OXEL ωk⁴sel, sbst.¹, r. l. m. l. f.; best. oxeln (BROBERG AnmTräPlant. 42 (1775) osv.) ((†) oxlen SAHLSTEDT (1773) , MURBERG FörslSAOB Bih. (1791) ); pl. (i bet. 1) oxlar (LINNÉ Öl. 146 (1745) osv.) ((†) oxler IERICI Colerus 1: 53 (c. 1645)). ( hoxel(l) 1638–1694. hoxl 1637. oxel(l) 1558 osv. oxl c. 1635) [sv. dial. oxel; jfr d. aksel- (i ssgn akselbær); av ovisst urspr., möjl. av ett germ. ōhsl- o. besläktat med fsv. akarn, ollon, got. akran, frukt; namnet skulle i så fall eg. åsyfta trädets bär; jfr sv. dial. åsl, åselbär; jfr äv. nor. dial. asal, asald]
[OXEL.sbst1 1]
1) individ l. art bland de arter av växtsläktet Sorbus Tourn. som ha hela l. bl. parkluvna blad; i sht om trädet Sorbus suecica (Lin.) Krok (Sorbus scandica Fr.), äv. kallat svensk l. vanlig l. allmän oxel. G1R 28: 76 (
1558).
Oxel. Är högväxt och kan äfven brukas til Aléer af vackert utseende. Alm (Sthm) 1797, s. 39. Svensk Oxel. WAHLENBERG FlSv. 309 (
1824).
KARLFELDT FlBell. 61 (
1918).
[OXEL.sbst1 1.slutet]
särsk.
[OXEL.sbst1 1.a]
a) om trädet Sorbus aria (Lin.) Crantz, vanl. kallat vit l. norsk oxel. LINNÉ FlSv. 483 (
1755) .
VetAH 1774,
s. 28.
Norsk oxel. FRIES Ordb. (
c. 1870).
Hvita oxeln. Uppl. 1: 97 (
1901).
jfr VIT-OXEL. [OXEL.sbst1 1.b]
b) trädet Sorbus hybrida Lin., oxel- rönn; äv. kallat finsk oxel. FRIES Ordb. (
c. 1870).
ASFFlF XL. 4:30 (1915; fr. Åland). jfr FINN-, RÖNN-, SUR-OXEL. [OXEL.sbst1 2]
2) ved l. virke av de under 1 omnämnda träden. (EKENBERG o.) LANDIN (
1894).
Ssgr (i allm. till
1):
A
–
OXEL-ALLÉ.
TurÅ 1911, s. 131. –
OXEL-BÄR.
( oxel- (oxl-) c. 1635 osv. oxla- 1642. oxle- 1638–1756) frukt av oxel. SCHRODERUS Dict. 126 (
c. 1635).
Ssgr:
–
oxelbärs-klase, äv.
oxelbär-klase.
(-bär-) SUNESON GGrund 23 (
1926).
–
OXEL-PLANTERING.
LINNÉ Bref l. 1: 56 (
1749;
abstr.).
FISCHERSTRÖM Mäl. 265 (
1785;
abstr.).
–
OXEL-PÄRON.
[OXEL-PÄRON.ssg 1]
1) (
†)
om (frukten av) vissa arter av växt- släktet Amelanchier Med.; jfr mlspel 4. (Lat.) Amelanchier Botryåpium (De Candolle), (sv.) Druflika Oxelpäron. LILJA FlOdlVext. 69 (
1839).
(Lat.) Amelanchier vulgaris (Mönch),
(sv.) Vanliga Oxelpäron. Därs.
ÖoL (
1852).
[OXEL-PÄRON.ssg 2]
2) (
†)
om (frukten av) trädet Sorbus domestica Lin., päronrönn; äv. i uttr. amerikanskt oxelpäron, om trädet Sorbus americana Pursch, amerikansk oxel. LILJA FlOdlVext.
Suppl. 36 (
1840).
[OXEL-PÄRON.ssg 3]
3) (
mindre br.)
om hybriden Sorbopyrus auricularis (Sorbus aria x Pyrus communis), päronoxel. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 37. SvD(A) 1933,
nr 261, s. 3.
– (jfr
1 b)
OXEL-RÖNN.
[trädets blad erinra om rönnens]
(
föga br.)
trädet Sorbus hybrida Lin., finn- oxel. LILJEBLAD Fl. 163 (
1792).
ASFFlF 42: 36 (
1915) .
–
OXEL-SLÄKTE(T).
växtsläktet Sorbus Tourn.; äv. i uttr. oxel- och rönnsläktet. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 275 (
1857) .
2NF (
1914).
–
OXEL-TRÄ.
( oxel- 1650 osv. oxle- 1747–1756) [OXEL-TRÄ.ssg 1]
1) ved l. virke av oxel; jfr oxel, sbst.¹ ². Kockeb. A 2
a (
1650).
[OXEL-TRÄ.ssg 2]
2) (
†)
== oxel, sbst. ¹ ¹. BJÖRNER AnmOksl. A3 a (
1747).
BROBERG AnmTräPlant. 37 (
1775).
– (jfr
1)
OXEL-TRÄD.
oxel. LIND (
1738).
– (jfr
2)
OXEL-VIRKE.
AMBROSIANI Dokum- Pprsbr. 137 (
i handl. fr. 1829).
B
(
†):
C
(
†):
Avledn..:
–
OXLE ,
n. (i vissa trakter, bygde- målsfärgat) till 1, 2: stycke ved av oxel. Fatab. 1913, s. 87 (fr. Västergötl.).