
–
OX-PIK.
(i fråga om orientaliska förh.) pik varmed oxar pådrivas. Dom. 3: 31 (öv. 1862;
Bib. 1541: heerdastaff). Den .. som går bakom plogen och har sin berömmelse i att hantera oxpiken.
Syr. 38: 25 (Apokr. 1921;
Bib. 1541: then gerna oxanar medh gijsslenne driffuer).
– (
2)
OX-PROMOTION. (
†)
[OX-PROMOTION.ssg 1]
1) promotion vid vilken doktorer (l. magistrar) kreerades utan till- räckliga kunskaper. Han hade blifvit Magister på en tid, då ännu inga så kallade oxpromotioner existerade. JournLTh. 1813,
nr 12, s. 3.
THOLANDER Ordl. (
c. 1875).
[OX-PROMOTION.ssg 2]
2) bildl., om ordensutdelning. Herr Assessoren har sett af tidningarna at jag den 28 slank med på oxpromotion. BERZELIUS Brev 9: 121 (
1815).
–
OX-PÄNNINGAR.
(ox- c. 1777. oxe- 1547–1560) [OX-PÄNNINGAR.ssg 1]
1) (†) pänningar avsedda för inköp av oxar l. erhållna gm försäljning av oxar. G1R 18: 792 (
1547).
HALLENBERG Mynt 339 (
i handl. fr. 1560).
[OX-PÄNNINGAR.ssg 2]
2) (
förr)
viss löneförmån tillkommande präster i städer- na. KyrkohÄ 1908, s. 221 (
c. 1777).
–
(1 g) OX-REN,
m. l. r. ( ox- 1732 osv. oxe- 1559–1736) kastrerad hanne av ren; äv.: rentjur. HFinLappm. 4: 22 (
1559).
BygdFolk 1: 30 (
1927).
Ssgr:
–
oxrens-hud, äv.
oxren-hud.
VetAH 1804,
s. 87.
–
(1 f) OX-REV,
n. kok. om köttet på revbenen av nöt- kreatur, använt ss. maträtt. KLINT (1906). NILSSON HistFärs 45 (
1940).
–
(1 f) OX-RUMPA. (
vard.)
== -svans. LIND (
1749;
under farrenschwantz).
–
(1 f) OX-RYGG.
( ox- 1559 osv. oxa- 1555 – 56. oxe- 1558--c. 1710) särsk. (föga br.)
kok. om ryggstycket av slaktat nötkreatur, använt ss. maträtt. KryddRSthm 1555 – 56,
s. 21 ARNELL Smith Hill 1: 190 (
1829).
– (jfr
3 c)
OX-SIMPA.
zool. fisken Cottus bubalis Euphr., dvärgsimpa. SkandFisk. 27 (
1837).
–
OX-SKO,
r. l. m. ( ox- 1869 osv. oxe- c. 1753) skydd av järn, anbragt under klövarna på dragoxar; jfr häst-sko. DALIN Vitt. 6: 103 (
c. 1753).
MARTINSON Rågv. 83 (
1935).
–
(1 f, g) OX-SLÄKTE(T).
zool. Om den tama djurarten Bos taurus Lin., nötkreatur; äv. i allmännare anv., om den till slidhorns- djuren hörande underfamiljen Bovinæ, oxdjur. Buffeln är en art af Oxslägtet. GRAVANDER Buffon 1: 150 (
1806).
ALMSTRÖM Handelsv. 510 (
1845).
–
OX-SPALT. (
†)
veter. hovspalt hos häst, belägen mitt i tån. BILLING Hipp. 280 (
1836).
–
OX-SPANN,
n. par av oxar spända för fordon l. redskap o. d. ÅbSvUndH 34: 69 (
1842).
SvFolket 1: 136 (
1938;
om ä. förh.).
–
OX-SPATT.
veter. hos häst: ansvällning på hasens yttersida, kospatt, skakelspatt. FLORMAN HästKänned. 121 (
1794).
2NF 11: 42 (
1909).
–
OX-STALL.
( ox- 1734 osv. oxa- 1620–1738. oxe- 1699–1755) stall för oxar. PHRYGIUS Föret. 22 (
1620).
Fatab. 1932,
s. 94.
–
OX-STALLNING.
( ox- 1726–1943. oxa- 1730. oxe- 1694–1773) (
numera bl. i fråga om ä. förh.)
[OX-STALLNING.ssg 1]
1) gödande av oxar som hållas i stall. STIERNMAN Com. 5: 445 (
1694).
BARCHÆUS LandthHall. 39 (
1773).
HT 1943,
s. 346.
[OX-STALLNING.ssg 2]
2) konkret, om samtliga oxar som samtidigt gödas på ett ställe. Stutelängan finnes uti thet tillstånd .. at then endast af stötter .. uppehålles, så at oxestallningen med lifsfara ther vistas kan. ÅgerupArk. Syneprot. (
1748).
Ld VBl. 1815,
nr 100, s. 3.
–
OX-STARR.
växten Carex appropinquata Schum. (Carex paradoxa W.).
GOSSELMAN BlekFl. 161 (
1865).
–
(1 f) OX-STEK,
r. l. f. ( ox- 1672 osv. oxa- 1557 – 1559. oxan- 1623. oxe- 1557–1766) kok. stek av nötkött; äv. slakt. om nötkött lämpligt för stekning. VinkällRSthm 1557.
–
OX-STILLARE. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
jfr ko-stlllare. IT 1819,
nr 96, s. 2.
–
OX-STUT.
( ox- 1772–1832. oxe- 1787) (
†)
ung oxe l. tjur. Alm(Gbg) 1772,
s. 38.
Bouppt Växjö 1832.
–
(1 f) OX-SVANS.
svans på l. av nötkreatur. SCHULTZE Ordb. 5236 (
c. 1755).
StKokb. 269 (
1940).
särsk.
a) kok. koll., ss. ingrediens i maträtt.
Soppa på oxsvans. HAGDAHL Kok. 146 (
1879;
rubrik).Cirka 300 kg. oxsvans.
TLev. 1901,
nr 13, s. 2.
[OX-SVANS.ssg 2.b]
b) (
†)
koll., om tagel från nötkreaturssvansar. Ännu bättre (än av grova snören) äro de (telnar), som snos af tagel eller ox-svans. SkandFisk. Bih. 9 (
1837).
–
oxsvans-soppa.
kok. kokad på nötkreaturssvans m. m. DALIN 2: 770 (
1855).
StKokb. 269 (
1940).
–
(1 f) OX-SYLTA,
r. l. f. (ox- 1685–1918. oxe- 1685–1755) (numera knappast br.) kok. maträtt tillagad av köttet av huvud o. vissa inre organ m. m. av nötkreatur. HovförtärSthm 1685 A, s. 338
(för tvätterskor o. "vakhustrur").
SvKoch. 27 (
1837).
2NF 27: 1391 (
1918).
–
(1 f) OX-TAGEL.
( ox- 1890 osv. oxe- 1786) Alm(Ld) 1786, s. 43. SmålP 1890,
nr 5, s. 1.
–
(1 f) OX-TALG.
( ox- 1762 osv. oxe- 1664–-c. 1710) nötkreaturstalg. Salé 36 (1664). HæntvB l. 1: 234 (1934) .
–
(1 f) OX-TAND.
FKM 1: 232 (
1806).
SDS 1948,
nr 314, s. 11.
–
(1 f) OX-TARM.
( ox- 1755 osv. oxe- 1730–1755) Oec. 67 (
1730).
SYNNZRBERG (
1815).
–
OX-TINGEST. (
†)
om tjurens penis, förr använd ss. karbas. LIND (
1749;
under ochsen- senne).
–
OX-TISTEL l.
-TISTE. ( ox- 1825–1841. oxa- 1868. oxe- 1753–1773) (
†) tistelstång använd vid körning med oxar.
Bouppt Växjö 1753. HYLTÉN-
CAVALLIUS Vär. 2: XXXII (
1868).
–
OX-TORG.
( ox- 1804–1932. oxa- 1640) (
i sht förr)
torg där oxar säljas. Linc. (
1640;
under boarius).
2LundagKron. 388 (
1921;
äldre benämning på ett torg i Lund).
–
OX-TULL.
( ox- 1935. oxe- 1554 (:oxetullspengar)– 1650) (förr)
avgift som erlades för oxar som (för försälj- ning) fördes till stad l. marknadsplats. STIERNMAN Com. 2: 399 (
1645).
Att oxtull år 1554 uppbars i Örebro för 1782 oxar. HECKSCHER SvEkonH 1: 128 (
1935).
Ssg:
–
oxtulls-pängar. (
förr)
om pänningmedel som inflöto gm "oxtullen". FORS- SELL Hist.
II. 1: 103 (
i handl. fr. 1554).
–
(1 f) OX-TUNGA.
( ox- 1636 osv. oxa- 1538– c. 1645. oxe- 1558–1868. oxen- 1698) [fsv. yxna tunga]
[OX-TUNGA.ssg 1]
1) ett nötkreaturs tunga; särsk. kok. ss. maträtt; äv. koll.
KryddRSthm 1555 – 56,
s. 18 SvD(A) 1930,
nr 341, s. 4.
[OX-TUNGA.ssg 2]
2) [jfr lat. buglossum ss. växtnamn]
ss. namn på växter av familjen Boraginaceæ, i sht sådana med sträva blad. [OX-TUNGA.ssg 2.a]
a) om (arter av) släktet Anchusa Lin. β) om arten Anchusa officinalis Lin., äv. i uttr. vanlig, förr äv. gemen oxtunga. VarRerV 58 (1538). FRANCKENIUS Spec. B 1 a (
1638).
IERICI Colerus 1: 165 (
c. 1645).
BOLIN Åkerogräs. 112 (
1926).
HULTÉN AtlVäxt. 2: 374 (
1951).
β) i allmännare anv., ss. beteckning för släktet Anchusa Lin. PALMBERG Ört. 215 (
1684;
häri trol. inbegripet en del till Anchusa nu icke räknade arter).
SERENIUS Iiii 3 a (
1757).
LILJEBLAD Fl. 81 (
1792).
SVENSSON Kulturv. 465 (
1893).
HYLANDER Prydn. 31 (
1948).
[OX-TUNGA.ssg 2.a.slutet]
särsk.
β') i uttr. afrikansk oxtunga, om Anchusa capensis Thunb.
HYLANDER Prydn. 31 (
1948).
β') i uttr. italiensk oxtunga, om Anchusa italica RetZ. HYLANDER Prydn. 31 (
1948).
γ') (†) i uttr. oäkta l. mindre l. vild oxtunga, om Anchusa arvensis (Lin.) M. Bieb. (Lycopsis arvensis Lin.), fårtunga, rast. PALMBERG Ört. 215 (1684: den mindre Oxetunga, med skarpstickande blad).
BROMELIUS Chl. 12 (1694: Oächta will Oxetunga, norsk Borras).
SERENIUS Iiii 3 a (
1757).
[OX-TUNGA.ssg 2.b]
b) (
†)
om arter till- hörande andra släkten än Anchusa. β) Borago officinalis Lin., boretsch, gurkört, stofferblomma; isht i uttr. välsk oxtunga. FRANCKENIUS Spec. B 1 a (1638: Welsk Oxetunga). TILLANDZ (1683: Wälsk oxetunga). SERENIUS (
1734,
1757; under borage).
β) i uttr. röd oxtunga, om Alkanna tinctoria (Lin.) Tausch (Anchusa tinctoria (Lin.) Desf.), vars rot ger ett rött färgämne.
FRANCKENIUS Spec. A 3 a (
1638).
ÅSTRAND (
1855).
γ) i uttr. oäkta vild oxtunga, om Lithospermum arvense Lin., sminkrot. FRANCKENIUS Spec. A 3 a (
1659). δ)i uttr. vidöppen spansk oxtunga svartbrun, om Nonea vesicaria (Lin.) Rchb. (Lycopsis vesicaria Lin.).
RUDBECK HortBot. s (
1685).
ε) i uttr. vild l. välsk oxtunga, om Echium vulgare Lin., blåeld(?). FRANCKENIUS Spec. B 3 b (1659: welsk Oxetunga, wild Oxetunga med tistelbladh).
LINDESTOLPE Fl Wiksb. 11 (
1716).
[OX-TUNGA.ssg 3]
3) (
förr)
benämning på ett slags kort svärd l. dolk med bred, mot spetsen avsmalnande klinga. BALCK Idr. 3: 376 (
1888).
–
oxtung-blomma l.
oxtunge-blomma.
(-tunge-) ApotT
1698, s. Q 1 a.
HAARTMAN Sjukd. 251 (
1759).
–
oxtung-blomster.
(-tung- 1698–1739. -tunge- 1589–-c. 1645) BERCHELT PestOrs. H 6 b (
1589).
ApotT 1739,
s. 28.
–
oxtung-dart.
(-tungs-) (
förr)
== -tunga 3. SCHOLANDER l. 2: 122 (c. 1870).
–
oxtung-konserv.
(-tung-) (†) jfr konserv 1. ApotT 1698, s. 16. Därs. 1739, s. 17
–
oxtung-pastej.
(-tunge- 1636--c. 1710. -tunger- c. 1600) (förr)
kok. till -tunga 1. LOENBOM Upl. 4: 101 (c. 1600).
VALLERIA Hush. 10 (
c. 1710).
–
oxtung-rot.
(-tung- 1855. -tunge- 1650–1930) 1) till -tunga 2 a β. Hildebrand MagNat. 247 (1650). GENTZ Lindgren (1930). [oxtung-rot.ssg 2]
2) till -tunga 2 b β; i sht i uttr. röd oxtungrot. ApotT 1698, s. 61. ÅSTRAND 12 (
1855).
LINDGREN Läkem. (
1891,
1902).
–
oxtung-sirap.
(-tunge-) (förr)
"sirap" beredd av oxtunga (i bet. 2 a β). ApotT 1698,
s. 84.
Därs. 1739,
s. 80.
–
oxtung-socker.
(-tunge-) (
förr)
socker tillsatt med oxtunga (i bet. 2 a β). BZRCHELT P
est⁰rs. F ⁷
a (
1589).
–
oxtung-svamp.
( -tung- 1863 osv. -tunge- 1888) bot. till -tunga 1: svampen Fistulina hepatica Fr., leversvamp, som liknar en oxtunga. SMITT Svamp. 54 (1863).
–
oxtung-tårta.
(-tunge-) (†) kok. till -tunga 1: pastej på oxtunga. RÅLAMB 14: U 4 b (
1690).
–
oxtung-vatten.
( -tunga- 1578. -tunge- 1613–1739) (förr) vattendestillat på oxtunga (i bet.
2 a β).
BOLAVI 3 b (
1578).
ApotT 1739,
s. 3.
–
oxtung-vin.
(-tungo-) (förr) berett av oxtunga (i bet.
2 a β) o. vin.
IERICI Colerus 1: 283 (
c. 1645).
–
oxtung-ört.
( -tung- 1816 osv. -tunge- 1642–1906. -tungos- 1642) = -tunga 2 a β. MÅNSSON Åderlåt. 43 (
1642).
KJELLIN (
1927).
– (
2)
OX-TUR.
(vard., numera knappast br.) ovän- tad l. oförtjänt framgång; jfr bond-tur. SvTyHlex. (1851). WoJ (
1891) .
–
OX-TÖM.
( ox- 1838 osv. oxa- 1668. oxe- 1599) använd vid körning med oxar. VästeråSDP 17/1 1599.
–
OX-VAGN.
dragen l. avsedd att dragas av oxar. Bouppt Växjö 1832.
–
OX-VAKTARE.
( ox- 1751–1872. oxa- 1539–1586. oxe- 1579–1755. oxen- 1578) (
†)
person med uppgift att vakta o. sköta oxar. VaruhusR 1539, s. 24 b.
SvTyHlex. (
1872).
–
OX-VANDRING. (
i sht förr)
"vandring" dragen av oxar. UB 6: 8 (
1874).
2SvKulturb. I1–12: 322 (
1938).
–
OX-VECKA. (
i vissa trakter)
bildl., om tung arbets- vecka. Innan de långa oxveckornas slit och ar- betsdagarnas möda åter tog vid på allvar. BENGTS Fäd. 40 (
1921).
SvD(B) 1944,
nr 15, s. 4
(om veckorna mellan midsommar o. jul). –
OX-VÄG.
( ox- 1718 osv. oxe- 1587–1807) [OX-VÄG.ssg 1]
1) väg där oxar bruka gå l. drivas fram. MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791).
LEVANDER Landsv. 61 (
1935).
[OX-VÄG.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
bildl., Om den vanliga l. mödosamma l. långsamma vägen, på vilken man i vanliga fall säkrast når ett visst mål; ofta i sådana uttr. som gå oxvägen, (gå) den vanliga l. stora oxvägen, (gå) den gamla o. vanliga vågen, (gå på) trampade stigarl. (i) de gamla hjulspåren VgFmT II. 6–7: 120 (
1587).
GHT 1912, nr 271, s. 8.
–
OX-VÄNDNINGS-VIS,
adv. [efter gr. βουστϱοφηδόν (se bustrofedon)]
språkv. bustro- fedon. En läsning, som gick vexelvis ifrån höger till venster, och ifrån venster till höger, hvarannan rad .. sades ske βουστϱοφηδόν "oxvändningsvis". ALMQVIST GrSpr. 17 (
1837).
Fornv. 1937,
s. 135.
–
OX-YDD.
( -yda 1600 (: oxydor, pl.). -ydd 1898 osv.) [sv. dial. oksydd]
(i vissa trakter, bygdemåls- färgat) oxtöm. GripshR 1600,
s. 172.
LINDQVIST Herr. 362 (
1917) .
–
OX-ÖGA.
(ox- c. 1550 osv. oxe- 1638–1757) [OX-ÖGA.ssg 1]
1) en oxes öga; ofta oeg.: öga som erinrar om en oxes; jfr ko-öga 1. En Juno med stora oxeögon. SCHERPING Cober 2: 104 (
1737).
HOLMBERG Mann Lotte 95 (
1946).
[OX-ÖGA.ssg 2]
2) oeg., om före- mål o. d. som i ngn mån erinrar om en oxes öga; särsk. [OX-ÖGA.ssg 2.a]
a) [efter fr. æil-de-bæuf]
(numera knappast br.) rund l. oval fönsteröppning. MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791).
Det brutna tegeltaket prydes av några runda kupor, æils-de-bæuf, oxögon, brukar man kalla dem. Fatab. 1931,
s. 107. b) i teatersalong: sluten loge försedd med rund l. oval åskådaröppning.
LINDFORS (
1824).
Priserne för Andra Radens Oxögon. DA 1825,
nr 279, s. 1.
HEIDENSTAM Kastanj. 91 (
1935).
[OX-ÖGA.ssg 2.c]
c) (
förr)
om vid tillvärkning av fönsterglas efter äldre metod (s. k. månglas) bildade runda, linsformiga glas- skivor, som förr användes ss. glas i lyktor, vissa fönster o. d. UB 4:515 (
1873).
SD(L) 1900,
nr 531, s. 2. d) (enst.) runt glasfönster i fartygssida l. däck, ventil; jfr
ko-öga 2.
MARTINSON Kap 23 (
1933).
[OX-ÖGA.ssg 2.2]
e) (
†)
visst slags smycke. BoupptSthm 18/5
1675.
[OX-ÖGA.ssg 2.f]
f) kok. stekt ägg; äv. om vissa äggrätter. LIND (
1749;
under ochsen-aug). Äggpannkaka (våra oxögon).
AFSOLDAN (
1852) hos
AHO Soldan 249. g) ss. namn på växter.
β) (†)
Chrysanthemum segetum Lin., gullkrage; i uttr. gul oxöga.
FRANCKENIUS Spec. B 1 b (
1638).
TILLANDZ B 2 b (
1683).
β) (†) Chrysanthemum leucanthemum Lin., prästkrage; förr äv. i uttr. vit oxöga. 2LinkBiblH 4:70 (c. 1550). Hwijt Oxeöga. FRANCKENIUS Spec. B 1 a (
1638).
FRIES Ordb. (
c. 1870;
fr. Skåne). γ) (†)
Anthemis arvensis Lin., åkerkulla; i uttr.
vitaktigt oxöga med röllekas blad. RUDBECK HortBot. 20 (
1685).
BROMELIUS Chl. 13 (
1694).
δ) (†) Anthemis tinctoria Lin., färgkulla; äv. i uttr. gult oxöga l. (gult) oxöga med röllekas blad. TILLANDZ A 7 a (
1683).
RUDBECK HortBot. 20 (
1685).
Oxeöga med Rölekas hlad. LINDESTOLPE FlWiksb. 6 (
1716).
DENS. Färg. 84 (
1720).
ε) växt tillhörande släktet Buphthalmum Lin. AHLICH Träg. 90 (
1744). SvTrädgLex.
1: 191 (
1938).
ζ) Hypochæris maculata Lin., frukål. SAMZELIUS Blomst. 59 (
1760).
η) Pulsatilla vulgaris Mill., backsippa. BotN1893, s. 134 (fr. Uppl.). Därs. 1903, s. 101 (fr. Uppl.). θ) Agrostemma githago Lin., kornnejlika, klätt; i sht i pl. LILJEBLAD Fl. 244 (
1816).
SödermNyh. 1895,
nr 130, s. 3.
[OX-ÖGA.ssg 2.h]
h) (
föga br.)
meteor. litet moln som stundom visar sig i Afrika söder om ekvatorn o. som förebådar en orkan. WETTERBERGH KärlAff. 86 (
1852). Det s. k. "oxögat", som hastigt vidgar sig i form af en tratt.
RUBENSON Meteor. 102 (
1880).
STENFELT (
1920).
–
OX-ÖRA.
( ox- 1640 osv. oxa- 1739. oxe- 1638–1757) [OX-ÖRA.ssg 1]
1) en oxes öra. MURBERG FörslSAOB Bih. (
1791).
[OX-ÖRA.ssg 2]
2) ss. namn på växter. [OX-ÖRA.ssg 2.a]
a) Pulsatilla vulgaris Mill., backsippa; i sht i pl. FRANCKENIUS Spec. E 1 b (
1638).
LINDGREN Läkem. (
1902).
[OX-ÖRA.ssg 2.b]
b) (
†)
i uttr. vita oxöron, om växten Pulsatilla vernalis Mill., mo- sippa. RUDBECK HortBot. 94 (
1685).
[OX-ÖRA.ssg 2.c]
c) Chrysanthe- mum leucanthemum Lin., prästkrage. HushJourn. 1787, jan. s. 223. [OX-ÖRA.ssg 2.d]
d) (
i vissa trakter)
i uttr. blå oxöron, om växten Gentiana pneumon an the Lin., höstklocka. FRIES BotUtfl. 3: 222 (
1864; fr.
Småland).e) (†) Viss växt tillhörande familjen Vacciniaceæ(?).
(Sv.) Oxöra,
(lat.) Vaccinium. Linc (l640).
(Sv.) Oxaöra,
(lat.) Vaccinium.
SCHENBERG (
1739).
B
(
†):
–
OXA-BELÄTE.
bild av oxe. 2Krön. 4: 3 (Bib. 1541;
Bib. 1917: bilder som föreställde oxar).
–
OXA-BET,
f. (oxa- 1643. oxe- 1643) = ox-bete 1 (se under A); jfr bet, sbst. 2 VRP 1643, s.
1118. –
OXA-BRÄCKA,
f. växten Ononis Spinosa Lin. (Ononis campestris Koch), puktörne. Linc. (
1640;
under anonis).
–
OXA-GÄLD.
( oxa- 1673. oxe- 1721) skuld för inköpta oxar. VDAkt. 1671,
nr 331 (
1673) .
VRP 13/5 1721.
–
(1 f) OXA-PINK.
urin av nötkreatur. IERICI Colerus 2: 123 (
c. 1645).
–
OXA-STÄRKE,
sbst. en oxes styrka. Then ey har samma Läru, / Han måste wist vthe- stå. / Han (dvs. Luther) kom i Oxastärke, / Och närmera stodh i wård. BUREUS Nym. 11: 14 (
1637;
i bild).
C
(
†):
D
(
†)
:
–
(1 f) OXE-BOSKAP.
jfr boskap 3.
(
1680).
–
OXE-BRÄNNE.
brännjärn för mär- kande av oxar; jfr bränne 2. ÅgerupArk. Bouppt. (1744). Därs. Bouppt. 1755.
–
(1 f) OXE-FALL.
( oxa- 1527–1558. oxe- 1525–1760) kropp av slaktat nötkreatur, oxkropp; äv. övergående i bet. av en måttsenhet: (mängden av) allt kött på ett slaktat nötkreatur; jfr fall II 3 samt nöts-fall. G1R 2: 266 (
1525).
30 st oxssefall oxekiöt. HovförtärSthm 1619 – 20 A, s. 28 jfr: Skal jag ofra honom et Pythagoriskt oxefall, eller en hel Heca- tombe af uprigtiga taksägelser. GbgMag. 1760,
s. 212.
–
OXE-FJÄRDING.
jfr fjärding 1 e. Hov- förtärSthm 1629, s. 775. Därs. 1681 A, s.
1002. –
OXE-FÄHUS.
oxstall. OfferdalKArk. N II 1, s. 41 (1693). –
OXE-GÄRD.
( oxa- 1527. oxe- 1535–1878) skatt utgå- ende i oxar. G1R 4: 38 (
1527) .
HA 6: 144 (
1878; om förh.
c. 1560).
–
OXE-HAMN.
en oxes gestalt. DRYSELIUS Måne 29 (
1694).
(Gefion) förvände fyra Jättar, sina söner, i oxehamn och spände dem före (dvs. framför plogen). AFZELIUS Sag. 1: 43 (
1839).
–
(1 f) OXE-HÅR.
jfr ko-hår. PH 6: 3993 (
1756).
–
(1 f) OXE-KALDUN.
Oxekåldun (med) saffran I(ngefära) pep(par) sockor. KryddRSthm 1558 – 59, s. 86 –
OXE-KNÄPPE.
klave (se d. o. 1) för oxe. VetAH 1757,
s. 272.
–
OXE-PES.
(-pejs) om tjurens penis, använd ss. karbas. SthmTb. 3/3 1589.
–
OXE-PISS.
urin från oxe l. tjur. Månsson Trääg. 23 (
1643).
–
OXE-PRÅNG.
(ohederlig) oxhandel. G1R 27: 142 (
1557).
–
OXE-SKRIVARE.
"ämbetsskrivare" som förde bok över tillförsel o. utlämnande av oxar. KlädkamRSthm 1555 K, s. 176 b.
–
OXE-SLÖK.
nedsättande, om oxe som förtär mycket fo- der. SIGFRIDI F 6 b (
1619).
–
OXE-STATIE.
beräkning l. överslag över (behövliga) slaktoxar (ss. skatt). GUSTAF II ADOLF 504 (
1625).
–
OXE-TAXA.
viss avgift l. skatt utgå- ende i oxar. G1R 26: 157 (
1556).
Därs. 27:178 (
1557) .
–
(1 f) OXE-VILLEBRÅD.
oxkött anrättat ss. villebråd(?). KryddRSthm 1558 – 59, s. 57 –
OXE-VÄRDE.
värdet av en oxe; jfr ko-värde. Så hafuer .. Nils biörn i Rakanäs låtit inbinda, renouera eller förnya vår Biblia, och ther på bekostat halft oxevärde. KyrkohÅ 1902, MoA. s.
81 (
1604).
–
OXE-VÄSTGÖTE.
oxdrivare l. oxhandlare från Västergötland. ÅgerupArk. Brev 24/6 1708.
E
(
†):
F
(†: