PANTOFFEL pantof⁴el, r. l. m. l. f. best. -n; pl. -toffler l. -tofflor; l. (i sht i bet.
II)
PANTOFFLA pantof⁴la, r. l. f.; best. -an; pl. -tofflor l. -toffler; förr äv. PANTOFFLE,
sbst. ( -toffel 1845–1904. -toffla 1838–1934. -toffle 1580. -toffler (-ofl-), pl. 1547 osv. -tofflor (-ofl-), pl. 1629 osv. – i ssgr -toffel- 1794 osv.) [y. fsv. pantoffler, pl. (i bet. I
ARNELL Brask Bil. 31); jfr fd.
pontofler, pl., dan. o. lt.
pantoffel, mlt.
pantoffelen, pantuf(f)elen, pl., t.
pantoffel, eng.
pontofle, fr.
pantoufle; av it.
pantofola (jfr mlat.
pantofla), av mgr. παντόφελλος, ett slags sko med korksula, koturn]
i sht i pl. [PANTOFFEL I]
I (
numera bl. ngn gg om ä. förh.)
ett slags sko (utan bakkappa), sandal, toffel; förr äv. om ett slags sko med mycket tjock sula (jfr KOTURN 1). G1R 18: 616 (
1547).
Höghe Pantoflor. SCHRODERUS Hoflefw. 173 (
1629).
En .. man, som står under sin frus .. pantoffel. BREMER GVerld. 4: 96 (
1861).
HILDEBRAND Medelt. 2: 265 (
1885).
II. [jfr lt. pantüffel m. m., potatis; ombildning av t. kartoffel potatis]
(starkt bygdemålsfärgat i Skåne) potatis. LILJA SkånFl. 469 (
1838).
BENEDICTSSON Skåne 266 (
1884).
NILSSON HistFärs 23 (
1940).
Ssg: (
I)
–
PANTOFFEL-HOV,
r. l. m. (
†)
hippol. om hov vars nedre del vidgar sig starkt.
FLORMAN HästKänned. 102 (
1794).