OXEL ωk⁴sel, sbst.², r. l. m. l. f.; best. oxeln (SkandTTandläk. 1888, s. 14) ( (†) oxlen MURBERG Försl SAOB Bih. (1791) ); pl. oxlar (SCHRODERUS Comenius 267 (1639) , SvD). ( ochsel 1727 (: OchselTänder). oxel 1682 osv. oxl c. 1635–1637. i ssgr oxla-, oxle- 1538–1762) [fsv. (
GU C 2O 1: 312) oxl- (i ssgn
oxlatan); jfr d.
oksel- (i ssgn
okseltand); i avljudsförhållande till sv. dial.
jäkksl, jäkkel,jäsl, axel (i ssgn
axlatand), ä. d.
aksel (i ssgn aksletand), nor.
jækeel, nor. dial.
jakele, jakle, isl.
jaxl; jfr äv. det från nord. spr. lånade meng.
axyltothe, eng. dial.
axle-, assle-tooth; av ovisst urspr.]
[OXEL.sbst2 0]
(
numera knappast br.)
kindtand, oxeltand (se nedan un- der ssgr). SCHRODERUS Dict. 88 (
c. 1635).
Skand- TTandläk. 1888, s. 14 (om kindtand som icke föregåtts av mjölktand). SvD 26/7 1925, Söndagsbil. s. 3.
Ssgr:
A
:
–
OXEL-MUSKEL. (
†)
på häst: viss mus- kel invid oxeltänderna. Hästens Läppmusklar ... Yttre Oxel muskelen fäster sig vid främre sidan af kronlika utskottet, går ned för den inre Oxelmuskelen, hänger vid inre hinnan, och går förbi mungiporna. HERNQUIST Hästanat. 37 (
1778).
–
OXEL-TAND.
( oxel- 1682 osv. oxla- 1538–1749. oxle- 1636–1762) [fsv. oxlatan]
hos människan o. däggdju- ren: kindtand; särsk. (i fackspr.) om de inre l. bakre kindtänderna, som icke föregås av mjölk- tänder; jfr mal-tand. Sönderslå herre oxlatänderna aff thet vnga leyonet. Psalt. 58: 7 (öv. 1536;
Bib. 1917: de unga lejonens kindtänder). Efter en vilotid i tandsprickningen av ungefär 4 år kommer den första beständiga tanden, som är första oxeltanden, vid 6–7 års ålder.
VerdS 139: 7 (
1906).
HYLIN Munn. 1: 71 (
1930).
B
(
†):
–
OXLA-TAND l.
OXLE-TAND,
se A.