PALI pa⁴li, r. (
3NF 5: 966 (
1926) osv.) l. n. (
Frey 1850,
s. 453, osv.);
best. (föga br.)
-n, ss. n.
-t. ( ball 1819 (: Bali-språket). pali 1848 osv.) [jfr t. o. fr. pali; av eng. pali, ä. eng. báli, balie; av singalesiska pālī, kortform för pāli-bhāsā, "kanonspråk", av pāli, serien av kanoniska texter, kanon (ytterst av sanskr. pāli, linje, rad), o. bhāsā, språk (sanskr. bhāšā)]
(
i fackspr.)
benämning på den medelindiska språkform varpå den sydliga buddismens heliga urkunder äro avfattade. Frey 1848,
s. 508.
CHARPENTIER JämflndoeurSpråkv. 130 (
1926).
Ssgr (
i fackspr.):
–
PALI-KANON ~²⁰. [jfr t. palikanon]
den sydliga buddismens på pali avfattade kanon (se kanon, sbst.¹ ⁴). 2NF 17: 442 (
1912).
–
PALI-KÄNNARE. jfr
kännare 2.
Landsm. 1: 469 (
1880).
–
PALI-SPRÅK(ET).
[jfr t. palisprache, singalesiska pāli-bhāsā]
pali.
Svea 2: 23 (
1819).